lördag, juni 20, 2009
Intressanta nyheter från Somalia
Jag läste för inte så länge sedan att ett somaliskt företag står i begrepp att skapa möjligheter att betala och att betalas med hjälp av mobiltelefonen. Läs mer på följande länk.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/8101067.stm
Detta är ytterst intressant, eftersom enligt min övertygelse en avgörande förutsättning för att vi skall få se en övergång till en fraktionell guldmyntfot är att folk slutat använda sig av sedlar och mynt utgivna av centralbanker. Kan man ta emot betalning med hjälp av sin mobiltelefon och dessutom betala med mobiltelefonens hjälp och alltså slutat använda sig av sedlar och mynt blir det betydligt enklare att gå över till guldmyntfot av det skälet att ett konto lika gärna kan vara denominerat i guld som i amerikanska dollar.
I Somalia används i mycket hög utsträckning amerikanska sedlar, men om somalierna får tillgång till banktjänster via mobiltelefon finns ingen anledning att använda sig av dollarsedlar. Dollarsedlarna kan lämpligen returneras till USA i utbyte mot räntebärande fordringar. Dessutom bortfaller växelmyntsproblemet.
En sak jag tänkt på, men inte ännu vågar ha någon alltför säker uppfattning om är vad som krävs för att fordringar med nominellt värde i guld skall komma i omlopp utanför "guldsektorn". Kanske är en avgörande punkt den där det uppträder utlånare som erbjuder lån med nominellt värde i guld till allmänheten. Detta förutsätter dock att låntagarna har ett kassaflöde i guld, vilket initialt torde förutsätta att de arbetar inom den guldbrytande sektorn och att lönekontrakten är skrivna i guld. Arbetar man i en guldgruva och lönen definieras i guld går det ju alldeles utmärkt att ha sina bostadslån skrivna i guld.
Kanske kan bostadslån skrivna i guld komma att erbjudas i Zimbabwe då ju Zimbabwe är en stor producent av guld. För ett guldbrytande företag borde det rimligen underlätta planeringen om arbetarnas löner definieras i guld och inte i något vars värde fluktuerar gentemot guldet.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/8101067.stm
Detta är ytterst intressant, eftersom enligt min övertygelse en avgörande förutsättning för att vi skall få se en övergång till en fraktionell guldmyntfot är att folk slutat använda sig av sedlar och mynt utgivna av centralbanker. Kan man ta emot betalning med hjälp av sin mobiltelefon och dessutom betala med mobiltelefonens hjälp och alltså slutat använda sig av sedlar och mynt blir det betydligt enklare att gå över till guldmyntfot av det skälet att ett konto lika gärna kan vara denominerat i guld som i amerikanska dollar.
I Somalia används i mycket hög utsträckning amerikanska sedlar, men om somalierna får tillgång till banktjänster via mobiltelefon finns ingen anledning att använda sig av dollarsedlar. Dollarsedlarna kan lämpligen returneras till USA i utbyte mot räntebärande fordringar. Dessutom bortfaller växelmyntsproblemet.
En sak jag tänkt på, men inte ännu vågar ha någon alltför säker uppfattning om är vad som krävs för att fordringar med nominellt värde i guld skall komma i omlopp utanför "guldsektorn". Kanske är en avgörande punkt den där det uppträder utlånare som erbjuder lån med nominellt värde i guld till allmänheten. Detta förutsätter dock att låntagarna har ett kassaflöde i guld, vilket initialt torde förutsätta att de arbetar inom den guldbrytande sektorn och att lönekontrakten är skrivna i guld. Arbetar man i en guldgruva och lönen definieras i guld går det ju alldeles utmärkt att ha sina bostadslån skrivna i guld.
Kanske kan bostadslån skrivna i guld komma att erbjudas i Zimbabwe då ju Zimbabwe är en stor producent av guld. För ett guldbrytande företag borde det rimligen underlätta planeringen om arbetarnas löner definieras i guld och inte i något vars värde fluktuerar gentemot guldet.
Comments:
<< Home
Problemet är ju att antingen måste man gå omkring med små guldkorn eller också måste man lita på något institut där man kan växla till sig sitt guld. Litar du på bankerna i detta avseende?
# posted by 
: 20/6/09 22:46
: 20/6/09 22:46
Givetvis kan man tänka sig att banker går omkull i en fri marknad och de bör också tillåtas gå omkull av myndigheterna.
Här får kunden pröva sig fram och kanske ha en del av sina tillgångar i fysiskt guld inlåst i bankfack, en annan del hos en bank och ytterligare en del hos en annan bank.
Om banker blir insolventa behöver detta inte nödvändigtvis vara en så stor katastrof, eftersom kunderna kan få tillbaka en icke ringa del av sina fordringar även om det naturligtvis blir en viss förlust.
Jag vill minnas att jag läst att kunderna fick 94 cent per dollar vid en amerikansk bankkollaps under den stora depressionen. Det var ingen enormt stor förlust.
Den riktigt försiktige kan exempelvis göra så här. Varje månad när lönen gått in på kontot betalar han alla sina räkningar och under den kommande månaden köper han det han behöver och betalar genom att dra sitt bankkort. När månaden är slut ser han hur mycket som blivit över på kontot.
Uppgår den summan till ett belopp som går att så att säga materialisera i en liten guldtacka begär han utbetalning av tackguld och låser in tackan i sitt bankfack.
De minsta tackorna som finns att köpa i Sverige för tillfället väger ett gram och tavex betalar för tillfället 238,- kronor för en sådan tacka.
Om man tänker sig att priser i butiker skulle anges i gram med upp till fem decimaler, vilket jag gissar, skulle det sannolikt finnas banker som hade olika policy vad gäller den undre gränsen för fysiskt uttag.
Vore den undre gränsen ett gram vore räntan sannolikt 0%. Om man däremot vände sig till en bank som inte godtog uttag understigande 400 troy uns eller 12.441,39072 gram, vilket är det gängse hos de bullion banks som endast har att göra med centralbanker och guldbrytande bolag, skulle man få högre ränta. Privatpersoner skulle ju knappast kunna göra fysiska uttag om den nedre gränsen vore 400 uns.
Summan av kardemumman är att det inte finns någon garanti för att alla banker förblir solventa, men att en normalintelligent samhällsmedborgare kan skydda sig mot de värsta konsekvenserna av misskötta banker ganska enkelt. Dock kan man inte utesluta att ärliga människor kommer att förlora pengar.
Å andra sidan bygger vårt nuvarande system på permanent inflation och exakt hur denna drabbar ärliga människor är oöverskådligt.
Här får kunden pröva sig fram och kanske ha en del av sina tillgångar i fysiskt guld inlåst i bankfack, en annan del hos en bank och ytterligare en del hos en annan bank.
Om banker blir insolventa behöver detta inte nödvändigtvis vara en så stor katastrof, eftersom kunderna kan få tillbaka en icke ringa del av sina fordringar även om det naturligtvis blir en viss förlust.
Jag vill minnas att jag läst att kunderna fick 94 cent per dollar vid en amerikansk bankkollaps under den stora depressionen. Det var ingen enormt stor förlust.
Den riktigt försiktige kan exempelvis göra så här. Varje månad när lönen gått in på kontot betalar han alla sina räkningar och under den kommande månaden köper han det han behöver och betalar genom att dra sitt bankkort. När månaden är slut ser han hur mycket som blivit över på kontot.
Uppgår den summan till ett belopp som går att så att säga materialisera i en liten guldtacka begär han utbetalning av tackguld och låser in tackan i sitt bankfack.
De minsta tackorna som finns att köpa i Sverige för tillfället väger ett gram och tavex betalar för tillfället 238,- kronor för en sådan tacka.
Om man tänker sig att priser i butiker skulle anges i gram med upp till fem decimaler, vilket jag gissar, skulle det sannolikt finnas banker som hade olika policy vad gäller den undre gränsen för fysiskt uttag.
Vore den undre gränsen ett gram vore räntan sannolikt 0%. Om man däremot vände sig till en bank som inte godtog uttag understigande 400 troy uns eller 12.441,39072 gram, vilket är det gängse hos de bullion banks som endast har att göra med centralbanker och guldbrytande bolag, skulle man få högre ränta. Privatpersoner skulle ju knappast kunna göra fysiska uttag om den nedre gränsen vore 400 uns.
Summan av kardemumman är att det inte finns någon garanti för att alla banker förblir solventa, men att en normalintelligent samhällsmedborgare kan skydda sig mot de värsta konsekvenserna av misskötta banker ganska enkelt. Dock kan man inte utesluta att ärliga människor kommer att förlora pengar.
Å andra sidan bygger vårt nuvarande system på permanent inflation och exakt hur denna drabbar ärliga människor är oöverskådligt.
94 cent per dollar är en förlust på 6%, men priserna föll mera under den stora depressionen i USA.
Om banker går omkull under en deflation är alltså mindre tragiskt av det skälet att penningvärdet stiger.
Om banker går omkull under en deflation är alltså mindre tragiskt av det skälet att penningvärdet stiger.
Alla av de större bankerna är ju som princip i kk - och borde tillåtas att gå i kk - och kan ju sen införlivas med Riksbanken och Riksgäldskontoret = de blir sunt styrbara för nationens Riksdag = till gagn för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna.
Skicka en kommentar
<< Home
