fredag, januari 30, 2009
Troligen duva
Idag har meddelats att Katarina Ekholm blir ny ledamot av Riksbankens direktion och givetvis spekuleras det i om hon är hök eller duva. Jag har tagit reda på att Katarina Ekholm är folkbokförd i Tumba och eftersom det finns ett sedeltryckeri i Tumba gissar jag att Katarina Ekholm är en så kallad ränteduva som vill trycka fler sedlar.
tisdag, januari 27, 2009
Också fel
Så här säger Harry Flam.
"Men till en del beror problemen i södra Europa på bristande budgetdisciplin, alltså att man inte har fört en tillräckligt stram finanspolitik. Detta har i sin tur inneburit hög inflation och försämrad konkurrenskraft i länder såsom Portugal, Spanien, Italien och Grekland."
Detta är fel. Om man studerar de olika euro-ländernas inträdeskurser i eurosystemet, skall man snart se att de ovan nämnda länderna steg in i systemet med låga reala växelkurser. Eftersom en valutaunion bland annat medför att prisnivån i hela valutaunionen tenderar mot enhetlighet, medför detta givetvis att en låg inträdeskurs måste korrigeras med hjälp av en övergenomsnittlig inflation under några år.
Svårare än så är det inte.
Följande räkneexempel belyser fenomenet.
1998 kostade en spansk Big Mac 375 pesetas och en tysk 4,95 d-mark. Således hade kursen 1,32 d-mark per 100 pesetas jämställt priset på en Big Mac i de båda länderna. När euron infördes i januari 1999 var dock kursen mellan peseta och d-mark cirka 1,17548 d-mark per 100 pesetas. Annorlunda uttryckt kostade en spansk Big Mac alltså cirka 4,41 d-mark mot 4,95 d-mark i Tyskland. Detta medförde en osund inflationskonjunktur i Spanien och ett visst deflationärt tryck i Tyskland.
2007 var istället situationen den omvända. Då kostade en tysk Big Mac €2,99 och en spansk €3,20. Detta har framkallat en lågkonjunktur i Spanien, men enligt min mening är detta en avgörande mekanism i en valutaunion. Lågkonjunkturen i Spanien kommer nämligen att medföra ett större exporttryck från Spanien, vilket kommer att avta först när inflationen i Spanien under en längre tid underskridit eurozonens genomsnitt. Om Spanien under ett flertal år lyckas hålla inflationen en bit under genomsnittet medför detta med tiden att det uppstått utrymme för en inhemskt driven inflationskonjunktur i Spanien med ett visst deflationärt tryck utanför Spanien som dess spegelbild.
På detta vis bidrar de skilda konjunkturerna till att öka handeln inom valutaunionen. Länder med högre priser än genomsnittet drabbas av trög inhemsk konjunktur och måste förlita sig på en ökande export för att hålla "hjulen rullande". Efter en längre tid kommer dock flödena att vända, men slutresultatet blir att länderna handlar mer med varandra.
Det skall bli mycket intressant att studera huruvida euro-länderna kommer att få en enhetlig prisnivå, men för att nå dithän krävs förmodligen en betydligt större handel inom valutaunionen.
"Men till en del beror problemen i södra Europa på bristande budgetdisciplin, alltså att man inte har fört en tillräckligt stram finanspolitik. Detta har i sin tur inneburit hög inflation och försämrad konkurrenskraft i länder såsom Portugal, Spanien, Italien och Grekland."
Detta är fel. Om man studerar de olika euro-ländernas inträdeskurser i eurosystemet, skall man snart se att de ovan nämnda länderna steg in i systemet med låga reala växelkurser. Eftersom en valutaunion bland annat medför att prisnivån i hela valutaunionen tenderar mot enhetlighet, medför detta givetvis att en låg inträdeskurs måste korrigeras med hjälp av en övergenomsnittlig inflation under några år.
Svårare än så är det inte.
Följande räkneexempel belyser fenomenet.
1998 kostade en spansk Big Mac 375 pesetas och en tysk 4,95 d-mark. Således hade kursen 1,32 d-mark per 100 pesetas jämställt priset på en Big Mac i de båda länderna. När euron infördes i januari 1999 var dock kursen mellan peseta och d-mark cirka 1,17548 d-mark per 100 pesetas. Annorlunda uttryckt kostade en spansk Big Mac alltså cirka 4,41 d-mark mot 4,95 d-mark i Tyskland. Detta medförde en osund inflationskonjunktur i Spanien och ett visst deflationärt tryck i Tyskland.
2007 var istället situationen den omvända. Då kostade en tysk Big Mac €2,99 och en spansk €3,20. Detta har framkallat en lågkonjunktur i Spanien, men enligt min mening är detta en avgörande mekanism i en valutaunion. Lågkonjunkturen i Spanien kommer nämligen att medföra ett större exporttryck från Spanien, vilket kommer att avta först när inflationen i Spanien under en längre tid underskridit eurozonens genomsnitt. Om Spanien under ett flertal år lyckas hålla inflationen en bit under genomsnittet medför detta med tiden att det uppstått utrymme för en inhemskt driven inflationskonjunktur i Spanien med ett visst deflationärt tryck utanför Spanien som dess spegelbild.
På detta vis bidrar de skilda konjunkturerna till att öka handeln inom valutaunionen. Länder med högre priser än genomsnittet drabbas av trög inhemsk konjunktur och måste förlita sig på en ökande export för att hålla "hjulen rullande". Efter en längre tid kommer dock flödena att vända, men slutresultatet blir att länderna handlar mer med varandra.
Det skall bli mycket intressant att studera huruvida euro-länderna kommer att få en enhetlig prisnivå, men för att nå dithän krävs förmodligen en betydligt större handel inom valutaunionen.
Tre bra argument mot euron
- Genom att Sverige anluts till euro-systemet kommer Sverige att bindas hårdare till den protektionistiska tullunion som kallas EU. Sverige borde istället lämna EU och gå in för ensidig, verklig frihandel.
- Genom att Sverige ansluts till euro-systemet kommer inkompetenta svenska ekonomer att ta plats i ECB:s direktion. Hela det svenska "makro-ekonomiska etablissemanget" är nämligen inflationistiskt sinnat. Detta kan försvaga euron.
- Guldmyntfot och free-banking är överlägset alla typer av penningsystem som saknar fast anknytning till realekonomien. Å andra sidan är det ytterst få som begriper att guldmyntfot och free-banking är det bästa som tänkas kan och mig veterligen finns det inga svenska politiker som är för guldmyntfot och free-banking.
Läs argument för euro i Sverige på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=877513
Ett nonsensargument
Jag ber att få uppmärksamgöra mina läsare på en text till förmån för att upphöja euron till lagligt betalningsmedel i Sverige. Den finns på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=877513
Ett argument som framförts mot att ansluta Sverige till euro-området är det förhållandet att Sverige har en från euro-området skild konjunkturcykel. Enligt min uppfattning är detta argument det absolut sämsta och dummaste argument som framförts mot en svensk anlutning till euro-området.
Att Sverige har en från euro-området skild konjunkturcykel beror ju på att Sverige har en egen valuta och en centralbank som bedriver en annan penningpolitik än den europeiska centralbanken. Ansluts Sverige till euro-systemet kommer Sverige givetvis att få samma konjunkturcykel som euro-området och skulle vi byta ut kronan mot yen skulle vi få samma konjunkturcykel som Japan. Svårare än så är det inte.
Motståndarna till en svensk anslutning till euro-systemet får alltså försöka leta fram bättre argument mot euron än det jag just beskrev. Den enda intressanta frågan är, som jag ser det, frågan till vilken kurs kronan skall bytas ut mot euro.
Väljer vi en låg kurs på kronan, det vill säga många kronor per euro, riskerar vi skapa en osund inflationskonjunktur i Sverige. Väljer vi en hög kurs på kronan, det vill säga färre kronor per euro, riskerar vi att få dras med en seg konjunktur under en längre tidsrymd. Som jag ser det är den optimala kursen den som jämställer den svenska prisnivån med den tyska, österrikiska och nederländska prisnivån. Dessa tre länder har en identisk prisnivå och har under en mycket lång tidsrymd inte justerat de nominella växlingskurserna i förhållande till varandra och får anses utgöra euro-områdets kärna.
I så fall skall vi få en euro per 12,07 kronor.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=877513
Ett argument som framförts mot att ansluta Sverige till euro-området är det förhållandet att Sverige har en från euro-området skild konjunkturcykel. Enligt min uppfattning är detta argument det absolut sämsta och dummaste argument som framförts mot en svensk anlutning till euro-området.
Att Sverige har en från euro-området skild konjunkturcykel beror ju på att Sverige har en egen valuta och en centralbank som bedriver en annan penningpolitik än den europeiska centralbanken. Ansluts Sverige till euro-systemet kommer Sverige givetvis att få samma konjunkturcykel som euro-området och skulle vi byta ut kronan mot yen skulle vi få samma konjunkturcykel som Japan. Svårare än så är det inte.
Motståndarna till en svensk anslutning till euro-systemet får alltså försöka leta fram bättre argument mot euron än det jag just beskrev. Den enda intressanta frågan är, som jag ser det, frågan till vilken kurs kronan skall bytas ut mot euro.
Väljer vi en låg kurs på kronan, det vill säga många kronor per euro, riskerar vi skapa en osund inflationskonjunktur i Sverige. Väljer vi en hög kurs på kronan, det vill säga färre kronor per euro, riskerar vi att få dras med en seg konjunktur under en längre tidsrymd. Som jag ser det är den optimala kursen den som jämställer den svenska prisnivån med den tyska, österrikiska och nederländska prisnivån. Dessa tre länder har en identisk prisnivå och har under en mycket lång tidsrymd inte justerat de nominella växlingskurserna i förhållande till varandra och får anses utgöra euro-områdets kärna.
I så fall skall vi få en euro per 12,07 kronor.
Är yen övervärderad?
Stefan Karlsson frågar sig när den påstådda yen-bubblan kommer att spricka. Läs mer på följande länk.
http://stefanmikarlsson.blogspot.com/2009/01/when-will-yen-bubble-burst.html
Jag tror inte alls att den så kallade yen-bubblan kommer att spricka och anledningen till detta är att Big Mac-index visar att yen alls inte är övervärderad. Tvärsom visar Big Mac-index att yen har potential att appreciera ytterligare. Så här mycket kostar en japansk Big Mac uttryckt i några av världens mest betydelsefulla valutor.
$3,12 att jämföras med 3,57 i U.S.A.
€2,36 att jämföras med €3,19 i Tyskland.
£2,21 att jämföras med £2,09 i Storbritannien.
24,70 kronor att jämföras med 38,50 kronor i Sverige.
Således ger inte Big Mac-index något utrymme för uppfattningen att yen är övervärderad, om än att yen är svagt övervärderad gentemot det brittiska pundet. Jag menar dock att det finns en annan och bättre förklaring till att pundet nu handlas lågt. Jag tror att det handlar om att man befarar en hög brittisk inflation och att växlingskursen därför är låg. Ingen vill "sitta på" en inflationsvaluta.
Det av Stefan Karlsson anförda argumentet att Japans export minskar ställer jag mig tveksam till, eftersom det inte framgår i vilken valuta exportstatistiken räknats fram. En tänkbar förklaring är att såväl importen som exporten minskar uttryckt i yen av det enkla skälet att värdet på yen stiger. Läs gärna mer om Japan yttre balans på följande länk.
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=aCep6knQ0L1A
Man kan också ställa sig frågan om det japanska handelsunderskottet indikerar att yen är övervärderad. Jag menar tvärsom att ett handelsunderskott kan indikera att en valuta är undervärderad. Låt mig förklara varför. Om man tänker sig att två valutors jämviktspunkt är den punkt vid vilken en Big Mac kostar exakt lika mycket i två länder, så betyder det att en valuta under jämviktspunkten är att likställas med att marknadspriset på utländsk valuta befinner sig ovanför jämviktspunkten. Befinner sig marknadspriset på en viss nyttighet över jämviktspunkten betyder detta rimligen att marknaden svämmas över av denna nyttighet.
Japan badar alltså i utländsk valuta därför att yen är undervärderad och överflödet av utländsk valuta yttrar sig i att japanerna importerar mycket. På samma sätt kan man förklara att Sverige uppvisat enorma externa överskott och en kraftigt övervärderad valuta. Eftersom priset på utländsk valuta befunnit sig under jämviktspunkten har importen minskat. En övervärderad valuta kan också piska fram en ökande export just därför att ett sätt att övervinna den brist på utländsk valuta som följer av en övervärderad växlingskurs är ökad export.
Jag misstänker att Stefan Karlssons växlingskursteorier är starkt influerade av den merkantilistiska syn som är den allmänt förhärskande.
http://stefanmikarlsson.blogspot.com/2009/01/when-will-yen-bubble-burst.html
Jag tror inte alls att den så kallade yen-bubblan kommer att spricka och anledningen till detta är att Big Mac-index visar att yen alls inte är övervärderad. Tvärsom visar Big Mac-index att yen har potential att appreciera ytterligare. Så här mycket kostar en japansk Big Mac uttryckt i några av världens mest betydelsefulla valutor.
$3,12 att jämföras med 3,57 i U.S.A.
€2,36 att jämföras med €3,19 i Tyskland.
£2,21 att jämföras med £2,09 i Storbritannien.
24,70 kronor att jämföras med 38,50 kronor i Sverige.
Således ger inte Big Mac-index något utrymme för uppfattningen att yen är övervärderad, om än att yen är svagt övervärderad gentemot det brittiska pundet. Jag menar dock att det finns en annan och bättre förklaring till att pundet nu handlas lågt. Jag tror att det handlar om att man befarar en hög brittisk inflation och att växlingskursen därför är låg. Ingen vill "sitta på" en inflationsvaluta.
Det av Stefan Karlsson anförda argumentet att Japans export minskar ställer jag mig tveksam till, eftersom det inte framgår i vilken valuta exportstatistiken räknats fram. En tänkbar förklaring är att såväl importen som exporten minskar uttryckt i yen av det enkla skälet att värdet på yen stiger. Läs gärna mer om Japan yttre balans på följande länk.
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=aCep6knQ0L1A
Man kan också ställa sig frågan om det japanska handelsunderskottet indikerar att yen är övervärderad. Jag menar tvärsom att ett handelsunderskott kan indikera att en valuta är undervärderad. Låt mig förklara varför. Om man tänker sig att två valutors jämviktspunkt är den punkt vid vilken en Big Mac kostar exakt lika mycket i två länder, så betyder det att en valuta under jämviktspunkten är att likställas med att marknadspriset på utländsk valuta befinner sig ovanför jämviktspunkten. Befinner sig marknadspriset på en viss nyttighet över jämviktspunkten betyder detta rimligen att marknaden svämmas över av denna nyttighet.
Japan badar alltså i utländsk valuta därför att yen är undervärderad och överflödet av utländsk valuta yttrar sig i att japanerna importerar mycket. På samma sätt kan man förklara att Sverige uppvisat enorma externa överskott och en kraftigt övervärderad valuta. Eftersom priset på utländsk valuta befunnit sig under jämviktspunkten har importen minskat. En övervärderad valuta kan också piska fram en ökande export just därför att ett sätt att övervinna den brist på utländsk valuta som följer av en övervärderad växlingskurs är ökad export.
Jag misstänker att Stefan Karlssons växlingskursteorier är starkt influerade av den merkantilistiska syn som är den allmänt förhärskande.
söndag, januari 25, 2009
Mera teologiskt och andligt
Om jag förstått saken rätt vill åtminstone en av mina läsare att jag skall skriva fler teologiska och andliga texter. Ett problem i sammanhanget är att ämnet är oerhört svårt samt att den som saknar goda kunskaper i grekiska och kyrkoslaviska knappast kan betraktas som någon auktoritet i ämnet ortodox teologi. Jag är minst av allt någon auktoritet i ortodox teologi, men är på ett lekmannamässigt plan intresserad av ortodoxien. Jag kan inte heller grekiska eller kyrkoslaviska.
Signaturen Björn vill att jag skall skriva om skillnaderna mellan ortodox och katolsk tro, men jag tror att jag avstår eftersom jag uppfattar mig som alltför obildad i ämnet. Enligt vad jag kan förstå finns det dock en ganska bra bok i ämnet kallad "The truth: What every roman catholic should know about the Orthodox Church." Boken är skriven av en viss Clark Carlton, men jag har ännu inte läst boken. Finns det någon av mina läsare som är intresserad av att läsa boken så kanske vi skulle kunna göra ett gemensamt studium och avhålla en lekmannamässig seminarieövning på nätet.
En annan intressant fråga är skillnaderna mellan gammaltroende och icke gammaltroende. Jag är gammaltroende och en sak som gör mig frågande till Carltons bok är att han som förutsättning för en "återförening" mellan den ortodoxa och katolska kyrkan framhåller att den romerska kyrkan måste göra bot. Gammaltroende menar att endast enskilda kan göra bot och är mycket skeptiska till tanken på att den ortodoxa kyrkan kan förena sig med kyrkliga grupperingar även om dessa tar avstånd från tidigare irrläror och misstag.
Gammaltroende tror att Kyrkan är en enda, helig, för alla människor avsedd apostolisk kyrka och att varje omvändelse är en unik personlig sak. Svenska "kyrkan" kan alltså inte först genomgå en "extreme makeover" för att sedan förenas med Kristi Fårahus. Däremot kan givetvis enskilda människor som tidigare tillhört svenska "kyrkan" ta till sig ortodoxien och låta sig döpas.
Enligt vad jag kan förstå delar inte Clark Carlton denna syn, men trots det är det möjligt och sannolikt att hans bok innehåller många värdefulla synpunkter.
Dessutom är det så att vi gammaltroende inte erkänner det som i vanliga fall kallas den ortodoxa kyrkan såsom varande den ortodoxa kyrkan i ordets egentliga bemärkelse. Däremot anser vi att det som i allmänt språkbruk kallas den ortodoxa kyrkan inte är ett lika grovt heretiskt samfund som exempelvis det som kallas den katolska kyrkan och att därför det kan vara möjligt att motta konvertiter från det som kallas den ortodoxa kyrkan utan att de döps i den gammaltroende kyrkan. Katoliker och lutheraner måste dock döpas, eftersom deras heresi är grov.
Vi drar alltså inte alla samfund som inte är en del av Kristi Fårahus över en kam, men samtidigt vidhåller vi att Kyrkan är en enda och att vår Kyrka är Kristi Enda Fårahus. Om någon vill läsa Clark Carltons bok finns möjligheter att köpa den via länken nedan. Är det någon av mina läsare som vill fördjupa sig i ämnet, lovar jag att göra samma sak och dessutom gå igenom boken tillsammans med honom/henne/dem.
http://www.curledup.com/thetruth.htm
Signaturen Björn vill att jag skall skriva om skillnaderna mellan ortodox och katolsk tro, men jag tror att jag avstår eftersom jag uppfattar mig som alltför obildad i ämnet. Enligt vad jag kan förstå finns det dock en ganska bra bok i ämnet kallad "The truth: What every roman catholic should know about the Orthodox Church." Boken är skriven av en viss Clark Carlton, men jag har ännu inte läst boken. Finns det någon av mina läsare som är intresserad av att läsa boken så kanske vi skulle kunna göra ett gemensamt studium och avhålla en lekmannamässig seminarieövning på nätet.
En annan intressant fråga är skillnaderna mellan gammaltroende och icke gammaltroende. Jag är gammaltroende och en sak som gör mig frågande till Carltons bok är att han som förutsättning för en "återförening" mellan den ortodoxa och katolska kyrkan framhåller att den romerska kyrkan måste göra bot. Gammaltroende menar att endast enskilda kan göra bot och är mycket skeptiska till tanken på att den ortodoxa kyrkan kan förena sig med kyrkliga grupperingar även om dessa tar avstånd från tidigare irrläror och misstag.
Gammaltroende tror att Kyrkan är en enda, helig, för alla människor avsedd apostolisk kyrka och att varje omvändelse är en unik personlig sak. Svenska "kyrkan" kan alltså inte först genomgå en "extreme makeover" för att sedan förenas med Kristi Fårahus. Däremot kan givetvis enskilda människor som tidigare tillhört svenska "kyrkan" ta till sig ortodoxien och låta sig döpas.
Enligt vad jag kan förstå delar inte Clark Carlton denna syn, men trots det är det möjligt och sannolikt att hans bok innehåller många värdefulla synpunkter.
Dessutom är det så att vi gammaltroende inte erkänner det som i vanliga fall kallas den ortodoxa kyrkan såsom varande den ortodoxa kyrkan i ordets egentliga bemärkelse. Däremot anser vi att det som i allmänt språkbruk kallas den ortodoxa kyrkan inte är ett lika grovt heretiskt samfund som exempelvis det som kallas den katolska kyrkan och att därför det kan vara möjligt att motta konvertiter från det som kallas den ortodoxa kyrkan utan att de döps i den gammaltroende kyrkan. Katoliker och lutheraner måste dock döpas, eftersom deras heresi är grov.
Vi drar alltså inte alla samfund som inte är en del av Kristi Fårahus över en kam, men samtidigt vidhåller vi att Kyrkan är en enda och att vår Kyrka är Kristi Enda Fårahus. Om någon vill läsa Clark Carltons bok finns möjligheter att köpa den via länken nedan. Är det någon av mina läsare som vill fördjupa sig i ämnet, lovar jag att göra samma sak och dessutom gå igenom boken tillsammans med honom/henne/dem.
http://www.curledup.com/thetruth.htm
