torsdag, oktober 18, 2007
Traditionalistisk liberalism
Konservatismen vilar enligt min mening på följande grundpelare.
- En välvillig inställning till religionen och erkännandet av en högre rätt
- Samhällsinstitutionernas organiska framväxt
- Tanken att människan inte är särskilt rationell
- De sociala sammanhangen bör tjäna som korrektiv i förhållande till individen
- Människor har i allmänhet såväl ädla som mindre ädla impulser
- Tradition och sedvänja och fyller verkliga funktioner
Vad kännetecknar den klassiska liberalismen? Jag menar att den klassiska liberalismen snarare skall ses som ett politiskt handlingsprogram än ett förhållningssätt och att den därför inte är oförenlig med konservatismen förstådd på det sätt som skisserats ovan. Här kommer en sammanfattning av den klassiska liberalismens program.
- Yttrandefrihet, mötesfrihet, pressfrihet och politiska rättigheter åt alla
- Rätten att organisera arbetskraften i syfte att förbättra arbetsvillkoren
- Allas likhet inför lagen
- Starkt värnande av rättssäkerhet
- Fri marknadsekonomi
- Religionsfrihet och statskyrkosystemets avskaffande
- Värnplikt är oacceptabelt i fredstid, men måhända oundvikligt i krigstid
- Mycket återhållsam utrikespolitik av den schweiziska typen
- Öppna gränser för handel, turism och in- och utvandring
Däremot menar jag att moderna liberaler går ett steg för långt när de hävdar att tanken på individens frihet exempelvis omöjliggör lagar mot exempelvis abort, sodomi, ocker och söndagshandel. Jag har en mera måttfull tolkning av begreppet frihet och anser att det är tillräckligt om programmet ovan förverkligas.
Jag anser också att nyliberaler går för långt när de tycks mena att statligt organiserade sociala trygghetssystem per definition är förkastliga. Jag anser samtidigt att socialister går för långt när de hånar privat välgörenhet och inte accepterar privata försäkringar. Kanske är bondeförbundets gamla tanke på en statlig grundtrygghet kompletterad med privata försäkringar och frivillig välgörenhet inte så tokig. Jag menar också att den kristdemokratiska tanketradtionen kan vara av stort värde vid utformandet av socialpolitiken och att familjeinstitutionen är så för samhället grundläggande institution att staten bör subventionera familjebildning. Understundom beskrivs den kristdemokratiska tanketraditionen som ett försök att jämka det klassiskt liberala programmet med en sociallära grundad på kristna tankar och om detta stämmer har jag inget emot att kallas kristdemokrat.
Sammanfattningsvis anser jag att konservatismens förhållningssätt inte är oförenligt med att förespråka liberalismens program och att i viss mening konservatism och måttfull klassisk liberalism kan ses som komplementära traditioner. Att inte anse att människan är särskilt rationell och i behov av de korrektiv samlevnaden med andra ger, är ju faktiskt ett utmärkt argument för fri marknadsekonomi. På en fri marknad tvingas den girige att hjälpa andra om han vill tjäna pengar och den oartige att vara artig för att inte skrämma bort kunderna. Att anse att människan inte är särskilt rationell är också ett utmärkt argument för att anse att människan bör vara fri att fatta såväl bra som dåliga beslut för att sedan genom erfarenhet försöka lära sig vad som är någotsånär förnuftigt.
Jag kallar tanken traditionalistisk liberalism.
Jag har valt att illustrera denna text med en bild av Edmund Burke, eftersom jag anser att Edmund Burke med rätta kan beskrivas som en traditionalistisk liberal. Han förespråkade faktiskt den klassiska liberalismens program, trots eller just därför att han hade en konservativ grundsyn på samhället.
Jag är helt övertygad om att Burke, som tillhörde whigpartiet, hade tagit ställning för Gladstone mot fjanten Disraeli. Jag är också övertygad om att Burke, som var god vän med Adam Smith, med stort intresse hade läst Ludwig von Mises' böcker och jag anser att Ludwig von Mises' tanke på den imperfekta marknaden passar väl ihop med konservatismens tanketradition.
Om man å ena sidan bejakar det konservativa tankegodset, men å andra sidan bejakar den klassiska liberalismens program, menar jag att man med rätta kan beskrivas som burkean eller traditionalistisk liberal. Liberalkonservativ är ett annat ord, som använts, men av skäl jag inte hinner gå in på menar jag att ordet är olyckligt valt och kommit att få en dålig och i detta sammanhang missvisande klang.
-Konservatismen formulerades, först av Burke, som reaktion mot (den klassiska) liberalismen. Burke förespråkade alltså inte, som du skriver, den klassiska liberalismens program - han vände sig emot det. Det är också därför som det blir paradoxalt att tala om "liberalkonservatism".
-Liberalismen anser att människan är fullkomlig som hon är (individualismen). Konservatismen anser att hon är ofullkomlig och behöver kompletteras av andra människor (personprincipen). Eftersom människor varken är fullkomliga eller rationella är den utvecklade liberala "fria marknadsteorin" helt orealistisk - oartiga butiksägare (som du anför som exempel) blir helt enkelt inte artigare för att de förlorar kunder.
-Det känns fel att, som du gör, placera värnandet av fackrörelsen på liberalismen. Kollektivism anses väl i största allmänhet strida mot liberalismen.
-Värnandet om familjen är en genuint konservativ grundprincip, den behöver du inte placera särskilt hos kristdemokratin.
-Nationalismen var ursprungligen en liberal idé, och det första steget till att göra gemensam politisk sak mellan liberalismen och konservatismen. Det kan ju vara värt att påpeka i sammanhanget. Det andra steget var att de konservativa politikerna kom överens om att man kunde driva en liberal ekonomisk politik. I England kallas detta "toryism", i Sverige "liberalkonservatism". Problemet i Sverige var att högerns idéutveckling i stort sett tvärdog i samband med det, och all samhällsdebatt reducerades till ekonomiska frågor ("sänk skatten"). Eftersom den allt "nyare högern" inte höll med vänstern om att den är och förblir "samma gamla höger" så har konservatismen förpassats till periferin i den moderata självbilden. Vilket - för att runda av det hela - också visar på hur oförenlig konservatismen är med liberalismen.
Visst är värnandet av familjen gemensamt för konservatismen och kristdemokratin.
För övrigt: Jag skall skriva ett längre svar senare.
Jag påstår fortfarande att det inte är oriktigt att betrakta Burke klassiskt liberal. Däremot var ju Burke helt uppenbart en benhård motståndare till den franska liberalismen. Detta är nog alla ense om.
Att Burke tillhörde Whig-partiet och inte Tories torde ha berott på att Tories på den tiden ännu inte utvecklats till "The Conservative Party" och snarare värnade kungamakten. Whig-kollegorna såg förvisso inte med direkt blida ögon på honom.
Jag är helt säker på att Burke befunnit sig på samma sida som Gladstone i konflikten med Disraeli.
ugg outlet
polo ralph lauren outlet
christian louboutin shoes
ugg boots
adidas nmd
yeezy boost 350 white
michael kors bags
yeezy shoes
oakley sunglasses
20170809
giants jersey
pittsburgh steelers jersey
coach factory outlet
nike blazer low
christian louboutin shoes
coach handbags
adidas yeezy
michael kors handbags
true religion jeans
<< Home