flavianopolis

Dessvärre finns det en blogg som kallas den hälsosamme ekonomisten. Understundom ger sig denna bloggs författare in på ett ämne som han inte alls begriper. Ämnet är monetär ekonomi.

Den 21 november detta år ställde nyss nämnde bloggförfattare frågan huruvida Europeiska Centralbanken kan gå i konkurs. Underligt nog hävdar bloggförfattaren att Europeiska Centralbanken kan gå i konkurs.

Detta är emellertid felaktigt och avslöjar att bloggförfattaren helt saknar insikt i frågan vad en centralbank är för något.

Grovt taget kan man dela in världens centralbanker i två kategorier. Den ena kategorien är centralbanker med växlingskursåtaganden som går ut på att upprätthålla en högsta kurs på en främmande valuta uttryckt i den egna valutan och centralbanker utan något sådant åtagande.

Det mest utmärkande draget för en centralbank är det förhållandet att en centralbank per definition alltid är solvent. Centralbanken äger ju privilegiet att betala de i den egna valutan denominerade skulderna med något som den själv har obegränsad tillgång av. Samtidigt kan man hävda att en sedelfond kan råka in i ett insolvensliknande tillstånd under förutsättning att det finns en allmänt utbredd misstro mot sedelfondens nedre växlingskursåtagande för den egna valutan, och sedelfondens tillgångar är otillräckliga för att återköpa den valuta som på grund av misstroendet strömmar tillbaka till sedelfonden. Detta påminner om en bank run.

Å andra sidan kan man i sådana fall alltid lösa problemet med hjälp av en devalvering eller float.

ECB upprätthåller emellertid inga andra växlingskursåtaganden än att vara de stater som tillhör ERM2 behjälpliga med att hålla ned eurons växlingskurs i förhållande till valutorna i ERM2. Att hålla ned den egna växlingskursen i förhållande till främmande valutor är givetvis den enklaste sak i världen, men det är dessutom så att ECB förbehåller sig rätten att dra sig ur dessa operationer om ECB bedömer att det finns en risk att dessa skulle hota prisstabiliteten i eurozonen.

Den europeiska centralbanken är alltså en centralbank utan nedre växlingskursåtagande för den egna valutan och kan således inte ens hamna i ett insolvensliknande tillstånd och ännu mindre försättas i konkurs. Möjligen skulle man kunna leka med tanken att ECB lånade upp en större mängd dollar för att därefter inte kunna fullgöra sina åtaganden, men tanken är redan från början helt verklighetsfrämmande.

Om de eurodenominerade värdepapper som ECB har köpt, som en del av vad som kallas quantitative easing, skulle bli helt värdelösa påverkar alltså överhuvudtaget inte ECB:s solvens uttryckt i euro då ECB per definition alltid är solvent uttryckt i euro. Kan man inte bli insolvent så kan inte heller försättas i konkurs.

Vad det här handlar om är att ECB köpt fordringar av privata banker, vilka i sin tur köpt statspapper emitterade av medlemsstater. Man kan likna det vid att Sveriges Riksbank köper fordringar med nominellt värde i kronor av Handelsbanken och att Handelsbanken i sin tur köper kommunobligationer. På vilket sätt skulle detta kunna äventyra riksbankens förmåga att betala i kronor denominerade skulder?

Jag beklagar om någon finner dessa synpunkter sårande, men jag tycker att det är angeläget att visa att en person som utger sig för att begripa ett ämne - och inte sällan uttrycker sig elegant - saknar elementär insikt i de frågor han berör.

Enligt Dagens Nyheter öppnar nu fru Sahlin dörren för en "majoritetsregering" bestående av socialdemokraterna, folkpartiet och centern. Sällan har jag hört något dummare.

Alla opinionsundersökningar pekar ju mot att de tre nämnda partierna tillsammans inte kommer att få någon egen majoritet i Sveriges Riksdag 2010. Enligt den senaste opinionsundersökningen från SIFO skall socialdemokraternas, folkpartiet och centern ha ett samlat stöd på 44,8%, medan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiets samlade stöd enligt samma opinionsundersökning skall uppgå till 48,9%.

Dessutom klingar socialdemokraternas tal om det behovet av en majoritetregering ytterst tomt då ju socialdemokraterna själva har regerat Sverige i minoritet under ett stort antal år.

Rimligen är inte fru Sahlin så dum att hon menar vad hon säger. Istället handlar det sannolikt om att fru Sahlin försöker locka över så kallade mittenväljare från centern och folkpartiet till socialdemokraterna.

Det smartaste sättet för alliansen att bemöta detta är genom att förnya inviterna till miljöpartiet för att på det sättet stärka fru Wetterstrands trovärdighet och ytterligare försvaga fru Sahlins trovärdighet. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sahlin-oppnar-for-styre-med-c-och-fp-1.1002816

Som väl de flesta, som följer ekonominyheterna, har snappat upp har det blossat upp en finansiell kris i Dubai. En finansiell kris betyder just ingenting annat än att någon mera betydelsefull aktör inte kan betala, vilket får återverkningar såtillvida att om inte A kan betala B så kan inte heller B betala C och så vidare.

Hursomhelst kan detta få en intressant följd som den hugade spekulanten kan dra nytta av. Strax efter att Lehman Brothers gick omkull förra året föll guldpriset för att sedan åter ge sig in i en stigande bana. Varför sjönk guldpriset när Lehman Brothers gick omkull?

Svaret är mycket enkelt och är att de som påverkades negativt av denna konkurs fick svårigheter att betala sina dollarskulder med den påföljden att de som hade guld i valven sålde detta i utbyte mot dollar, vilket i sin tur fick guldpriset att rasa. Således kan problemen i Dubai medföra ett ras i guldpriset, men så länge Ben Bernanke styr Federal Reserve bank finns inga goda skäl att tro på ett fallande guldpris i det medellånga perspektivet då Bernanke lider av en synnerligen svårartad deflationsparanoia.

Alltså kommer, givet att guldpriset nu gör en vändning nedåt, guldpriset snart att börja stiga igen och den sluge och dessutom likvide tar givetvis tillfället i akt och fyller på med ädel metall. Innan guldpriset kan börja falla krävs nämligen en helt annorlunda amerikansk penningpolitik och där har vi ännu inte sett någon förändring.

Man kan dessutom tänka sig att Ben Bernanke kommer att göra den bedömningen att en finansiell kris i Dubai nödvändiggör ytterligare inflationära åtgärder. En intressant aspekt på guldpriset är att det samlade värdet på allt guld som har brutits i världshistorien uppgår till biljontals dollar. Och eftersom guld går att använda som pengar innebär ett stigande guldpris att det finns mera pengar tillgängliga och vice versa.

Och om varje ny finansiell kris möts med ytterligare injektioner av billiga dollar kanske alltsammans slutar med en jättelik dollarinflation.

Jag förbereder för tillfället en längre och mera ingående analys av vilka faktorer som styr guldpriset. Dock vill jag redan nu korrigera eller i alla fall nyansera en uppfattning som jag tidigare har torgfört.

Jag har tidigare torgfört uppfattningen att den nuvarande guldbrytningsvolymen inte skall tillmätas någon större betydelse för guldpriset. Anledningen till att jag drivit denna uppfattning är det förhållandet att mängden nybrutet guld är minimal i jämförelse med mängden redan brutet guld.

Det senare är visserligen sant, men likväl menar jag att den nuvarande guldbrytningsvolymen har en icke ringa inverkan på det nu rådande guldpriset. Anledningen till detta är att praktiskt taget allt nybrutet guld så snart som möjligt bjuds ut till försäljning, medan endast en ringa andel av det under historien brutna guldet bjuds ut till försäljning. Således är en icke försumbar andel av det guld som bjuds ut till försäljning nybrutet och som en följd av detta har en förändring i guldbrytningsvolymen en icke försumbar inverkan på guldpriset. Givetvis avser jag guldets dagsnotering när jag använder ordet guldpris. Så kan man faktiskt se det nu rådande guldrallyt som ett symtom på en ringa guldbrytning, vilket i sin tur är ett symtom på att guldpriset under 1990-talet var lågt.

Här vill jag också lägga in en liten brasklapp vad gäller de nu mycket utbredda spekulationerna om en stark stegring av guldpriset. En argument för ett stigande guldpris vilket ofta anförs är den ringa och fallande guldbrytningen. Om det år efter år bryts allt mindre guld, trots att guldpriset varje enskilt av de senaste nio åren har stigit, kan detta tyda på att de globala obrutna guldreserverna är knappa och att guldbrytningen aldrig någonsin kommer att återfå den volym den hade under 1990-talet.

Detta är emellertid ett bedrägligt resonemang. Guldbrytningen svarar nämligen med mycket stor fördröjning på ett stigande guldpris inte minst därför att det tar lång tid från den punkt där man beslutar sig för att stegra brytningen till dess man har fysiska tackor redo för försäljning. En annan anledning till att guldbrytningen endast med mycket stor fördröjning svarar på ett stigande pris är att en för tillfället hög dagsnotering inte är någon garanti för att dagsnoteringen kommer att vara hög den dag man har tackor redo för försäljning. Vidare kan en enorm stegring av guldets dagsnotering vara ett tecken på en allmän inflationsoro och om inflationsrädslan senare visar sig ha varit befogad är ju faktiskt ett högt guldpris inte till någon större hjälp ens för dem som bryter guld då ju i så fall allt annat blir dyrare.

I detta sammanhang är det dock av stort intresse att studera det sätt på vilket de guldbrytande företagen finansierar sin verksamhet och är man intresserad av den klassiska guldmyntfoten är detta ämne ett eldorado av det skälet att en variation av den klassiska guldmyntfoten faktiskt är i funktion år 2009. Jag ber att få återkomma till detta ämne.

Det enda meningsfulla sättet att bilda sig en uppfattning om guldpriset är för tillfället orimligt högt eller lågt är att göra historiska jämförelser där man jämför priset på guld med priset på andra varor och tjänster. Är guldets relativpris för tillfället lågt kan man emellertid med fog anta att det kommer att stiga i termer av pappersvalutor då ju sådana uppvisar en tendens att sett i längre tidsperspektiv ständigt minska i värde i jämförelse med guldet. Observera att jag inte påstår att guldets relativa pris för tillfället är högt.

Så tappade den påstått stabila d-marken 75% av sitt värde gentemot guldet inom loppet av cirka 50 år.

Idag ondgör sig några debattörer över folkpartiets förslag att påbörja undervisningen i engelska redan i första klass. Om ni frågar mig tror jag snarare att det handlar om ett förpackat kultursnobberi där man av mera känslomässiga skäl ogillar engelska och dess roll som världsspråk.

Jag är själv ingen stor vän av engelska. Jag finner det nämligen svårt att skriva riktigt god engelska. Dessutom har jag känslan av att svenska språket förändras till det sämre av det förhållandet att idag så få svenskar behärskar tyska. Tyska passar oss svenskar bättre som andraspråk helt enkelt på grund av svenskas stora likheter med tyska och kunskaper i tyska underlättar förståelsen av svensk grammatik.

Däremot tror jag faktiskt att debattörerna har helt fel då de försöker göra gällande att engelskas roll som världsspråk överskattas. Engelska är ett världsspråk och ingen som helst tvekan råder om att engelska är det språk som har överlägset flest talare om man till dem som har engelska som modersmål lägger dem som någorlunda hjälpligt behärskar engelska som andraspråk.

Om man vill göra en snabb undersökning av engelskas enorma betydelse rekommenderar jag följande tankeexperiment. I hur många av jordens länder är engelska varken det mest, det näst mest eller tredje mest talade språket? Ingen tvekan råder om att engelska är det näst mest talade språket i de allra flesta länder där engelska inte är det mest talade språket och att det finns ytterst få länder, där engelska varken är det mest talade, det näst mest eller tredje mest talade språket.

En annan vinkling av frågan om det engelska språkets dominans är jämförelsen mellan hur många kineser som lär sig engelska och hur många icke-kineser som lär sig kinesiska. Jag tror utan vidare att det inom en icke alltför avlägsen framtid kommer att finnas fler kineser än britter som talar engelska om än att britterna på det hela taget kommer att tala överlägset bättre engelska. Kanske är det redan så.

Visst kommer vissa andra stora språk, förutom engelska, att bibehålla en viss roll som andraspråk i närheten av större länder med annat modersmål än engelska och en intressant aspekt på detta är att det idag talas ojämförligt mera ryska i Sverige än det gjordes för 20 år sedan. Också om 100 år kommer man troligen att kunna göra sig förstådd på tyska i södra Danmark och så vidare.

Ytterligare en intressant vinkling av frågan om engelska språkets roll som världsspråk är att jämföra spanska språkets roll i USA med engelskas roll i Mexiko. Ingen tvekan råder om att fler mexikaner lär sig engelska än amerikaner lär sig spanska och redan andra generationens mexikanska invandrare i USA talar helt obehindrat engelska liksom att fler talar endast engelska än talar endast spanska till och med i New Mexico. Det talas dessutom inte så litet engelska i Mexiko och praktiskt taget alla välutbildade yngre latinamerikaner, oavsett var de bor, talar obehindrat engelska. Här bör man också komma ihåg att engelsk grammatik är enklare än spansk.

Sammanfattningsvis kan man nog säga att engelska språkets roll som globalt lingua franca är helt ohotad och dessutom har nått en kritisk massa där alltfler lär sig språket just därför att det i normalfallet inte finns något effektivare sätt att öka antalet människor man kan kommunicera med än att lära sig engelska.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3823653.svd

Somliga tror att guldprisets enorma uppgång räknat i dollar inte är någonting annat än en bubbla, som snart kommer att spricka, och att därför guldpriset räknat i dollar snart kommer att falla ihop som en misslyckad sufflé. Det tror inte jag och jag tänkte här redogöra varför jag inte tror att guldpriset kommer att falla ihop som en misslyckad sufflé.

Det första skälet är helt enkelt det enkla faktum att den globala guldbrytningen är tämligen liten och dessutom sedan ett flertal år befinner sig i en fallande trend. Detta kan tyckas egendomligt med tanke på att guldpriset har stigit i stort sett oavbrutet sedan 2001. Varför minskar produktionen, trots att priset nu har stigit i det närmaste oavbrutet under åtta års tid? Det beror på att guldproduktionen med mycket stor eftersläpning reagerar på ett stigande pris.

Dessutom är ett för tillfället stigande pris ingen garanti för att priset kommer att vara högt den dagen guldet verkligen har brutits och vidare vet just ingen hur högt eller lågt penningvärdet kommer att vara den dag guldet verkligen har brutits. Alltså behöver inte ett stigande guldpris ha någon nämnvärd inverkan på guldbrytningens volym. Dessutom skall man inte glömma att volymen nybrutet guld är mycket liten i förhållande till den mängd guld som redan finns ovan jord.

Dock är det utan tvekan så att en stor respektive liten guldbrytning har en inverkan på guldpriset såtillvida att en stor guldproduktion är prisdämpande och vice versa. Med tanke på att det enligt allmänt erkänd uppfattning är så att guldbrytningen reagerar på ett stigande pris med en eftersläpning på 10 år och guldpriset började vända uppåt 2001 är det dock först tidigast 2011 vi kan börja få se en ökande guldbrytning. Frågan är dessutom om guldpriset 2001 var så högt att detta ägde förmågan att i nämnvärd utsträckning befrämja guldbrytningen.

När väl guldbrytningen kommer igång på bred front, vilket jag tror att den kommer att göra innan 2020, kommer dock helt säkert den ökande guldbrytningen att få en dämpande inverkan på tendenser till ett stigande guldpris. Detta ligger dock minst två år fram i tiden.

En andra förutsättning för ett prisfall räknat i dollar är vidare att vi får se en radikalt annorlunda amerikansk penningpolitik, det vill säga en penningpolitik med fokus på att upprätthålla stabila konsumentpriser i USA istället för en som går ut på att medelst inflationära penninginjektioner och extremt låga styrräntor hindra det amerikanska bankväsendet att falla ihop. En stramare penningpolitik kan emellertid också utlösa spekulationer om en mera inflatorisk dito med den påföljden att guldpriset kan komma att löpa amok uppåt den dag Federal Reserve Bank höjer styrräntorna till en högre och mera deflatorisk nivå. Det finns dock endast ett enda hållbart sätt att åstadkomma en mera deflatorisk penningpolitik och det är genom höjda styrräntor, varför jag tror att vi ännu befinner oss en ganska bra bit från den punkt där vi möjligen kan få se en mera substantiell nedgång i guldpriset räknat i dollar.

Jag tror vidare att det kan vara så att dollarn redan idag är bortom räddning och att vi rent av nu ser början på en massiv panikflykt in i guldet och att denna ytterst sett kommer att medföra att betalningar med nominellt värde i guld kommer att ersätta den amerikanska dollarn som världsvaluta. I vilket fall som helst är redan idag guldet och dess derivat den kanske viktigaste konkurrenten till dollarn och det framstår för mig som uppenbart att redan idag man över hela jordklotet ser guldet som den förnämsta värdebevararen och eftersom förmågan att bibehålla sitt värde är penningens främsta kännemärke och också det som möjliggör de övriga funktionerna är det alltså uppenbart att dollarn redan har abdikerat som världsvaluta vad gäller en valutas viktigaste egenskap.

I Dagens Industri står idag att läsa om att guldet nått en ny toppnotering.

Enligt min mening är guldpriset först och främst en inflationsprognos, men samtidigt korrigeras i långa loppet guldpriset av reala faktorer. Således kan inte guldpriset i långa loppet vara varken orimligt högt eller lågt då det ytterst sett korrigeras genom guldbrytning.

Därmed är nog sagt om den saken.

Något märkligare är att en representant för Barricks, som är världens största guldproducent, talar om att vi kan stå inför en säljvåg där spekulanter säljer av guld med fallande priser som följd.

Vad har tagit åt denne man? Försöker en representant för ett företag som bryter guld "prata ned" priset på guld? Är han inte riktigt klok?

Mysteriet kan emellertid ha en enkel lösning. Om Barricks har utfärdat stora skuldförbindelser med nominellt värde i guld är faktiskt ett stigande guldpris åtminstone delvis ett problem för Barricks. Stigande guldpris medför ju en stigande skuldbörda.

Man kan tänka sig att Barricks försöker "prata ned" guldpriset för att vid en prissvacka utfärda stora dollar- eller euroobligationer och samtidigt amortera guldskulderna under den prissvacka man försöker framkalla. Så snart man amorterat de i guld denominerade skulderna har man dock inget att förlora på ett stigande guldpris.

Om det är, som jag tror att det kan vara, är det emellertid så att operationen redan inom kanske ett halvårs sikt kan driva upp guldpriset än mer. Om nämligen en stor mängd guldobligationer försvinner ut ur marknaden kommer detta att ha ungefär samma effekt som om en större mängd verkligt guld "gick upp i rök". Den effekten är givetvis ett tryck uppåt på guldpriset.

Det hela är ytterst intressant och märkligt eftersom det kan tyda på att ett flertal gäldenärer med skulder denominerade i guld har solvensproblem och rimligen kommer en större kreditkontraktion i guldsektorn att driva upp priset på guld ytterligare. Här finns heller ingen centralbank som kan rycka ut och späda ut penningvärdet i syfte att rädda de gäldenärer som inte kan betala.

Jag betvivlar dessutom att en sådan transaktion, som jag tänker mig, kan genomföras utan stöd från en större centralbank då den rimligen sätter valutamarknaderna i rörelse. Detta är svåröverskådligt och jag utesluter inte att detta kan komma att få stora följder. Det finns ju ett antal centralbanker som har stora guldfordringar och givetvis vill dessa centralbanker inte att deras gäldenärer skall bli insolventa. Försöker man emellertid rädda gäldenärer vars skulder är denominerade i guld saknar centralbankerna ett viktigt vapen och det vapnet är förmågan att "trolla fram" kontanter ur tomma intet.

Det framstår alltså inte som uteslutet att guldpriset inom överskådlig framtid kan komma att skjuta i höjden ytterligare. Observera att mitt resonemang inte utesluter vi står inför en kortvarig svacka för guldpriset.

För övrigt vill jag meddela att jag har kommit tillbaka från USA.