flavianopolis

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet står att läsa om en flicka som påstått att en lärare "tafsat" på henne. Läraren har sedermera fört talan mot flickan och hävdat att hennes påståenden är förtal. Läs mer på följande länk.



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_774839.svd



Så här står det i Brottsbalken 5 kap 1 §.



"Den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."



Helt säkert har flickan utpekat läraren som klandervärd. Å andra sidan är det naturligtvis med hänsyn till omständigheterna försvarligt att påtala för rektor att en viss lärare beter sig olämpligt, men det står faktiskt att man åtminstone måste ha skälig grund för sina påståenden för att ej dömas till ansvar. Kan man ha skälig grund för ett påstående, utan att kunna visa att mer talar för att det man påstår är sant än att det man påstår är osant? Möjligen bör man här göra förbehåll för situationer där det får anses ursäktligt att dra felaktiga slutsatser. Jag är, utifrån vad som står i Svenska Dagbladet, långt ifrån övertygad om att flickan kunnat visa att mer talar för att hennes påstående är sant än motsatsen.

Man får också lätt intrycket av att kvinnors ord oftare tillmäts högre trovärdighet än mäns ord i sådana mål som innefattar anklagelser om att män gjort sig skyldiga till otillbörliga sexuella handlingar.