flavianopolis

Den svenska regeringen tycks nu försöka krama det svenska apoteksmonopolet så gott det går, genom att hävda att apoteksmonopolet kan reformeras så att det blir konformt med EU-rätten.

Måhända har de rätt också om det finns goda skäl att slopa monopolet oavsett vad EU-domstolen beslutar.

Men då hör det till saken att en majoritet av svenskarna önskar ett slopat apoteksmonopol.

Varför inte helt enkelt ta en ordentlig titt på den norska lagstiftningen på detta område, då ju denna troligen är konform med EU-rätten. I Norge kan vem som helst sälja receptfria läkemedel och det råder inga begränsningar vad gäller privata apotek med receptbelagda läkemedel.

Norska språket är lättbegripligt och att i stort sett kopiera den norska lagstiftningen skulle säkert bespara oss ytterligare domstolsfejder och dessutom troligen få brett folkligt stöd.

Om Ni inte visste det har Slovakien infört helt proportionell inkomstskatt. Jag tycker att det är en utmärkt sak och dessutom är förslaget egalitärt, eftersom det gör det möjligt att bli rik, inte bara att redan vara det.

I Tjeckien och Polen står man i begrepp att införa samma system och i Österrike har det uppstått en plattskattrörelse.

Man kan lätt tänka sig att det - i ett längre perspektiv - blir svårt för Österrike att upprätthålla en substantiellt högre inkomstskatt än grannlandet Slovakien. Det råder ju fri rörlighet inom EU och båda länderna är med i EU. Språkbarriären behöver inte heller vara omöjlig att forcera då många slovaker talar hygglig tyska.

Men är detta inte ett starkt argument för oss liberaler att vara för EU-medlemskap?

Nej, det är det inte. Också som EES-land omfattas vi av EU-rätten och således också den fria rörligheten. Men vi slipper valutaunionen, tullunionen och jordbrukspolitiken.

EES är faktiskt ett synnerligen minimalistiskt och liberalt projekt, närmast idealiskt ur ultraliberal synvinkel.

Idag kanske somliga eurofiler med sympatier för marknadsekonomi anför det fallna apoteksmonopolet som ett skäl att tillhöra EU.

Å andra sidan faller även EES-staterna under EU-rätten. försåvitt det inte finns uttryckliga undantag. Så den nu aktuella domen är tillämplig även i de EES-länder som står utanför EU.

EES innebär att ett land som tillhör EES utan att tillhöra EU i alla avseenden utom några få är likställt med ett EU-land. Bland annat omfattas "EES"-länderna inte av tullunionen, skatteunionen eller jordbrukspolitiken. De är helt undantagna från valutaunionen och de politiska aspekterna av europaunionen.

Sedan kan ett "EES"-land själv välja jordbrukspolitik. Det kan vara ingen alls eller Norges extremt protektionistiska politik.

En poäng med att lämna EU utan att lämna EES för Sveriges del är att det är mycket svårt för ett land som tillhör WTO att införa nya skyddstullar när gamla försvinner. Det vill säga skulle Norge slopa sina tullar skulle det vara svårt för Norge att återinföra dem också om det funnes en politisk vilja att göra detta. WTO-regler sätter stopp för detta och att lämna WTO står knappast på dagordningen.

Om Sverige lämnar EU utan att lämna EES och WTO skulle det därför vara väldigt svårt att införa nya skyddstullar. Den nytta Sverige skulle ha av att total och unilateral frihandel kan knappast överskattas och jag är helt säker på att det skulle finnas en stark politisk vilja att hålla fast vid frihandel när man insett hur mycket protektionismen kostar oss.

Jag skulle vilja göra alla uppmärksamma på att Sverige kan lämna EU utan att lämna vare sig Schengensamarbetet eller EES. Om vi bara skulle gå ur EU vore vi likställda med Norge. All svensk industriexport till hela EU plus Norge, Island och Liechtenstein vore alltså fortsatt tullfri.

Alltså Göran, tag tjuren vid hornen och utlys en beslutande folkomröstning om Sveriges fortsatta EU-medlemskap i samband med Riksdagsavalet 2006.

Svenska folket får se till att bestämma sig. Antingen får det vara hackat eller malet. Dessvärre tror jag att vi som förordar utträde skulle lida ett mycket knappt nederlag, men det är fullt möjligt att EU-vännerna lider ett lika knappt och nesligt nederlag.

Bäste Göran, visa politiskt mod och ta risken. Oavsett om det blir utträde eller inte kommer demokratin att vinna en stor seger om vi får folkomrösta om detta.

Pressklipp

"- Det är alltså en helt felaktig bild att receptfria läkemedel säljs i vanliga butiker i övriga Europa, säger Thony Björk, informationsdirektör i Apoteket AB."

Det är måhända sant, men det är knappast något argument för att inte släppa handeln med receptfria läkemedel helt fri. Jag kan inte förstå varför man inte gör detta omedelbart och om nuvarande regering ställer sig avvisande till detta borde en sådan reform kunna genomfföras av en eventuell framtida borgerlig regering och detta alldeles oavsett vad EU-domstolen anser eller inte anser.

Jag hörde just att det finns en regel som omöjliggör att EU får mer än 27 medlemsstater. Det är jättebra. Om Rumänien och Bulgarien blir medlemmar är gränsen nådd och detta historiska skrytbygge har äntligen nått vägs ände.

Däremot finns det inga hinder för att släppa in fler medlemsländer i EES. Det är jättebra och inga hinder borde finnas för att sträcka EES bortom Europa.

EES skulle kunna bli ett globalt avtal.

Ehuru jag hoppats på ett knappt franskt ja med den påföljden att det blivit en svensk folkomröstning med ett tydligt svenskt nej och ett svenskt EU-utträde som följd.

Man får väl trösta sig med idiotelitens dystra miner. Skadeglädje är ju den enda sanna glädjen.

Jag läste just att valdeltagandet i den franska folkomröstningen ser ut att bli mycket, mycket högt. Det är ju bra, eftersom detta ger valresultatet ett högt mått av legitimitet. Om det här går som jag önskar kommer valresultatet att bli en knapp, knapp seger för ja-sidan.

Därefter kommer troligen trycket att hålla en svensk folkomröstning att nå kokpunkten. Min dröm är att politikernas ovilja att hålla folkomröstning leder till att konstitutionen antas, vilket i sin får Nils Lundgren att förorda ett utträde ur EU.

Sedan fixar sig resten.

Pressklipp från SvD:

"Ett nej kan fälla Wallström
Margot Wallström bör fundera på att avgå om fransmännen röstar nej på söndagen. Det anser flera EU-politiker, skriver Svenska Dagbladet. – Hon har jobbat mycket aktivt i ja-kampanjen i Frankrike och blir det nu ett nej måste hon dra konsekvenserna av det, säger junilistans Nils Lundgren till SvD. "

Blir det däremot ett ja i Frankrike borde Nils Lundgren vara mer än grundligt överbevisad om att endast ett EU-utträde hjälper oss. Och blir det ett ja i Frankrike kommer kraven på en svensk folkomröstning att bli ännu starkare.

Och i så fall blir ju Margot Wallström pensionär i vilket fall som helst. Och det är bra.

Jag rekommenderar mina läsare att ta en titt på följande länk:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=420947

Artikeln handlar om livet i gränstrakterna mellan Sverige och Norge. Det handlar alltså om livet i en trakt, som klyvs mitt itu av EU:s yttergräns.

Om den svenska idioteliten haft rätt i sina fantasier om det ödesbundna tvånget att tillhöra EU för att inte hamna utanför skulle livet i gränstrakterna naturligtvis inte fungera så smidigt som det faktiskt gör. Läs artikeln så ser Ni själva att det går alldeles utmärkt att bedriva faktisk integration trots EU:s yttergräns.

Sverige borde eftersträva exakt samma relation till EU som Norge har. Det vill säga: Vi bör inte lämna EES eller Schengensamarbetet. På så sätt tillförsäkras vi alla objektiva fördelar av den gemensamma marknaden utan att på något vis diskrimineras. Artikeln visar hur bra detta går i praktiken.

Sedan kan Sverige dessutom slopa allt vad tullmur och jordbrukspolitik heter och dessutom locka ännu fler köpsugna norrmän.

För att få en verkligt stabil och säker krona skulle Sverige dessutom kunna remonetisera guldet och återgå till vår underbara tradition av privat sedelutgivning. Sverige skulle kunna bli ett riktigt paradis bara vi sluppe undan Brysseltyrannien.

För Er som vill läsa en riktig rysare rekommenderar jag SvD:s kortfattade beskrivning av den nya EU-konstitutionen:

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9818569.asp

Om detta helsjuka förslag blir verklighet lever vi i ett Europa där det inte finns något nationellt självbestämmande. Fru Thatchers ord om en europeisk mardröm kan dessvärre bli verklighet.

Å andra sidan skulle den nya konstitutionen ge oss som vill gå ur EU ytterligare ett antal argument. Vi får väl se. Enligt somliga av de senaste opinionsundersökningarna är ja-sidan inte helt chanslös i Frankrike. Jag hoppas faktiskt på ett ja i Frankrike och sedan ett nej i en svensk folkomröstning, vilket sedan blir inledningen på ett svenskt EU-utträde.

Om fransmännen röstar ja finns det inga skäl i världen att förorda något annat än ett svenskt EU-utträde.

Pressklipp från text-tv:

"Tvångskvotering hotar norska bolag

Norska företag har inte lyckats få in kvinnor i bolagsstyrelser i den utsträckning som näringslivs- och handelsdepartementet har krävt. Nu hotar tvångskvotering. Företagen fick en frist på tre år för att komma upp i 40 procent kvinnor i styrelserna, men när perioden nu närmar sig sitt slut har andelen bara ökat från 11,3 till 15,7 procent. Näringsminister Börge Brende säger att regeringen på nytt ska diskutera om bolag ska kunna tvångsupplösas om de inte gör något åt situationen inom två år. "

Detta är så till den grad absurt att man häpnar. Och självfallet kommer detta vansinnestilltag att följas av en uppföljning i Sverige. Att ett annat land skulle gå förbi Sverige i fråga om vansinnig politisk klåfingrighet kommer ju knappast att accepteras av den svenska feministeliten, som - enligt vad som framgår av TV-program som könskriget - har en betydande makt över regeringen.

Man kan säga att förslaget är så till den grad sjukt att det är ett exempel på nutida feminism-leninism. Lenin ville bygga ett utopiskt samhälle med hjälp av tvångsmetoder och det vill feministerna också. Förslaget är en uppenbar kränkning av äganderätten och avsaknaden av respekt för äganderätten är också ett grundläggande kännemärke på en sjuk tvångsideologi.

Förslaget hör hemma i papperskorgen och de svenska politiker som försvarar sådan smörja borde ges en enkel biljett till Gulag-arkipelagen.

Jag läste just att utlänningsnämnden beslutat utvisa den irakiske läkaren Mostafa Albadran. Enligt uppgift är Mostafa en skicklig läkare, som uppskattas av såväl patienter som kollegor. En äldre dam har till och med förklarat sig villig att adoptera honom om det skulle kunna bidra till att han får stanna.

Självfallet skall Mostafa få stanna i Sverige. Vi svenskar borde vara glada när det finns välutbildade och duktiga människor som vill göra en insats i vårt land. Dessutom fyller det mig med en känsla av patriotisk tillfredsställelse att det finns utlänningar som vill komma till Sverige.

Dessutom är det faktiskt så att Sverige har helt fri invandring från Polen. Som jag ser det bör denna rätt med tiden utsträckas till att omfatta hela jordklotet. Erfarenheterna med oreglerad invandring från Polen, som är ett betydligt fattigare land än Sverige, är ju sådana att vi lätt kan dra den slutsatsen att fri invandring inte leder till kaos. Samtidigt kan det finnas anledning att släppa restriktionerna på invandring steg för steg.

Ett första steg skulle kunna vara att svenska staten skulle kunna erbjuda vem som helst ett tioårigt arbets- och uppehållstillstånd mot en viss summa pengar som betalades tillbaka så snart den aktuelle personen blev svensk medborgare, vilket han eller hon skulle kunna bli efter tio år i Sverige givet att han eller hon inte gjort sig skyldig till någon allvarligare förseelse.

Jag läste just att bensinskatteupproret samlat in 140.000 namn till förmån för lägre bensinskatt. Det är bra om vi får lägre bensinskatt. Dels skulle det innebära större utsläpp av helt ofarliga växthusgaser, dels skulle det ge en bättre konjunktur. För övrigt ber jag att få tillägga en önskan om fri hastighet på Sveriges motorvägar.

Efter att ha talat med jur. dr. h.c. Bertil Wennergren är jag inte beredd att påstå att JK:s beslut är formellt inkorrekt.

Innebörden av lagen är, enligt Bertil Wennergren, att först grov eller upprepad brottslighet gör en person uppenbarligen olämpad för domartjänst.

Bagatellartad brottslighet av engångskaraktär är däremot inte tillräckligt för att anse en person uppenbart olämpad för domartjänst.

Så jag ber justitiekanslern om ursäkt för mitt utfall.

Lettland har nu - om än med vissa förbehåll - ratificerat en europeisk konvention angående skydd för etniska minoriteter. Det är mycket bra.

Det handlar i praktiken om att ge den ryskspråkiga befolkningen bättre skydd för deras rättigheter i egenskap av ryskspråkiga.

Visserligen kommer Lettland inte att ha tvåspråkiga vägskyltar och minoritetsskyddet omfattar bara de ryssar med lettiskt medborgarskap. Likväl är det ett steg i rätt riktning. Man måste å ena sidan visa förståelse för de starkt nationalistiska känslor som finns bland letterna efter den sovjetiska ockupationen samtidigt som man å andra sidan måste inse att praktiskt taget alla ryssar i Lettland inte kan rå för att historien är som den är.

Om alltfler ryssar får lettiskt medborgarskap kommer ryssarna i landet kunna göra sin röst hörd i politiska sammanhang och förhoppningsvis leder detta till att ryssarna kan förbättra minoritetsskyddet så till den grad att de blir lika väl behandlade som de svenskspråkiga i Finland. Samtidigt verkar det lite magstarkt med ryska vägskyltar i ett land som ockuperades av röda armén.

En annan mycket intressant aspekt på detta är att de ryskspråkiga i Lettland är mera skeptiskt sinnade gentemot EU än letterna. Dessutom är letterna knappast heller några devota eurofiler. Många vill till exempel ha kvar den älskade och stabila nationella valutan. Och alla är ense om att EU-medlemskapet fördyrat det dagliga brödet avsevärt.

Förhoppningsvis kan en intressant koalition mellan de euroskeptiska ryssarna och de verkliga lettiska patrioterna uppstå. Ett Lettland innanför EES och NATO med starkt minoritetsskydd för de ryskspråkiga skulle vara ett mycket trevligt land.

Det är oklart vad som drivit fram det lettiska beslutet, men det kan mycket väl vara en eftergift avsedd att göra de ryskspråkiga mindre fientligt sinnade gentemot EU. Detta blottlägger i så fall en mycket intressant politisk situation, eftersom detta också kan leda till att de starkt nationalistiska letterna blir fientligt sinnade gentemot EU.

Jag tycker inte att Leif Thorsson har någon anledning att avgå självmant. Har man gjort sig skyldig till lagbrott åligger det myndigheter och domstolar att skipa rättvisa. I det här specifika fallet innebär rättvisa att skiljas från domartjänst, just därför att det finns ett särskilt intresse av att de som skipar rättvisa ovillkorligen måste följa rådande lagstiftning. När en domare gör sig skyldig till lagbrott skall detta bestraffas på två sätt: dels på det gängse plus att domaren skiljs från domartjänsten.

Leif Thorsson har ingen anledning att lämna ett välbetalt arbete med mindre än att han själv vill det, alternativt tvingas till det.

Däremot borde Justitiekanslern avgå, eftersom han förklarat sig ovillig att sköta sitt arbete i samklang med svensk lagstiftning. Och eftersom det inte finns någon som är satt att vaka över vad JK har för sig tycker jag att det är en rimlig konsekvens att han lämnar sitt uppdrag.

Om sedan sexköpslagen är rimlig eller inte är en helt annan fråga.

Dessutom får samhällsdebatten en annan mycket obehaglig slagsida på grund av JK:s försummelser och det är det faktum att Leif Thorsson nu blir utsatt för mobbens rättvisa. Han förväntas nu självmant begära avsked, därför att hans s. k. brott har stort skamvärde.

På så sätt kan man säga att JK:s försummelser ger Leif Thorsson ett värre straff än svensk lagstiftning förutser.

Professor Christopher Gillberg har som bekant förstört ett betydande forskningsmaterial rörande autism istället för att lämna ut samma material.

Enligt en kammarrättsdom hade professor Gillberg istället bort lämna ut samma material, men Gillberg valde civil olydnad och är nu åtalad.

En aspekt på detta som inte nämnts är att kammarrätten gjort sig skyldig till ett allvarligt fel i utredningen av målet. Kammarrätten tog nämligen inte del av hela forskningsmaterialet innan man beslutade lämna ut samma material.

Enligt vad som framgår av regeringsrättens beslut i mål 3121/2002 är detta en allvarlig försummelse. Rimligen borde professor Gillberg kunna åberopa detta som en förmildrande omständighet, då han vägrade att lämna ut materialet.

Det är faktiskt inte för mycket begärt att domstolar utreder sekretessmål i enlighet med förvaltningsprocesslagen och görs inte detta kanske man inte skall vara alltför förvånad när somliga vägrar att ställa sig domstolarnas domar och beslut till efterrättelse.

Samtidigt finns det ett värde i att de som ifrågasätter en viss forskares arbete får tillgång till dennes material. Därigenom tillförsäkras en allsidig belysning av olika frågor. Men självfallet skall inget material lämnas ut med mindre än att en tillfredsställande offentlighetsbedömning genomförts. Att göra en sådan utan att ta del av materialet är förstås omöjligt.

På fredag far den tyske förbundskanslern Gerhard Schröder, nystukad av storförlusten i ett viktigt regionalval, till Frankrike för att få fler fransmän (en femtedel av väljarna antas ännu inte ha bestämt sig) att rösta ja.

Tycks inte detta tyda på att man i själva verket vill ha en seger för nej-sidan?

Jag citerar justitiekanslern:

"Enligt 11 kap. 5 § regeringsformen får den som har utnämnts till ordinarie domare skiljas från tjänsten endast
1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten,"

Om JK varit intresserad av vad lagen faktiskt säger hade han sett att brottslig verksamhet automatiskt diskvalificerar för domartjänst. Detta är faktiskt den enda rimliga tolkningen av lagtexten.

Om det skall vara förbjudet att köpa den typ av tjänster Leif Thorsson köpt är en helt annan fråga. Och jag tycker att det är synnerligen allvarligt att JK tar så lätt på vad lagtexten faktiskt utsäger.

"Den för arbetsgivarna så förhatliga sympatiåtgärden mot företag som inte är direkt indragna i konflikten är inte tillåten i lag i flertalet andra EU-länder utanför Norden. Arbetsgivarna hoppas därför på hjälp av EU-rätten efter att i åratal via de svenska politikerna försökt få en ändring till stånd:- Det skulle öka trycket i våra krav på att förbjuda sympatiåtgärder, säger Kent Brorsson med ansvar för arbetsrättsliga frågor på Svenskt Näringsliv."

Många är de som förordar lagstiftning mot fackliga sympatiåtgärder.

Men om man granskar frågeställningarna mera noggrant skall man se att ett konsekvent försvar för laissez-faire faktiskt innebär att fackliga sympatiåtgärder är tillåtna försåvitt ifrågavarande fackförening inte tecknat kontrakt som binder dem vid att ej vidta sympatiåtgärder.

Om EU-rätten skulle medföra en inskränkning av friheten att vidta fackliga sympatiåtgärder kan en intressant koalition mellan konsekventa laissez-faireanhängare och fackföreningar uppstå.

Och vi lär slippa sällskap av pseudoliberalerna bland näringslivsfolk.

Det finns fortfarande en möjlighet för oss som vill ha en folkomröstning i frågan att ge väljarna makt över den. 35 ledamöter i riksdagen kan begära misstroendevotum mot den sittande regeringen. Regeringen faller om en majoritet av riksdagens ledamöter röstar emot den. Vänsterpartier har tillsammans med miljöpartiet fler än de 35 ledamöter som krävs för att lägga förslaget. Genom ett sådant votum får regeringen välja mellan att gå med på en folkomröstning eller att riskera att falla. Om regeringen fälls kan den inte återkomma med mindre än att den går med på kravet om folkomröstning, annars blir det nyval. Blir det nyval kan väljarna genom att rösta in minst 25 procent ledamöter som är emot förslaget till konstitution, förhindra att riksdagen antar förslaget. Det skulle i så fall i praktiken innebära att en folkomröstning tvingas fram. De borgerliga partierna kan rimligen inte förväntas rädda en socialdemokratisk regering som de annars alltid säger sig vilja fälla och ersätta.Vänsterpartiets mål kan inte vara att fälla en socialdemokratisk regering som vi samarbetar med och därmed riskera en borgerlig majoritet. Men vägran att gå med på folkomröstning ger oss, som jag ser det, inget annat alternativ än misstroendevotumet. Förslaget till konstitution är så allvarligt och långtgående att det måste gå till folkomröstning. Vi har heller inget att frukta av ett nyval som handlar om just den frågan. Därför uppmanar jag vänsterpartiets partiledning och riksdagsgrupp att förbereda ett misstroendevotum mot regeringen.Jonas Sjöstedt

Flavian Bergström ber att få lyckönska Jonas Sjöstedt med anledning av denna briljanta text.

Jag har dessvärre inte haft möjlighet att följa TV-debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Göran Persson, men jag konstaterar nyktert att båda tycker exakt lika i den mest avgörande frågan. Båda är varma eurofiler, men gör sitt bästa för att dölja detta. Av allt att döma tycks Göran Persson nu politiskt förbrukad. Politiken har sina modellcykler och modellcykeln Persson sjunger nu på sista versen.

Det enda som kan spela Reinfeldt ett spratt på vägen mot Rosenbad är förmodligen EU-frågan. Så länge inte denna fråga avgjorts genom att Sverige antingen begärt skilsmässa eller anammat Euron är denna fråga infekterad och ämnad att störa allt politiskt arbete i Sverige.

Jag hoppas att frågan exploderar snarast, så att svensk politik får arbetsro. Ett Sverige utanför EU skulle kunna bli ett underbart land och EES-avtalet gör det fullt möjligt för oss att fortsätta vara en del av europamarknaden utan att för den skull behöva varken mjölk- eller banankvoter.

Jag tänker eventuellt fira Sveriges EU-utträde med en Banana Split.

Oavsett hur fransmännen röstar på söndag kan det bara bli rätt. Röstar de ja kommer trycket att hålla en folkomröstning i Sverige bli explosivt och att denna resulterar i något annat än ett nej är helt uteslutet. Röstar de nej är detta en stor prestigeförlust för EU-fanatikerna.

Men faktum är att det allra bästa är ett ja, eftersom detta förmodligen kommer att leda till en svensk folkomröstning. Jag hoppas på ett franskt ja, eftersom detta gör ett svenskt EU-utträde mindre osannolikt, vilket mycket väl kan bli fallet om politikerna försöker lägga på locket efter ett tänkbart franskt ja.

Å andra sidan får man väl trösta sig med eurofilernas deprimerade ansiktsuttryck i händelse av ett franskt nej. Skadeglädje är ju den enda sanna glädjen. Oavsett vad som händer på söndag har vi som är emot EU vunnit.

En aspekt av det tyska valet man kanske inte helt skall förbise är det faktum att Göran Perssons kamrater i Tyskland håller på att förlora makten till ett parti som förmodligen är mindre benäget att medge Sverige faktiska undantag från EU:s regler. Det kan komma att betyda att Sverige blir pressat att ansluta sig till valutaunionen också om det verkar mindre troligt.

Ett annat tyskt styre kommer säkert också göra svenska socialdemokrater i gemen mindre entusiastiskt sinnade inför EU.

Oaktat hur det förhåller sig är det - ur Sveriges verkliga intressens perspektiv - bra om EU:s folkrikaste stat styrs av krafter som inte är redo att hjälpa Sveriges regering.

1990 kostade en Big Mac 24 kronor. 1995 kostade en Big Mac 26 kronor. 1999 kostade en Big Mac 24 kronor. 2004 kostade en Big Mac 32 kronor.

Detta bevisar att talet om att Sverige har en låg inflation endast bygger på att inflationen inte mäts på rätt sätt. Om priset på en Big Mac stiger föreligger inget fast penningvärde, eftersom en Big Mac har oförändrad kvalitetöver tiden.

I Tyskland kostade en Big Mac 2,75€ 2003 och det gör den fortfarande. Man kan därför inte utesluta att de stigande priserna i Sverige kan komma att utlösa en dramatisk försvagning av kronkursen, eftersom den inhemska inflationstakten i Sverige bevisligen är mycket högre än inom det tongivande landet inom EMU-blocket.

De stigande huspriserna och hushållens stigande skuldsättning pekar också på att Sveriges eventuella ekonomiska problem inte beror på att det finns någon brist på betalningsmedel.

Nu diskuterar dessutom Riksbanken en sänkning av styrräntorna. Riksbanken är en mycket farlig institution och det enda som erbjuder en riktigt bra lösning på problemet är en återgång till guldmyntfot och fri sedelutgivning.

Jag läste just att det finns ett förslag som går ut på att idrottare som tjänar oerhört mycket pengar under kort tid skall kunna få möjlighet att upprätta ett så kallat idrottskonto till vilket inkomsterna skall flyta in för att därefter först beskattas då pengarna tas ut från kontot.

Anledningen till detta är att man vill stoppa idrottarnas flykt till länder med låg eller obefintlig inkomstskatt. Förslaget skall diskuteras i Riksdagen.

Enklast vore att införa en helt proportionell inkomstskatt så skulle frågan inte ens behöva diskuteras. En intressant aspekt på detta är att vi faktiskt redan nu lever i en värld med ett betydande mått av skattekonkurrens. Slovakien och ytterligare ett antal europeiska länder har redan infört så kallad plattskatt och ytterligare ett antal har för avsikt att göra det.

Jag tror att alla europeiska länder kommer att ha proportionell inkomstskatt inom 30 år och jag tror också att detta kommer att medföra många fördelar.

Jag läste just att EU-kommissionen avser att återinföra vissa restriktioner på importen av T-shirts från Kina. Förslaget tycks dessutom vinna stöd av inte bara de traditionellt protektionistiska medlemsländerna utan dessutom en del av de nya östeuropeiska medlemsländerna där textilindustrin är en betydelsefull näringsgren.

Detta bevisar - enligt mitt förmenande - vad jag tidigare trott, nämligen att östutvidgningen kommer att bidra till ett mera protektionistiskt EU. Nu har till exempel EU:s jordbrukspolitik inte bara ett antal franska supportrar utan dessutom minst lika många polska.

Om man invänder att de polska bönderna inte får något utbetalningar från EU är detta visserligen sant, men de omfattas av prisregleringen och införandet av EU:s prisreglering i Polen har medfört radikalt förbättrad lönsamhet för polskt lantbruk.

EU är en mycket otäck protektionionistisk kartell vi omedelbart borde lämna.

Ett mycket starkt bidragande skäl till att Estland anslutit sig till EU är rysskräcken. Varför skulle man annars acceptera betydligt högre levnadsomkostnader och vissa andra marginella fördelar, som endast berör ett litet fåtal?

Nu har Ryssland och Estland undertecknat ett gränsavtal. Förhoppningsvis kommer detta att minska rysskräcken, liksom det nya styret i Ukraina minskat rysskräcken i Polen.

Estland skulle få en utmärkt situation om man valde att lämna EU, men kvarstå i NATO och EES. De marginella fördelar EU-medlemskapet medför skulle man behålla genom att kvarstå som medlem av EES.

Framför allt skulle Estland kunna återgå till unilateral frihandel och få låga livsmedelspriser.

Sören Wibe har nu påbörjat sin namninsamling för en intern medlemsoröstning angående den nya EU-konstitutionen. Allt talar för att han kommer att lyckas med att samla in tillräckligt många namn.

Om fransmännen röstar ja den 29 maj och Sören Wibe lyckas med att samla in tillräckligt många namn lever Göran Persson farligt.

Om däremot fransmännen röstar nej bli Sören Wibes namninsamling ganska meningslös.

Jag hoppas därförpå ett franskt ja och ett svensk nej i en folkomröstning någon gång nästa år. Förhoppningsvis kan denna folkomröstning bli början till ett svenskt EU-utträde.

Också om det är mindre sannolikt att fransmännen röstar ja kan detta inte uteslutas. Opinionsundersökningarna pekade på ett franskt nej till Maastricht-fördraget och likväl blev det ja till slut.

Om det går på samma sätt den här gången också kan man säga att omständigheterna försatt Göran Persson i en synnerligen obekväm sits. Enklast hade varit om han redan den 1 maj ställt sig positiv till en folkomröstning. Å andra sidan öppnar Sören Wibes namninsamling och ett tänkbart franskt ja ett synnerligen spännande scenario.