flavianopolis

Jag har tidigare skrivit om möjligheterna att införa guldmyntfot i länder med så kallat currency board-system. Texten finns på följande länk.

http://flavianopolis.blogspot.com/2005/12/r-guldmyntfoten-en-anakronism_13.html

Efter att ha gått igenom frågan ytterligare har jag funnit vissa svagheter i det tidigare resonemanget och jag har dessutom funnit att det finns ett, i jämförelse med det i texten ovan beskrivna sättet, betydligt enklare sätt att ge ett land med currency board guldmyntfot. Currency board heter på svenska valutafond och jag vill minnas att jag använde mig av detta ord i min gamla text. Vid närmre kontroll visar det sig att jag använde mig av ordet currency fund. Hursomhelst är currency fund, currency board och valutafond synonymer.

Den största svagheten i mitt tidigare förslag består i att jag utgick från tanken att växelkursen i så liten utsträckning som möjligt skulle förändras gentemot en tredje valuta i samband med övergången till guldstandard. Detta är en brist av det skälet att man kan utgå från att den inhemska valutan kommer att börja appreciera gentemot det tidigare ankaret så snart man bytt ut den tidigare kopplingen mot en guldkoppling. Detta skulle betyda att skulderna räknat i den tidigare "modervalutan" skulle växa på ett sätt som landets låntagare inte hade kunnat räkna med. Situationen skulle snart bli outhärdlig och framkalla en våg av insolvenser.

Om man som i exemplet med S:t Helena tidigare haft den lokala valutan kopplad till det brittiska pundet och helt plötsligt denna koppling släpps och byts ut mot en koppling till guld till ungefär den vid tiden för bytet rådande marknadskursen för guld kommer detta med största säkerhet betyda att den lokala valutan inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att ha stigit i värde gentemot det tidigare ankaret. Eftersom låntagarna räknat med en viss och i jämförelse med detta betydligt lägre framtida pundkurs skulle detta ge dem en outhärdlig skuldbörda.

Av detta skäl menar jag att man måste förena en remonetesering av guldet med en kraftig uppskrivning av priset på guld. Ganska snart kommer ju all världens inflationsvalutor börja depreciera gentemot den guldkonvertibla valutan, men för att ge låntagarna respit bör en kraftfull engångsdevalvering genomföras i samband med övergången till guldmyntfot.

Efter denna kraftiga devalvering vet låntagarna att producentpriserna är mycket gynnsamma, men de vet också att alla andra valutor med största säkerhet kommer att uppvisa en stadigt fallande tendens gentemot den egna valutan och att man därför gör bäst i att amortera så mycket som möjligt innan det ur prodcenternas perspektiv gynnsamma läget ersatts med ett mindre gynnsamt läge. Man vet också att man bör vara mycket försiktig med att uppta lån av det skälet att man kan räkna med att den inhemska valutan stadigt kommer att appreciera gentemot all världens valutor och att producentpriserna därför kommer att falla från den nu rådande mycket gynnsamma nivån.

Detta förbisågs i den gamla texten och dessutom har jag kommit på att remonetiseringen av guldet kan förenklas avsevärt i jämförelse med en ursprungliga planen.

En invändning man kan rikta mot den nu föreslagna planen är att man måhända skapar ett osunt makroekonomiskt klimat genom att genomföra en kraftig devalvering och att en sådan ovillkorligen kommer att utlösa en våldsam överkonjunktur med en påföljande och synnerligen otrevlig stabiliseringsrecession som följd.

Denna invändnig är enligt min mening ohållbar och vid ett senare tillfälle skall jag gå in på varför Estland dels har kunnat undvika och dessutom också framledes kommer att undvika ett sådant händelseförlopp, trots att Estland tidigare hade, och i någon mån fortfarande har, en i enlighet med teorin om köpkraftsparitet starkt undervärderad valuta, enormt valutainflöde, våldsam kreditexpansion och fast växelkurs.

Jag avser återkomma med en beskrivning av hur man på ett enklare sätt kan införa guldstandard i ett land med currency board och mera ingående förklara varför kombinationen fast växelkurs och lågt värderad inhemsk valuta och därpå följande kreditexpansion inte nödvändigtvis slutar i bankkris.