tisdag, december 02, 2008
Inflationspolitiken den verkliga boven
Tyvärr tror jag att den lågkonjunktur/depression som nu avtecknar sig kommer att bli ganska allvarlig och jag tror också att den är helt onödig. Jag är nämligen benägen att tro att de penningpolitiska åtgärder som vidtas kommer att förvärra krisen snarare än att lindra den.
Varför tror jag det?
Jo, om man från centralbankernas sida tror att de problem som nu finns går att lösa med hjälp av mera inflatorisk penningpolitik tror man fel därför att en mera inflatorisk penningpolitik utlöser farhågor angående det framtida penningvärdet med den påföljden att de som lånar ut pengar endast gör detta under förutsättning att räntan är så hög att den kompenserar för den stigande inflationsrisken.
Är inflationsrisken större vill man givetvis ha högre räntor och jag tror att oviljan att låna ut pengar hänger samman med att risken för inflation bedöms som stor av alla utom centralbanker och regeringar vilka snarare tror att krisen kan lösas bara tillräckligt mycket "nytryckta" pengar pumpas ut i systemen. Detta blir till en ond cirkel.
Jag tror att den situation vi nu ser är en situation där den verkliga penningmängden minskar. Det vill säga tar man hänsyn till penningvärdets minskning faller i själva verket värdet på de samlade transaktionerna. Det enda inflation kan råda bot på är att inflation gör att man blir mera benägen att göra av med pengar, men om man blir mera benägen att göra av med pengar blir man också mindre benägen att låna ut pengar, det vill säga, räntan stiger.
En annan effekt torde bli att flykten in i guldet fortsätter om än att guldprisets uppgång motverkas av en kreditexpansion vad gäller gulddenominerade skuldebrev. Här kanske också krisens lösning finns. I takt med att världens valutor smälter ned likt snö i sol kanske guld och skulder denominerade i guld kommer att ta över rollen som världens finansiella nav och ett verkligt hållbart finansiellt system att byggas upp. Vi får se. Läs mer på följande länk om de höga låneräntorna.
http://www.e24.se/branscher/verkstadsindustri/artikel_906905.e24
Varför tror jag det?
Jo, om man från centralbankernas sida tror att de problem som nu finns går att lösa med hjälp av mera inflatorisk penningpolitik tror man fel därför att en mera inflatorisk penningpolitik utlöser farhågor angående det framtida penningvärdet med den påföljden att de som lånar ut pengar endast gör detta under förutsättning att räntan är så hög att den kompenserar för den stigande inflationsrisken.
Är inflationsrisken större vill man givetvis ha högre räntor och jag tror att oviljan att låna ut pengar hänger samman med att risken för inflation bedöms som stor av alla utom centralbanker och regeringar vilka snarare tror att krisen kan lösas bara tillräckligt mycket "nytryckta" pengar pumpas ut i systemen. Detta blir till en ond cirkel.
Jag tror att den situation vi nu ser är en situation där den verkliga penningmängden minskar. Det vill säga tar man hänsyn till penningvärdets minskning faller i själva verket värdet på de samlade transaktionerna. Det enda inflation kan råda bot på är att inflation gör att man blir mera benägen att göra av med pengar, men om man blir mera benägen att göra av med pengar blir man också mindre benägen att låna ut pengar, det vill säga, räntan stiger.
En annan effekt torde bli att flykten in i guldet fortsätter om än att guldprisets uppgång motverkas av en kreditexpansion vad gäller gulddenominerade skuldebrev. Här kanske också krisens lösning finns. I takt med att världens valutor smälter ned likt snö i sol kanske guld och skulder denominerade i guld kommer att ta över rollen som världens finansiella nav och ett verkligt hållbart finansiellt system att byggas upp. Vi får se. Läs mer på följande länk om de höga låneräntorna.
http://www.e24.se/branscher/verkstadsindustri/artikel_906905.e24
