torsdag, mars 12, 2009
Samuelson Balassa?
Inom ekonomiämnet finns det något som kallas Samuelson Balassa-effekten. Om jag förstått saken rätt menas med detta att priset på sådant som produceras lokalt för lokal försäljning stiger i takt med att ett land blir rikare och att därför länder med hög ekonomisk tillväxt tenderar att uppvisa en högre inflationstakt än länder med låg ekonomisk tillväxt.
Ett exempel skulle kunna vara att jag 2006 lät klippa mig i det fattiga Rumänien för cirka 10,- svenska kronor, medan det hade kostat betydligt mer i det rika Sverige. Om Rumänien kommer att bli rikare i framtiden kommer sannolikt lönegapet mellan Sverige och Rumänien att krympa.
Intressant är dock att en jämförelse mellan det snabbväxande Hong Kong och det mindre snabbväxande USA inte ger stöd för Samuelson Balassa om man jämför priset på en Big Mac.
Så här ser statistiken från 1986 och framåt ut.
Priset på en Big Mac i Hong Kong uttryckt som procentsats av det amerikanska.*
1986: 61 %
1989: 48 %
1990: 51 %
1991: 51 %
1992: 53 %
1993: 52 %
1994: 53 %
1995: 55 %
1996: 54 %
1997: 54 %
1998: 51 %
1999: 54 %
2000: 52 %
2001: 54 %
2002: 58 %
2003: 54 %
2004: 53 %
2005: 50 %
2006: 50 %
2007: 45 %
2008: 48 %
Här tycks alltså inte finnas något stöd för uppfattningen att priserna stiger snabbare i länder med hög ekonomisk tillväxt. Tänker man sig en situation med en världsomspännande guldmyntfot skulle det sannolikt vara så att deflationstakten skulle vara något högre i länder med hög ekonomisk tillväxt, samtidigt som timlönerna skulle öka snabbare i länder med hög ekonomisk tillväxt.
Rimligen är det den något snabbare prisdeflationen med avseende på varor i länderna med hög tillväxt just det som frigör de medel som möjliggör de stigande lönerna i de snabbväxande länderna. Sannolikt har alltså Samuelson och Balassa förväxlat ett monetärt fenomen med ett realt.
* Jag har utgått från växlingskursen 7,80 Hong Kongdollar per US-dollar. Uppgifterna är något avrundade och smärre avrundningsfel kan förekomma.
Ett exempel skulle kunna vara att jag 2006 lät klippa mig i det fattiga Rumänien för cirka 10,- svenska kronor, medan det hade kostat betydligt mer i det rika Sverige. Om Rumänien kommer att bli rikare i framtiden kommer sannolikt lönegapet mellan Sverige och Rumänien att krympa.
Intressant är dock att en jämförelse mellan det snabbväxande Hong Kong och det mindre snabbväxande USA inte ger stöd för Samuelson Balassa om man jämför priset på en Big Mac.
Så här ser statistiken från 1986 och framåt ut.
Priset på en Big Mac i Hong Kong uttryckt som procentsats av det amerikanska.*
1986: 61 %
1989: 48 %
1990: 51 %
1991: 51 %
1992: 53 %
1993: 52 %
1994: 53 %
1995: 55 %
1996: 54 %
1997: 54 %
1998: 51 %
1999: 54 %
2000: 52 %
2001: 54 %
2002: 58 %
2003: 54 %
2004: 53 %
2005: 50 %
2006: 50 %
2007: 45 %
2008: 48 %
Här tycks alltså inte finnas något stöd för uppfattningen att priserna stiger snabbare i länder med hög ekonomisk tillväxt. Tänker man sig en situation med en världsomspännande guldmyntfot skulle det sannolikt vara så att deflationstakten skulle vara något högre i länder med hög ekonomisk tillväxt, samtidigt som timlönerna skulle öka snabbare i länder med hög ekonomisk tillväxt.
Rimligen är det den något snabbare prisdeflationen med avseende på varor i länderna med hög tillväxt just det som frigör de medel som möjliggör de stigande lönerna i de snabbväxande länderna. Sannolikt har alltså Samuelson och Balassa förväxlat ett monetärt fenomen med ett realt.
* Jag har utgått från växlingskursen 7,80 Hong Kongdollar per US-dollar. Uppgifterna är något avrundade och smärre avrundningsfel kan förekomma.
