flavianopolis

Enligt Svenska Dagbladet vill major Björklund samt dennes färgade alibi nu tvinga alla barn att delta i alla delar av skolans undervisning oavsett föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Läs mer på följande länkar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2983363.svd

http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2984317.svd

Jag ber att få citera europakonventionens av Sverige ratificerade tilläggsprotokoll.

"Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse."

På ren svenska betyder detta ingenting annat än att om föräldrarna av religiösa skäl har uppfattningen att bruket av preventivmedel är synd så har de rätt att undanta sina barn från sådan sexualundervisning där bruket av preventivmedel inte framställs som oacceptabelt. Föräldrarna har också rätt att undanta sina barn från sådan religionsundervisning där olika religioner framställs som likvärdiga alternativ givet att föräldrarna inte accepterar ett sådant synsätt.

Det övergår mitt förstånd hur major Björklund har mage att kalla sig liberal samtidigt som han försöker inskränka religionsfriheten och föräldrarätten. Jag tycker dessutom att det är smaklöst att fiska sverigedemokratiska väljare med hjälp av ett färgat alibi.

Läs själva debattexten här.

http://www.dn.se/opinion/debatt/slut-med-befrielse-fran-skolans-sexundervisning-1.880500

Så här kommer mandaten att fördela sig givet att min prognos håller.

Centerpartiet: 1 mandat
Folkpartiet: 1 mandat
Kristdemokraterna: 1 mandat
Miljöpartiet: 1 mandat
Moderaterna: 4 mandat
Piratpartiet: 3 mandat
Socialdemokraterna: 6 mandat
Vänsterpartiet: 1 mandat

Anledningen till att jag tror att piratpartiet kommer att ta hela tre mandat är att de som "proteströstar" enligt min övetygelse har högre benägenhet att rösta än genomsnittet av övriga befolkningen.

Vi får se.

I Svenska Dagbladet står idag att läsa om junilistans sviktande popularitet.

http://www.svd.se/nyheter/politik/euvalet2009/artikel_2978765.svd

Enligt min övertygelse har junilistans sviktande popularitet främst två orsaker. Den ena orsaken är att svenska folkets motstånd mot att införa euron som valuta är i avtagande. Den andra orsaken är att junilistan faktiskt är för Sveriges medlemskap i EU.

Junilistans budskap är helt enkelt svårbegripligt och motsägelsefullt. Junilistan förlöjligar och kritiserar EU och det med rätta. EU:s uppfinningsrikedom i fråga om att hitta på underliga lagar och förordningar om allt och ingenting framstår som svårslagbar. Samtidigt säger junilistan att Sverige under inga omständigheter bör lämna EU.

Dessutom har det nu visat sig att svenska folkets motstånd mot euron håller på att avta och då framstår junilistans motstånd mot euron i kombination med förespråkandet av medlemskapet som en föråldrad och meningslös position.

Var inte förvånade om det utträdesförespråkande brittiska partiet UKIP kommer att göra ett lysande val och junilistan åker ur parlamentet. Junilistan fyller enligt min mening ingen funktion.

Enligt min mening finns det en sak en sann och verklig EU-motståndare absolut bör undvika och det är att rösta på junilistan eller för den delen andra partier med en splittrad syn på EU. Anser man att Sverige bör lämna EU och det gör jag definitivt finns det enligt min mening två bra alternativ.

Det ena är att rösta på folkpartiet och att kryssa den fanatiske men ärlige eurofilen Olle Schmidt. Han är uttalad anhängare av Lissabonfördraget och enligt min mening har Lissabonfördraget en mycket stor fördel såtillvida att EU äntligen får en klar och tydlig utträdesparagraf. Det vore enligt min mening utmärkt. Olle Schmidt är något så ovanligt som en ärlig politiker med ett logiskt sammanhängande budskap.

Den andra möjligheten är att ta en blank valsedel och på den skriva "Ja till EFTA!". Så har jag gjort.

Det är enligt min mening ytterst angeläget att se till att junilistan inte får något mandat just därför att en havererad junilista kan vara fröet till ett nytt och vettigt parti för svenskt EU-utträde. Dessvärre tror jag att det svenska utträdet måste föregås av ett brittiskt, men jag tror samtidigt att junilistan efter att ha bytt ståndpunkt angående det svenska medlemskapet kan övervintra fram till dess att Storbritannien har gått ur, vilket jag tror kommer att hända inom 15 års tid.

Kritiserar man praktiskt taget allt som EU ställer till med och anser att det europeiska samarbetet bör begränsas till att säkra de fyra friheterna är medlemskap i EFTA och EES en idealisk medelväg att gå att jag hoppas och tror att Sverige några år efter att Storbritannien lämnar unionen kommer att göra samma sak. Samtidigt är jag inte säker på att Sverige inte kommer att bli medlem av eurosamarbetet. Junilistan riskerar här att göra sig löjlig genom att kritisera ett av de minst dåliga ting EU ägnar sig åt nämligen den europeiska monetära unionen.

Montenegro är unilateralt anslutet till eurosystemet utan att tillhöra EU och genom att ha samma valuta som ett antal andra länder med enorm BNP reduceras fluktuationerna i den reala växlingskursen i förhållande till dessa länder på ett sunt sätt. Jag är säker på att en slopad realisationsvinstbeskattning skulle medföra att en allt större del av våra affärer skulle göras i euro till och med om kronan förblir Sveriges officiella valuta. Det stora hindret mot en krypande och inofficiell "euroisering" av Sverige är att transaktioner krona/euro och vice versa belastas med realisationsvinstbeskattning.

Jag beklagar att under senare tid låg postningsaktivitet förevarit på Flavianopolis och skall försöka bättra mig. Dock är det så att jag tycker mig ha skrivit ganska mycket om de ämnen som intresserar mig och av att av det skälet ytterligare skriverier riskerar bli långtråkiga upprepningar.

Idag vill jag skriva något om guldpriset och hoppas att inte allt blir upprepningar.

Vad styr guldpriset?

Styrs inte guldpriset främst av köparkollektivets sinnesstämning? Jo, jag tror faktiskt att guldprisets rörelser beror främst på vad som på engelska kallas market sentiments, men att det samtidigt finns reala korrektiv. Det sistnämnda betyder helt enkelt att även om guldprisets rörelser styrs av flockbeteenden på den finansiella marknaden så rättar den reala ekonomien i samarbete med de mindre spekulativa delarna av den finansiella ekonomien till åtminstone de grövsta överdrifterna.

Vad skulle exempelvis hända om guld helt plötsligt bleve lika billigt som koppar?

Tja, då skulle efterfrågan på guld sannolikt öka inom områden där man traditionellt sett inte använder sig av guld. Man kan tänka sig elledningar av guld eller att guldpläterade hushållsarmaturer skulle bli populära. Samtidigt skulle, givet oförändrade brytningskostnader, guldbrytning bli betydligt mindre intressant med den påföljden att guldbrytningen ganska snart skulle minska. Efter några år skulle det alltså råda brist på guld och då skulle givetvis priset stiga till en mera realistisk nivå.

Vad skulle hända om priset på guld helt plötsligt skulle stiga till 100 gånger det nuvarande och priserna på konsumentvaror räknat i dollar i övrigt skulle förbli i stort sett oförändrade och samtidigt förtroendet för dollarns framtida köpkraft i övrigt skulle vara i stort sett oförändrad?

Jo, de företag som ägnar sig åt eller kan tänka sig att utvinna guld skulle sannolikt bli mycket intresserade av att bryta guld med den påföljden att de skulle vilja ta upp lån i syfte att finansiera en större brytning. En icke obetydlig del av dessa lån skulle troligen vara denominerade i guld och av det skälet skulle en dramatisk stegring av guldpriset medföra att en stor mängd gulddenominerade obligationer skulle emitteras. Detta skulle ha samma inverkan på guldpriset som om helt plötsligt en stor mängd guld kom ut på marknaden; det vill säga guldpriset skulle falla. Betydelsen av smyckesköparnas bortfall ur köparkategorin skall dock inte överskattas. Inte heller skall det förhållandet att guldbrytningen skulle öka tillmätas någon större betydelse av det skälet att mängden guld som låter sig brytas inom en kortare tidsrymd alltid är mycket begränsad i förhållande till mängden guld som brutits under historien.

Alltså finns det reala korrektiv på den av psykologi drivna guldmarknaden. Den i sammanhanget intressanta frågan är hur effektiva dessa är och hur riskabelt det är att köpa guld om syftet inskränker sig endast till att undvika förmögenhetsförluster.

Är det nuvarande guldpriset så att säga för lågt är den risken obefintlig, men är priset så att säga för högt är detta en risk som absolut måste beaktas. Den viktigaste frågan att besvara är alltså om det finns skäl att anse att det nuvarande guldpriset är så att säga för högt. Här vill jag delge mina läsare några synpunkter i denna fråga.

Jag anser inte att det förhållandet att guldets dagsnotering för tillfället ligger en bra bit över brytningskostnaderna i de minst lönsamma gruvorna är något starkt argument mot att köpa guld, även om det naturligtvis snarare talar mot än för. Såvitt jag kan förstå kommer ju ett alltför högt guldpris att korrigeras genom emission av värdepapper, vilket är en snabb process, medan ett alltför lågt guldpris korrigeras genom en real process där existensen av skulder med nominellt värde i guld dessutom ger den effekten att guldbrytande företag kan bryta guld för att amortera skulder trots att guldets dagsnotering understiger de ponerade brytningskostnaderna givet att det guldbrytande företagets skulder hade varit denominerade i dollar.

Däremot tror jag att en ordentlig skärpning av den amerikanska penningpolitiken skulle kunna minska intresset av att köpa guld som ett skydd mot inflationen. Samtidigt bör här beaktas att det förhållandet att guldet och dess derivat fungerar som ett valutasystem medför en egenartad effekt. Om den amerikanska penningpolitiken skärps medför detta faktiskt en ökad risk för en lättnad av den amerikanska penningpolitiken, vilket kan skapa en flykt in guldet och av det skälet stegra guldets dagsnotering. Å andra sidan bör rimligen en skärpning av den amerikanska penningpolitiken som grundförutsättning minska efterfrågan på guld i egenskap av inflationsskydd.

Summan av mitt resonemang blir ändå den att eftersom de ekonomiska krafterna snabbare och smidigare kan korrigera ett alltför högt guldpris än ett alltför lågt så tror jag att det är ganska riskfritt att köpa guld om man endast är ute efter finansiell förutsägbarhet. Guld är alltid guld och en av de få riskerna med att köpa guld hänger samman med "risken" för en förnuftig amerikansk penningpolitik. Situationen idag kan inte heller jämföras med situationen 1980 då det inte fanns någon marknad för skuldebrev med nominellt värde i guld. Idag är också, till skillnad från 1980, effekterna av Bretton-Woodssystemet utraderade.

Ytterligare en risk är samordnade utförsäljningar från centralbankernas sida i syfte att punktera guldmarknaden. Världens centralbanker och IMF lär sitta på cirka 29.000 ton guld och genom att samordnat vräka ut detta guld på marknaden skulle man utan tvekan kunna punktera guldmarknaden, men mot detta talar att man i så fall skulle sänka värdet på sina egna tillgångar. Jag kan dock tänka mig att man kommer att göra detta om det går upp för världens centralbanker att guldmyntfoten håller på att "införa sig själv" och man vill få kapitalet att flöda tillbaka in i de så kallade fiat-systemen.

En sak som man bör komma ihåg vad gäller guld är att åtgången beror på priset snarare än tvärsom och att detta förhållande gör guldet nästan unikt. Att basera guldprisprognoser på smyckesefterfrågan är alltså tämligen meningslöst.

Samtidigt är jag helt säker på att guldets roll i den internationella finansvärlden växer och att denna roll kommer att fortsätta växa. Världens centralbanker måste helt enkelt ta inflationsbekämpningen på större allvar för att inte successivt tappa marknadsandelar till guldet och dess derivat och kommer man försöka återta förlorad terräng med andra medel än strikt inflationsbekämpning kommer man bara att göra fiatvalutornas dödskamp mera utdragen.

En indikator på var vi befinner oss i denna process är måhända hur mycket guld om ägs av så kallade gold ETF:s i jämförelse med hur mycket som ägs av världens centralbanker och IMF. Här kommer länkar till några tidningsartiklar som sporrade mig att skriva i ämnet.

http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/metaller-ar-toppen-tacka-guldet-for-det-1.871620

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2936953.svd

http://www.youtube.com/watch?v=o6J3vYd7EJE

Folkpartiets Marit Paulsen säger sig vilja avskaffa EU:s jordbrukspolitik. Ståndpunkten är en mycket bekväm ståndpunkt, eftersom de flesta svenskar vill avskaffa EU:s jordbrukspolitik samtidigt som de olika partierna vet att det finns stabila majoriteter mot att avskaffa den och de problem som är förenade med att avskaffa den alltså aldrig kommer att aktualiseras.

Jag tror inte heller att fru Paulsen vill avskaffa EU:s jordbrukspolitik, utan att allt handlar om att knipa politiska poäng. Om fru Paulsen hade varit mot EU:s jordbrukspolitik kan man fråga sig varför hon i så fall i samband med folkomröstningskampanjen 1994 var LRF:s stora dragplåster för svensk EU-anslutning. Är det så att hon i själva verket var emot EU:s jordbrukspolitik, men att ryktena om att hon fick en större summa pengar av LRF för att driva en kampanj till förmån för svensk anslutning till EU är sanna? Eller har hon nu ändrat sig? Det hör till saken att den svenska jordbrukspolitiken inskränkte sig till skyddstullar och ett garanterat lägsta pris på vete. Den svenska jordbrukspolitiken var alltså ur klassiskt liberal synvinkel vida bättre än EU:s.

Få lär veta vad som drev fru Paulsen, men jag håller det för mest sannolikt att fru Paulsen till syvende och sidst är en välbetald jordbrukslobbyist och att LRF är hennes verklige uppdragsgivare. Hon säger ju rakt ut att hon vill sitta i europaparlamentets jordbruksutskott och det är säkerligen också där hon kommer att hamna därför att hennes uppdragsgivare vill se henne där för att i verkligheten driva dennes intressen.

Att hon säger sig vara emot EU:s jordbrukspolitik handlar mera sannolikt om att nu kunna knipa röster och att hon dessutom vet att det är helt ofarligt att driva en linje som inte har några utsikter alls att vinna majoritet.

Jag är medlem av Folkpartiet och har för avsikt att inom partiet driva linjen att Folkpartiet borde förespråka utträde så länge EU upprätthåller en tullmur gentemot omvärlden. Det skulle vara intressant att få höra hur jordbrukslobbyisten och den fanatiske EU-vännen fru Paulsen skulle bemöta den ståndpunkten.

I Svenska Dagbladet står idag att läsa en debattartikel skriven av en ekonom som befarar att den nuvarande ultrainflationära penningpolitiken riskerar skapa nya bubblor och ett nytt kaos. Läs artikeln på följande länk.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2904251.svd

Visst är det riskabelt att bedriva inflationspolitik, men dessvärre tror jag att det finns en naturlig tendens hos alla centralbanker att vilja bedriva inflationspolitik. Människan har ju en tendens att föredra mera framför mindre och omsatt i penningpolitik betyder detta inflation. Inflationens mest underskattade skadeverkning är att den medför högre realräntor, eftersom långivare tenderar att vilja överkompensera sig för inflationen. Inflation är således förkastligt.

Det finns dock en enkel lösning på problemet.

Befria privatpersoners försäljning av så kallat investeringsguld från realisationsvinstbeskattning. Redan idag är handel med investeringsguld befriat från moms.

I gengäld görs realisationsförluster vid försäljning av investeringsguld icke avdragsgilla. Ur statsfinansiell synvinkel vore en sådan reform bagatellartad, eftersom knappast någon deklarerar vinster vid försäljning av investeringsguld samt att en av huvudpoängerna med att köpa och sälja investeringsguld är att handeln är anonym och därför i praktiken skattefri. Man kan till och med tänka sig att slopandet av möjligheten till förlustavdrag vid försäljning av investeringsguld skulle inbringa mera än slopandet av realisationsvinstbeskattningen skulle kosta statskassan.

För Sveriges ekonomi vore dock reformen ytterst värdefull, eftersom den, genom att göra guldmarknaden "vit", sannolikt skulle medföra att guld skulle lånas ut mot ränta. Således skulle tillgången på kredit öka genom reformen. Redan idag kan man låna ut guld mot ränta i London och något annat hinder mot detta än realisationstvinstbeskattningen finns inte i svensk rätt.

Genomförs bara denna enkla reform är jag säker på att vi sakta men säkert skulle byta ut vårt defekta penningsystem mot ett byggt på en solid och verklig grund och att de största vinnarna på en sådan reform vore de som efterfrågade kredit och kunde erbjuda fullgoda säkerheter.

Allt handlar om att ge Riksbanken en fullvärdig konkurrent.

Jag har vid ett tillfälle talat med Handelsbankens råvaruanalytiker Torbjörn Iwarsson. Vi talade om guldpriset och jag sade bland annat att jag skrivit en text i ämnet på min blogg. Herr Iwarsson sade sig vara intresserad av texten och fick webadressen. Så här säger idag samme Iwarsson till Dagens Industri.

"När det gäller guld är det svårt att veta. Gruvbrytningen av guld minskar. Det brukar innebära att priset stiger. Men investeringsefterfrågan är det som huvudsakligen styr guldpriset just nu, och det är svårt att veta hur investerarna kommer att bete sig de närmaste månaderna."

Det är visserligen inte osant att en minskande guldbrytning tenderar att stegra priset på guld, men om herr Iwarsson hade läst min text i ämnet och dessutom tillgodogjort sig den hade han vetat att en fallande guldbrytning huvudsakligen indikerar att guldpriset för cirka 10 år sedan var så lågt att det medförde ett minskande intresse för att bryta guld.

Vad som nu händer med guldpriset styr alltså framförallt hur mycket guld som kommer att brytas om cirka 10 år. Det som styr guldpriset i nuläget är alltså, som Iwarsson riktigt säger, investernas intresse och rent av nycker. Samtidigt skall man komma ihåg att det knappast finns något som har en mera positiv inverkan på guldpriset än förväntningar om en framtida dollarinflation, varför alltså guldets dagsnotering framför allt är en marknad som så att säga tar tempen på de amerikanska inflationsförväntningarna.

Guldmarknaden är den avgjort mest komplexa och fascinerande av alla marknader, eftersom guld är såväl en handelsvara som en finansiell tillgång. Denna kombination av egenskaper gör guldmarknaden nästan helt unik.

Sammantaget tror jag att dock att guldpriset inom de närmsta tre månaderna kommer att stiga just av det skälet att risken för en amerikansk inflation kommer att bedömas som större. Däremot har den nuvarande guldbrytningens volym en minimal inverkan på dagens guldpris, vilket hänger samman med att det finns en marknad för skulder med nominellt värde i guld samt att mängden nybrutet guld ur alla perspektiv är minimal i jämförelse med mängden redan brutet guld.

Herr Iwarsson har alltså i den meningen rätt att det framförallt är ett oförutsägbart investerarkollektiv som styr guldets dagsnotering, men han har fel då han tillskriver den begränsade guldbrytningen större betydelse.

Somliga av mina läsare har bett mig skriva mera om religion. Tyvärr tycker jag mig inte ha så mycket att bidra med i detta ämne, vilket beror på att jag sällan har tillfälle att gå i kyrkan och därför ofta känner mig tom i andlig bemärkelse. Däremot skulle jag gärna vilja rekommendera en sammanfattning av den ortodoxa kyrkans dogmer skriven av den store teologen S:t Johannes av Damaskus. Boken finns i engelsk översättning på följande länk.

http://www.orthodox.net/fathers/exactidx.html

Bokens engelska titel är "An Exact Exposition of the Orthodox Faith".

Idag kan man i Svenska Dagbladet läsa ett debattinlägg författat bland annat av de så kallade kristdemokraternas ledare Göran Hägglund.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2897799.svd

Enligt min mening borde de så kallade kristdemokraterna byta namn till Antikrist-demokraterna. Jag anser nämligen att detta parti är ett särskilt olämpligt val för kristna människor av det skälet att partiet driver en linje som är oförenlig med kristendomen samtidigt som man har mage att åberopa sig av kristendomen. Låt mig visa på några exempel.

• Man propagerar för stränga alkoholrestriktioner, trots att det första mirakel vår Herre Gud och Frälsare genomförde var att förvandla vatten till vin vid bröllopet i Kana.
• Man förespråkar legal abort, trots att abort enligt den kristna tron inte är något annat än barnamord.
• Många av partiets anhängare är så kallade Israelvänner som anser att judarna har en särskild rätt till det Heliga Landet. Detta är en heresi, eftersom vi lever i det nya förbundet.

Alltså borde partiet byta namn till Antikrist-demokraterna. Min röst får de inte.

I Svenska Dagbladet står idag att läsa att piratpartiet av en opinionsundersökning att döma ser ut att kunna komma in i Europaparlamentet. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2898017.svd

En sak som slagit mig är att junilistan i verkligheten fick mycket mera stöd än opinionsundersökningarna innan de senaste europaparlamentsvalen visade. Då hör det till saken att junilistan enligt dessa opinionsundersökningar fick betydligt mindre stöd än piratpartiet får i de nu aktuella opinionsundersökningarna.

Jag tror därför att piratpartiet i de förestående valen kommer att få minst lika många röster som junilistan fick i europaparlamentsvalen 2004. Jag tror dessutom att piratpartiet tack vare det så kallade Pirate Bay-målet har goda möjligheter att ta sig in i riksdagen. Många fildelar ju och av det skälet är frågan troligen mera laddad än de etablerade partierna vill låtsas om.

Vi får se, men nu har jag gjort min prognos. Vad gäller junilistan tror jag att det stora problemet är att junilistan faktiskt är EU-vänlig och att partiets stöd rasade samman när väl deras väljare förstod detta. En intresant aspekt på detta är att Piratpartiets politik driven till sitt logiska slut sannolikt medför att Sverige måste lämna EU.

På följande länk finns en text med i mitt tycke sympatiska reflektioner angående förhållandena i det Heliga Landet.

www.israelshamir.net/English/Pope.htm

Jag anser inte att Patriark Theodosius är antisemit. Däremot företräder han den traditionella kristna ståndpunkten angående den judiska religionen samt kritiserar den sionistiska heresien utan att förfalla till diverse dunkla teorier om historieförfalskning och liknande.

Jag stöder tanken på en enda stat i det Heliga Landet och att denna stat inte skall ha namnet Israel. I denna stat skall judar, kristna och muslimer ha samma rättigheter.

Idag står i Svenska Dagbladet att läsa att Högsta Domstolen helt friar en man som påstår sig ha handlat i nödvärn. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2844683.svd

Byråchef Stefan Johansson vid riksåklagarämbetet säger följande.

"-Om du är i en psykiskt pressad situation så kan det vara ursäktligt att använda mer våld än nödvändigt."

Enligt min mening visar denna korta mening att byråchef Stefan Johansson inte har begripit någonting om nödvärnsrätten. Detta är mycket bekymmersamt eftersom nödvärnsrätten är straffrättens kärna.

Så här förhåller det sig.

Befinner man sig i en nödvärnssituation har man rätt att ta till alla nödvärnsåtgärder som inte är uppenbart oförsvarliga. Oavsett om man är psykiskt pressad eller inte har man alltså rätt att använda mer våld än nöden påkallar. Däremot får inte våldet vara uppenbart oförsvarligt. Observera att det alltså inte finns något krav på att nödvärnsåtgärderna skall vara proportionerliga ens i de fall den som åberopar nödvärnsrätt handlar i behärskat sinnelag.

Från denna regel finns dock ett undantag och undantaget gäller de situationer där den angripne svårligen kan besinna sig. Tror man exempelvis att ens barn är hotade till livet och man av det skälet helt tappat fattningen går man fri inte bara från straff utan också från ansvar till och med om nödvärnsåtgärderna har varit uppenbart oförsvarliga eller med andra ord fullständigt oproportionerliga.

Som jag förstår Högsta Domstolens dom på grundval av tidningsnotisen har Högsta Domstolen sagt att nödvärnsåtgärderna visserligen var uppenbart oförsvarliga, men att ändå ansvarsfrihet skall råda eftersom omständigheterna var sådana att mannen som åberopar nödvärnsrätt svårligen kunde besinna sig.

Jag ber att få gratulera Högsta Domstolen och Sveriges folk. De enda som har anledning att beklaga sig är de som inte har vett att respektera de mest grundläggande reglerna för mänsklig samlevnad. Hur någon som så illa begriper straffrättens absolut mest grundläggande begrepp kan vara byråchef vid riksåklagarämbetet övergår mitt förstånd.

Därutöver menar jag att domen kan tänkas ge utrymme för resning i det så kallade rödebymålet. 51-åringen från Rödeby dömdes ju faktiskt för dråp, trots att situationen uppvisar vissa likheter med den i nu aktuellt mål.