onsdag, juli 22, 2009
Amerikanska konsumentprisindex stiger i termer av guld
Jag har gjort en märklig och måhända intressant observation.
Under det gångna året har det amerikanska Big Mac-priset legat helt stilla på $3,57 och samtidigt har guldpriset per uns fallit från cirka $962 till idag cirka $948. Detta betyder att en amerikansk Big Mac nu kostar mindre guld än den gjorde för ett år sedan. Den historiska trenden är att konsumentvaror blir billigare och billigare om man använder guld som referenspunkt och således går det senaste året i en riktning som är motsatt den historiska trenden.
Det framstår som väldigt sannolikt att allt snart kommer att återgå till det normala och att priset på en Big Mac mätt i guld återigen kommer att börja falla. Med tanke på de extremt låga amerikanska styrräntorna framstår det dessutom som högst osannolikt att de amerikanska konsumentpriserna mätt i dollar kommer att falla. En stegring framstår som betydligt mera sannolik.
Detta betyder att guldpriset mätt i amerikanska dollar kommer att drivas uppåt av två faktorer. Den ena är att konsumentprisindex historiskt sett tenderar att falla mätt i guld och att den inflatoriska penningpolitiken kommer att stegra konsumentpriserna mätt i dollar.
Anledningen till den måttliga prisinflationen under det gångna året är enligt min övertygelse en oavsedd följd av en inflatorisk penningpolitik. Den inflatoriska penningpolitiken har nämligen skapat en stark förväntan om en mera deflatorisk dito och drivit upp den reala dollarkursen, vilket i sin tur har lagt sig som en våt filt över den amerikanska ekonomien och framkallat insolvenser med en kreditkontraktion som följd.
Räkna alltså med ett stigande guldpris mätt i såväl dollar som hamburgare. Den nuvarande trenden är nämligen inte långsiktigt hållbar ens om den amerikanska centralbanken kommer att lyckas upprätthålla stabila priser, trots att den eftersträvar inflation.
Ytterligare en mycket intressant aspekt av detta är att det tycks som om amerikanerna är sysselsatta med att amortera sina skulder, men att den amerikanska penningpolitiken håller en ren prisdeflation borta samtidigt som den oavsiktligen håller upp dollarkursen. Man kan fråga sig vad som skulle hända om dessa skulder inte funnes.
Ytterst sett är det ju gäldenärerna som håller uppe värdet på en ren pappersvaluta. Jag gissar att de tio år som ligger framför oss kommer att vara mycket spännande och jag misstänker starkt att den amerikanska dollarn under denna tid kommer att genomgå en mycket allvarlig kris. Dessutom är det oundvikligt att en dollarkris ger återverkningar på andra valutor, eftersom endast guldet kan stiga mot dollarn utan att besväras på samma sätt som exempelvis europeiska exportörer skulle besväras av en dollarkollaps.
Alltsammans är mycket svåröverskådligt.
Under det gångna året har det amerikanska Big Mac-priset legat helt stilla på $3,57 och samtidigt har guldpriset per uns fallit från cirka $962 till idag cirka $948. Detta betyder att en amerikansk Big Mac nu kostar mindre guld än den gjorde för ett år sedan. Den historiska trenden är att konsumentvaror blir billigare och billigare om man använder guld som referenspunkt och således går det senaste året i en riktning som är motsatt den historiska trenden.
Det framstår som väldigt sannolikt att allt snart kommer att återgå till det normala och att priset på en Big Mac mätt i guld återigen kommer att börja falla. Med tanke på de extremt låga amerikanska styrräntorna framstår det dessutom som högst osannolikt att de amerikanska konsumentpriserna mätt i dollar kommer att falla. En stegring framstår som betydligt mera sannolik.
Detta betyder att guldpriset mätt i amerikanska dollar kommer att drivas uppåt av två faktorer. Den ena är att konsumentprisindex historiskt sett tenderar att falla mätt i guld och att den inflatoriska penningpolitiken kommer att stegra konsumentpriserna mätt i dollar.
Anledningen till den måttliga prisinflationen under det gångna året är enligt min övertygelse en oavsedd följd av en inflatorisk penningpolitik. Den inflatoriska penningpolitiken har nämligen skapat en stark förväntan om en mera deflatorisk dito och drivit upp den reala dollarkursen, vilket i sin tur har lagt sig som en våt filt över den amerikanska ekonomien och framkallat insolvenser med en kreditkontraktion som följd.
Räkna alltså med ett stigande guldpris mätt i såväl dollar som hamburgare. Den nuvarande trenden är nämligen inte långsiktigt hållbar ens om den amerikanska centralbanken kommer att lyckas upprätthålla stabila priser, trots att den eftersträvar inflation.
Ytterligare en mycket intressant aspekt av detta är att det tycks som om amerikanerna är sysselsatta med att amortera sina skulder, men att den amerikanska penningpolitiken håller en ren prisdeflation borta samtidigt som den oavsiktligen håller upp dollarkursen. Man kan fråga sig vad som skulle hända om dessa skulder inte funnes.
Ytterst sett är det ju gäldenärerna som håller uppe värdet på en ren pappersvaluta. Jag gissar att de tio år som ligger framför oss kommer att vara mycket spännande och jag misstänker starkt att den amerikanska dollarn under denna tid kommer att genomgå en mycket allvarlig kris. Dessutom är det oundvikligt att en dollarkris ger återverkningar på andra valutor, eftersom endast guldet kan stiga mot dollarn utan att besväras på samma sätt som exempelvis europeiska exportörer skulle besväras av en dollarkollaps.
Alltsammans är mycket svåröverskådligt.
