onsdag, december 10, 2008

 

Inte ett dugg konstigt

Expressen tycks vara förvånad över att SBAB höjer boräntorna, trots Riksbankens sänkta styrräntor. Om man tänker efter är detta dock inte ett dugg konstigt.

Om Riksbanken sänker styrräntorna leder detta rimligen till högre inflation och vice versa. Om alltså Riksbanken signalerar att den från och med nu kommer att bedriva en mera inflatorisk penningpolitik, ökar intresset av att göra av med pengar, vilket är samma sak som att intresset att låna ut pengar minskar. Det betyder också att intresset av att låna pengar ökar. Detta betyder rimligen att marknadsräntan stiger.

Om stigande priser gröper ur svenska folkets plånböcker samtidigt som Riksbankens inflationspolitik stegrar marknadsräntorna har vi stagflation. Läs mer på följande länk.

http://www.expressen.se/ekonomi/1.1398667/sbab-valjer-att-hoja-borantan

Comments:
Hur tolkar du att det svenska penningmängdsmåttet M2´s tillväxttakt i oktober var 5,5%, ned från 21% under 4:e kvartalet 2007?

Göran
 
Att penningmängden, vad det nu är, inte växer så kraftigt som tidigare behöver inte tydas som att inflationstrycket avtar.

Om man tänker sig att inflationspolitiken leder till de problem jag tar upp i min text, är det ju knappast kontigt om av det skälet penningmängden inte ökar lika kraftigt som den eljest hade gjort.

Jag anser att det enda vettiga måttet är den aggregerade nominella utgiftsvolymen och att därefter deflatera den på ett vettigt sätt.

Hyperinflation leder till att det blir omöjligt att få lån och om lån inte beviljas har detta en dämpande inverkan på penningmängdens tillväxt. Denna kompenseras, under en hyperinflation, dock av andra åtgärder från centralbankens sida.

På ungefär samma sätt tror jag att inflationen och rädslan för framtida inflation har bidragit till den djupfrysta kreditmarknaden, som alltså skulle tinas upp av en mera deflatorisk penningpolitik, vilket i sin tur skulle medföra en expansiv effekt på det som kallas penningmängden.

Vad alla ropar efter i Zimbabwe är ju en mera deflatorisk penningpolitik, eftersom just en sådan skulle sätta fart på ekonomien. Samma sak gäller Sverige.

Observera dock att jag inte tror på någon svensk hyperinflation utan en ensiffrig stagflation.
 
Att man höjer räntan och får ett positivt resultat visar tex. Bank of England´s agerande 1853-56.

Göran
 
Där vet du mer än jag, men en viktig skillnad mellan ett guldbaserat system med "papper på toppen" och ett rent papperssystem är att inflationspolitik under en fraktionell guldmyntfot alltid tar en ända med förskräckelse, eftersom allmänheten snart börjar försöka komma åt guldreserverna med kontraktion som följd.

Vice versa, och mindre väl beaktat, är att deflationspolitik under en fraktionell guldmyntfot aldrig kan drivas "för långt", eftersom deflationspolitik under en guldmyntfot driver upp lönsamheten på guldbrytning.

Så snart guldgruvor ger betydligt större profiter än andra näringar driver de guldbrytande företagens kreditefterfrågan fram en kreditexpansion och skapar därigenom en sund och ofarlig inflationär impuls.

Troligen bedrev Bank of England 1853 till 1856 en så kraftig deflationspolitik att man stegrade guldgruvornas lönsamhet så påtagligt att detta skapade en inflationär impuls av den ofarliga typen.

Ett jätteproblem med det nuvarande rena papperssystemet är att penningväsendet är helt frikopplat från den reala sektorn med den påföljden att alltihopa så att säga driver runt utan ett ordentligt ankare.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?