flavianopolis

Eftersom jag nu saknar moejlighet att foelja det politiska skeendet i Sverige, aer det inte saerskilt meningsfullt att skriva saa mycket.

Men det skall bli mycket intressant att se om Goeran Persson kommer att aendra sig ifraaga om folkomroestning angaaende den nya EU-konstitutionen.

Jag skall inte vara foervaanad om Goeran Persson goer en helt ovaentad U-svaeng den 1 maj. Eftersom fransmaennen tycks avvisa konstitutionen aendaa har Goeran Persson ingen anledning att inte gaa med paa en folkomroestning. Aa andra sidan aer fraagan doed efter den franska folkomroestningen om det gaar som vaentat.

Jag vill meddela mina laesare att jag foer tillfaellet befinner mig i Ryssland. Jag ser nu fram emot den ortodoxa paasken, som av Kyrkan betraktas som festernas fest.

Mitt besoek I Ryssland foeranleder mig att justera stavningen aningen samt att de som tycker att mina ideer aer intressanta faar noeja sig med gamla texter de dagar jag inte haer moejlighet att faa tillgaang till dator med internetuppkoppling.

Med tiden hoppas jag kunna skriva naagot om det politiska laeget i Ryssland ocksaa. Tills vidare kan jag meddela att de som fruktar en aatergaang till ett mera auktoritaert styre i Ryssland kan kaenna sig lugna. Alla saadan tendenser blaases upp av vaestliga medier och aer ytterst sett uttryck foer rysskraeck.

Ryssar aer bra maenniskor och Ryssland aer ett trevligt land. Och Ryssland aer minst lika kapitalistiskt som EU och Goeran Persson minst lika auktoritaer som Putin.

Vad hade svenska medier skrivit om Putin tillsatt en ny chef foer den ryska statstelevisionen? Jo, att Ryssland var paa vaeg tillbaka till ett auktoritaert styre under den diktatoriske Putin.

Samtidigt kan Goeran Persson utse sin gamle kompis Lars Engqvist till ny TV-chef utan att detta framkallar naagon stoerre indignation. Saa om Ryssland har ett auktoritaert styre gaeller detta Sverige ocksaa.

Vad jag foersoeker saega aer att Putin knappast aer naagon oevertygad demokrat, men aa andra sidan aer han i "gott" saellskap.

Om man studerar förslaget till en ny EU-grundlag ser man att den sista paragrafen uttryckligen säger att ett medlemsland har rätt att utträda ur unionen.

Den sista paragrafen är den bästa.

Jag läste just att en ung porscheförare slagit svenskt rekord i fortkörning.

Jag bodde 3 år i Tyskland och tycker att det borde vara tillåtet att köra hur fort som helst, givet att vissa försiktighetsåtgärder iakttas. Den nu aktuelle porscheföraren körde 222 km/h, men detta innebär inte nödvändigtvis att föreskrifterna i Trafikförordningens 3 kap 14 § åsidosatts. Däremot kan det understundom vara så att den som kör 60 km/h på en sträcka där 70 km/h är högsta tillåtna hastighet åsidosätter vad som stadgas i Trafikförordningens 3 kap 14 §, eller vad som stadgas i Trafikförordningens 2 kap 1 §.

Jag menar att en skicklig advokat förmodligen skulle kunna göra gällande att överträdelse av rådande hastighetsbegränsning inte nödvändigtvis innebär vårdslöshet i trafik.

Lagen om högsta tillåtna hastighet på motorväg är ett lysande exempel på sådan lagstiftning där ingen annan förseelse än sådan som upprör den förment goda smaken förbjuds.

Jag säger som Allgemeiner Deutscher Automobilclub: "Freie Fahrt für freie Bürger!" ( Fri fart för fria medborgare)

Estland har nu fått en ny regering. Den nya regeringen har vissa planer på en folkomröstning angående en ny estnisk konstitution. Om jag förstått saken rätt erfordrar EU-medlemskapet att den estniska konstitutionen revideras och nu skall frågan eventuellt underställas folkomröstning.

Trots att den estniska kronan inte har tappat i värde gentemot Euron har den estniska inflationstakten ökat från 1,5% till 5% sedan Estland blev medlem av EU. Detta är ett direkt resultat av att Estland numera omfattas av EU:s jordbruksreglering.

Om man beaktar det faktum att endast cirka 28% av esterna gav sitt aktiva stöd till Estlands anslutning till EU är det tveksamt om esterna är särskilt entusiastiska inför EU med tanke på att de nu tvingas betala notan.

Övriga 72% av befolkningen röstade antingen nej, struntade i att rösta eller var inte röstberättigade. I nuläget visar opinionsundersökningar på att cirka 30% av esterna är emot Estlands EU-medlemskap, att cirka 30% är starkt för och att cirka 40% är tveksamt positiva. Det intressanta är hur de 40% som är tveksamt positiva kommer att ställa sig till en ändring av konstitutionen.

Om vi får ett nej i Frankrike den 29 maj tror jag att vi kan få se två mycket spännande år i europapolitiken. Jag kommer inte att vara särskilt förvånad om det kommer en motreaktion mot EU från de nya medlemsländerna. Förhoppningsvis kan fransmännen ge det hela en liten knuff i rätt riktning.

Trots allt generösare införselregler och en allmänt ökande alkoholkonsumtion minskar alkoholkonsumtionen bland Sveriges ungdomar.

Hur förklarar nykterhetsrörelsen detta?

Nu händer ju just allt det nykterhetsrörelsen varnat för: Införselreglerna blir allt generösare, tillgängligheten bättre och sedan svarar ungdomen med att dricka mindre.

Bekräftar inte detta det gamla talesättet om att förbjuden frukt smakar bäst?

Allt som oftast läser man om att industrin flyr Sverige. Man flyttar produktionen än hit och än dit i jakt på lägsta möjliga omkostnader. Jag tror att denna process är helt naturlig och att statsmakterna inte skall göra någonting annat åt problemet än att tillse att företagen inte flyr Sverige av skäl som är relaterade till en felaktig politik. Flyr de trots detta, vilket är fullt möjligt, skall man inte förhindra denna process då den bland annat bidrar till lägre konsumentpriser.

Sedan slog det mig att det faktiskt finns en poäng med att vara medlemmar i EU. Låt mig förklara min tanke: Antag att svenskarna röstat nej den gången och Sverige aldrig blivit medlem av EU: Gissa i så fall vad EU-vännerna hade skyllt företagsflykten på!

Nu vet vi i alla fall att företagen flyttar ut från Sverige och att de gör detta trots eller just därför att Sverige är medlem av EU. Jag tror visserligen inte alls attt detta har med EU-medlemskapet att göra, men nu slipper vi i alla fall ett tarvligt nonsensargument från EU-vännerna.

En aspekt av Tony Blairs styre som inte skall förringas är att Tony Blair givit Bank of England ett visst mått av oberoende och ålagt Bank of England att upprätthålla någon form av prisstabilitet.

Detta var behövligt. Ett exempel på Storbritanniens exceptionellt ansvarslösa penningpolitik under de senaste 40 åren är att pundkursen sjönk från cirka 14 DM till cirka 2,50 DM från 1964 till 1994. Under Thatchers 11 år vid makten halverades pundets inre köpkraft i runda slängar.

Under de sista åren av John Majors styre var Storbritannien helt uppenbart på väg in i ytterligare ett inflationskaos. Men en av Blairs första åtgärder var att ge Bank of England ett visst mått av autonomi och ålägga Bank of England att bedriva någon form av stabilitetspolitik.

Ehuru en osund kreditexpansion har fortsatt får denna sägas vara måttfull med brittiska mått mätt. Självfallet har denna makroekonomiska stabilitet gynnat Tony Blair opinionsmässigt liksom att politiken varit sakligt sett bättre än den traditionella inflationspolitiken.

Ehuru mina sympatier är anti-socialistiska tycker jag gott att det euro-schizofrena och inflationsälskande torypartiet kan få stanna kvar i opposition ytterligare en period.

Men så snart tory-partiet insett att Storbritannien faktiskt måste lämna EU och att ett stabilt penningvärde är en oundgänglig komponent i en väl fungerande marknadsekonomi välkomnar jag tory-partiet tillbaka till makten.

Nu verkar det stå helt klart att Rumänien och Bulgarien blir medlemmar av EU 2007. Serbien står också och knackar på till EU och man har diskuterat turkiskt och ukrainskt EU-medlemskap.

För dessa länder innebär EU-medlemskapet vissa fördelar. Framför allt är möjligheten att utvandra till ett rikt EU-land synnerligen lockande för den yngre arbetsföra befolkningen.

Min uppfattning är att EU gott kan släppa in dessa länder. Inte minst tycker jag det, eftersom jag tror att svenskarna blir alltmer skeptiska ju fler fattiga och dessutom befolkningsrika länder som blir medlemmar.

Jag medger att tanken är cynisk, men det gör detsamma.

Stikkan Ljunggren gör lite reklam för min blogg på sin blogg. Jag tackar Stikkan för denna reklam och gör - som tack - lite reklam för hans blogg. Adressen är som följer:

http://www.opinion2002.nu/

Stikkan är en ovanligt liberal socialdemokrat, kanske lite inspirerad av fritänkaren Knut Wicksell.

Många principiellt liberala är motståndare till kollektivavtal. Enligt mitt förmenande är detta ett tankefel. Om ett antal individer sluter sig samman i en fackförening och samma fackförening sedan sköter förhandlingarna med den gemensamma motparten i form av arbetsgivarföreningen finns ur liberal synvinkel ingenting att säga om detta.

Så länge allt är frivilligt är det helt OK.

Jag menar dessutom att fackliga blockader är en naturlig del av förhandlingsspelet avsedd att upprätthålla en viss lönenivå. Om somliga människor är beredda att arbeta utan kollektvavtal skall detta stå dem helt fritt, men samtidigt finns det ingenting som säger att andra fackföreningar inte kan försätta denna arbetsplats i blockad.

Vidare menar jag att de som gillar kapitalismen borde inse att kapitalismen bara fungerar ännu bättre med hjälp av fackföreningar. Om varje enskild arbetstagare skulle förhandla med sin respektive arbetsgivare skulle detta leda till en oändlig tidsspillan. Detta delegeras istället på fackföreningar, som sedan förhandlar med arbetsgivarkarteller.

Måhända ställer fackföreningarna orimligt höga krav, men detta leder dels till att företagen tvingas bli mer effektiva och dels leder det till att ett visst mått av ledig, eller arbetslös arbetskraft smidigt kan slussas till expansiva företag.

Dessutom kan man lätt iaktta att de länder där förhållandena mellan arbetstagare och arbetsgivare inte är strikt reglerade lagstiftningsvägen har starka fackföreningar. Varken Sverige eller Tyskland har någon lagligt reglerad minimilön, men båda länderna har en mycket stark fackföreningsrörelse.

Fackföreningar är helt enkelt en naturlig del av ett kapitalistiskt system och bidrar till såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas bästa.

Dessutom gör de starka svenska fackföreningarna att en eventuell borgerlig regering kan slopa stora delar av arbetsrättslagstiftningen utan att detta leder till faktiska försämringar för arbetstagarna. Om turordningsregler slopas kan facket kräva att sådana regler blir en del av kollektivavtalen.

Jag minns en intressant diskussion jag hade med några engelska nyliberaler där en var av min åsikt. Hans argument var helt enkelt att en fackförening är " a cartel selling labour peace on the free market".

Och varför skall sådana karteller inte tillåtas?

Jag läste just att en av medlem av Riksbankens direktion, Kristina Persson, krävde att riksdagen skulle vidta åtgärder mot arbetslösheten.

Detta får ses som ett svar från Riksbankens sida på den kritik som riktats mot Riksbanken. Kritiken har gått ut på att Riksbankens alltför strama penningpolitik håller ned sysselsättningen.

Riksbanken har svarat att en lägre styrränta har en väldigt marginell inverkan på sysselsättningen och att räntan är så låg att den inte kan bli så värst mycket lägre.

Japan led under flera år av en ekonomisk kris, som man försökte bota med lägre styrräntor. Det gick så långt att Bank of Japan sänkte sina styrräntor till noll. Trots detta bet sig lågkonjunkturen fast.

Finns det någon rimlig förklaring till detta? Jag menar att det gör det. Problemet är nämligen att en flytande växelkurs tenderar stiga då priserna är stabila eller faller. Dessutom förväntar sig alla att mycket låga styrräntor kommer att höjas så snart inflationen vaknat till liv igen, varför sänkta styrräntor inte nödvändigtvis har någon effekt på växelkursen.

Svaret på dessa problem är ett penningväsende baserat på guld. Om priserna faller i ett land med guldmyntfot innebär detta en real devalvering jämfört med andra länder med guldmyntfot.

Är deflationen världsomspännande stiger guldbrytningen, vilket motverkar den deflationära tendensen. Och vice versa gör inflation guldbrytning mindre lönsam vilket stabiliserar penningvärdet i en inflation.

Men varför fungerade inte denna mekanism under den stora depressionen under slutet av 20-talet och början av 30-talet? Svaret är helt enkelt att alla förväntade sig en upplösning av guldkonvertibiliteten. Därför sjönk inte priserna kraftigt nog för att sätta fart på guldbrytningen, även om denna ökade kraftigt.

Därför bör guldmyntfoten alltid förenas med en icke-monopoliserad sedelutgivning, eftersom en privat bank aldrig kan upplösa guldkonvertibiliteten med mindre än att banken går i konkurs. I så fall hade heller aldrig kreditmängden blåsts upp så problemet hade aldrig uppstått. Och hade problemet trots detta uppstått hade det korrigerats med en snabb och effektiv deflation.

Som en parantes kan nämnas att deflationen 1919 var mycket kraftigare än deflationen 1931.

Så de som hävdar att Riksbanken har medskuld i den höga arbetslösheten har faktiskt rätt. Den höga arbetslösheten beror på att Sverige har en hög real växelkurs i förhållande till omvärlden och att "marknaden" förväntar sig att styrräntorna kommer att höjas snarare än sänkas. Därför stiger priserna långsammare än i t. ex. USA, vilket i sin tur revalverar kronan.

Om kronan istället vore knuten till guldet skulle fallande priser medför en real devalvering och ytterst utöva en stimulerande effekt på guldbrytningen.

Skulle ett medlemskap i EMU kunna lösa detta problem? Svaret är att det delvis skulle kunna det. Om nämligen priserna faller i ett EMU-land jämfört med ett annnat medför detta en real devalvering i landet med den lägre inflationstakten. Men problemet kvarstår ytterst eftersom hela EMU-blocket flyter gentemot US-dollarn.

Dessutom ser vi nu en en ganska betydande inflationsdivergens inom EMU-blocket. Finland har en inflationstakt på 0% och Grekland en inflationstakt på cirka 3%. När denna divergens ägt bestånd under en längre tid kommer den allmänna prisnivån att vara identisk i hela EMU-området och därefter kommer EMU-systemet att fungera som vilken annan valuta som helst med det enda undantaget att den används i mer än en nation.

Det enda tänkbara sättet att skapa en funktionell penningpolitik förutom att basera den på guld vore i så fall att skapa ett globalt EMU, vars enda stabiliseringsmål vore att upprätthålla ett stabilt guldpris med en felmarginal på någon enstaka procent.

Men å andra sidan vore det busenkelt att likvidera Sveriges Riksbank och betala Riksbankens skulder med tackguld.

Och i så fall skall detta göras på ett sådant sätt att den allmänna prisnivån i Sverige hamnar i paritet med USA. Detta skulle i nuläget innebära en devalvering på cirka 35%.

Enligt TV-nyheterna får EU-skeptiska partier i Polen c:a 30% av sympatierna i opinionsundersökningar. Och dessa EU-skeptiska partier är verkligt EU-skeptiska och vill att Polen lämnar EU.

En faktor som säkerligen bidrar till de EU-fientliga krafternas frammarsch är det faktum att Ukraina numera inte uppfattas som ett med Ryssland lierat land. Då känns inte behovet av skydd från mäktiga EU lika viktigt längre.

Sedan är det väl känt att livsmedelspriserna i Polen har stigit avsevärt sedan landet blev medlem av EU. Detta är förstås mycket kännbart för stora delar av befolkningen. Å andra sidan har de polska bönderna tjänat på detta, men då kvarstår frågan i hur hög grad deras omkostnader stiger i samma utsträckning, eller mindre.

En helt okänd faktor i sammanhanget är hur påvens bortgång påverkar opinionen. En tänkbar möjlighet är att polackerna vill hedra den bortgångne europavännen genom att ge sitt stöd till europavänliga partier. En annan och betydligt mera aptitlig möjlighet är att minnet av nationens store son fyller polackerna med självkänsla och stolthet, vilket sedan bidrar till att de vänder EU ryggen.

Vi får se, men med 30% EU-motståndare i sejmen kommer Polen att bli ett intressant land. Allra bäst vore om det kunde bli så bra att polackerna vände EU ryggen och begärde utträde ur unionen.

Det har diskuterats mycket kring vilken roll WTO skall spela för att befrämja en verkligt öppen och fri världshandel.

Jag skulle här vilja presentera ett förslag:

a) Låt WTO certifiera de olika ländernas grad av protektionism resp. öppenhet. Högsta betyget skall vara "zero protection", dvs. fullständig frihet från tullar och kvoter.

b) Förbjud alla former av kvoter, men tillåt hur höga tullar som helst.

c) Låt alla WTO:s medlemsstater betala in hälftan av alla tullinkomster till WTO.

d) Fördela sedan de medel som flyter in till WTO bland de länder som uppfyller kriterierna för "zero protection". Dvs uppfyller ett enda land dessa krav och har en miljon invånare flyter hälftan av all världens tullinkomster in i denna stats statskassa.

Nu har regeringen fått för sig att det innebär en ohygglig könsdiskrimineringa att somliga taxiföretag erbjuder kvinnor ett rabatterat pris nattetid.

Det handlar om kvinnor, som inte vill känna sig otrygga på väg hem från fester och annat nattetid. Taxiföretagen ser här en marknad och erbjuder kvinnor lägre taxa. Kanske är en bidragande orsak till att man erbjuder det täcka könet en lägre taxa föreställningen om att kvinnor inte har lika utvecklad smak för starkvaror och att våldsamma kvinnor dels är sällsynta, dels i allmänhet lätta att övermanna.

Jag anser att taxiföretagen själva skall få avgöra vilka de ger rabatter och vilka de är intresserade av att erbjuda sina tjänster. Politikerna ser en massa problem, där egentligen inga finns, och skall sedan hitta på en massa lagar syftande till att lösa rena pseudoproblem. Och vad det anbelangar: Har inte Sveriges åklagarmyndigheter viktigare saker att bry sig om än om en berusad man blev nekad taxi därför att han var berusad, eller därför att han var man?

Detta är ingenting som den politiska sfären överhuvudtaget behöver bry sig om. Vidare kanske det faktiskt är så att det finns vissa skillnader mellan män och kvinnor och att detta lyser igenom på de mest skilda sätt. Jag tror inte att det är socialt betingat att kvinnor - i allmänhet - är mindre förtjusta i starksprit än män. Kvinnor är i allmänhet mer förtjusta i sötsaker och frukt än män, medan män i allmänhet gillar bäska droppar i högre grad än kvinnor gör detta.

Det räcker med likhet inför lagen. Om sedan ett visst mått av ojämlikhet - för det mesta till männens favör, men inte alltid - kvarstår säger jag som skomakaren:

"De ä la inget å göra åt de."

Ehuru detta är en politisk blogg kan jag inte avstå från att göra en religiös koppling när jag läser att Sveriges Riksdag beslutat utvisa de s.k. apatiska flyktingbarnen.

Ingen vet vilket öde som kommer att drabba dessa barn.

Jag tror att alla människor skall svara för sina gärningar inför Gud och jag är säker på att Sveriges Riksdag beslutat annorlunda om riksdagsledamöterna fruktat Gud.

Och jag vet nu två partier som inte kommer att få min röst.

Detta TV-tips kommer i senaste laget, men kl. 22.00 idag tisdagen den 5 april 2005 sänds en TV-debatt med rubriken "Vem fick rätt?" Det handlar om den diskussion, som föregick Sveriges EU-anslutning. TV 1 sänder. Kanhända kommer något av värde att framföras.

Jag läste just att Sverige betalar c:a 25 miljarder kronor per år för nöjet att vara medlem av EU. Därtill kommer alla utgifter för resor fram och tillbaka till Bryssel, fördyrad import genom EU-medlemskapet samt en ohygglig byråkrati till stort förfång för Sveriges lantbrukare.

Nu skall dessutom EU:s budget utvidgas, vilket tros öka Sveriges medlemsavgift med cirka 10 miljarder kronor per år.

Att kvantifiera de kostnader EU-medlemskapet medför varje enskild svensk är svårt, eller omöjligt, men jag skulle gissa på c:a 5000 kr. per år och invånare i detta land. Om man skall slå ut denna kostnad på den del av befolkningen, som ger statskassan ett nettotillskott blir kostnaden flera gånger större.

Dessutom medför EU-medlemskapet praktiskt taget inga fördelar för Sverige.

Sverige borde gå ur EU och ju förr dess bättre.

Var nu lite smart och inse att den store ledaren kommer att kapitulera inför kravet på folkomröstning om EU-konstitutionen och att han kommer att göra detta den 1 maj i år.

Därför har (kd) en jättechans att nu förta den positiva chockverkan av den store ledarens magnifika reträtt den 1 maj, genom att göra samma sak innan den store ledaren gör samma sak.

Nu hör det dessutom till saken att det är troligt att fru Schymans politiska comeback troligen kommer att stärka vänsterblocket i svensk politik och omintetgöra planerna på en borgerlig regering.

Och (kd) balanserar dessutom på 4%-spärren, inte minst därför att väljarna är mindre EU-positiva än partiledningen.

Därför: Gör något och gör det innan det är för sent!

Jag förmodar att Göran Perssons nästa drag blir att ställa sig positiv till en folkomröstning om EU:s nya konstitution.

Genom att Gudrun Schyman är åter i politiken är vänsterblocket återigen starkt. Genom att gå med på en folkomröstning om den nya EU-konstitutionen kommer Göran Persson dels att stilla den inre oppositionen, dels omintetgöra junilistan.

Och simsalabim kan den gode Göran vara statsminister ytterligare några år.

Å andra sidan bevisar detta att demokratin är ett verksamt medium för att få saker dit man vill. Junilistan kommer att få sin vilja igenom angående den nya EU-konstitutionen och det är väl bra.

Samtidigt bevisar detta att halvmesyrer inte räcker någonstans.

Man kan gott kritisera feminister på sakliga grunder. Jag vill bara peka på en sak: Feminister pekar gärna på att kvinnor tjänar sämre än män. Jo, det må så vara, men betydligt fler män än kvinnor dör i arbetsplatsolyckor. Vad beror det på? Jo, män och kvinnor väljer olika yrken. Om män väljer mer välbetalda och farliga arbeten än kvinnor är detta knappast männens eller samhällets fel.

Nu spekuleras det i hur ett nytt feministiskt parti kommer att påverka svensk politik. Den allmänna gissningen är att ett feministiskt parti kommer att gynna borgerligheten, eftersom vänsterblocket splittras.

Det behöver inte alls vara så. I själva verket kan det mycket väl vara så att Gudrun Schyman vill skapa ett helt nytt och fräscht vänsterparti, som kan ersätta både miljöpartiet och vänsterpartiet och dessutom säkra majoritet för vänsterblocket.

Kanske arbetar hon i maskopi med ledande socialdemokrater, som ser att samarbetet med miljöpartiet och det numera kommunistiska vänsterpartiet är besvärligt och kostar på i opinionsundersökningarna.

Nu skapar man istället ett nytt och fräscht vänsterparti, som kan samarbeta friktionsfritt med Göran Persson efter valet 2006. Kanske får dessa feminister rent av en slant från Rosenbad för inköp av datorer, hyra av lokaler samt porto.

Vem vet? Världen är inte alltid som man tror.

Men om det nu visar sig att man verkligen kommer att ställa upp i riksdagsvalet motsäger detta knappast min gissning.

Redan nu börjar somliga smida planer för hur en alldeles ny konstitution för EU skall se ut, då den ännu icke antagna "nya" konstitutionen knappast ser ut att vinna stöd.

Dick Erixon (www.erixon.com) lägger t.ex. upp en storstilad plan för hur ett EU som ser ut som en dålig karikatyr av USA skall se ut. För övrigt ställer jag mig frågan hur någon kan ha mage att kalla sig liberal och samtidigt förorda medlemskap i en tullunion. Ja, detta sägs till och med tillhöra unionens kärnuppgifter.

Lyckligtvis finns det en både enklare och liberalare lösning och den heter utträde ur EU. Tullunionen ersätts med frihandel och EES-avtalet får fortsatt gälla i de delar där EES-rätten redan är etablerad.

Då hör det till saken att det inte finns något tvång för ett EES-land, som står utanför EU, att anta nya EU-direktiv. Norge har faktiskt inte godtagit alla EU-direktiv och när Norge gör detta gör man detta ytterst av fri vilja.

Att EES-avtalet inte ger något inflytande över hur EU-direktiven skall utformas är å ena sidan sant, men samtidigt står det EES-länderna utanför EU fritt att upphöja dessa direktiv till lag eller också inte. Och vad det anbelangar är ett EU utan vetorätt för små nationer ett EU där små nationer saknar reellt inflytande. Men betala får vi minsann göra.

Ehuru mina politiska sympatier är anti-socialistiska är jag inte alltid övertygad om att amerikansk utrikespolitik alltid drivs av en ädel strävan att öka människors frihet runt om på jorden. Dessutom ifrågasätter jag - i likhet med många amerikanska nyliberaler - huruvida en verkligt liberal stat skall bedriva någon s.k. aktiv utrikespolitik.

Denna ståndpunkt kan antingen vara pragmatiskt eller principiellt betingad.

Jag är allmänt vacklande på denna punkt. Å ena sidan anser jag att en verkligt frihetlig stat endast reagerar på händelser inom det egna territoriet, samtidigt gläds jag förstås över att irakierna blivit befriade från den tyranniske Saddam.

Sedan inställer sig förstås frågan till vilket pris denna befrielse ägt rum och om befrielsen hade kunnat genomföras med mindre blodspillan. Oaktat den principiella diskussionen menar jag att USA inte hade uttömt alla möjligheter att frånta Saddam den politiska makten utan militära insatser. Därför menar jag att denna intervention var ett misstag och att det är sannolikt att USA i vanlig ordning skapat grogrund för antiamerikanska känslor.

Lyckligtvis har USA ingen värnplikt och där finns en naturlig gräns för vad regeringen kan ställa till med utan de tänkta frihetsmartyrernas samtycke, för att inte nämna kanonmatens samtycke.

Om USA verkligen ville befria mänskligheten från tyranni borde USA upphäva för det första alla ekonomiska sanktioner mot omvärlden. Så länge USA hindrar misshagliga nationer att köpa vad de vill kan dessa länders regimer skylla det ekonomiska eländet på USA. Kuba är väl det bästa eller snarare värsta exemplet på detta.

För det andra borde USA upphäva alla restriktioner på invandring till USA. Man kan lätt tänka sig hur många undersåtar Robert Mugabe skulle ha om USA öppnade sina gränser. Och vad det anbelangar borde också Sverige öppna sina gränser reservationslöst.

Om sedan inget av dessa medel hjälper, vilket torde förutsätta att länderna murar in sina befolkningar likt DDR, kan man överväga militär intervention. Å andra sidan är jag praktiskt taget säker på att den ovan beskrivna vägen skulle innebära slutet för all världens diktaturstater. Det vore nämligen synnerligen svårt att till exempel omge hela Irak med en mur. Inte ens DDR lyckades bygga upp en tätslutande mur, så när Polen blev ett öppet land hade DDR-medborgarna fri inresa till Västtyskland. Om läsarna av denna text inte kände till det var det så att varje DDR-medborgare hade rätt till västtyskt medborgarskap utan varje restriktion. Av detta skäl blev man tvungen att förse gränsen mot Västtyskland med en mur.

Sedan inställer sig också frågan om varför USA inte intervenerar i Zimbabwe? Eftersom USA intervenerade i Irak får man känslan av att de som argumenterade att interventionen i Irak betingades av landets oljetillgångar kanske inte har helt fel. Också i Zimbabwe finns ju en förskräcklig diktatur, som inte respekterar mänskliga rättigheter.

Summan av kardemumman är väl den att världens största diktaturkramare är demokratin USA. Tack och lov har detta land ingen värnplikt!

Jag läste just att det finns ett förslag om att bygga en avgiftsbelagd motorväg i Stockholmsregionen. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.

Dessutom borde alla legala hinder för att bygga privata avgiftsbelagda vägar slopas. Sedan kan man överväga att privatisera delar av vägnätet eller rent av omvandla vägnätet till ett aktiebolag med rätt att ta ut vägavgifter.

Och självfallet borde alla juridiska hinder för att bygga privata motorvägar med fri fart upphävas.

Men självfallet bör skatteuttaget på bilismen trappas ned i takt med att vägnätet avgiftsbeläggs, alternativt privatiseras. Vi behöver en marknad för infrastruktur.

Nu kan man läsa att Robert Mugabes parti fått den önskade 2/3-delsmajoriteten och därigenom kan ändra grundlagen efter eget skön. Visserligen är det teoretiskt möjligt att ett parti kan få hur stor majoritet som helst, men varför skulle detta ske i ett land där befolkningsflertalet lever i misär när det aldrig skett i Västeuropa.

Svaret är förstås att Zimbabwe är en diktatur. Tage Erlander lyckades mig veterligen aldrig få mer än drygt hälften av rösterna. Kanhända lyckades bayerska CSU tangera 60% vid något enstaka tillfälle.

Förhoppningsvis kan något som påminner om händelserna i Ukraina nu också komma till stånd i Zimbabwe.

Om så sker är det dessutom viktigt att omvärlden ger sitt oreserverade stöd för en ny regim med folkligt stöd. Dit hör att man inte avtvingar landet en massa pengar, som inte finns.

Om Zimbabwe finge ett resonabelt styre och en säker valuta, vilket kan ordnas med ett s. k. currencyboard, skulle detta synnerligen bördiga land kunna bli ett hyggligt land att leva i.

Det kommer förstås inte att tillhöra vanligheterna att det står två bilar på garageuppfarten, men någon hunger skall inte behöva förekomma. Jag tror inte att negrer är varken dumma eller lata. Med rätt institutioner kan en afrikansk stat med tiden också bli välordnad och välmående.

Jag brukar ibland tala med olika EU-anhängare om möjligheten till en ny folkomröstning om Sveriges EU-medlemskap. Varje gång får jag svaret att frågan är avgjord och att ingen ytterligare folkomröstning är nödvändig eller önskvärd antingen det rör sig om medlemskapet eller den nya konstitutionen.

Uppenbarligen är eurofilerna rädda för att förlora.

Jag läste just att Hovrätten för Skåne och Blekinge underkänt tullens beslut att beslagta öl och vin, som beställts av privatpersoner för personligt bruk via internet från annat EU-land.

Nu blir det alltså fritt fram att handla dricka från andra EU-länder via internet. Man behöver inte ha särskilt livlig fantasi för att kunna föreställa sig vad detta kommer att innebära för Systembolagets framtida omsättning.

Dessutom är de utländska priserna så låga i jämförelse med svenska att möjligheter till lönsam illegal vidareförsäljning öppnas. Det vill säga: Beställ 10 liter vodka från Lettland för gissningsvis 700-800 kr. och sälj sedan buteljerna för dubbla priset till törstande medmänniskor, då ju priset fortfarande torde vara mycket konkurrenskraftigt i jämförelse med Systembolagets priser.

Sedan finns det troligen inga hinder för att erbjuda vinutställningar i Sverige, så länge ingen handel förekommer. Det vill säga: Varför skall en internetleverantör inte kunna ställa ut sina produkter i en svensk butikslokal, där man tar upp beställningar från en butik i utlandet för att sedan leverera hem till dörr?

Summan av kardemumman blir att Systembolagets monopol blir så anfrätt att alla skäl att inte slopa detta monopol blir så uppenbart löjeväckande att folkopinionen kräver ett slopat monopol.

Dessutom kommer internethandeln att leda till att det kommer att utbryta skattekonkurrens även bland de mera alkoholliberala länderna. Nu är det inte längre tyska spritpriser, som gäller utan lettiska. Och att Lettland med en stor ryskspråkig befolkning med mycket små inkomster skulle anse att vodka är alltför billigt får nog anses mindre troligt. Dessutom har Sverige knappast varit särskilt hövligt mot Lettland i samband med byggkonflikten i Vaxholm.

Sedan finns det en annan uppenbar poäng för oss som trots dessa goda nyheter är emot Sveriges EU-medlemskap: Alla nykterhetsivrare kommer fortsättningsvis att vara ytterst fientligt sinnade mot EU. Jag skulle till och med kunna tänka mig att den fanatiske nykteristen och tillika starkt eurofile folkpartisten Elver Jonsson kommer att svänga i EU-frågan.

Dessvärre är det sannolikt att denna flod av "Brännvin, öl och vin och whisky" kommer att locka in norrmännen i EU. Sedan skall det också bli intressant att se vilka konsekvenser detta kommer att få för Ålands ekonomi. Åland lever ju på turismen och att stå utanför EU:s skatteunion, samtidigt som tillgången på billig dricka i Sverige och Finland nu kommer att bli mycket riklig. Det är inte helt säkert att finlandsbåtarna kommer att vara fullt så lönsamma framledes.