söndag, juni 01, 2008
Mac-roekonomi juni 2008
Priset på en Big Mac i några olika länder:
Storbritannien: £1,99
Tyskland: €3,19
USA: $3,41 (Observera att denna uppgift inte uppdaterats sedan juli 2007.)
Irland: €3,60
Finland: €3,95
Portugal: €2,70 (Observera att uppgiften inhämtades under april 2008.)
Danmark: 29,75 dkr.
Sverige: 37,- kr./37,- kr.
Norge: 39,- nkr.
Ryssland: 56,- rubel (Observera att uppgiften inhämtades under april 2008.)
Växlingskurser:
£1= 11,87 kr.
€1= 9,33 kr.
$1= 6,- kr.
1 dkr.= 1,25 kr.
1 nkr.= 1,18 kr.
1 rubel = 0,25 kr.
Utländska priser i svenska kronor:
Storbritannien: 23,62 kr.
Tyskland: 29,73 kr.
USA: 20,46 kr.
Irland: 33,59 kr.
Finland: 36,85 kr.
Danmark: 37,19 kr.
Norge: 46,02 kr.
Portugal: 25,19 kr.
Ryssland: 14,- kr.
Utländska priser i procent av de svenska:
Storbritannien: 63,8 %
Tyskland: 80,4 %
USA: 55,3 %
Irland: 90,8 %
Finland: 99,6 %
Danmark: 100,5 %
Norge: 124,4 %
Portugal: 68,1 %
Ryssland: 37,8 %
Priset på ett uns guld:
5.315,13 kr.
Jag noterar att den svenska kronans reala växlingskurs stigit gentemot samtliga länder utom Finland i jämförelse med samma tal avseende april 2008. Euron har försvagats något i nominella termer och de nominella priserna höjts i Finland och Tyskland, men endast den finska höjningen är tillräckligt stor för att framkalla en stegring av den reala växelkursen gentemot Sverige.
Detta måste dessutom ses i ljuset av att priserna höjts i Sverige och trots detta samtliga valutor, utom den norska kronan, försvagats eller förblivit oförändrade gentemot den svenska valutan. Vad gäller Norge har faktiskt det egendomliga fenomenet uppträtt att den norska kronan stigit gentemot den svenska i nominella termer, medan på grund av de svenska prishöjningarna och prisstabiliteten i Norge, den norska kronan försvagats i reala termer. Jag lyfter på hatten för Norges Bank. Norges Bank kan dessutom nöjt konstatera sig vara den enda centralbank i jämförelsen som, sedan juni 2007, lyckats upprätthålla en svagt negativ macflationstakt. Bank of England och Danmarks Nationalbank håller nollan , medan övriga slirar runt i inflationsträsket.
För Sveriges del ser det riktigt eländigt ut, med en macflation på mer än 12%. Sedan mars 2007 har priset stigit 15,625%. Om inte Riksbanken höjer styrräntorna vid det penningpolitiska mötet i juli, borde den göra det och gör man inget åt saken visar all erfarenhet att man antingen måste ta till de åtgärder man drar sig för att vidta, eller acceptera en permanent stegring av inflationstakten. Dessutom visar erfarenheten att deflationära åtgärder bör sättas in på ett tidigt stadium. Väntar man för länge, får man sannolikt "dra till" desto hårdare.
En sak som "stör" mig aningen är det förhållandet att den finska prishöjningen är större än den tyska, trots att Finland och Tyskland befinner sig i valutaunion och Finland i utgångsläget hade en högre real växlingskurs. Detta går tvärsemot mina teorier om hur världen "borde" vara beskaffad, men å andra sidan har skillnaden i real växlingskurs mellan euroländerna Tyskland och Irland minskat högst avsevärt på grund av att priserna förblivit stabila i Irland, men höjts i Tyskland.
Jag "skyller" den finska prishöjningen på den svenska kronans reala förstärkning gentemot euron, om än att man i så fall kan skylla den fallande reala växlingskursen i fallet Irland på sterlingpundets anmärkningvärda reala försvagning gentemot euron. Dessutom menar jag att rörelsen mot köpkraftsparitet inom euroområdet är en långsiktig trend från vilken temporära avvikelser kan förekomma. En annan tolkningsmöjlighet, som är förenlig med mina hitillsvarande tankar i ämnet, är att den finska prishöjningen indikerar att inflationen i hela euroområdet är på väg uppåt.
Jämför gärna dessa tal med motsvarande tal för juni 2007. De finns på följande länk.
http://flavianopolis.blogspot.com/2007/06/jag-har-beslutat-mig-fr-att-frn-och-med.html
Storbritannien: £1,99
Tyskland: €3,19
USA: $3,41 (Observera att denna uppgift inte uppdaterats sedan juli 2007.)
Irland: €3,60
Finland: €3,95
Portugal: €2,70 (Observera att uppgiften inhämtades under april 2008.)
Danmark: 29,75 dkr.
Sverige: 37,- kr./37,- kr.
Norge: 39,- nkr.
Ryssland: 56,- rubel (Observera att uppgiften inhämtades under april 2008.)
Växlingskurser:
£1= 11,87 kr.
€1= 9,33 kr.
$1= 6,- kr.
1 dkr.= 1,25 kr.
1 nkr.= 1,18 kr.
1 rubel = 0,25 kr.
Utländska priser i svenska kronor:
Storbritannien: 23,62 kr.
Tyskland: 29,73 kr.
USA: 20,46 kr.
Irland: 33,59 kr.
Finland: 36,85 kr.
Danmark: 37,19 kr.
Norge: 46,02 kr.
Portugal: 25,19 kr.
Ryssland: 14,- kr.
Utländska priser i procent av de svenska:
Storbritannien: 63,8 %
Tyskland: 80,4 %
USA: 55,3 %
Irland: 90,8 %
Finland: 99,6 %
Danmark: 100,5 %
Norge: 124,4 %
Portugal: 68,1 %
Ryssland: 37,8 %
Priset på ett uns guld:
5.315,13 kr.
Jag noterar att den svenska kronans reala växlingskurs stigit gentemot samtliga länder utom Finland i jämförelse med samma tal avseende april 2008. Euron har försvagats något i nominella termer och de nominella priserna höjts i Finland och Tyskland, men endast den finska höjningen är tillräckligt stor för att framkalla en stegring av den reala växelkursen gentemot Sverige.
Detta måste dessutom ses i ljuset av att priserna höjts i Sverige och trots detta samtliga valutor, utom den norska kronan, försvagats eller förblivit oförändrade gentemot den svenska valutan. Vad gäller Norge har faktiskt det egendomliga fenomenet uppträtt att den norska kronan stigit gentemot den svenska i nominella termer, medan på grund av de svenska prishöjningarna och prisstabiliteten i Norge, den norska kronan försvagats i reala termer. Jag lyfter på hatten för Norges Bank. Norges Bank kan dessutom nöjt konstatera sig vara den enda centralbank i jämförelsen som, sedan juni 2007, lyckats upprätthålla en svagt negativ macflationstakt. Bank of England och Danmarks Nationalbank håller nollan , medan övriga slirar runt i inflationsträsket.
För Sveriges del ser det riktigt eländigt ut, med en macflation på mer än 12%. Sedan mars 2007 har priset stigit 15,625%. Om inte Riksbanken höjer styrräntorna vid det penningpolitiska mötet i juli, borde den göra det och gör man inget åt saken visar all erfarenhet att man antingen måste ta till de åtgärder man drar sig för att vidta, eller acceptera en permanent stegring av inflationstakten. Dessutom visar erfarenheten att deflationära åtgärder bör sättas in på ett tidigt stadium. Väntar man för länge, får man sannolikt "dra till" desto hårdare.
En sak som "stör" mig aningen är det förhållandet att den finska prishöjningen är större än den tyska, trots att Finland och Tyskland befinner sig i valutaunion och Finland i utgångsläget hade en högre real växlingskurs. Detta går tvärsemot mina teorier om hur världen "borde" vara beskaffad, men å andra sidan har skillnaden i real växlingskurs mellan euroländerna Tyskland och Irland minskat högst avsevärt på grund av att priserna förblivit stabila i Irland, men höjts i Tyskland.
Jag "skyller" den finska prishöjningen på den svenska kronans reala förstärkning gentemot euron, om än att man i så fall kan skylla den fallande reala växlingskursen i fallet Irland på sterlingpundets anmärkningvärda reala försvagning gentemot euron. Dessutom menar jag att rörelsen mot köpkraftsparitet inom euroområdet är en långsiktig trend från vilken temporära avvikelser kan förekomma. En annan tolkningsmöjlighet, som är förenlig med mina hitillsvarande tankar i ämnet, är att den finska prishöjningen indikerar att inflationen i hela euroområdet är på väg uppåt.
Jämför gärna dessa tal med motsvarande tal för juni 2007. De finns på följande länk.
http://flavianopolis.blogspot.com/2007/06/jag-har-beslutat-mig-fr-att-frn-och-med.html
