tisdag, oktober 07, 2008

 

Stendumt

Idag står i Svenska Dagbladet att läsa om att Island från och med nu infört någon typ av fast växlingskurs för den isländska kronan. Enligt vad som tycks framgå av de något vaga uppgifterna handlar det om att den isländska kronan knyts till en valutakorg och att detta med dagens kurser betyder att den isländska kronans kurs gentemot euron idag är cirka 131,- isländska kronor per euro. Detta skall jämföras med gårdagen då euron noterades till 195,- isländska kronor.

Läs mer på följande länk.

http://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_768237.e24

Enligt min uppfattning är det i och för sig inte fel att upprätta en fast växlingskurs. Däremot är det min övertygelse att Island valt en alltför hög växlingskurs på den egna valutan och att man på grund av detta missat en lysande chans att införa unilateral frihandel. Hade man valt en annan och lägre kurs på den egna valutan hade behovet av att skydda det egna jordbruket med hjälp av importtullar och exportsubventioner helt bortfallit.

Dessutom är det faktiskt så att sett till köpkraftspariteten den isländska kronan också fortsättningsvis kommer att vara tämligen högt värderad. En tysk Big Mac kostar 3,19 euro och en isländsk 469,- isländska kronor. Hade kursen satts för att jämställa priset på en Big Mac på Island med priset i Tyskland, hade detta alltså betytt att den isländska kronans kurs gentemot euron istället hade blivit cirka 147,- isländska kronor per euro. Då hör det dessutom till saken att euroområdet har en mycket högre allmän prisnivå än exempelvis Storbritannien, USA och Japan. Den isländska kronan kommer alltså också fortsättningsvis att vara ganska högt värderad. Däremot kommer den att vara undervärderad gentemot de skandinaviska valutorna.

Samtidigt står det i tidningarna att läsa om att Ryssland har lånat ut 4 miljarder euro till den isländska centralbanken. Detta betyder med stor sannolikhet att den isländska centralbanken utan vidare skulle klara av att köpa upp hela det ganska begränsade isländska kontantomloppet och rent av att man kan tänka tanken att den isländska centralbanken kan komma att likvideras; det vill säga att Island unilateralt ansluter sig till eurosamarbetet.

Om Island nu har valt en politik som bygger på att man vill upprätta en fast växlingskurs, menar jag att den höga kursen på den isländska kronan kan komma att visa sig ödesdiger. Den höga växlingskursen innebär nämligen att man frestar allsköns spekulanter att sätta den isländska centralbanken "på prov" för att se om den fasta växlingskursen "består provet". Sådana attacker kommer ofelbart att skicka de isländska korträntorna i skyn och försätta de isländska bankerna i svårigheter. Detta kan bli särskilt kännbart framför allt om den norska kronan försvagas märkbart gentemot euron.

Man borde istället ha valt en bottenlöst låg kurs på den egna valutan, definierat den i termer av guld, och därefter snabbt likviderat den egna centralbanken och ersatt kontantomloppet med guldmynt. I samma ögonblick hade man också ha bort ha slopat insättningsgarantin och istället låtit de uppblåsta exportintäkterna ha fungerat som bas i ett "nytänt" bankväsende. Ett problem i sammanhanget är emellertid att många islänningar har stora lån denominerade i euro, varför den nu valda lösningen måhända var oundviklig.

Om den fasta växlingskursen kommer att förmå återställa stabiliteten i det isländska banksystemet är emellertid än så länge långt ifrån bevisat. Att man har en välfylld valutareserv till följd av den ryska krediten är faktiskt av mindre betydelse, eftersom man valt en ganska hög kurs på den egna valutan och kontanterna endast är en ynka bråkdel av det totala faktiska penningomloppet. Jag gissar att stabiliteten kommer att återställas temporärt, men att det snart visar sig att den nya växlingskursen är i överkant.

Comments:
"norska kronan"

Hur hänger det ihop? Eller skrivfel?

Johan Nilsson
 
Nej, det är inget skrivfel. Den norska kronan är efter det att den isländska kronan kollapsat den valuta som värderas högst utifrån teorien om köpkraftsparitet. Därför har den norska kronan blivit mera "utsatt" sedan den isländska kollapsat och så att säga lagt sig i skydd bakom den övervärderade norska valutan. Om den norska kronan faller gentemot exempelvis euron kommer denna "skyddsvall" att bli så att säga sämre och sätta den isländska valutan under press.

Givetvis bidrar det förhållandet att Norge är ett grannland till Island med vilket Island har stor handel också till att en rörelse nedåt för den norska kronan på den internationella marknaden tenderar att påverka Island särskilt starkt.

Om du kollar upp årets Big Mac-index och jämför det med föregående års skall du se att den norska kronan övertagit den isländska kronans roll som världens utifrån teorien om köpkraftsparitet mest övervärderade valuta. Den valuta som innehar tronen är alltid mera utsatt än andra valutor. Alltså är den norska kronan den valuta kring vilken de snålast och kyligaste vindarna kommer att blåsa och detta förhållande kommer att bestå så länge den norska kronan klamrar sig fast på förstaplatsen i Big Mac-index.

Här bör man komma ihåg att Norge inte har en så kraftig kreditexpansion bakom sig och således är mycket bättre rustat att ligga på "plats nummer ett" än Island. Detkan alltså inte uteslutas att den norska kronan kan komma att ligga kvar på plats ett.

Detta är i sin tur betydelsefullt för det land med vilket Norge är avgjort mest sammanflätat nämligen vårt eget. Givetvis bidrar den starka norska kronan och Sveriges enorma handel med Norge till att den svenska kronan är starkare gentemot euron än den annars hade varit.

Valutasystem fungerar som rader av dominobrickor och vår krona och den norska står precis intill varandra på precis samma sätt som Sverige och Norge gränsar till varandra. I sin tur står den norska kronan intill den isländska. Om den isländska kronan faller gör detta alltså den norska kronan mera utsatt och om den norska kronan faller gentemot den svenska blir den svenska mera utsatt. Den svenska kronan påverkar i sin tur Finlands reala växlingskurs särskilt mycket.

Ett annat liknande fenomen kunde åtminstone tidigare iakttas i Estland. Kursen för den estländska kronan är stenhårt fix gentemot euron och tidigare D-marken och inga rörelser i den ryska rubeln förmådde så mycket som att rubba denna stenhårda fix.

Å andra sidan kunde man åtminstone tidigare se att de estniska korträntorna tenderade att stiga i jämförelse med de tyska när den ryska rubeln försvagades gentemot d-marken/euron. Vice versa tenderade de falla i förhållande till de tyska när rubeln stärktes gentemot d-marken/euron.

Alltså hade en stark rubel en inflatorisk effekt på Estland och vice versa. Estland hade alltså lyckats "förflytta" effekterna av rubelns rörelser till rörelser i de korta marknadsräntorna.
 
Tack för långt svar på kort fråga. ;-)

Norskt kronfall jag kunnat tjäna pengar på, fast med en annan teori (som jag redogort för i annan kommentar).

Handlar du förresten med valutor enligt din teori om köpkraftsparitet?

Har du någon tanke på *varför* ett stort handelsutbyte med stark valuta kan hålla upp en annars svagare valuta? Har det att göra med exempelvis trögrörliga priser?

Jag tittade på Big Macindexet här: http://www.economist.com/finance/displaystory.cfm?story_id=11793125

Listan är från 24:e juli.

Vad skall man säga om att CHF (+78) har stärkts mot flertalet valutor, dock inte dollarn? Eller att AUD (-6) har fallit kraftigt mot USD, ca 30% sedan listans publicering.

Johan Nilsson
 
Länder med stort handelsutbyte sinsemellan tenderar att få likartade reala växelkurser. Detta är en empirisk iakttagelse.

Köpkraftsparitet med hjälp av Big Mac-index är viktigt, men förklarar inte allt. Schweizerfrancen är övervärderad framförallt därför att växelkurser inte så litet handlar om kapitaliserad framtida inflation. De flesta tror att schweizarna inte kommer att förstöra sin valuta och av det skälet köper man schweizerfranc med den påföljden att schweizerfrancen blir övervärderad.

Samtidigt kan lika en misskötsel av en viss valuta bidra till att den stiger i värde helt enkelt därför att man räknar med att den nuvarande kreditexpansionen är ohållbar och att ifrågavarande centralbank kommer att tvingas höja styrräntorna, vilket man tar ut i förväg genom att handla upp valutan. När väl höjningarna kommer faller istället valutan i värde. Något förenklat är det just detta som hänt på Island vars krona för ågot år sedan var absurt övervärderad enligt Big Mac-index.

Australdollarns kursfall hänger troligen samman med den låga macflationen under senare år och att marknaden nu anteciperar ytterligare penningpolitisk lättnad. Som bekant har Australien börjat sänka styrräntorna, vilket med tanke på den obefintliga macflationen under senare år framstår som hållbart.

Vad gäller USA är det dock så att macflationen är hög och trots detta sänker Federal Reserve Bank styrräntorna, vilket inte är hållbart givet att man inte är villig att acceptera en stigande macflation. Av detta skäl anteciperar marknaden höjda amerikanska styrräntor med den påföljden att dollarn stiger därför att den är sjuk.

Idealet är guldmyntfot och privat sedelutgivning. Då ser guldkonvertibiliteten till att kreditexpansionen hålls inom synnerligen strama tyglar och den reala växelkursen styrs endast av realekonomiska icke-spekulativa krafter. Detta betyder kortfattat låg real växelkurs och mycket långsam kreditexpansion.

Västtyskland lyckades ganska bra med att imitera guldmyntfotens funktionssätt. Genom ERM lyckades man hålla ned D-markens reala växelkurs i förhållande till övriga deltagarländer samtidigt som Bundesbanks hökblick vakade över den inhemska kreditexpansionen. D-marken var undervärderad inom ERM och av det skälet var det extra kännbart för övriga deltagarländer när Bundesbank höjde styrräntorna.

Det är därför euron finns. Inget land utom möjligen Tyskland vill nämligen ha en sund och ekonomisk valuta.
 
Förresten har det nu visat sig att ryssarna inte ville låna ut några pengar till islänningarna samt att den isländska centralbanken gav upp försöken att driva ned kursen på euron till 131,- isländska kronor tämligen omgående.

I går den 8 oktober noterades euron till 265,- isländska kronor i Frankfurt. I febrauri kostade en euro 100,- isländska kronor.
 
Har du någon teori som kan förklara empirin?

Islänningarna måste sitta i en riktig rävsax med både stigande lån och fallande huspriser. Den ytterst klena trösten är att de inte är ensamma.

Johan Nilsson
 
Om det flödar mycket varor över en viss gräns "kommunicerar" de två ländernas ekonomier mera med varandra, vilket sannolikt medför att de reala växelkurserna inte avviker så mycket som skulle kunna vara fallet om handelsn vore mindre. Varje lastbil som korsar de svenska gränserna bidrar alltså till att den svenska kronan inte blir så felvärderad som den annars skulle kunna bli.

Detta är menat som svar på din fråga i föregående inlägg.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?