flavianopolis

Enligt Svenska Dagbladet vill konstnären Lars Vilks att regeringen fördömer de dödshot som riktats mot honom på grund av hans drift med religionsstiftaren Muhammed. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_17091697.asp

Enligt min mening är detta en mycket komplicerad fråga på vilken det inte finns några självklara svar. Min uppfattning är ungefär den att man i vilket medium som helst skall få vräka ur sig vad som helst utan förhandsgranskning, men att man i vissa fall skall kunna ställas till ansvar i efterhand.

Och jag anser faktiskt att i de fall syftet endast varit att såra och göra människor upprörda, skall man kunna ställas till ansvar för att i onödan ha framkallat upprörda känslor. Att ge sig på någon annans tro på ett uttalat provokativt sätt är enligt min mening visserligen i någon mening ett yttrande, men det kan faktiskt finnas skäl att ha lagstiftning som gör det straffbart att försöka provocera fram upprörda känslor. Upprörda känslor hos en stor mängd människor kan nämligen hota samhällets lugn och stabilitet. Är däremot syftet endast att föranleda religionsutövare att reflektera över något meningsyttraren anser orimligt i deras tro, skall detta givetvis vara straffritt.

Man kan visserligen hävda att det i så fall borde vara otillåtet att praktisera islam, eftersom en grundläggande dogm inom islam är påståendet att Jesus Kristus inte är Guds Son. Denna dogm är, utifrån kristen synvinkel, ingenting annat än en hädelse. Bör detta föranleda ett förbud mot att utöva islam?

Svaret är nej, eftersom muslimernas syfte med att förneka att Jesus Kristus är Guds Son inte är att skapa upprörda känslor bland kristna. Om däremot en ateistisk grupp sprider nidbilder av Jesus Kristus där han framställs på ett för kristna djupt stötande sätt och den ateistiska gruppen endast har för avsikt att provocera fram sårade och upprörda känslor bland kristna och detta hotar samhällets lugn och stabilitet, kan det finnas skäl att i efterhand ställa den ateistiska gruppen till ansvar.

Sådana inskränkningar av yttrandefriheten behöver inte vara tabu i ett demokratiskt samhälle. Det är exempelvis förbjudet att påstå att judar är giriga, att ziegenare är tjuvaktiga och att negrer är lata om syftet är att hetsa. Däremot är det inte nödvändigtvis otillåtet att publicera vetenskapliga artiklar med underbyggda påståenden om att det går att visa att vissa invandrargrupper är överrepresenterade i brottsstatistik. Exakt vad som skall vara tillåtet i varje enskilt fall är svårt att säga, men om syftet är att utså hat och motsättningar och ingen grund finns för påståendena bör den som ansvarar för sådant skräp i efterhand kunna ställas till ansvar.

Med tanke på att det finns hundratusentals muslimer i Sverige, vilka ej vill annat än leva fredligt tillsammans med religionslösa och religiösa, som inte är muslimer, menar jag att regeringen gör rätt när den är aningen tillbakadragen i kontroversen kring Lars Vilks. Lars Vilks har sårat muslimerna å det grövsta och syftet har helt säkert varit att provocera fram upprörda känslor. Det ligger vidare i Sveriges intresse att inte bli utsatt för islamistisk terrorism.

Slutligen vill jag säga att jag på intet sätt är muslim, utan att jag är rysk-ortodox, gammaltroende kristen. Av detta skäl känner jag på det rent religiösa planet stort äckel inför islam, då ju denna religion förnekar att Jesus Kristus är Guds Son och att Jungfru Maria är Guds Moder. Jag vill leva fredligt, sida vid sida, med muslimer och kunna verka för deras omvändelse till kristendomen. Detta förutsätter ett samhälle där vi visar respekt för varandras särart.

Lars Vilks förtjänar polisskydd, men han förtjänar inte beundran. Givetvis förtjänar de som hotar döda Lars Vilks stort förakt, men det är inte självklart att det skall vara fritt från samhälleliga sanktioner att sprida teckningar av den typ Lars Vilks framställer. Anledningen till att jag ser det så är inte att Lars Vilks inte skall få tänka och teckna vad han vill, utan att fredlig, mänsklig samlevnad kräver att vi visar respekt och förståelse för andras särart, tro och kultur. Om vi gör detta av opportunistiska eller idealistiska skäl, spelar en underordnad roll.