tisdag, januari 15, 2008

 

Korrekt dom?

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet står att läsa om en flicka som påstått att en lärare "tafsat" på henne. Läraren har sedermera fört talan mot flickan och hävdat att hennes påståenden är förtal. Läs mer på följande länk.



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_774839.svd



Så här står det i Brottsbalken 5 kap 1 §.



"Den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."



Helt säkert har flickan utpekat läraren som klandervärd. Å andra sidan är det naturligtvis med hänsyn till omständigheterna försvarligt att påtala för rektor att en viss lärare beter sig olämpligt, men det står faktiskt att man åtminstone måste ha skälig grund för sina påståenden för att ej dömas till ansvar. Kan man ha skälig grund för ett påstående, utan att kunna visa att mer talar för att det man påstår är sant än att det man påstår är osant? Möjligen bör man här göra förbehåll för situationer där det får anses ursäktligt att dra felaktiga slutsatser. Jag är, utifrån vad som står i Svenska Dagbladet, långt ifrån övertygad om att flickan kunnat visa att mer talar för att hennes påstående är sant än motsatsen.

Man får också lätt intrycket av att kvinnors ord oftare tillmäts högre trovärdighet än mäns ord i sådana mål som innefattar anklagelser om att män gjort sig skyldiga till otillbörliga sexuella handlingar.

Comments:
Det kan ju inte vara så att en elev ska vara rädd för att berätta om en lärare faktiskt tafsat på eleven, därför hade det varit farligt med en fällande dom. Om inte elevens påstående kan styrkas så behöver ju det inte betyda att eleven ljuger, men läraren måste ändå anses oskyldig tills motsatsen bevisats.
 
Det här är det nya Sverige där till och med rättsväseendet legitimerar lögner.Pär Ströms bok:Mansförtryck & kvinnovälde visar på ett ökat förtryck av män som legitimeras av såväl statliga som kommunala tjänstemän (som numer i många fall är kvinnor).Sedan 1993 har rättsväseendet tillämpat lägre beviskrav i sexualbrott enligt prof.Hans-Gunnar Axberger.
 
Man måste ha åtminstone skälig grund när man framför klander och om inte skall man dömas för förtal.

Om A exempelvis påstår att B är pedofil, måste A antingen kunna bevisa att B är pedofil eller att A har skälig grund för att påstå att B är pedofil.
 
Så om en lärare tafsar på en elev FÅR eleven inte berätta det om det inte finns bevis/vittnen? Det blir ju resultatet av ditt resonemang!
 
Jag har talat med en mycket erfaren jurist. Denna jurist säger att uttrycket "skälig grund" i sammanhanget är fruktansvärt svårt att närmre definiera och att avgöra frågan huruvida flickan haft skälig grund för sitt påstående är en enormt svår fråga att reda ut. Domstolen kan ha gjort fel, men det behöver alls inte vara så.
 
Vad jag säger är att eleven kan dömas för förtal om eleven inte har skälig grund för sitt påstående.

Skälig grund är i vilket fall som helst mindre långtgående än att visa att påståendet är sant.

Sedan har jag också sagt att det är fruktansvärt svårt att reda ut hur rekvisitet skälig grund skall förstås.

Det lutar dock mot att min text är behäftad med allvarliga svagheter.
 
Fruktansvärt skrämmande. En flicka anklagar, efter vad allt verkar helt felaktigt, och lärarens liv förstörs och i sin strävan efter rättmätig upprättelse får han betala 108 000 i rättegångskostnader. Är det rättvisa? Skall läraren offras för att andra elever inte skall vara rädda att anmäla i framtiden???

Sjukt resonemang. Klart skall läraren frias och flickan få ta sitt ansvar, 13 år eller inte när det hände... Slapphäntheten i dagens samhälle har inga gränser tycks det.
 
Jag har diskuterat frågan med ytterligare en person. Vi har kommit fram till att den som anklagas för förtal omöjligen kan ha skälig grund för en anklagelse om den anklagas för förtal inte tror att anklagelsen är sann.

Att säga att mer krävs för att rekvisitet skall vara uppfyllt är något varken jag eller min samtalspartner vågar yttra oss angående.
 
Rättelse:

Vi har kommit fram till att den som anklagas för förtal omöjligen kan ha skälig grund för sin anklagelse mot den som påstår sig vara förtalad om den som anklagas för förtal inte tror att den anklagelse han framfört mot den som påstår sig förtalad är sann.

Man måste alltså antingen kunna bevisa att det klander man framför är sant eller åtminstone att man trodde att det var sant. Frågan om det krävs något ytterligare för att rekvisitet skälig grund skall vara uppfyllt är en fråga jag inte åtar mig besvara.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?