flavianopolis

Förbundskanslerkandidaten Angela Merkel har utsett professor Paul Kirchhof till att tillhöra hennes inre krets av expertrådgivare för den händelse att hon kammar hem de förestående valen.

Paul Kirchhof är känd som Tysklands ledande "flat-tax-guru". Dessutom hör det till saken att professor Kirchhof avvisar en momshöjning som finansiering för den tänkta inkomsstskattereformen.

Jag är helt säker på att momshöjning skulle påverka den tyska ekonomin mycket negativt och tror att de skatteförändringar fru Merkel föreslagit kommer att leda till att hon förlorar makten redan i det val som skall hållas nästa år. Inkomstskattereformen skall nämligen finansieras med en momshöjning. Bara ett exempel på hur en momshöjning skulle skada den tyska ekonomin är att många andra EU-medborgare köper begagnade bilar i Tyskland, där priserna pga. den förhållandevis låga momsen är mycket gynnsamma. Exporten av begagnade bilar håller i sin tur upp efterfrågan på nya bilar och påverkar således den enormt betydlesefulla tyska bilindustrin positivt.

Därför får en tysk skattereform inte finansieras med en momshöjning. Professor Kirchhof menar istället - om jag förstått skaen rätt - att hela skattereformen kan finansieras med en utrensning i avdragsdjungeln och han föreslår en enda skattesats och ett väl tilltaget grundavdrag.

Förslaget skulle ge Tyskland en högsta inkomstskattesats på 25% lika för privatpersoner och företag. Jag är helt övertygad om att ett förverkligande av professor Kirchhofs idéer skulle bli en stor succé och leda till en ökning av det tyska näringslivets investeringsvilja. Det förutsätts emellertid att förslaget inte finansieras med en momshöjning.

Om professor Kirchhof får sin vilja igenom lär det inte ta särskilt lång tid förrän hela Europa kommer att ha plattskatt.

Inom moderata samlingspartiet föreligger en viss inre splittring rörande arbetsrätten. Somliga vill luckra upp arbetsrätten och det är i princip bra.

Men å andra sidan finns det ingenting som säger att de arbetsrättsliga regler som idag regleras med lagstiftning inte kan regleras avtalsmässigt. Det vill säga: En fri marknad betyder inte på förväg att arbetsgivarna kan avskeda folk helt godtyckligt, eftersom det kan finnas avtal som ger arbetstagarna vissa rättigheter.

Jag skulle därför vilja peka på ett elegant kompromissförslag: Gör hela arbetsrättslagstiftningen dispositiv. Det betyder att nuvarande lagstiftning gäller i frånvaro av avtal. Och sedan kan antingen facket kräva att inget av nu gällande arbetsrätt skall sättas ur spel med avtal, eller man kan gå med på avsteg givet att arbetsgivarna betalar ett visst skadestånd i händelse av ett avskedande.

Helst borde det inte finnas någon arbetsrättslagstiftning alls, men att göra den dispositiv är enkelt och vore ett stort steg framåt.

Den svensk-norska gränshandeln blomstrar på den svenska sidan. Om Göran Perssons idéer om sänkt spritskatt förverkligas kommer enligt många bedömare handeln att explodera.

Men varför inte pröva idén att sälja kläder på den norska sidan? Norge omfattas ju inte av EU:s tullunion och kan alltså importera hur mycket kinesiska kalsonger som helst.

Ehuru jag är stark anhängare av monarkin som statsskick och definitivt anser att kungen skall vara strffrättsligt immun anser jag tvivelsutan att kungen borde ha förhörts och ombetts lämna alkoholprov i samband med den nu så omtalade kungliga krocken i Norrköping.

En person som är straffrättsligt immun kan och skall förstås förhöras i samband med att denne får anses ha gjort någonting som kan vara straffbart för icke-immuna personer.

Skillnaden består i att straffrättsligt immuna personer inte kan straffas för sin gärningar, utan hade det visat sig vara så att kungen exempelvis kört rattfull borde han istället ha ansetts böra abdikera och förlora sin straffrättsliga immunitet. Det är beklagligt att vårt nuvarande statsskick inte ger någon möjlighet att avsätta konungen under reglerade former.

Diplomater är också straffrättsligt immuna, men i vad mån de bryter mot svensk lag utvisas de i allmänhet. Det rimliga borde vara att kungen förhörts och ålagts lämna alkoholprov och hade det visat sig att kungen varit grovt vårdlös eller onykter borde han omedelbart ha abdikerat, eller om våra grundlagar känt denna möjlighet ha avsatts.

Att vara straffrättsligt immun betyder inte att man inte kan eller skall straffas för sina gärningar. Det betyder endast att man inte straffas på samma sätt som det stora flertalet.

Nu tycks det som om en intern opposition mot Reinfeldts mera mittenorienterade moderatparti håller på att uppstå.

Man vänder sig mot att moderaterna överger de marknadsliberala idéerna.

Problemet är bara att moderaterna aldrig varit marknadsliberala och att det är högst tveksamt om den interna oppositionen är så värst marknadsliberal.

Patrik Norinder tillhör denna interna opposition och menar att balansen mellan fack och arbetsgivare måste förändras. För en sann liberal är detta en fråga för arbetsmarknadens parter.

Går man tillbaka i tiden skall man se att moderaterna motsatte sig avvecklandet av jordbruksregleringen. Hur liberalt är detta?

Dessutom är hela moderata partiet helt ense om en närmast fanatiskt EU-vänlig politik. Hur man kan ha mage att kalla sig liberal och samtidigt förespråka medlemskap i en tullunion som bedriver en extremt protektionistisk politik gentemot omvärlden och dessutom upprätthåller en massiv reglering av jordbruket har alltid övergått mitt förstånd. Det är till och med så att EU kvoterar "rätten" att producera vissa jordbruksvaror inom denna tullunion.

Tonar inte en annan bild fram? Jo, moderaterna förespråkar medlemskap i en protektionistisk tullunion och vill genom lagstiftningsmakt reducera fackets makt. Med andra ord fullföljer moderaterna högerns traditionella ekonomiska politik som dels alltid syftat till att skydda inhemsk industri och jordbruk från utländsk konkurrens och dels till att hålla tillbaka arbetarnas lönekrav. Detta är klassisk konservatism och inte klassisk liberalism.

Och om nu Fredrik Reinfeldt tonar ned vissa av de positioner som möter genuint folkligt motstånd för att vinna den politiska makten får man väl gratulera moderaterna till att ha fått en ledare som begriper sig på det politiska spelet.

En av miljöpartiets käpphastar är tanken på så kallad grön skatteväxling. Man vill sänka skatten "på arbete" och samtidigt beskatta vad man menar vara miljöfarlig verksamhet.

Enligt mitt förmenande är detta rent strunt. Eftersom arbete är den enda värdeskapande verksamhet som finns kan man egentligen inte beskatta något annat än arbete.

Vidare torde väl syftet med att beskatta verkligt eller påstått miljöfarlig verksamhet vara att få denna verksamhet att upphöra eller minska i omfattning med den påföljden att man återigen måste höja skatten "på arbete" så snart den miljöfarliga verksamheten upphört.

Det är också så att den typ av beskattning som måste betraktas som absolut mest rättvis baseras på inkomster och inte på hur mycket den enskilde konsumerar. En miljonär gör inte av med så värst mycket mer el än en låginkomsttagare, men så länge de förbrukar lika mycket el tvinggas de betala lika mycket i olika skatter och avgifter på el. Detta är ett absurt förhållande och borde inte accepteras av vårt regeringsparti, som ju gärna vill framstå som ett arbetarparti och ett parti för låginkomsttagare.

Jag tycker att alla skatt borde bestå av en proportionell inkomstskatt och därmed basta. Sedan kan man möjligen tänka sig vissa avgifter som endast betalas av dem som tar en viss tjänst i anspråk. Har man ingen bil skall man naturligtvis inte bidra till underhållet av vägnätet och därför är det rimligt att man beskattar bilismen i förhållande till dess kostnader.

Men man bör inte ha någon bensinskatt av de skäl jag ovan anfört och om mina läsare tar en titt på föregående text angående etanolvansinnet ser ni vilka ekonomiska konsekvenser punktskatter kan ha. Det bästa vore om vägnätet vore avgiftsfinansierat och rent av i privat ägo.

Det finns många skäl att ifrågasätta teorin om att koldioxidutsläpp förorsakar global temperaturstegring, men låt oss för en stund anta att denna teori är riktig och utifrån detta antagande diskutera rimligheten i att driva bilar med etanol istället för bensin.

Det första argumentet mot att driva fordon med etanol är att det finns svältande människor och att etanol tillverkas av jordbruksprodukter, vilka eljest möjligen kunnat tjäna som föda.

Det andra argumentet mot att driva fordon med etanol är att etanoldrivna fordon släpper ut precis lika mycket koldioxid som bensindrivna diton. Frågan är rent av om inte koldioxidutsläppen blir större med tanke på att metanoldrivna fordon förbrukar mera bränsle räknat i liter motorbränsle.

Mot detta invänds då att produktionen av de jordbruksvaror som används vid tillverkningen av bränslet binder upp koldioxid.

Och då måste man naturligtvis ställa motfrågan vad som vuxit på dessa fält om de inte använts för att odla grödor som senare skulle omvandlas till etanol. Svaret på frågan är förmodligen att man skulle odlat någonting annat eller att man planterat skog. Alltså skulle man bundit upp lika mycket koldioxid i frånvaron av etanoldrivna fordon.

Summan av kardemumman är alltså att bensinskatten i kombination med stigande priser på råolja gjort den skattebefriade etanolen intressant som motorbränsle. Detta har i sin tur ingen positiv inverkan på miljön, men det driver upp världsmarknadspriserna på jordbruksvaror med hungersnöd som följd.

Och då skall man komma ihåg att etanol fortfarande varit helt ointressant som motorbränsle givet att det inte funnits någon bensinskatt. Så bensinskatten bidrar till avfolkning av Sveriges landsbygd, gör det svårt att rekrytera arbetskraft trots arbetslöshet, försvårar för bilindustrin och bidrar till att afrikaner svälter ihjäl.

Och den bidrar knappast till mindre koldioxidutsläpp, vilket - i och för sig, med största säkerhet - är irrelevant eftersom koldioxid är ofarligt.

Innan Sverige blev medlem av EU hade Sverige en ytterst liberal handelspolitik rörande textilimport. Det var bra och gav oss billiga kläder.

När Sverige blev medlem av EU var en av invändningarna mot detta att Sverige skulle påtvingas en mera protektionistisk politik gentemot länder utanför EU. Ett starkt argument för att Sverige skulle bli medlem var att Sverige skulle få inflytande inom EU:s institutioner och att handeln med de länder med vilka vi ändå har det största handelsutbytet skulle jämställas med handel inom landet.

Sverige skulle alltså kunna påverka EU att bedriva en mindre protektionistisk politik samtidigt som handelsutbytet med våra främsta handelspartners skulle bli så "fritt" att denna ökade "frihet" skulle väga upp nackdelarna av EU:s protektionistiska politik gentemot länderna utanför.

Vi som påpekade att handeln med EU redan var tullfri genom EES-avtalet bemöttes med tystnad alternativt hånfulla pseudoargument.

Nu ser vi resultatet: Sverige påtvingas EU:s protektionistiska politik och vårt inflytande begränsas till att få göra vår röst hörd via en mikrofon som kostar oss mellan 20 och 50 miljarder kronor per år.

Det betyder således att vi svenskar skulle ha mer inflytande över vår egen situation utanför EU och att vårt inflytande i EU:s institutioner är försumbart. Då Sverige redan var en del av EES-samarbetet och mycket väl kan förbli det efter befrielsen kommer inte heller exportindustrin lida någon skada av att slippa EU:s byråkrati.

Det finns rykten som gör gällande att Kronprinsessan Mary av Danmark väntar en pojke och känner till det väntade barnets kön.

Jag gratulerar Danmark med anledning av att den väntade avkomman är av manligt kön. Det är nämligen helt uppenbart att statschefssysslan sköts bäst av en man som fötts till detta ämbete.

Hade Kronprinsessan väntat en flicka hade naturligtvis ett antal feminister och andra omedelbart krävt att denna flicka skulle stå närmre tronen än eventuella yngre bröder. Detta hade varit till skada såväl för Danmark som för den stackars flickan. Kvinnans psyke är nämligen generellt sett bräckligare än mannens och detta gör kvinnan olämpad för statschefssysslan.

Jag menar att Carl Philip är Sveriges legitime tronföljare och jag är säker på att prinsessan Victoria haft ett bättre liv om hon inte tvingats utstå den press det innebär att en dag behöva inta rollen som statschef.

Victoria hade då kunnat ägna sig åt sitt eget liv, förkovra sig och kanske också få barn. Nu tvingas hon både stå i rampljuset och dessutom förväntas hon bilda familj och säkra kungahusets fortlevnad.

För en man är detta aningen enklare, dels eftersom mannens psyke är robustare och dels därför att män inte föder barn. Feminismen är ett absurt försök att upphäva de könsskillnader naturen gett oss och jag lyckönskar Danmark att slippa diskussionen om fullt könsneutral tronföljd.

Att Danmark regeras av en Drottning hänger samman med att Prins Knud var en synnerligen udda fågel och att kung Frederik, Margarethes far, endast fick döttrar.

Enligt nyheterna motsatte sig endast Sverige och Nederländerna införandet av importkvoter på textilområdet.

Samtliga övriga EU-länder röstade uttryckligen för förslaget. Vad Turkiet anbelangar införde Turkiet redan innan EU gjort samma sak egna importkvoter.

Man har anledning att vara besviken på Estland, eftersom Estland drev en frihandelsvänlig linje fram till och med 1999 och därefter en ganska frihandelsorienterad politik.

Eftersom Turkiet anses vara i någon form av "tullunion" med EU anses Turkiet inte böra införa några importrestriktioner riktade mot icke EU-länder med mindre än att EU gör detta. Trots detta införde Turkiet importrestriktioner redan i januari.

Det finns alltså skäl att misstänka att ett turkiskt EU-medlemskap skulle göra EU än mer protektionististiskt, liksom att samtliga nya medlemsstater från Östeuropa drivit en protektionistisk linje inom EU.

Därför bör all ytterligare EU-utvidgning stoppas och Sverige bör lämna denna protektionistiska kartell.

Ehuru jag är emot Sveriges EU-medlemskap skulle jag vilja kosta på mig att ha synpunkter på Turkiets EU-medlemskap.

Den rädsla som finns med avseende på ett eventuellt turkiskt EU-medlemskap rör främsta två saker.

Den första farhågan gäller att man är rädd för att Turkiet med sitt stora invånarantal skall få ett alltför stort politiskt inflytande i EU. Den andra farhågan gäller rädslan för en flod av turkiska invandrare till EU:s rikare medlemsstater.

Jag menar att det finns en enkel väg att gå för att möjliggöra en viss integration av Turkiet i de europeiska sammanhangen samtidigt som dessa risker kan elimineras.

EU borde erbjuda Turkiet ungefär samma status som Norge i förhållande till EU.

Turkiet omfattas av de fyra friheterna genom att Turkiet och EU-länderna gör Turkiet till medlem av EES, men inte av EU.

För att de länder som inte vill ha för många invandrare skall slippa detta, ger man samtliga övriga länder rätten att begära arbets och uppehållstillstånd för turkar för all framtid.

Samtidigt skall naturligtvis de enskilda medlemsstaterna inte förmenas rätten att - om de så önskar- vara öppna för invandring från Turkiet. Vad Sverige anbelangar tycker jag att vi borde vara lika liberala med avseende på turkar som polacker eller tyskar.

På samma sätt som jag skisserat skulle fler länder kunna knytas närmre till det europeiska samarbetet. Ryssland, Ukraina och Moldavien skulle också kunna ges denna form av "priviligierat partnerskap" i förhållande till EU.

Och självfallet bör EU kräva att de länder som inlemmas i det europeiska samarbetet på detta sätt underställer sig den europeiska domstolen rörande skyddet av mänskliga rättigheter.

Genom att sänka ambitionsnivån aningen kan det europeiska samarbetet utsträckas till fler länder.

Om ni vill bli deprimerade rekommenderar jag er att läsa om hur EU:s textilprotektionism slår mot enskilda svenska företag. Ta då en titt på följande länk:

http://www.svd.se/dynamiskt/naringsliv/did_10289925.asp

Sverige betalar cirka 25 miljarder kronor till EU varje år och var redan ett år före EU-anslutningen en del av EU:s inre marknad utan att behöva tillhöra tullunionen.

Endast ett dumhuvud kan anse att det finns ekonomiska skäl att tillhöra EU. Alla eventuella argument för EU-medlemskapet är politiska.

Om man bara ser världen i kronor och ören borde vi lämna EU. BUMS!

Enligt vad som framgår av nyhetsflödet har småhuspriserna stigit kraftigt de senaste månaderna. Priserna är tydligt högre nu än för ett år sedan och under sommaren har prisstegringen accelererat.

Flera bolåneinstitut har redan höjt de fasta boräntorna. Mac Donald's höjde priset på en Big Mac med 10% 1 juni i år. Kronkursen har också försvagats de senaste månaderna, vilket tillsammans med stigande världsmarknadspriser på olja medfört kraftigt fördyrad bensin.

Allt detta sammantaget bevisar att inflationen i själva verket är väldigt hög. KPI-statistiken kan ibland ge en felaktig bild av den verkliga inflationen.

Men troligen kommer den ökande inflationen att synas i KPI-statistiken inom mindre än ett års tid, vilket kommer att tvinga Riksbanken att välja mellan förlorad trovärdighet och höjda räntor.

Samtidigt är det en illusion att tro att Riksbanken är "oberoende". Riksbankscheferna utses av politiker och har mycket bra betalt, varför de naturligtvis ser till att fatta de beslut politikerna vill se.

Att sedan dessa beslut leder till realekonomisk oreda, stigande räntor, minskande disponibla inkomster och missnöje hos befolkningen är en aspekt dessa politiker helt enkelt inte begriper. De tror att en "expansiv" penningpolitik skapar jobb och välstånd med stigande opinionssiffror som följd, men i själva verket är det precis tvärsom.

Hade man beslutat byta ut inflations målet till ett deflationsmål på 1% per år med en maximal avvikelse om en procentenhet och detta beslut fattats januari 1999 hade förmodligen socialdemokraterna haft egen majoritet sedan valet 2002. Räntorna hade varit bottenlåga och industrin gått på högvarv.

Då framstår det som dråpligt att regeringen försöker påverka Riksbanken att bedriva en expansiv penningpolitik.

Jag är inte historiker och därför undviker jag att skriva alltför mycket om Hiroshima. Men självfallet måste man fråga sig om det kan finnas någonting som rättfärdigar den extrema grymhet hiroshimabomben innebar.

Grymheten är utan tvekan fullt jämförbar med Nazi-Tysklands systematiska judeutrotning. Och på vilket sätt kunde Japan hota USA? Var det rent av så att USA bedrev ett rent experiment där japaner fick agera provdjur?

Jag ger mina läsare hänvisning till en intressant artikel i ämnet:

http://www.ihr.org/jhr/v16/v16n3p-4_Weber.html

Jag är inte historiker och därför undviker jag att skriva alltför mycket om Hiroshima. Men självfallet måste man fråga sig om det kan finnas någonting som rättfärdigar den extrema grymhet hiroshimabomben innebar.

Grymheten är utan tvekan fullt jämförbar med Nazi-Tysklands systematiska judeutrotning. Och på vilket sätt kunde Japan hota USA? Var det rent av så att USA bedrev ett rent experiment där japaner fick agera provdjur?

Jag ger mina läsare hänvisning till en intressant artikel i ämnet:

http://www.ihr.org/jhr/v16/v16n3p-4_Weber.html

Det finns ett parti som kallas sjukvårdspartiet. Partiet leds av en viss Kenneth Backgård, till vardags kommunalråd i Boden.

Partiet går till kommer att gå till val på ett antal frågor, varav en är att momsen på bensin skall sänkas till 6%.

Redan i landstingsvalet 2002 fick partiet c:a 25% av rösterna i landstingsvalet i Norrbotten.

Jag kommer att vara mycket förvånad om detta parti inte kommer in i Riksdagen. Partiets profil är ett mycket stort hot mot t. ex. kristdemokraterna. Skulle man nu lägga till lite EU-skepsis och en valteknisk samverkan med Jörgen Bengtsson från Hudiksvall skulle man dessutom kunna dra undan mattan för junilistan.

Jag tror att detta nya parti har mycket, mycket bättre förutsättningar att komma dit man vill än Gudrun Schymans initiativ. Adderar partiet lite EU-skepsis är alternativet oslagbart och junilistan uträknad innan man börjat. Som tidigare påpekats är partiet ett stort hot mot Kristdemokraterna.

Det hela verkar så bra att man måste fråga sig hur partiet ställer sig i regeringsfrågan. Skulle man ge lite utrymme åt en EU-motståndare som Jörgen Bengtsson kan det nya partiet räkna med min röst.

Jag tror att Feministiskt Initiativ är ett beställningsarbete Gudrun Schyman åtagit sig på Göran Perssons uppdrag.

Det handlar om att skapa ett rent stödparti åt Socialdemokraterna. Först och främst skall Socialdemokraterna plus samarbetspartierna vinna valet och sedan vill Göran Persson ha ett parti som inte ställer några besvärliga krav.

Så konsulteras röstmagneten Schyman och Göran Persson åtar sig betala fru Schymans kvarskatt och dryga dryckeskonto.

Och simsalabim fixar Gudrun ytterligare fyra år åt Göran Persson. Det nu uppseglande bråket mellan Gudrun Schyman och en av kvinnorna i ledningen är förmodligen också avsett att manipulera opinionen. Man vill distansera sig från vissa typer av strömningar för att bli mindre frånstötande för s.k. vanligt folk.

Om svenska folket går på den här bluffen får vi se.