måndag, februari 09, 2009

 

Guldpriset

Kortfattat kan man säga att det finns två "skolor" när man diskuterar priset på guld.

Den första skolan hävdar att guld är en handelsvara bland andra handelsvaror och att priset därför snart kommer att falla ned till produktionskostnaden. Produktionskostnaden är för tillfället betydligt lägre än marknadsnoteringen och så är det nästan alltid.

Den andra skolan hävdar istället att världens monetära system håller på att falla samman och att detta kommer att leda till en explosiv guldhausse.

Jag är däremot anhängare av den tredje skolan, eller vad jag skulle vilja kalla den nyanserade skolan. Den första skolan har fel därför att priset på guld måste vara så högt att dagsnoteringen täcker de förväntade framtida kostnaderna för att bryta guld. Tänk er att ni arbetar för ett guldbrytande företag som överväger att börja bryta en viss guldgruva. Från det att tanken tänks till dess att guldet brutits och omvandlats till tackor kommer en lång tid att förflyta. Utbudet av nybrutet fysiskt guld är alltså ytterst inelastiskt för att tala med ekonomspråk och därför måste guldpriset vara såpass högt att de som överväger att utöka gruvkapaciteten är förvissade om att priset på guld för närvarande är så högt att det under den tid som kommer att förflyta fram till dess att den planerade produktionen materialiserats inte rimligen kan falla så mycket att det vid denna framtida tidpunkt kommer att understiga produktionskostnaden.

Därför kan man säga att dagsnoteringen framför allt är en prognos angående den framtida brytningskostnaden räknat i dollar och att därför ett stigande guldpris huvudsakligen indikerar att man tror att den amerikanska inflationen kommer att vara hög.

Tron att guldets dagsnotering kommer att falla till den nuvarande produktionskostnaden förutsätter alltså en värld utan inflationsförväntningar och ingen vettig människa är rimligen så dum att han tror att världens centralbanker kommer att sluta inflatera de olika valutorna. Detta skulle dessutom strida mot den uppfattning om den måttliga inflationens goda verkningar vilken allmänt omhuldas.

Samtidigt är tanken att det relativa priset på guld kommer att explodera på grund av inflation i behov av modifikation, trots att tanken innehåller ett betydande element av sanning. Man bör nämligen inte bortse från det förhållandet att det fortfarande finns skuldebrev denominerade i guld. Guldmyntfoten är alltså inte helt död och i London noteras dagligen en marknadsränta i guld. De som har skulder denominerade i guld är i allmänhet bolag som ägnar sig åt att bryta guld. Skälet att de vill ha sina skulder denominerade i guld är förstås att ett fallande guldpris på det viset kommer att medföra en reduktion av deras skulder, vilket gör dem mindre sårbara för en fallande dagsnotering.

Skulle dagsnoteringen på guld explodera bortom alla gränser och samtidigt inflationsförväntningarna vore måttliga skulle detta rimligen medföra ett ökande intresse för att bryta guld och därmed en ökande kreditefterfrågan från de guldbrytande företagens sida. Eftersom denna kreditefterfrågan kommer att ta sig uttryck i att skuldebrev denominerade i guld emitteras, skulle följden bli att marknaden skulle "dränkas" i skuldebrev denominerade i guld. Detta skulle i sin tur dra med sig priset på fysiskt guld nedåt om än att det ytterst är det fysiska guldet som dikterar priset på sådana skuldebrev och inte tvärsom.

Därför kan man säga att guldets dagsnotering snarast bör ses som en valutakurs i en valuta vars emission regleras av marknadskrafter istället för av centralbanker om än att centralbanker försöker manipulera denna marknad så gott de kan. Deras kapacitet i detta avseende är dock inte oändlig, eftersom de inte kan "trycka" guldtackor. Så länge världens centralbanker har guld i sina valv kan de justera marknaden genom köp och försäljningar, men varje försök att hålla ned priset på guld och samtidigt inflatera den egna valutan är långsiktigt ohållbart, eftersom förr eller senare de i så fall måste lämna ifrån sig sina fysiska reserver.

Det förhållandet att guldet fungerar som en parallell valuta har den effekten att den amerikanska penningpolitiken ger intressanta kast i guldmarknaden vilka troligen kan omsättas i reda pengar av hugade spekulanter. Låt mig beskriva detta fenomen.

För tillfället är de amerikanska styrräntorna ytterst låga. Rimligen kommer dessa exceptionellt låga styrräntor förr eller senare att framkalla en stark inflation i USA. När denna inflation väl materialiserats kommer givetvis den amerikanska centralbanken ställas inför valet att låta denna inflation accelerera eller att försöka bromsa den medelst höjda styrräntor.

Jag är övertygad om att USA inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att drabbas av en ganska påtaglig inflation och att den amerikanska centralbanken den dagen kommer att tvingas byta fot från att ha bedrivit en inflatorisk penningpolitik till att bedriva en mera deflatorisk sådan. För tillfället "håller marknaden andan" och inväntar den amerkanska inflationen, men så snart denna materialiserats kommer den amerikanska centralbanken att, så att säga, tvingas höja sina styrräntor. Detta kommer i sin tur att framkalla en ny kris och så snart denna kris börjar bli påtaglig kommer man att börja spekulera i en mera inflatorisk amerikansk penningpolitik.

Den dagen kommer dollarn att falla ihop som en misslyckad sufflé och priset på guld att stiga påtagligt precis som att euron troligen kommer att stiga gentemot dollarn. Det är alltså faktiskt så att den inflatoriska penningpolitiken i USA håller upp dollarkursen och ned priset på guld. När väl den amerikanska penningpolitiken blir mera deflatorisk och en ny kris avtecknar sig kommer guldet alltså att stiga därför att man kommer att befara en ny dos av inflatorisk penningpolitik syftande till att "mildra" krisen.

Sammantaget kan man nog säga att så länge världens centralbanker kommer att bedriva en inflatorisk penningpolitik och man endast är ute efter att säkra sig mot inflationen är guld en bra placering och att detta särskilt gäller då de amerikanska styrräntorna är låga. Man kan exempelvis köpa ABN Amro Open End Guld Certifikat och någon anledning att valutasäkra något som är denominerat i den jämte silver enda apolitiska valutan ser jag inte. Det enda problemet är att realisationsvinstskatten kommer att "äta upp" en betydande del av en vinst som i verkligen inte är någon vinst utan endast en indikator på penningvärdets försämring.

Samtidigt är det sant att guld i sig aldrig kommer att ge någon hisnande avkastning, men ett utmärkt skydd mot inflationen är det tvivelsutan. Att guldpriset i reala termer rasat sedan 1980 må vara sant, men den exceptionella guldhaussen under 1970-talet hängde troligen samman med att guldet av tvingande realekonomiska skäl var i behov av en rejäl "revansch" efter Bretton-Woods-periodens konstslat låga guldpris. Jag uppfattar dock dagens guldmarknad som betydligt mera mogen och därför tror jag inte att vi kommer att få se så våldsamma svängningar som under 1970-talet.

Jag tror dessutom att denna marknad är embryot till ett globalt och sunt valutasystem.

Comments:
Det stämmer säkert att det inte behöver bli så dramatiskt. Framförallt inte i år.

Guldprisets "rätta" värde eller dess PPP-värde är enligt Paul van Eeden 770 USD per ounce.

Göran
 
Jag har tagit en snabb titt på van Eedens hemsida och det verkar som om han vet vad han snackar om.

Instinktivt ställer jag mig dock tveksam till hans beräkning av guldets PPP.

Jag tror att det vore bättre om han försökte uttrycka guldets pris i termer av någon annan vara och på det viset försökte se om guldets nuvarande pris är orimligt högt eller lågt.

Jag har dock sagt att guldprisert framför allt är en inflationsprognos och ställer mig därför tveksam till också en sådan jämförelse.

Guldet möter en efterfrågan som alternativ-valuta och därför skiljer sig guld från andra varor möjligen med undantag av andra ädelmetaller.

Om dagsnoteringen är kraftigt över den nu rådande brytningskostnaden betyder alltså främst att man tror att inflationen kommer att vara hög.

Dessutom måste man se efter var någonstans i den penningpolitiska cykeln den amerikanska centralbanken befinner sig om än att van Eedens påpekanden om att inte Fed allena skall vägas bara för att guldet noteras i dollar kan vara värdefulla.

Jag har dock känslan av att dollarn främsta konkurrent är guldet och att Feds manövrar är av stor betydelse.
 
Mycket bra analys, kan inte annat än instämma, man får annars intrycket från många andra att guld antingen är magiskt, eller helt värdelöst, inget av de alternativen är dock sanna.

Guld är och förblir främst en konkurrent till dollarn som du säger.

En sak som ska tilläggas är att många, inklusive de flesta moderna centralbanker helt och hållet glömt bort att de kan påverka inflation och deflation via andra medel än räntor, jag tänker då främst på "Base money", eller M0 tillgången. Detta är det främsta styrmedlet som s k "currency boards" (som t ex Hong Kong fortfarande har) använt för att pegga valutakurser till guld och andra valutor.
 
Kul att faa beroem maaste jag saega.

Ha det gott och inom en maanad eller saa taneker jag aatervaenda till naagra intressanta fraagor angaaende guld. Guldet haaaler paa att aaterigen bli den sjaelvklara varledsvalutan och det kan vi tacka inflationisterna paa Fed foer.

Alltsaa inget ont utan att det foer naagot gott med sig.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?