flavianopolis

Ett argument som har framförts i kommentarsfältet på min blogg är att Island borde ansluta sig till EU för att få medbestämmande över EU:s lagar. Som medlem av EES är Island i vilket fall som helst skyldigt att implementera EU:s olika direktiv givet förstås att de inte faller utanför EES-samarbetet men väl inom EU-samarbetet. EES-samarbetet omfattar allt som EU omfattar utom följande ting.

• EU:s gemensamma jordbruks- och fiskeripolitik
• Tullunionen
• Gemensam handelspolitik
• Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
• Rättsliga och inrikes frågor
• Den monetära union; det vill säga euron

Vad man kan konstatera är att det därefter inte blir särskilt mycket kvar och att det inte föreligger någon absolut skyldighet att implementera ens de EU-direktiv som faller innanför EES-avtalet även om, enligt vad jag kan förstå, denna rätt aldrig eller åtminstone mycket sällan brukas. Jag är osäker på siffran, men jag vill minnas att 17 % av alla EU-direktiv faller inom EES-avtalet. I så fall behöver ett land inom EES, men utanför EU inte ägna någon möda åt 83 % av pappersfloden från Bryssel och i övriga 17 % av fallen finns det ingen absolut skyldighet att implementera direktiven.

Detta skall i Islands fall ställas mot att man som EU-medlem blir absolut skyldig att implementera 100% av direktiven, men att man i gengäld får medbestämmanderätt angående dessa direktiv. Å andra sidan har man redan yttranderätt och frågan är vad medbestämmande har för verklig innebörd för ett land med 320.000 invånare i en union med nästan 500 miljoner invånare. Är det överhuvudtaget rimligt att ett land med 320.000 invånare skall ha något avsevärt inflytande i en union med cirka 500 miljoner invånare?

Vidare anser jag att Island endast har ett avsevärt problem som låter sig lösas med politiska medel och det problemet är det förhållandet att den isländska kronan är alltför illikvid för att kunna fungera väl. Här skulle euron vara ett steg i rätt riktning, men det hör till saken att Island som medlem av EES skulle kunna använda sig av rätten att inte implementera EU-direktiv och slopa insättningsgarantin. Om Island blir medlem av EU måste Island däremot ovillkorligen upprätthålla insättningsgaranti och det är en sak för ett land med 82 miljoner invånare att göra det, eftersom ett sådant lands banker inte rimligen kan växa så våldsamt i förhållande till den nationella ekonomien som är fallet i ett land med 320.000 invånare. Att ersätta de utlänningar som förlorat kapital på grund av de internationella isländska bankernas fallissemang är en övermäktig uppgift för de fåtaliga isländska skattebetalarna. Det lär handla om 139.000,- svenska kronor per islänning.

Jag menar att Island borde likvidera den egna centralbanken och ersätta den isländska kronan med schweizerfranc och samtidigt slopa insättningsgarantin samt helt enkelt klargöra att man inte kommer att ersätta de nederländska och brittiska sparare som har gjort förluster på grund av fallerande isländska banker. Skulden lär uppgå till 139.000,- svenska kronor per islänning.

I så fall är det enda avgörande problemet på Island löst till en låg kostnad. Att ersätta den isländska kronan med schweizerfranc vore en bagatellutgift i sammanhanget.

Vidare är det uppenbart att Island skulle lida stor skada av att behöva implementera EU:s fiskeripolitik, medan detta för ett land som Sverige inte är förenat med några olägenheter som gemene man tänker på. Island är dock en fiskenation, varför implementerandet av EU.s fiskeripolitik skulle vara en gigantisk huvudvärk.

Om islänningarna går med i EU måste man anse att de är så korkade att de förtjänar det. Däremot har Island allvarliga makroekonomiska problem, varför den isländska kronan samt insättningsgarantin borde skrotas snarast möjligt. Och schweizerfranc är betydligt coolare än euro.