flavianopolis

Enligt min övertygelse håller världens centralbanker på att avskaffa sig själva. Låt mig förklara varför.

Praktiskt taget alla centralbanker omhuldar tesen att en måttfull prisinflation är det makroekonomiska idealtillståndet. Problemet man glömmer är dock att redan en måttfull prisinflation gör det praktiskt taget riskfritt att spekulera i ett stigande guldpris. Stiger priserna på allsköns konsumentvaror gäller rimligen samma sak guld och guld har som bekant god hållbarhet.

Det finns emellertid vissa problem med att äga fysiskt guld. Dessa problem är tre till antalet. Det första är att de som handlar med guld har vissa marginaler. Det andra är kostnaderna som är förenade med att lagra guld. Det tredje är utebliven ränta.

De två första problemen finns det dock en lösning på givet att man är villig att godta en viss kreditrisk och att kontoformen inte omfattas av någon insättningsgaranti. Man kan i London hos Baird & Co. öppna ett konto som inte förs i någon pappersvaluta utan istället förs i guld. Samma möjlighet finns hos flera andra institut i London och skulle man dessutom kunna ha ett bankkort kopplat till ett sådant konto och detta bankkort vore gångbart i handel och bankomater som vilket annat bankkort som helst tror jag att det inte skulle dröja särskilt länge innan världens centralbanker hade fått en övermäktig konkurrent.

Jag tror inte att vi kommer att behöva vänta särskilt länge för att få uppleva en värld där guldet återintagit sin naturliga roll som finansvärldens monark. För tillfället är svensk penningpolitik så galen att det enligt min mening får ses som nästan riskfritt att köpa minst 50 gram guld givet att man kan avvara köpeskillingen minst två år. Bankerna betalar ju knappast någon ränta.