flavianopolis

Idag står i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter att läsa om att man beslutat att ej genomföra fler DNA-tester med anledning av mordet på Cathrine da Costa. Läs mer på följande länkar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2467457.svd

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=883699

Enligt min mening är detta ingenting annat än en ren skandal. Givetvis borde man bokstavligt talat använda sig av varje befintligt hårstrå för att öppna en aldrig så liten möjlighet att kasta ljus över vad som verkligen hände Cathrine da Costa.

Skulle mitrokondrieanalysen ge vid handen att man kan utesluta/inte utesluta att den så kallade allmänläkarens dotters hårstrån finns på handduken vore detta av stort värde, eftersom detta skulle kasta ett visst ljus över frågan huruvida det finns anledning att betvivla de uppgifter som skall härstamma från hans dotter. Skulle det också visa sig att man på grundval av den metod om vilken nu fråga är inte heller kan utesluta/kan utesluta att den så kallade slaktaren haft med mordet och/eller styckningen att göra skulle detta också bidra till något mindre oklarhet.

Vad detta mera sannolikt handlar om är rättsväsendets monumentala ovilja att erkänna att man kan ha gjort fel. Därtill kommer måhända att det skulle uppfattas som djupt stötande av somliga att barns vittnesbörd kan vara felaktiga. Jag menar att barns vittnesbörd som grundregel bör tillmätas mycket lågt bevisvärde av det skälet att barn utan svårighet låter sig ledas till att säga i stort sett vad som helst.

Att gripa efter varje möjlighet att utså rimligt tvivel angående någons skuld är en av rättsväsendets dyraste och heligaste plikter. Här finns utan vidare möjligheter att utså tvivel angående allmänläkarens och obducentens skuld eller möjligen att dra skugga över dem.