lördag, november 01, 2008
Mac-roekonomi november 2008
Priset på en Big Mac i några olika länder:
Storbritannien: £2,09
Tyskland: €3,19
USA: $3,57
Irland: €3,80
Finland: €3,95
Danmark: 32,- dkr.
Sverige: 38,- kr./39,- kr.
Norge: 40,- nkr.
Växlingskurser:
£1= 12,52 kr.
€1= 9,84 kr.
$1= 7,75 kr.
1 dkr.= 1,32 kr.
1 nkr.= 1,15 kr.
Utländska priser i svenska kronor:
Storbritannien: 26,17 kr.
Tyskland: 31,39 kr.
USA: 27,67 kr.
Irland: 37,39 kr.
Finland: 38,87 kr.
Danmark: 42,24 kr.
Norge: 46,- kr.
Utländska priser i procent av de svenska:
Storbritannien: 68,0 %
Tyskland: 81,5 %
USA: 71,9 %
Irland: 97,1 %
Finland: 101,0 %
Danmark: 109,7 %
Norge: 119,5 %
Priset på ett uns guld: 5603,20 kr.
Jag har dessvärre inte daterat upp den mac-roekonomiska statistiken sedan augusti månad. Jag måste också till min stora bedrövelse konstatera att prisinflation låter sig fastställas i Sverige, Storbritannien och Danmark. Alltså är tesen att den så kallade finanskrisen beror på alltför stram penningpolitik motbevisad. En intressant iakttagelse rörande Danmark är att Danmarks Nationalbank nyligen tvangs höja styrräntorna till följd av att den danska kronan försvagats gentemot euron. Mycket riktigt har det danska Big Mac-priset nyligen höjts utan att någon motsvarande höjning låter sig iakttas i "€uroland".
Det ligger nära tillhands att tänka sig att en starkt bidragande orsak till det nuvarande eländet i, bland andra länder, Sverige är att den expansiva effekt som kreditexpansionen som grundförutsättning torde ha så att säga äts upp av stigande priser och att prisinflationen medför real kontraktion. Den reala aggregerade utgiftsvolymen "skrumpnar" ihop då priserna stiger snabbare än den nominella aggregerade utgiftsvolymen stiger. Detta kallas ibland stagflation.
I övrigt är det uppenbart att den norska kronan försvagas realt gentemot den svenska medan övriga valutor stärks gentemot kronan och som väl inte torde ha undgått någon är dollarn den senaste tidens "vinnare". Jag är emellertid övertygad om att dollarförstärkningen vilar på lösan sand, eftersom den inte beror på att dollarns inre köpkraft har förstärkts utan snarare på att den vettlösa amerikanska inflationspolitiken bedöms som ohållbar med den påföljden att man spekulerar i att Federal Reserve Bank kommer att tvingas panikhöja styrräntorna för att bromsa en inflation som riskerar löpa amok.
Storbritannien: £2,09
Tyskland: €3,19
USA: $3,57
Irland: €3,80
Finland: €3,95
Danmark: 32,- dkr.
Sverige: 38,- kr./39,- kr.
Norge: 40,- nkr.
Växlingskurser:
£1= 12,52 kr.
€1= 9,84 kr.
$1= 7,75 kr.
1 dkr.= 1,32 kr.
1 nkr.= 1,15 kr.
Utländska priser i svenska kronor:
Storbritannien: 26,17 kr.
Tyskland: 31,39 kr.
USA: 27,67 kr.
Irland: 37,39 kr.
Finland: 38,87 kr.
Danmark: 42,24 kr.
Norge: 46,- kr.
Utländska priser i procent av de svenska:
Storbritannien: 68,0 %
Tyskland: 81,5 %
USA: 71,9 %
Irland: 97,1 %
Finland: 101,0 %
Danmark: 109,7 %
Norge: 119,5 %
Priset på ett uns guld: 5603,20 kr.
Jag har dessvärre inte daterat upp den mac-roekonomiska statistiken sedan augusti månad. Jag måste också till min stora bedrövelse konstatera att prisinflation låter sig fastställas i Sverige, Storbritannien och Danmark. Alltså är tesen att den så kallade finanskrisen beror på alltför stram penningpolitik motbevisad. En intressant iakttagelse rörande Danmark är att Danmarks Nationalbank nyligen tvangs höja styrräntorna till följd av att den danska kronan försvagats gentemot euron. Mycket riktigt har det danska Big Mac-priset nyligen höjts utan att någon motsvarande höjning låter sig iakttas i "€uroland".
Det ligger nära tillhands att tänka sig att en starkt bidragande orsak till det nuvarande eländet i, bland andra länder, Sverige är att den expansiva effekt som kreditexpansionen som grundförutsättning torde ha så att säga äts upp av stigande priser och att prisinflationen medför real kontraktion. Den reala aggregerade utgiftsvolymen "skrumpnar" ihop då priserna stiger snabbare än den nominella aggregerade utgiftsvolymen stiger. Detta kallas ibland stagflation.
I övrigt är det uppenbart att den norska kronan försvagas realt gentemot den svenska medan övriga valutor stärks gentemot kronan och som väl inte torde ha undgått någon är dollarn den senaste tidens "vinnare". Jag är emellertid övertygad om att dollarförstärkningen vilar på lösan sand, eftersom den inte beror på att dollarns inre köpkraft har förstärkts utan snarare på att den vettlösa amerikanska inflationspolitiken bedöms som ohållbar med den påföljden att man spekulerar i att Federal Reserve Bank kommer att tvingas panikhöja styrräntorna för att bromsa en inflation som riskerar löpa amok.