söndag, mars 01, 2009
Guldpriset deflaterat med Big Macs
Jag har roat mig med ett litet räkneexempel där jag deflaterar guldpriset med hjälp av priset på en Big Mac i USA.
Så här blev resultatet räknat i Big Macs per uns.
1986: 230 Big Macs à $ 1,60
1987: 279 Big Macs à $ 1,60 (+/- 0 % macflation)
1988: Uppgifter saknas
1989: 189 Big Macs à $ 2,02
1990: 174 Big Macs à $ 2,20 (+ 8,9 % macflation)
1991: 161 Big Macs à $ 2,25 (+ 2,3 % macflation)
1992; 157 Big Macs à $ 2,19 (- 2,7 % macflation)
1993: 158 Big Macs à $ 2,28 (+ 4,1 % macflation)
1994: 167 Big Macs à $ 2,30 (+ 0,9 % macflation)
1995: 166 Big Macs à $ 2,32 (+ 0,9 % macflation)
1996: 164 Big Macs à $ 2,36 (+ 1,7 % macflation)
1997: 137 Big Macs à $ 2,42 (+ 2,5 % macflation)
1998: 115 Big Macs à $ 2,56 (+ 5,8 % macflation)
1999: 115 Big Macs à $ 2,43 (- 5,1 % macflation)
2000: 111 Big Macs à $ 2,51 (+ 3,3 % macflation)
2001: 107 Big Macs à $ 2,54 (+ 1,2 % macflation)
2002: 125 Big Macs à $ 2,49 (- 2,4 % macflation)
2003: 134 Big Macs à $ 2,71 (+ 8,8 % macflation)
2004: 141 Big Macs à $ 2,90 (+ 7,0 % macflation)
2005: 145 Big Macs à $ 3,06 (+ 5,5 % macflation)
2006: 195 Big Macs à $ 3,10 (+ 1,3 % macflation)
2007: 204 Big Macs à $ 3,41 (+ 10,0 % macflation)
2008: 244 Big Macs à $ 3,57 (+ 4,7 % macflation )
Vilka slutsatser skall man dra av detta? Som synes är priset på guld räknat i Big Macs för tillfället mycket högt, men att därav dra slutsatsen att det kommer att falla är nog förhastat.
Priset på ett uns guld är alltid ett uns guld och vad detta snarare pekar mot är dollarns värdefluktuationer såtillvida att en hög amerikansk inflation ger en flykt in i guldet som "safe haven". Samtidigt måste givetvis guldets relativa pris vara så högt att efterfrågan stillas liksom att ett absurt högt guldpris ökar utbudet med prispress som följd.
Dessa samband är dock långt ifrån så enkla som med andra varor av det skälet att utbudet av fysiskt guld är ytterst inelastiskt. Om priset på guld vore absurt högt ökar ju priset på guldgruvor rimligen också med den påföljden att endast de som, innan guldhaussen började, ägde guldgruvor har något intresse av att öka guldbrytningen. Dessutom vet de inte hur högt guldpriset kommer att vara den dag de verkligen har fysiskt guld tillgängligt för försäljning, varför en hög dagsnotering inte säkert kommer att driva fram en ökad guldbrytning ens bland dem som hade köpt gruvor då dagsnoteringen var låg. Vidare är mängden nybrutet guld försvinnande liten i förhållande till mängden redan brutet guld med den påföljden att en aldrig så stor ökning av guldbrytningen inte kommer att ha ökat mängden brutet guld särskilt mycket inom överskådlig framtid.
Vidare skuldsätter sig guldbrytande företag inte sällan i guld, vilket får den följden att ett stigande guldpris kan medföra en flod av gulddenominerade obligationer med en prispress på den fysiska varan som följd. Detta är ett av de få ting som talar mot ett stigande guldpris. En annan sak värd att beakta är att förväntningar om en lättnad i den amerikanska penningpolitiken rimligen leder till en flykt in i guldet och vice versa. Nu går det knappast att bedriva en mera inflatorisk amerikansk penningpolitik, vilket rimligen betyder att guldet kan komma att stiga så snart den amerikanska penningpolitiken skärps. Samtidigt driver en inflatorisk penningpolitik i sig upp guldpriset och vice versa.
Det mesta talar alltså för guldet, men det förhållandet att priset räknat i hamburgare synes högt samt möjligheten att en flod av gulddenominerade obligationer kan komma att emitteras bör ändå föranleda potentiella guldköpare att inte förhasta sig. Jag måste säga att spekulationerna om ett guldpris på $ 2000 inom mindre än fem år verkar osäkra.
I snitt har priset legat kring 165 Big Macs per uns från och med 1986 räknat, men av de skäl som jag pekat på är det förhållandet att priset nu är högre i och för sig ingen anledning att tro att priset inte kan stiga ytterligare, eller snarare att dollarns värde inte kan minska ytterligare. Därutöver bör man beakta frågan huruvida kronan för tillfället är rimligt stark eller svag mot dollarn och här finns heller inga självklara svar.
Däremot är det uppenbart att de som köpte guld kring sekelskiftet har gjort en bra affär. Det verkar också vara uppenbart att guldet reagerar starkare på inflationspolitik än hamburgare om än att det förhållandet att penningmarknaden alltid är ett steg före penningpolitiken skymmer detta förhållande.
Så här blev resultatet räknat i Big Macs per uns.
1986: 230 Big Macs à $ 1,60
1987: 279 Big Macs à $ 1,60 (+/- 0 % macflation)
1988: Uppgifter saknas
1989: 189 Big Macs à $ 2,02
1990: 174 Big Macs à $ 2,20 (+ 8,9 % macflation)
1991: 161 Big Macs à $ 2,25 (+ 2,3 % macflation)
1992; 157 Big Macs à $ 2,19 (- 2,7 % macflation)
1993: 158 Big Macs à $ 2,28 (+ 4,1 % macflation)
1994: 167 Big Macs à $ 2,30 (+ 0,9 % macflation)
1995: 166 Big Macs à $ 2,32 (+ 0,9 % macflation)
1996: 164 Big Macs à $ 2,36 (+ 1,7 % macflation)
1997: 137 Big Macs à $ 2,42 (+ 2,5 % macflation)
1998: 115 Big Macs à $ 2,56 (+ 5,8 % macflation)
1999: 115 Big Macs à $ 2,43 (- 5,1 % macflation)
2000: 111 Big Macs à $ 2,51 (+ 3,3 % macflation)
2001: 107 Big Macs à $ 2,54 (+ 1,2 % macflation)
2002: 125 Big Macs à $ 2,49 (- 2,4 % macflation)
2003: 134 Big Macs à $ 2,71 (+ 8,8 % macflation)
2004: 141 Big Macs à $ 2,90 (+ 7,0 % macflation)
2005: 145 Big Macs à $ 3,06 (+ 5,5 % macflation)
2006: 195 Big Macs à $ 3,10 (+ 1,3 % macflation)
2007: 204 Big Macs à $ 3,41 (+ 10,0 % macflation)
2008: 244 Big Macs à $ 3,57 (+ 4,7 % macflation )
Vilka slutsatser skall man dra av detta? Som synes är priset på guld räknat i Big Macs för tillfället mycket högt, men att därav dra slutsatsen att det kommer att falla är nog förhastat.
Priset på ett uns guld är alltid ett uns guld och vad detta snarare pekar mot är dollarns värdefluktuationer såtillvida att en hög amerikansk inflation ger en flykt in i guldet som "safe haven". Samtidigt måste givetvis guldets relativa pris vara så högt att efterfrågan stillas liksom att ett absurt högt guldpris ökar utbudet med prispress som följd.
Dessa samband är dock långt ifrån så enkla som med andra varor av det skälet att utbudet av fysiskt guld är ytterst inelastiskt. Om priset på guld vore absurt högt ökar ju priset på guldgruvor rimligen också med den påföljden att endast de som, innan guldhaussen började, ägde guldgruvor har något intresse av att öka guldbrytningen. Dessutom vet de inte hur högt guldpriset kommer att vara den dag de verkligen har fysiskt guld tillgängligt för försäljning, varför en hög dagsnotering inte säkert kommer att driva fram en ökad guldbrytning ens bland dem som hade köpt gruvor då dagsnoteringen var låg. Vidare är mängden nybrutet guld försvinnande liten i förhållande till mängden redan brutet guld med den påföljden att en aldrig så stor ökning av guldbrytningen inte kommer att ha ökat mängden brutet guld särskilt mycket inom överskådlig framtid.
Vidare skuldsätter sig guldbrytande företag inte sällan i guld, vilket får den följden att ett stigande guldpris kan medföra en flod av gulddenominerade obligationer med en prispress på den fysiska varan som följd. Detta är ett av de få ting som talar mot ett stigande guldpris. En annan sak värd att beakta är att förväntningar om en lättnad i den amerikanska penningpolitiken rimligen leder till en flykt in i guldet och vice versa. Nu går det knappast att bedriva en mera inflatorisk amerikansk penningpolitik, vilket rimligen betyder att guldet kan komma att stiga så snart den amerikanska penningpolitiken skärps. Samtidigt driver en inflatorisk penningpolitik i sig upp guldpriset och vice versa.
Det mesta talar alltså för guldet, men det förhållandet att priset räknat i hamburgare synes högt samt möjligheten att en flod av gulddenominerade obligationer kan komma att emitteras bör ändå föranleda potentiella guldköpare att inte förhasta sig. Jag måste säga att spekulationerna om ett guldpris på $ 2000 inom mindre än fem år verkar osäkra.
I snitt har priset legat kring 165 Big Macs per uns från och med 1986 räknat, men av de skäl som jag pekat på är det förhållandet att priset nu är högre i och för sig ingen anledning att tro att priset inte kan stiga ytterligare, eller snarare att dollarns värde inte kan minska ytterligare. Därutöver bör man beakta frågan huruvida kronan för tillfället är rimligt stark eller svag mot dollarn och här finns heller inga självklara svar.
Däremot är det uppenbart att de som köpte guld kring sekelskiftet har gjort en bra affär. Det verkar också vara uppenbart att guldet reagerar starkare på inflationspolitik än hamburgare om än att det förhållandet att penningmarknaden alltid är ett steg före penningpolitiken skymmer detta förhållande.
