flavianopolis

Efter att än en gång ha läst kommentarerna till den text där jag förutspår den klassiska guldmyntfotens återuppståndelse i modern skepnad har jag tyckt mig kunna konstatera att alla de invändningar som uppställdes mot mina tankegångar redan har bemötts mer eller mindre väl.

Emellertid anser jag att en fråga inte tillräckligt noggrant dryftats och den frågan är frågan huruvida guld har något objektivt värde. Jag besvarar den frågan med ja och nedanstående är en motivering av den ståndpunkten.

En absolut förutsättning för att något skall ha ett marknadsvärde är att detta något har ett subjektivt värde och det subjektiva värdet är helt enkelt den verkliga eller inbillade värde vi människor tillskriver något. Vi tillskriver exempelvis rökt makrill ett sådant värde.

Den andra absoluta förutsättningen för att något skall betinga ett marknadsvärde är att tillgången inte är praktiskt taget obegränsad. Tillgången på luft är alltför obegränsad för att luft skall betinga något marknadsvärde. Däremot är tillgången på ost inte så obegränsad att ost inte betingar något marknadsvärde.

När man berör frågan om begränsad respektive obegränsad tillgång kommer man givetvis in på frågan om produktionskostnader och enligt min mening är det helt uppenbart att marknadsvärdet på en viss nyttighet i långa loppet inte kan vara så lågt att produktionskostnaderna inte bestrids med mindre än att den kommersiella produktionen upphör. Mekaniska räknemaskiner betingar exempelvis ett så lågt marknadsvärde att det inte längre förekommer någon kommersiell produktion av mekaniska räknemaskiner. Detta betyder att det subjektiva värdet på mekaniska räknemaskiner understiger det objektiva.

Förvisso kan marknadsvärdet överstiga produktionskostnaden, men om marknadsvärdet överstiger produktionskostnaden kommer marknaden i de flesta fall att svämmas över av den nyttighet vars marknadsvärde överstiger produktionskostnaden. Därefter faller marknadsvärdet. Detta gäller dock inte sådant av vilket tillgången av tvingande skäl är begränsad. Tillgången på tavlor målade av en viss bortgången konstnär är ett givet faktum och således överensstämmer marknadsvärdet på sådana målningar med det subjektiva värdet.

Däremot gäller lagen om att produktionskostnaderna styr marknadsvärdet de allra flesta varor som är allmänt förekommande i handeln om än att under begränsade tidsperioder marknadsvärdet kan överstiga eller understiga produktionskostnaderna. Om det inte kostar varken mer eller mindre att odla rödlök än gul lök kommer således marknadsvärdet på rödlök att över tiden vara ungefär det samma som marknadsvärdet på gul lök.

Jag definierar, i likhet med David Ricardo, det objektiva värdet på en viss nyttighet som dess produktionskostnad och det enkla faktum att det förekommer kommersiell brytning av guld bevisar att marknadsvärdet inte ligger uppenbart under guldets objektiva värde. Skulle brytningen av guld upphöra är det också uppenbart att detta skulle medföra en så kraftig stegring av guldets marknadsvärde att förr eller senare brytningen skulle återupptas. Mekaniska räknemaskiners objektiva värde är dock betydligt högre än deras subjektiva värde, varför den kommersiella produktionen av mekaniska räknemaskiner har upphört.

Tavlor målade av Picasso betingar ett marknadsvärde vida överstigande deras objektiva värde, eftersom deras subjektiva värde är mycket högt och tillgången inte låter sig förmeras genom kommersiell produktion. Morötters marknadsvärde ligger dock sannolikt mycket nära deras objektiva värde vilket bevisas av att det förekommer kommersiell odling av morötter samt att morotsodlare inte tjänar särskilt mycket pengar.

Tavlor målade av någon bortgången och ointressant konstnär betingar dock inget marknadsvärde av det skälet att de inte tillskrivs något subjektivt värde. Således kan man dra slutsatsen att begränsad tillgång inte är tillräckligt för att något skall betinga ett marknadsvärde.

De tankegångar jag här presenterar är inte mina egna utan är mitt försök att förenkla och förklara David Ricardos värdelära. Jag har dock inte berört jordränta och den lägsta tänkbara arbetarelönen, eftersom detta sannolikt skulle trötta ut mina läsare, men det går givetvis bra att läsa David Ricardo i original. Intresserade hänvisas till följande länk.

http://www.econlib.org/library/Ricardo/ricP.html