fredag, juli 03, 2009
Ett sjukdomssymptom
Om ni inte redan kände till det är det så att det i Sverige idag förekommer en mycket livlig handel med så kallat investeringsguld. Investeringsguld är guldföremål med en renhetsgrad på 900/1.000 eller högre och köps inte av privatpersoner av något annat skäl än att man allmänt tror att sådana bara kommer att bli dyrare och dyrare räknat i svenska kronor.
Denna handel bevisar alltså att förtroendet för det framtida penningvärdet är i sviktande och skulle riksbanken sköta de uppgifter som riksbankslagen ålägger riksbanken skulle med stor sannolikhet en följd av detta bli att marknaden för investeringsguld skulle bryta samman. Att denna marknad istället växer är alltså ett sjukdomssymptom.
Man kan mena att privatpersoners köp av investeringsguld är samhällsekonomiskt slöseri då ju efterfrågan på guld är rent spekulativ, men å andra sidan medför ett högre guldpris att de banker som finansierar guldbrytning kan emittera mera skuldebrev med nominellt värde i guld, vilket dämpar prisökningen och stimulerar guldbrytningen. Å andra sidan är det en berättigad fråga om det finns någon anledning att bryta guld som inte köps av någon annan anledning än att ligga i valv, men guldet skulle inte ligga i valv om det inte vore därför att det funnes en efterfrågan från smyckesindustrin vilken ytterst sett är den efterfrågan som håller upp guldpriset. Således kommer förr eller senare allt guld som bryts att bli till smycken eller komma till annan verklig nytta.
Däremot är det utan tvekan så att hamstring av guld är den bästa indikatorn på befolkningens förtroende för det finansiella systemet. Är detta förtroende högt hamstras litet eller inget guld och vice versa. Detta samband föreligger faktiskt till och med under en guldmyntfot, eftersom ett mycket stabilt banksystem byggt på guldkonvertibilitet medför att befolkningen uppfattar bankernas skuldförbindelser som likvärdiga med fysiskt guld. As good as gold är det engelska uttrycket.
Min gissning är att folk kommer att köpa mer och mer investeringsguld och att marknaden för skuldförbindelser med nominellt värde i guld kommer att expandera. Med tiden kommer troligen de banker som lånar in och ut guld att börja erbjuda privatpersoner med allt mindre förmögenheter konton med nominellt värde i guld till vilka dessutom bankkort kommer att vara kopplade. Redan idag kan man öppna ett guldkonto med en så liten insats som £ 5.000,-.
Denna handel bevisar alltså att förtroendet för det framtida penningvärdet är i sviktande och skulle riksbanken sköta de uppgifter som riksbankslagen ålägger riksbanken skulle med stor sannolikhet en följd av detta bli att marknaden för investeringsguld skulle bryta samman. Att denna marknad istället växer är alltså ett sjukdomssymptom.
Man kan mena att privatpersoners köp av investeringsguld är samhällsekonomiskt slöseri då ju efterfrågan på guld är rent spekulativ, men å andra sidan medför ett högre guldpris att de banker som finansierar guldbrytning kan emittera mera skuldebrev med nominellt värde i guld, vilket dämpar prisökningen och stimulerar guldbrytningen. Å andra sidan är det en berättigad fråga om det finns någon anledning att bryta guld som inte köps av någon annan anledning än att ligga i valv, men guldet skulle inte ligga i valv om det inte vore därför att det funnes en efterfrågan från smyckesindustrin vilken ytterst sett är den efterfrågan som håller upp guldpriset. Således kommer förr eller senare allt guld som bryts att bli till smycken eller komma till annan verklig nytta.
Däremot är det utan tvekan så att hamstring av guld är den bästa indikatorn på befolkningens förtroende för det finansiella systemet. Är detta förtroende högt hamstras litet eller inget guld och vice versa. Detta samband föreligger faktiskt till och med under en guldmyntfot, eftersom ett mycket stabilt banksystem byggt på guldkonvertibilitet medför att befolkningen uppfattar bankernas skuldförbindelser som likvärdiga med fysiskt guld. As good as gold är det engelska uttrycket.
Min gissning är att folk kommer att köpa mer och mer investeringsguld och att marknaden för skuldförbindelser med nominellt värde i guld kommer att expandera. Med tiden kommer troligen de banker som lånar in och ut guld att börja erbjuda privatpersoner med allt mindre förmögenheter konton med nominellt värde i guld till vilka dessutom bankkort kommer att vara kopplade. Redan idag kan man öppna ett guldkonto med en så liten insats som £ 5.000,-.