tisdag, december 09, 2008

 

Strunt om inflationen

Enligt min övertygelse är uppfattningen att inflationstakten under nästa år kommer att falla till noll ingenting annat än rena fantasier helt utan förankring i verkligheten. Idag kostar en Big Mac i genomsnitt cirka 38,50 kr. Förra året vid den här tiden kostade en Big Mac i genomsnitt ungefär 34,- kr. För sex månader sedan kostade en Big Mac i genomsnitt cirka 37,- kronor.

Vi befinner oss alltså mitt inne i en explosiv prisinflation. Prisinflationen medför att hushållens köpkraft minskar och givetvis är denna minskning av köpkraften en tung orsak till den nu rådande konjunkturnedgången.

Ett annat aber är att Riksbankens desperata inflationspolitik medför att man allmänt befarar högre inflation med den påföljden att man inte vill låna ut pengar alternativt kräver högre ränta. Förlamningen av kreditmarknaden beror alltså också på inflationspolitiken. Försök att låna upp motsvarande en miljard kronor i Zimbabwe så förstår ni vad jag menar.

I samtliga de fall då Sverige under senare år har upplevt en mycket låg prisinflation alternativt svag prisdeflation har priset på en Big Mac antingen varit lägre eller detsamma som det var för ett år sedan. En annan intresssant iakttagelse är att priset på en Big Mac tycks reagera ganska snabbt på förändringar i penningpolitiken. Vad vi nu ser är en explosiv prisinflation samt en Riksbank som eldar på prisinflationen medelst mycket låga och inflationsdrivande styrräntor.

Det finns alltså inga skäl att anta att prisniflationen under 2009 någon gång kommer att befinna sig ens i närheten av noll. Samtidigt kan man inte utesluta vissa statistiska synvillor som beror på att höga månadstal faller ur statistiken under 2009. Som vanligt kräver dock bankernas inflationsekonomer att tillfälliga statistiska illusioner skall läggas till grund för en mera inflatorisk penningpolitik samtidigt som det omvända fenomenet med höga tal under enskilda månader på grund av statistiska illusioner givetvis alltid utmålas som tillfälliga avvikelser från den underliggande deflationen och att sådana tal absolut inte får anföras som grund för penningpolitisk restriktivitet.

Man måste dock alltid ha i minnet att banker tillhör de fåtal som har något att vinna på inflationen. Det är deras bransch. Deras analyser och analytiker är dock inte vatt värda. För er som vill veta mer vad dessa tokstollar har att säga rekommenderar jag följande länkar.

http://ditv.se/tv/video/clip/2008-Dec-9_N-13_KPI-2008-12-09

http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_928863.e24

Comments:
Men M2 penningmängstillväxt i Sverige var i oktober 5,5%, vilket är en nedgång från 21% 4:e kvartalet 2007

M1 var 1,9% en nedgång från 13% andra kvartalet 2007. 1,9% är den lägsta tillväxten på sex år?

Göran
 
Jag tillmäter inte dessa mått någon större betydelse. Vad som räknas är enligt min övertygelse den nominella bruttonationalprodukten.

Mängden pengar är ett alltför luddigt begrepp. Ökar den nominella BNP ökar rimligen också penningmängden, eftersom BNP är summan av alla transaktioner.


Sedan deflaterar jag den nominella BNP med priset på en Big Mac så att på det viset den reala BNP mätt i antalet Big Mac framträder.

Vad det anbelangar håller jag på att skriva en bok med namnet Monetary Economics for Dummies. Ge dig till tåls, så får du en vacker dag läsa om min penningteori.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?