flavianopolis

Jag kommer att vara bortrest till och med 11 maj. 12 maj kommer förmodligen nästa text att finnas tillgänglig. Jag skall resa till Ryssland och fira påsk. Kanhända kommer jag att skriva någon enstaka text på något internetcafé i Ryssland och jag vill därför - i så fall göra mina läsare uppmärksamma på att man inte kan skriva Å, Ä eller Ö på de datorer som vanligtvis finns i Ryssland. Det problemet kan man lösa på olika sätt men jag menar att det enklaste sättet är att skriva A istället för Å, A istället för Ä och O istället för Ö. Sedan får läsarna gissa sig till vad jag menar utifrån sammanhanget.

Ryssland är ett intressant land och oavsett om jag skriver något därifrån eller inte lovar jag att skriva något om Ryssland då jag kommit hem till Sverige.

Jag när en misstanke om att uppfattningen att penningpolitiken verkar med fördröjning är en myt.

Jag hävdar också att den nu stigande sysselsättningen är ett resultat av Riksbankens räntehöjningar de senaste månaderna.

Hur kan man tänka på ett sätt som är så avvikande från det gängse?

Om man tänker sig att priset på en Big Mac är det verkliga måttet på penningvärdets förändring och att en alltför snabb kreditexpansion leder till att priset på en Big mac stiger ger detta antagande ungefär följande konsekvenser.

Inflationen kan förbli skenbart låg också när priset på en Big Mac stiger, givet att växelkursen håller sig hyfsat stabil. Det kan till och med vara så att den snabba kreditexpansionen framkallar misstankar om att Riksbanken skall bli tvungen att höja styrräntorna med tanke på den snabba kreditexpansionen, att detta förhållande stärker kronkursen och att därför kreditexpansionen ger en skenbar och temporär nedgång i inflationstakten.

Det är ungefär så situationen har sett ut de senaste åren. Riksbankens expansiva politik har alltså varit starkt bidragande till den stora arbetslösheten, eftersom den prisjusterade kronkursen stigit våldsamt. Då använder jag mig enbart av Big Mac som inflationsmått.

Om sedan Riksbanken till slut skrider till verket och påbörjar åtgärder syftande till en strypning av kreditexpansionen minskar inflationsrisken med den påföljden att processen bli den omvända. Det vill säga: Den stramare penningpolitiken får kronkursen att sjunka och då ökar sysselsättningen.

Denna effekt kommer omedelbart. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=536493

Jag såg just att jag glömt att uppdatera den löpande "macflationstakten".

Återigen vill jag ge en kort beskrivning av den löpande "macflationstakten".

Idag kostar en Big Mac 33 kr. För ett år sedan kostade den 30 kr. Priset har alltså höjts 10%. Sedan räknar jag ut motsvarande tal för varje enskild av de senaste tolv månaderna. Då måste man gå så långt tillbaka som juni 2004, eftersom man måste räkna fram ett tal för perioden juni 2004 till maj 2005 då man räknar fram talet för perioden juni 2004 till maj 2005.

En Big Mac kostade 32 kronor under 2004. Priset sänktes till 30 kronor januari 2005 och höjdes till 33 kronor juni 2005. På denna nivå har priset förblivit sedan dess.

Detta betyder att talet för perioden juni 2004 till maj 2005 är minus 6,25% och att talet för perioden juli 2004 till juni 2005 är plus 3,125%. För perioden maj 2005 till april 2006 är talet, som tidigare sagts, plus 10%.

Jag summerar dessa 12 inflationstakter och dividerar sedan summan med 12. För april 2006 är den löpande macflationstakten 5,2%.

Med tiden hoppas jag kunna jämföra den löpande macflationen med den verkliga, men min hypotes är att teorin om att penningpolitiken verkar med en större fördröjning är en statistisk synvilla. Det handlar nämligen om att penningpolitiken med omedelbar verkan påverkar olika penningflöden i ekonomin, men att den nu framräknade inflationen påverkas av händelser cirka två år tillbaks i tiden. Detta eftersom när man räknar fram inflationstakten för mars 2006 prishöjningarna under perioden april 2004 till mars 2005 försvinner ur statistiken.

Penningpolitiken verkar alltså inte med någon fördröjning men statistiken fångar upp trender med en fördröjning på cirka två år. Om kronkursen stiger eller sjunker en viss dag påverkar ekonomin med omedelbar verkan och Riksbankens beslut påverkar kronkursen utan fördröjning även om effekterna är minst sagt svårtydda.

Jag har vid ett antal tillfällen propagerat för att Riksbanken skall anamma en synnerligen enkel och lättbegriplig penningpolitisk norm.

Kostar en Big Mac 33 kr. eller mer skall styrräntorna höjas en kvarts procentenhet per sammanträde.

Kostar en Big Mac mindre än 33 kr. skall styrräntorna sänkas en kvarts procentenhet per sammanträde.

För tillfället kostar en Big Mac vanligtvis 33 kr. I Borås kostar den visserligen 34 kr. och i Göteborg 32 kr., men abslout vanligast är att en Big Mac kostar 33 kr. Så är fallet vid praktiskt taget alla McDonald's restauranger i Sverige.

Men kan man se andra skäl att bedriva denna typ av enkla, närmast minimalistiska penningpolitik?

Svaret är att om Riksbanken fortsätter att höja styrräntorna kommer detta att leda till att inflationsförväntningarna minskar och med dem kommer förväntningarna om höjda styrräntor att avta. Vilken följd får detta?

Jo, kronkursen kommer att rasa så snart förväntningarna om höjda styrräntor är borta ur prognoserna. Detta leder i sin tur till att inflationen på kort sikt stiger, liksom att sysselsättningen ökar. Det hela handlar helt enkelt om att den prisjusterade kronkursen faller.

Genom att på detta sätt bromsa kreditexpansionen och därmed stärka kronans långsiktiga jämviktslatitud och samtidigt bidra till ett ras i kronkursen kommer Riksbanken att lyckas slå två flugor i en smäll.

Sysselsättningen ökar och den egentliga inflationen bromsas också om en svagare krona kortsiktigt ger en något högre inflationstakt.

Jag påstår alltså att Riksbankens senaste räntehöjningar bidragit till att Sverige håller på att gå in i en våldsam högkonjunktur och att de senaste årens förment expansiva politik faktiskt bidragit till en minskande sysselsättning.

Under en flytande växelkurs kan nämligen penningpolitiken under vissa omständigheter framkalla raka motsatsen till vad som avsetts. Dessutom spelar kortsiktiga växelkursrörelser stor roll med avseende på inflationsutfallet på kort sikt.

Genom att monomant orientera penningpolitiken mot en Big Mac lyckas man få fram ett betydligt mer användbart index, som inte är alls så känsligt för växelkursrörelser.

Nu är tydligen vissa nykterhetsvänner djupt oroade över att ungdomar smäller i sig sådana kopiösa mängder alkoholhaltigt godis att detta utgör ett hot mot folknykterheten.

Jesus Kristus förvandlade vin till vatten enligt bibeln. (Johannesevangeliet 2 kap.) Jag begriper inte hur man å ena sidan kan vara fanatisk och närmast paranoid nykterist och samtidigt anse sig vara kristen. Om Jesus hade delat kristdemokraternas syn på alkohol hade han ju förstås förvandlat vatten till något som uppskattats av kristdemokrater, men han förvandlade faktiskt vatten till vin.

Läs mer om nykterister på följande länk.

http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,67248361___,00.html

För övrigt tycker jag att detta är mer än lovligt bisarrt. Hur kan man tro att det är njutbart att smälla i sig så enorma mängder sötslisk att man blir berusad av den lilla mängd likör som finns i chokladen? Visar inte detta på att människor som aldrig smakat starkt får en något verklighetsfrämmande syn på rusdrycker?

Den svenska nykterhetsrörelsen är helt enkelt urbota korkad.

Citat från SvD:

"På TT:s fråga medger Göran Hägglund att han och Lars Wohlin har skilda uppfattningar om EMU:s tredje steg, införandet av euron. Men den frågan är överspelat i och med utgången av folkomröstningen, enligt Göran Hägglund."

Jag är den förste att anse att Sverige behöver ett EU-fientligt, icke-socialistiskt parti, men har blivit helt övertygad om att junilistan inte är svaret på denna önskan.

Nu lämnar Lars Wohlin junilistan och går över till kristdemokraterna. Göran Hägglund säger mycket riktigt att frågan om införandet av euron är överspelad och eftersom Lars Wohlin är för medlemskapet i EU kan herrar Wohlin och Hägglund ta varandra i hand.

Samtidigt visar detta att junilistan är ett helt meningslöst parti och jag är ganska säker på att framgången europavalet hade uteblivit om det blivit bättre känt att junilistan faktiskt är för medlemskapet.

Junilistan tycker ingenting annat än att Sveriges nuvarande förhållande till EU är bra. Vi skall alltså vara medlemmar av en protektionistisk tullunion, men behålla den flytande kronan. Jag menar att om junilistan istället förespråkat ett svenskt utträde ur EU, men samtidigt förespråkat ett medlemskap i EES, hade junilistan varit ett mycket intressant alternativ. Partiet hade stått för någonting konkret och radikalt och på ett avgörande sätt skilt sig från mängden.

Man hade lätt kunnat skiljas från kommunisterna inom vänsterpartiet och de gröna khmererna inom miljöpartiet genom att ledas av ekonomer med en positiv inställning till ekonomisk tillväxt och kapitalism, samtidigt som partiet väsentligen skilt sig från övriga partier i Riksdagen genom att- som enda icke röd-gröna parti - förorda ett svenskt EU-utträde.

EES-avtalet är ungefär det nedbantade EU Nils Lundgren eftersträvar och då borde saken vara enkel.

Jag läste just om att ett antal somaliska pirater överfallit ett koreanskt fartyg som fiskade i vattnen utanför Somalia. Detta är intressant, eftersom det inte finns någon fungerande statsmakt varken till sjöss eller på land i Somalia och jag menar att händelsen i sin förlängning kan ge viktiga ledtrådar när man försöker förklara hur lag och ordning kan uppstå ur ett laglöst tillstånd.

Enligt en gammal och av många omhuldad teori förhåller det sig så att om det finns obrukad natur som ingen gör anspråk på att äga och denna "koloniseras" av någon som börjar bedriva någon typ av odling skall odlaren betraktas som den rättmätige ägaren och senare ägare skall kunna föra i bevis att denna egendom på ett legitimt sätt överförts i deras ägo.

Analogt med detta kunde man mena att det koreanska fartyg som fiskar på ett område där ingen fiskar på ett legitmt sätt kan göra anspråk på att äga de aktuella fiskevattnen och den avkastning dessa vatten ger då fiske bedrivs. I så fall är piraterna verksamhet illegitim. De ägnar sig åt stöld och utpressning riktat mot någon som på ett fredligt sätt skördar naturens frukter. Det lär finnas enorma tillgångar av högvärdig tonfisk i området och det är denna som väcker koreanernas intresse.

Låt oss anta att piraternas verksamhet är illegitim, även om det möjligen finns skäl att anse också koreanernas fiskande som illegitimt. Har koreanerna förvärvat någon legitim rätt att tömma vissa fiskevatten på fisk. Kan det tänkas att koreanernas överlägsna metoder tar mindre fiskares levebröd ifrån dem? Är detta i så fall rimligt.

Antag nu att dessa illegitima pirater lyckas förhandla till sig en rejäl lösensumma. Värdet på fångsten är ju förmodligen ganska stort och det ligger säkerligen i fiskeriföretagets intresse att så snart som möjligt kunna sälja fisken vidare till förädlingsföretag. Vi antar därför att koreanerna kapitulerar och betalar.

Piraterna har nu lyckats tjäna en slant och kanske kan investera i bättre vapen och annat som gör att de kan slå ihjäl andra pirater och dessutom lyckas överfalla fler skepp med intressanta och värdefulla laster.

Å andra sidan får piraterna inte bli alltför framgångsrika. Varför inte det? Jo, om det blir allmänt känt att praktiskt taget alla fartyg som passerar vissa farvatten blir utsatta för pirater är det sannolikt att sjötrafiken med tiden upphör. I så fall finns det inga skepp att överfalla och i så fall kommer piraterna att förlora sitt levebröd. Ett intressant exempel på ett liknande fenomen var tåget mellan Budapest och Bukarest. Där härjade olika typer av ligor framgångsrikt och stal allt vad passagerna hade med sig ifråga om kontanter och annat. Ryktet härom spred sig och ganska snart fanns det inga passagerare på sträckan. Detta ledde till att järnvägsbolagen anställde särskilda vakter på tågen och ganska snart kom resandet igång igen.

Alltså får inte piraterna bli alltför välorganiserade, eftersom de i så fall kommer att bli offer för sin egen framgång.

Jag menar emellertid att det finns en intressant möjlighet piraterna kan ta i beaktande. De kan nämligen bli mafiosi. Vad skiljer mafiosi från vanliga brottslingar.

Jo, mafiosi är brottslingar som ackumulerat ett visst kapital och efter att ha uppnått en viss styrka kan erbjuda vissa typer av tjänster man i vanliga fall förväntar sig att staten skall tillhandahålla. Om piraterna blir alltför välorganiserade kan detta bli den enda kvarstående möjligheten, eftersom man kommer att akta sig väldigt noga för somaliska farvatten givet att piraterna blir alltför mäktiga.

I stället för att angripa fartyget förklarar man för olika rederier att det skulle vara en struntsak att överfalla fartyg, men att man är så hygglig att man mot en viss summa pengar erbjuder sig att se till att fartyget kommer säkert fram. Man lovar också att hålla rent från småtjyvar.

Kännetecknande för mafiosi är också att de delar också upp "marknaden" sig emellan. Det vill säga: Om Padrini X sköter ett visst kvarter sköter Padrini Y ett annat, men om Padrini X försöker kassera beskyddaravgifter i Y:s område kommer Padrini Y se till att Padrini X skjuts.

På samma sätt kan olika piratorganisationer dela upp farvattnen sig emellan och börja bedriva eskort av fraktfartyg och göra utfästelser om betalning i händelse av att frakten störs av olika typer av brottslig verksamhet. Det finns ingenting som säger att man inte skulle kunna skapa möjligheter att stämma en maffiaorganisation som inte kunnat leva upp till sina utfästelser.

Om piraterna övergår till maffiaverksamhet och de lyckas upprätthålla god säkerhet i dessa farvatten kan man också tänka sig att dessa blir mycket poulära fiskevatten och att detta leder till utfiskning. I så fall minskar det ekonomiska värdet av fiskevattnen och detta skulle kunna leda till att maffiaorganisationerna börjar begränsa fisket på sådant sätt vattnens ekonomiska värde inte minskar. Detta skulle också kunna leda till att maffiaorganisationerna börjar skjuta sönder fartyg som släpper ut giftigt avfall, eftersom detta också kan leda till att vattnens värde som fiskevatten minskar.

Och man kan också tänka sig att maffiaorganisationerna skapar olika typer av karteller och i förväg bestämda skiljedomsförfaranden i händelse av konflikter maffiaorganisationerna emellan. Detta behöver naturligtvis inte betyda att det inte finns sådana som inte accepterar vad en skiljedom beslutat och i så fall får konflikten lösas genom militär kraftmätning.

Vad är summan av allt detta? Jo, när en tjyv blir en framstående tjyv blir han en mafioso och när en mafioso blivit riktigt, riktigt framgångsrik kallas han statschef.

Det intressanta med Somalia är att denna process är långtifrån avslutad och att mängden kraftfulla vapen är så enormt och innehavet av vapnen så spritt att det förmodligen aldrig någonsin kommer bli möjligt för någon att få kontroll över annat än mycket begränsade geografiska områden.

Detta betyder förmodligen att det kommer att uppstå en intensiv institutionell konkurrens mellan ett otal småfurstar, mafiosi eller vad man nu väljer att kalla dem. Det faktum att man ständigt hör talas om pirater vid Somalias kust är förmodligen relaterat till att "marknaden" till lands är så väl uppdelad att de större aktörerna nu börjat söka sig till sjöss.

Jag tror också att detta i sin förlängning kommer att leda till just det scenario jag skisserat, nämligen att man kommer att färdas säkert på somaliska farvatten givet att man betalar till vissa mafiosi.

I Ryssland finns det vissa lastbilsparkeringar som kontrolleras av maffian och andra som inte kontrolleras av maffian. Väljer man att parkera på en parkering som kontrolleras av maffian får man betala en slant, men å andra sidan kan man vara helt säker på att få ha sina grejor i fred. Man kan lämna en lastbil med värdefull last med nycklarna i - och ingenting kommer att hända.

På samma sätt är jag säker på att piraterna med tiden måste bli mafiosi och att det kommer att vara oklart när man slutar att uppfatta dem som brottslingar.

Jag är utomordentligt skeptisk till ett turkiskt EU-medlemskap om man bortser från att ett sådant skulle ge oss som vill att Sverige bör lämna EU ytterligare ett utomordentligt argument.

Turkiet är ett land som bedriver en mycket protektionistisk handelspolitik och naturligtvis kommer Turkiet att ta med sig detta synsätt med in i EU. Vi kommer förmodligen att få se än mer protektionistiska åtgärder riktade mot kinesisk import, inte minst därför att turkisk industri konkurrerar med kinesisk industri i högre grad än t. ex. svensk industri gör det. Ju fler länder som blir medlemmmar av EU, desto större synes skälen vara att reglera importen från världen utanför EU.

Om man studerar Turkiets inställning till kurderna och deras rättigheter inser man också ganska snart att Turkiet knappast kan sägas vara en stat med någon större tradition inom området respekt för minoriteter och mänskliga rättigheter.

Nu vill Turkiet dessutom att Danmark skall stänga en kurdisk TV-kanal som sänder från Köpenhamn, eftersom denna anses bedriva någon typ av subversion riktad mot den turkiska staten. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=533923

Turkiet är helt enkelt en ganska otrevlig stat. Om man eftersträvar att Turkiet skall integreras med Europa - i syfte att exportera civilisation till Turkiet - vore det mycket bättre att välkomna Turkiet som medlem av EES, men säga glasklart nej till ett turkiskt EU-medlemskap.

Å andra sidan får Turkiet gärna bli medlem av EU bara Sverige lämnar EU. Kan ett turkiskt EU-medlemskap bidra till ett svenskt utträde är jag den förste att välkomna ett turkiskt EU-medlemskap.

Jag har nu uppdaterat prisuppgifterna för Big Mac och kommer dessutom från och med denna månad att publicera uppgifter också om respektive lands valutakurs räknad i kronor. För enkelhetens skull avrundar jag till hela ören.

Big Mac-priser

Storbritannien: £1,88
Tyskland: €2,95
USA: $3,15
Norge nkr.39,00

I Sverige kostar en Big Mac 33,00 kr.

Valutakurser

£1=13,55 kr.
€1=9,45 kr.
$1=7,80 kr.
nkr.1=1,19 kr.

Vad gäller uppgifterna från USA härstammar dessa inte från mina egna efterforskningar, utan är hämtade från "The Economist". Övriga uppgifter har jag samlat ihop själv. Vad gäller Norge vill jag uppmärksamgöra mina läsare på att en Big Mac kostar 36,00 nkr. i Norge om man tar den med sig, men att priset i restaurang är 39,00 nkr. Så har det varit också närmast föregående månader, men måhända är detta aningen oklart uttryckt.Jag tänker fortsätta samla in dessa uppgifter och hoppas att detta med tiden skall bli början till en mac-roekonomisk faktabank.