flavianopolis

Idag ondgör sig några debattörer över folkpartiets förslag att påbörja undervisningen i engelska redan i första klass. Om ni frågar mig tror jag snarare att det handlar om ett förpackat kultursnobberi där man av mera känslomässiga skäl ogillar engelska och dess roll som världsspråk.

Jag är själv ingen stor vän av engelska. Jag finner det nämligen svårt att skriva riktigt god engelska. Dessutom har jag känslan av att svenska språket förändras till det sämre av det förhållandet att idag så få svenskar behärskar tyska. Tyska passar oss svenskar bättre som andraspråk helt enkelt på grund av svenskas stora likheter med tyska och kunskaper i tyska underlättar förståelsen av svensk grammatik.

Däremot tror jag faktiskt att debattörerna har helt fel då de försöker göra gällande att engelskas roll som världsspråk överskattas. Engelska är ett världsspråk och ingen som helst tvekan råder om att engelska är det språk som har överlägset flest talare om man till dem som har engelska som modersmål lägger dem som någorlunda hjälpligt behärskar engelska som andraspråk.

Om man vill göra en snabb undersökning av engelskas enorma betydelse rekommenderar jag följande tankeexperiment. I hur många av jordens länder är engelska varken det mest, det näst mest eller tredje mest talade språket? Ingen tvekan råder om att engelska är det näst mest talade språket i de allra flesta länder där engelska inte är det mest talade språket och att det finns ytterst få länder, där engelska varken är det mest talade, det näst mest eller tredje mest talade språket.

En annan vinkling av frågan om det engelska språkets dominans är jämförelsen mellan hur många kineser som lär sig engelska och hur många icke-kineser som lär sig kinesiska. Jag tror utan vidare att det inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att finnas fler kineser än britter som talar engelska om än att britterna på det hela taget kommer att tala överlägset bättre engelska. Kanske är det redan så.

Visst kommer vissa andra stora språk, förutom engelska, att bibehålla en viss roll som andraspråk i närheten av större länder med annat modersmål än engelska och en intressant aspekt på detta är att det idag talas ojämförligt mera ryska i Sverige än det gjordes för 20 år sedan. Också om 100 år kommer man troligen att kunna göra sig förstådd på tyska i södra Danmark och så vidare.

Ytterligare en intressant vinkling av frågan om engelska språkets roll som världsspråk är att jämföra spanska språkets roll i USA med engelskas roll i Mexiko. Ingen tvekan råder om att fler mexikaner lär sig engelska än amerikaner lär sig spanska och redan andra generationens mexikanska invandrare i USA talar helt obehindrat engelska liksom att fler talar endast engelska än talar endast spanska till och med i New Mexico. Det talas dessutom inte så litet engelska i Mexiko och praktiskt taget alla välutbildade yngre latinamerikaner, oavsett var de bor, talar obehindrat engelska. Här bör man också komma ihåg att engelsk grammatik är enklare än spansk.

Sammanfattningsvis kan man nog säga att engelska språkets roll som globalt lingua franca är helt ohotad och dessutom har nått en kritisk massa där alltfler lär sig språket just därför att det i normalfallet inte finns något effektivare sätt att öka antalet människor man kan kommunicera med än att lära sig engelska.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3823653.svd