flavianopolis

Idag finns Dagens Nyheter en signerad text angående de betalningsanspråk som Storbritannien och Nederländerna riktar mot Island på grund av att sparare i dessa länder förlorat på isländska bankers fallissemang. Läs texten på följande länk.

http://www.dn.se/opinion/signerat/island-skulden-maste-delas_1.931307

Enligt min mening bör de isländska skattebetalarna inte betala så mycket som ett enda öre. De är inte bankmän och den som sätter in pengar på en bank tar faktiskt en risk. Vill man inte ta någon sådan risk får man ingen ränta, men vill man ha ränta får man acceptera en risk.

Problemet som åskådliggörs här är problemet med insättningsgarantier. Insättningsgarantier innebär att staten upp till en viss gräns garanterar värdet på banktillgodohavanden, men systemet har en mycket stor nackdel och den är att insättningsgarantier gör livet mycket lättare för oansvariga banker. En bank har under normala marknadsvillkor en välgörande svårighet i att låna upp pengar av det enkla skälet att den som lånar ut pengar vill vara säker på att kunna få tillbaka sina pengar.

Detta hinder blir dock väldigt mycket enklare att forcera så snart banken kan säga att insättningarna garanteras av staten och att banken står under finansinspektionens tillsyn. Alltsammans invaggar bankkunden i en falsk trygghet som inte finns på en verkligt fri marknad.

På det viset och i kombination med centralbankernas inflationspolitik blåser man upp en osund finansindustri som då den fallerar och staten får stå för notan blir till ett hot mot hela samhället. Givetvis förstärks problemen av Islands ringa folkmängd och tidigare enorma finansindustri.

Jag tycker inte att islänningarna har någon moralisk skyldighet att betala. De som har varit dumma nog att sätta in pengar i misskötta banker får skylla sig själva och det är orimligt att islänningarna skall behöva betala för misstag som isländska banker och deras kunder gjort sig skyldiga till. Dessutom antar jag att brittiska och nederländska myndigheter har godkänt de isländska bankernas verksamhet samt att myndigheterna i dessa länder borde ha pekat på att en insättningsgaranti som ställs ut av en stat med liten folkmängd och förvuxen finansindustri kan misstänkas vara ihålig.

Island borde snarast avskaffa insättningsgarantin för att förhindra att en ny bubbla byggs upp, men som medlem av EES är Island i det närmaste absolut skyldigt att upprätthålla en insättningsgaranti och som medlem av EU absolut skyldigt att göra det.

Mycket intressant att notera är också att samtliga de problem som har berörts här beror på statliga ingrepp i den fria marknaden.