söndag, november 29, 2009
Den ohälsosamme ekonomisten
Dessvärre finns det en blogg som kallas den hälsosamme ekonomisten. Understundom ger sig denna bloggs författare in på ett ämne som han inte alls begriper. Ämnet är monetär ekonomi.
Den 21 november detta år ställde nyss nämnde bloggförfattare frågan huruvida Europeiska Centralbanken kan gå i konkurs. Underligt nog hävdar bloggförfattaren att Europeiska Centralbanken kan gå i konkurs.
Detta är emellertid felaktigt och avslöjar att bloggförfattaren helt saknar insikt i frågan vad en centralbank är för något.
Grovt taget kan man dela in världens centralbanker i två kategorier. Den ena kategorien är centralbanker med växlingskursåtaganden som går ut på att upprätthålla en högsta kurs på en främmande valuta uttryckt i den egna valutan och centralbanker utan något sådant åtagande.
Det mest utmärkande draget för en centralbank är det förhållandet att en centralbank per definition alltid är solvent. Centralbanken äger ju privilegiet att betala de i den egna valutan denominerade skulderna med något som den själv har obegränsad tillgång av. Samtidigt kan man hävda att en sedelfond kan råka in i ett insolvensliknande tillstånd under förutsättning att det finns en allmänt utbredd misstro mot sedelfondens nedre växlingskursåtagande för den egna valutan, och sedelfondens tillgångar är otillräckliga för att återköpa den valuta som på grund av misstroendet strömmar tillbaka till sedelfonden. Detta påminner om en bank run.
Å andra sidan kan man i sådana fall alltid lösa problemet med hjälp av en devalvering eller float.
ECB upprätthåller emellertid inga andra växlingskursåtaganden än att vara de stater som tillhör ERM2 behjälpliga med att hålla ned eurons växlingskurs i förhållande till valutorna i ERM2. Att hålla ned den egna växlingskursen i förhållande till främmande valutor är givetvis den enklaste sak i världen, men det är dessutom så att ECB förbehåller sig rätten att dra sig ur dessa operationer om ECB bedömer att det finns en risk att dessa skulle hota prisstabiliteten i eurozonen.
Den europeiska centralbanken är alltså en centralbank utan nedre växlingskursåtagande för den egna valutan och kan således inte ens hamna i ett insolvensliknande tillstånd och ännu mindre försättas i konkurs. Möjligen skulle man kunna leka med tanken att ECB lånade upp en större mängd dollar för att därefter inte kunna fullgöra sina åtaganden, men tanken är redan från början helt verklighetsfrämmande.
Om de eurodenominerade värdepapper som ECB har köpt, som en del av vad som kallas quantitative easing, skulle bli helt värdelösa påverkar alltså överhuvudtaget inte ECB:s solvens uttryckt i euro då ECB per definition alltid är solvent uttryckt i euro. Kan man inte bli insolvent så kan inte heller försättas i konkurs.
Vad det här handlar om är att ECB köpt fordringar av privata banker, vilka i sin tur köpt statspapper emitterade av medlemsstater. Man kan likna det vid att Sveriges Riksbank köper fordringar med nominellt värde i kronor av Handelsbanken och att Handelsbanken i sin tur köper kommunobligationer. På vilket sätt skulle detta kunna äventyra riksbankens förmåga att betala i kronor denominerade skulder?
Jag beklagar om någon finner dessa synpunkter sårande, men jag tycker att det är angeläget att visa att en person som utger sig för att begripa ett ämne - och inte sällan uttrycker sig elegant - saknar elementär insikt i de frågor han berör.
Den 21 november detta år ställde nyss nämnde bloggförfattare frågan huruvida Europeiska Centralbanken kan gå i konkurs. Underligt nog hävdar bloggförfattaren att Europeiska Centralbanken kan gå i konkurs.
Detta är emellertid felaktigt och avslöjar att bloggförfattaren helt saknar insikt i frågan vad en centralbank är för något.
Grovt taget kan man dela in världens centralbanker i två kategorier. Den ena kategorien är centralbanker med växlingskursåtaganden som går ut på att upprätthålla en högsta kurs på en främmande valuta uttryckt i den egna valutan och centralbanker utan något sådant åtagande.
Det mest utmärkande draget för en centralbank är det förhållandet att en centralbank per definition alltid är solvent. Centralbanken äger ju privilegiet att betala de i den egna valutan denominerade skulderna med något som den själv har obegränsad tillgång av. Samtidigt kan man hävda att en sedelfond kan råka in i ett insolvensliknande tillstånd under förutsättning att det finns en allmänt utbredd misstro mot sedelfondens nedre växlingskursåtagande för den egna valutan, och sedelfondens tillgångar är otillräckliga för att återköpa den valuta som på grund av misstroendet strömmar tillbaka till sedelfonden. Detta påminner om en bank run.
Å andra sidan kan man i sådana fall alltid lösa problemet med hjälp av en devalvering eller float.
ECB upprätthåller emellertid inga andra växlingskursåtaganden än att vara de stater som tillhör ERM2 behjälpliga med att hålla ned eurons växlingskurs i förhållande till valutorna i ERM2. Att hålla ned den egna växlingskursen i förhållande till främmande valutor är givetvis den enklaste sak i världen, men det är dessutom så att ECB förbehåller sig rätten att dra sig ur dessa operationer om ECB bedömer att det finns en risk att dessa skulle hota prisstabiliteten i eurozonen.
Den europeiska centralbanken är alltså en centralbank utan nedre växlingskursåtagande för den egna valutan och kan således inte ens hamna i ett insolvensliknande tillstånd och ännu mindre försättas i konkurs. Möjligen skulle man kunna leka med tanken att ECB lånade upp en större mängd dollar för att därefter inte kunna fullgöra sina åtaganden, men tanken är redan från början helt verklighetsfrämmande.
Om de eurodenominerade värdepapper som ECB har köpt, som en del av vad som kallas quantitative easing, skulle bli helt värdelösa påverkar alltså överhuvudtaget inte ECB:s solvens uttryckt i euro då ECB per definition alltid är solvent uttryckt i euro. Kan man inte bli insolvent så kan inte heller försättas i konkurs.
Vad det här handlar om är att ECB köpt fordringar av privata banker, vilka i sin tur köpt statspapper emitterade av medlemsstater. Man kan likna det vid att Sveriges Riksbank köper fordringar med nominellt värde i kronor av Handelsbanken och att Handelsbanken i sin tur köper kommunobligationer. På vilket sätt skulle detta kunna äventyra riksbankens förmåga att betala i kronor denominerade skulder?
Jag beklagar om någon finner dessa synpunkter sårande, men jag tycker att det är angeläget att visa att en person som utger sig för att begripa ett ämne - och inte sällan uttrycker sig elegant - saknar elementär insikt i de frågor han berör.
Comments:
<< Home
Unfortunately, there is a blog called the healthY economIST. Occasionally gives to this blog's author into a topic that he did not understand. The topic is monetary economics.
On 21 November this year, down just mentioned blog writers question whether the central bank may go bankrupt. Oddly blog author argues that the European central bank may go bankrupt.
However, this is wrong and reveal that the blog author has no insight into the question of what a central bank is.
Roughly speaking one can divide the world's central banks into two categories. The first category is the central banks to exchange rate commitment is to maintain the highest rate on a foreign currency expressed in its own currency and central banks with no such commitment.
The most distinctive feature of a central bank is the fact that a central bank, by definition, always is solvent. The central bank holds course, the privilege to pay in its own currency-denominated debt with which it has unrestricted access to. While one can argue that a currency board might fall into insolvency like state, provided that there is widespread distrust of the currency board the lower exchange rate commitment for its own currency and the currency board's assets are insufficient to buy back the currency because of mistrust flows back to currency board. This is reminiscent of a bank run.
On the other hand, one can in such cases always solve the problem by means of a devaluation or float.
The ECB maintains, however, no other exchange rate commitment than to be the states belonging to ERM2 assist with holding down the euro's exchange rate against the currencies in ERM 2. Hold its own exchange rate against foreign currencies is obviously the easiest thing in the world, but it is also so that the ECB reserves the right to withdraw from these operations, the ECB considers that there is a risk that they would threaten price stability in the euro zone .
The European Central Bank is therefore a central bank, but the lower exchange rate commitment for its own currency and thus may not even end up in insolvency-like state, much less go bankrupt. Perhaps one could play with the idea that the ECB loaned a large amount of dollars to then not be able to fulfill their obligations, but idea is from the outset, completely unrealistic.
If the euro-denominated securities that the ECB has purchased, as part of what is known as quantitative easing, it would be quite useless, therefore, affect whatsoever the ECB's solvency, expressed in euro as the ECB, by definition, always is solvent, expressed in euros. Can not become insolvent, so can not go bankrupt.
What this is about is that the ECB claims bought by private banks, which in turn bought government securities issued by Member States. One can liken it to the Swedish Central Bank buys receivables with a nominal value in dollars of Handelsbanken and Handelsbanken in turn buy municipal bonds. How this could jeopardize the national bank's ability to pay debts denominated in KRONOR?
I am sorry if anyone finds these comments offensive, but I think that it is state to show that a person who claims to understand a topic - and often expresses himself elegantly - lack basic understanding of the issues he touches.
On 21 November this year, down just mentioned blog writers question whether the central bank may go bankrupt. Oddly blog author argues that the European central bank may go bankrupt.
However, this is wrong and reveal that the blog author has no insight into the question of what a central bank is.
Roughly speaking one can divide the world's central banks into two categories. The first category is the central banks to exchange rate commitment is to maintain the highest rate on a foreign currency expressed in its own currency and central banks with no such commitment.
The most distinctive feature of a central bank is the fact that a central bank, by definition, always is solvent. The central bank holds course, the privilege to pay in its own currency-denominated debt with which it has unrestricted access to. While one can argue that a currency board might fall into insolvency like state, provided that there is widespread distrust of the currency board the lower exchange rate commitment for its own currency and the currency board's assets are insufficient to buy back the currency because of mistrust flows back to currency board. This is reminiscent of a bank run.
On the other hand, one can in such cases always solve the problem by means of a devaluation or float.
The ECB maintains, however, no other exchange rate commitment than to be the states belonging to ERM2 assist with holding down the euro's exchange rate against the currencies in ERM 2. Hold its own exchange rate against foreign currencies is obviously the easiest thing in the world, but it is also so that the ECB reserves the right to withdraw from these operations, the ECB considers that there is a risk that they would threaten price stability in the euro zone .
The European Central Bank is therefore a central bank, but the lower exchange rate commitment for its own currency and thus may not even end up in insolvency-like state, much less go bankrupt. Perhaps one could play with the idea that the ECB loaned a large amount of dollars to then not be able to fulfill their obligations, but idea is from the outset, completely unrealistic.
If the euro-denominated securities that the ECB has purchased, as part of what is known as quantitative easing, it would be quite useless, therefore, affect whatsoever the ECB's solvency, expressed in euro as the ECB, by definition, always is solvent, expressed in euros. Can not become insolvent, so can not go bankrupt.
What this is about is that the ECB claims bought by private banks, which in turn bought government securities issued by Member States. One can liken it to the Swedish Central Bank buys receivables with a nominal value in dollars of Handelsbanken and Handelsbanken in turn buy municipal bonds. How this could jeopardize the national bank's ability to pay debts denominated in KRONOR?
I am sorry if anyone finds these comments offensive, but I think that it is state to show that a person who claims to understand a topic - and often expresses himself elegantly - lack basic understanding of the issues he touches.
The text above is a google translation of the Swedish version of the same text. I only made a few corrections.
Skicka en kommentar
<< Home
