fredag, mars 06, 2009
Penningpolitik i kristider
Två vice riksbankschefer, nämligen herr professor Svensson och herr Öberg har uttalat sig, och i något skilda riktningar, angående lämplig penningpolitik under kristider.
Professor Svensson har uttalat sig till förmån för interventioner i valutamarknaden syftande till att aktivt depreciera kronan, medan herr Nyberg tycks ställa sig mera tveksam till en aktiv deprecieringspolitik inte minst därför att kronan redan har minskat kraftigt i värde.
För det första vill jag påpeka att det faktiskt inte är Riksbanken som beslutar angående växlingskurspolitiken. Detta är regeringens bord och så länge inte regeringen har beslutat om en fast växlingskurs får inte riksbanken på eget bevåg införa en fast växlingskurs. Däremot svarar givetvis Riksbanken för genomförandet av den beslutade växlingskurspolitiken.
Vidare har professor Svensson helt rätt då han säger att om Riksbanken skulle kungöra att den betalar 13,- kronor per euro så kommer euron omedelbart att stiga till 13,- kronor eftersom rimligen eurons jämviktskurs understiger 13,- kronor. Någon svårighet med att artificiellt depreciera en valuta finns inte, men det krävs en tämligen brutal högräntepolitik för att hålla en viss valuta ovanför sin naturliga jämviktspunkt, vilket inte minst bevisas av de svenska erfarenheterna från hösten 1992.
Herr Nyberg har dock enligt mitt förmenande fel då han säger att inte alla länder samtidigt kan depreciera sina valutor. Det kan de faktiskt genom att intervenera i guldmarknaden.
Slutligen vill jag peka på att det skulle kunna finnas en acceptabel väg att åstadkomma en "näringslivsvänlig" kronkurs och samtidigt se till att inflationen inte löper amok. Man gör så här.
Regeringen ålägger Riksbanken att etablera en fast växlingskurs gentemot euron på nivån 12,50 kronor per euro. Jag har valt kursen 12,50 kronor per euro därför att kronan då skulle bli svagt undervärderad gentemot euron om man tar sin utgångspunkt i Mc Donalds svenska och tyska prislistor. Spänningarna mellan d-mark och nederländska gulden upphörde då en nederländsk Big Mac kostade lika mycket som en tysk, vilket jag godtar som bevis för att fasta växlingskurser framtvingar inre köpkraftsparitet.
Dessutom vore det praktiskt eftersom 1 krona skulle komma att motsvara exakt 8 eurocent.
Riksbanken kungör omedelbart att den kommer att betala 12,50 kronor per euro som överförs till Riksbanken. Samtidigt höjer Riksbanken styrräntorna till en absurt hög nivå om än att höjningarna kan göras stegvis. Syftet är att tvinga svenska banker i behov av likviditet att låna på den öppna europeiska marknaden. De har ju inte tillgång till ECB:s kreditfaciliteter och således skulle den svenska räntepolitiken bli aningen mera deflationär än den europeiska. Detta skulle garantera att den svenska kreditexpansionen inte skulle komma att löpa amok om än att jag anser att också insättningsgarantin borde slopas i syfte att framtvinga högre reservkvoter i svenska banker. EU-direktiv påbjuder emellertid insättningsgaranti.
Observera noga att jag inte förespråkar anslutning till ERM2, vilket givetvis inte bör göras förrän svenska folket godkänt en framtida anslutning till eurosystemet. Förslagsvis kan en folkomröstning om huruvida Sverige bör lämna EU eller kvarstå i EU hållas i samband med riksdagsvalet 2010. Givetvis röstar jag för ett svenskt utträde ur den protektionistiska tullunionen EU.
Professor Svensson har uttalat sig till förmån för interventioner i valutamarknaden syftande till att aktivt depreciera kronan, medan herr Nyberg tycks ställa sig mera tveksam till en aktiv deprecieringspolitik inte minst därför att kronan redan har minskat kraftigt i värde.
För det första vill jag påpeka att det faktiskt inte är Riksbanken som beslutar angående växlingskurspolitiken. Detta är regeringens bord och så länge inte regeringen har beslutat om en fast växlingskurs får inte riksbanken på eget bevåg införa en fast växlingskurs. Däremot svarar givetvis Riksbanken för genomförandet av den beslutade växlingskurspolitiken.
Vidare har professor Svensson helt rätt då han säger att om Riksbanken skulle kungöra att den betalar 13,- kronor per euro så kommer euron omedelbart att stiga till 13,- kronor eftersom rimligen eurons jämviktskurs understiger 13,- kronor. Någon svårighet med att artificiellt depreciera en valuta finns inte, men det krävs en tämligen brutal högräntepolitik för att hålla en viss valuta ovanför sin naturliga jämviktspunkt, vilket inte minst bevisas av de svenska erfarenheterna från hösten 1992.
Herr Nyberg har dock enligt mitt förmenande fel då han säger att inte alla länder samtidigt kan depreciera sina valutor. Det kan de faktiskt genom att intervenera i guldmarknaden.
Slutligen vill jag peka på att det skulle kunna finnas en acceptabel väg att åstadkomma en "näringslivsvänlig" kronkurs och samtidigt se till att inflationen inte löper amok. Man gör så här.
Regeringen ålägger Riksbanken att etablera en fast växlingskurs gentemot euron på nivån 12,50 kronor per euro. Jag har valt kursen 12,50 kronor per euro därför att kronan då skulle bli svagt undervärderad gentemot euron om man tar sin utgångspunkt i Mc Donalds svenska och tyska prislistor. Spänningarna mellan d-mark och nederländska gulden upphörde då en nederländsk Big Mac kostade lika mycket som en tysk, vilket jag godtar som bevis för att fasta växlingskurser framtvingar inre köpkraftsparitet.
Dessutom vore det praktiskt eftersom 1 krona skulle komma att motsvara exakt 8 eurocent.
Riksbanken kungör omedelbart att den kommer att betala 12,50 kronor per euro som överförs till Riksbanken. Samtidigt höjer Riksbanken styrräntorna till en absurt hög nivå om än att höjningarna kan göras stegvis. Syftet är att tvinga svenska banker i behov av likviditet att låna på den öppna europeiska marknaden. De har ju inte tillgång till ECB:s kreditfaciliteter och således skulle den svenska räntepolitiken bli aningen mera deflationär än den europeiska. Detta skulle garantera att den svenska kreditexpansionen inte skulle komma att löpa amok om än att jag anser att också insättningsgarantin borde slopas i syfte att framtvinga högre reservkvoter i svenska banker. EU-direktiv påbjuder emellertid insättningsgaranti.
Observera noga att jag inte förespråkar anslutning till ERM2, vilket givetvis inte bör göras förrän svenska folket godkänt en framtida anslutning till eurosystemet. Förslagsvis kan en folkomröstning om huruvida Sverige bör lämna EU eller kvarstå i EU hållas i samband med riksdagsvalet 2010. Givetvis röstar jag för ett svenskt utträde ur den protektionistiska tullunionen EU.
