flavianopolis

Som bekant röstade Sveriges Riksdag mot s.k. övergångsregler för medborgare från EU:s nya medlemsstateter. Med andra ord blev t.ex. polacker jämställda med medborgare från EU:s gamla medlemsstater redan från dag ett som medlemsstater i EU.

Beslutet var mycket bra och en seger för humaniteten. Självfallet skall polacker ha samma rättigheter som alla andra och det finns ingen anledning att tro att de kommer hit för att ta ifrån oss vårt arbete och bröd. Tvärsom kommer eventuella invandrare att bidra till att vi kommer att få det ännu bättre.

Idag var jag och handlade tillsammans med en granne på en marknad som är öppen alla lördagar och söndagar året om. Nu kunde man se att somliga av köpmännen var polacker som uppenbarligen köpte in billigare i Polen för att sälja något dyrare i Sverige.

Troligen hade denna typ av handel inte varit möjlig givet att vi fått s.k. övergångsregler. Jag tycker att det är roligt att se att frånvaron av övergångsregler skapat möjligheter till utkomst för polacker liksom att vi svenskar och andra i Sverige boende fått mer att välja på som konsumenter.

Ännu roligare är att se att frånvaron av s.k. övergångsregler fått verkliga följder. Troligen kommer allt fler polacker och andra att söka sig till Sverige för att söka utkomst och detta kommer enbart att gynna vårt land.

Observera också att detta skulle vara fullt möjligt också om Sverige lämnade EU, därför att den fria rörligheten för personer inkluderas i EES-avtalet.

Enligt vad som framgår av dagens nyhetsflöde har Högsta Domstolen beslutat att tullverket kan fortsätta beslagta privatimporterade rusdrycker, givet att dessa importeras via ombud.

Nu är därmed inte nödvändigtvis sista ordet sagt, eftersom EG-domstolens beslut står över Högsta Domstolens.

Ehuru jag tycker att folk kan få handla så mycket de orkar supa upp på vilket sätt de vill hoppas jag innerligen att EG-domstolen ger grönt ljus för svenska staten att fortsätta beslagta privatimporterade rusdrycker. Om EG-domstolen beslutar så, kommer nämligen en av de enda fördelarna med EU-medlemskapet att omintetgöras. S.k. vanligt folk kommer att bli ännu mer missnöjda med EU-medlemskapet, vilket jag hälsar med största tillfredsställelse.

Å andra sidan finns en uppenbar risk för att EG-domstolen genom sin kommande dom undanröjer de rättsliga grunderna för att beslagta rusdrycker. Om man vill vara konspiratoriskt sinnad kan man misstänka att HD beslutat som man gjort, eftersom man vill se sitt eget beslut upphävt av EG-domstolen.

Syftet är i så fall att popularisera EU bland vanligt folk och det bevisar i så fall också att domstolar knappast är politiskt oberoende. Domare tillsätts ju som bekant av politiker.

Och skall vi fortsätta tillhöra EU finns det goda skäl att ta sig ett glas för att glömma alla stolligheter Bryssel levererar, så det kan väl vara bra med generösa införselregler.

EU-motståndet skulle absolut (sic!) gynnas av fortsatt stränga införselregler för rusdrycker.

Läs mer på följande länk:

http://www.atl.nu/Article.jsp?article=30764

Enligt vad jag kan förstå tycks det inte bli någonting av EU:s planerade sockerreform. Det är bra ur vissa perspektiv.

Ett viktigt skäl att anse detta vara bra är att en reform, där kvotsystemet bibehålls inte är någon reform värd namnet. Skall man reformera sockermarknaden skall detta ske på så sätt att såväl prisreglering som produktionskvoter slopas. Syftet måste ju vara att få marknadsekonomi till stånd, inte bara att röra runt i regleringsdjungeln. Ska de va, ska de va ordentligt, annars kan de kvitta!

Ett annan intressant aspekt på detta är att priset på socker har större ekonomisk betydelse än de flesta tänker sig. Gå in på vilken stormarknad som helst och ställ sedan upp alla varor som innehåller socker i ena eller andra formen i en del av butiken och ställ dem som inte innehåller socker i den andra delen av butiken. Det kommer att visa sig att de flesta produkter innehåller socker.

Dessutom är melass en sockerprodukt, varför man kan diskutera om inte mejeriavdelningen skall inordnas som underavdelning i sockeravdelningen.

Socker är helt enkelt en mycket betydelsefull produkt och priset på socker är knappast så betydelselöst som man kan tro. I EU:s nya medlemsstater har priset på socker fördubblats, eller rent av trefaldigats sedan dessa blev medlemmar av EU. Detta är en källa till missnöje och Estland kommer dessutom att tvingas betala stora bötesbelopp, därför att man byggt upp enorma lager av socker köpta till världsmarknadspriser innan EU-anslutningen.

Om EU misslyckas med att få ned priset på socker kommer därför missnöjet i de nya medlemsländerna att underblåsas. Och jag tycker att det bra, eftersom den enda reformen värd namnet är om någon får ändan av vagnen och lämnar EU.

Vi får väl se.

EU har beslutat införa skyddstullar till förmån för den europeiska cykelindustrin.

Jag tycker att detta är ett utmärkt argument för att lämna EU. Eli Heckscher sade en gång att en sund näring inte behöver några skyddstullar och att en sjuk inte förtjänar några.

Ett problem värt att beakta i sammanhanget är emellertid den inverkan de flytande växelkurserna har på företagens möjligheter att förutse konkurrensförhållandena. Det är ingen tvekan om att världshandeln skulle fungera mycket bättre utan växelkursförändringar och att skyddstullar inte sällan framstår som mer eller mindre nödvändiga då somliga industrier drabbas av att andra länders industrier får enorma konkurrensfördelar på grund av växelkursförändringar.

Trots detta menar jag att det alltid är bäst att låta den egna industrin utsättas för uppfriskande utländsk konkurrens. Det mår industrin bra av.

Och att vi egenskap av konsumenter alltid har att applådera utländsk konkurrens är förstås självklart.

Den svenska regeringen har tydligen försökt avstyra dessa tullar, men detta har uppenbarligen misslyckats. Och då ser man hur dumt snacket är om Sveriges inflytande i EU. Vi har inget större inflytande, men vi avtvingas miljardtals kronor av denna gangsterkartell.

Svenska politiker gillar förmodligen EU därför att EU ger dem anledning att fara till Bryssel med feta traktamenten. Dessutom finns det ingen sexköpslag i Belgien.

Ta en titt på följande länk:

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10159588.asp

Det handlar om att LO vill ge utlänningar, som arbetar utan arbetstillstånd i Sverige till lägre löner än kollektivavtalen stipulerar, rätt att erhålla ett skadestånd motsvarande mellanskillnaden mellan vad de erhållit och vad de fått givet att de arbetat legalt med sådan lön som kollektivavtalet stipulerar. Detta skadestånd skall betalas av arbetsgivarna och LO tror att denna slant skulle kunna hjälpa dem som får sådant skadestånd utbetalt till en "nystart" i hemlandet.

Förslaget är helt förkastligt. Vill man vara elak kan man tala om att LO förespråkar ett slags apartheid.

Ingen arbetsgivare skulle anställa en illegalt arbetande utlänning om samme arbetsgivare riskerade att få betala ut sådant skadestånd med den påföljden att de här människorna förmodligen skulle få arbeta till ännu lägre löner i sina respektive hemländer.

Vidare innebär det att man kriminaliserar arbetsgivare, vilket är helt absurt. Det innebär också att staten genom lagstiftning skulle definiera vad som är en "rimlig" lön. Så får det inte vara i en fri marknadsekonomi, där detta avgörs genom förhandlingar på marknaden. Vidare inebär det att LO börjar ifrågasätta den "svenska modellen" för lönesättning, där man kartelliserar arbetskraften istället för att lagstiftningsvägen uppnå "rimliga" villkor.

Detta vore djupt olyckligt. Vad vi istället borde göra är att ge alla fridsamma och arbetsvilliga utlänningar arbetstillstånd och oroas LO av att parallell marknad för billig arbetskraft håller på att uppstå får de gå den gamla vanliga vägen och försöka organisera denna arbetskraft i fackföreningar.

Det är så den "svenska modellen" fungerar och så skall det förhoppningsvis förbli. Att skapa en lagstiftning som reglerar vad som är en rimlig lönenivå skulle medföra ett mycket allvarligt ingrepp i en av den fria marknadens mest vitala processer och skulle dessutom skapa ytterligare byråkrati.

Nu talas det om att EU vill sänka interventionspriset på socker. Detta väcker naturligtvis starka känslor bland sockerproducenterna.

Jag skulle vilja peka på att det finns en väg ut ur detta dilemma: Sockerproduktionen är kvoterad och på grund av detta borde man som ett första steg kunna släppa handeln med produktionskvoter helt fri så att det inte längre funnes nationella kvoter utan istället en enda kvot för hela unionen och att vem som helst kunde få köpa rätten att sälja socker till EU till nu rådande interventionspris, givet att han eller hon funne någon villig att sälja en kvot.

På så sätt skulle det visa sig hur högt en sådan rättighet värderas.

Därefter slopas hela sockerprisregleringen, men för att kompensera sockerproducenterna går EU in och köper upp alla produktionskvoter till ett för bönderna mycket förmånligt pris.

Om man började med steg, dvs. att etabler en EU-omfattande handel med kvoter, vore steg två bara en förhandlingsfråga rörande hur generöst man ville kompensera dem som drabbades av en slopad sockerprisreglering.

Om Blair et consortes vill åstadkomma något inom jordbrukspolitiken måste man inse att jordbrukarlobbyn är stark och att det vore förenat med stora problem att skrota jordbrukspolitiken utan någon form av kompensation. Men å andra sidan vore det mycket väl möjligt att komma någon vart om man ville inse att en verklig reform kräver ett omfattande inkomststöd och att detta kostar enorma summor.

Och det är inte rimligt att ställa ett stort antal bönder på bar backe.

Om ni inte visste det kan man i Norge bötfällas om man klipper gräsmattan medelst motorgräsklippare på söndagar. Det är nämligen så att det finns en lag om att man inte får föra oväsen på sön- och helgdagar i Norge.

Är inte detta ett exempel på en typ av lagstiftning som inte kan förekomma i ett verkligt liberalt samhälle?

Mitt kanske något förvånande svar är nej.

Om mina grannar klipper gräsmattan med motorgräsklippare och detta för ett förskräckligt oväsen och jag hellre vill ha lugn och ro är detta nämligen ett utmärkt exempel på en konflikt som vore utomordentligt komplicerad att reglera med hjälp av äganderätter.

Kan man äga rätten att få ha det lugnt och skönt för att sedan bedriva handel med andra och då ingå i någon typ av byteshandel. Det vill säga: Jag går med på att du klipper gräsmattan på söndagar givet att jag får spela Iron Maiden på högsta volym på lördagar. Och ännu mera komplicerat blir det när det dessutom kommer att handla om flera människor.

Det är måhända teoretiskt möjligt att etablera denna typ av äganderätter, men i praktiken skulle detta bli så krångligt att reglera konflikter att problemet enklast löses genom en lokal ordningsföreskrift.

Den fria marknaden löser många problem, men somliga problem löses inte enklast på marknaden och här har lagstiftningsmakten en funktion att fylla. Samtidigt skall denna möjlighet användas mycket sparsamt och endast i de fall då det inte står helt klart att en spontan reglering av problemet kan komma till stånd.

För tillfället tycks nyhetstorka råda och därför finner jag inte anledning att skriva så mycket. Ganska snart hoppas jag emellertid kunna åstadkomma en text med anledning av den franske jordbruksministerns debattartikel i Svenska Dagbladet förra veckan.

Som bekant är jag för frihandel, men likväl har den franske jordbruksministern vissa poänger. Och så länge de som vill ha frihandel på jordbruksområdet inte behärskar jordbruksekonomi tror jag att nuvarande ordning får förbli bestående.

En protektionist har i allmänhet en bättre förståelse av tingens verkliga natur än en inbillad anhängare av frihandel. Snart skall det bli mer om detta intressanta ämne.

Jag är varm anhängare av ett utökat lokalt självstyre. Kommunerna skall ha fortsatt beskattningsrätt och de skall dessutom tillförsäkras rätten att utträda ur respektive landsting. Jag menar också att all lagstiftning om vad kommunerna är skyldiga att tillhandahålla borde slopas.

Jag föreslår som ett första steg mot utökat kommunalt självstyre att fastighets- och förmögenhetsskatten blir kommunala angelägenheter och att intäkterna från respektive kommun tillfaller den aktuella kommunen. Förslaget finansieras med hjälp av sänkta statsbidrag till kommunerna.

En intressant aspekt på detta som måhända roar dem med politiska sympatier till vänster är att somliga moderatledda kommuner skulle förlora stora summor på att slopa förmögenhetsskatten därför att det bor många förmögna människor i de kommuner där moderaterna har egen majoritet.

Hur skulle kommunledningen i Danderyd ställa sig till partiprogrammets krav på slopad förmögenhetsskatt när detta skulle göra stora hål i den kommunala budgeten?

Däremot skulle det nog inte kosta särskilt mycket att slopa förmögenhetsskatten i Botkyrka.

Och som jag ser det skall detta bara vara första steget mot att Sveriges kommuner ges ett allt mera långtgående självstyre. Ju mer kommunalt självstyre desto mera levande demokrati.

Finansmarknadsminister Sven-Erik Östberg vill göra Stockholm till ett finansiellt centrum för norden och baltikum. Läs mer om detta på följande länk:

http://www.svd.se/dynamiskt/naringsliv/did_10127398.asp

Jag har ett enkelt och radikalt förslag på hur man skulle kunna göra Stockholm till ett livaktigt centrum för handel med finansiella instrument:

Man slopar helt enkelt kapitalskatten och denna reform finansieras genom att bolagsskatten höjs till 50%. Dessutom skulle inte heller underskott av kapital vara avdragsgillt och skattemyndigheterna slapp en hel massa arbete. Summan av det hela är att affären i det korta perspektivet skulle gå jämnt upp för staten och i ett längre perspektiv skulle det hela bli en utmärkt affär, eftersom omsättningen på börsen troligen skulle öka explosionsartat.

Och om det inte funnes någon skatt på kapitaltransaktioner skulle det heller inte finnas några argument för att inte tillåta folk att föra konto i främmande valutor eller ädelmetaller.

Stockholm skulle bli ett fiansiellt centrum av dimensioner och svenska staten skulle dra in stora summor genom att mäklarna och mäklarfirmorna betalade inkomstskatt och bolagsskatt.

Av nyhetsflödet idag framgår att kronan nu stärks mot de stora valutorna.

Bevisar inte detta att min rädsla för en kraftig uppgång i inflationen är ogrundad? Nej, det gör det faktiskt inte.

Kronans långsiktiga jämviktsväxelkurs styrs nämligen av kronans köpkraftsparitet. Som jag tidigare pekat på kostade en Big Mac £1,99 i Storbritannien 2003, medan den nu endast kostar £1,88. Under samma tid har priset i Sverige stigit från 30,- till 33,-.

Detta bevisar att Sverige har en alltför hög takt i kreditexpansionen och det är denna Riksbanken har att svara för.

Om Riksbanken sänker styrräntorna till en alltför låg nivå eldar detta på kreditexpansionen och detta medför bland annat att en Big Mac blir allt dyrare, trots att ingen kvalitetsförbättring kan observeras. Då menar jag att det måhända varit rimligt med en prishöjning givet att en Big Mac av 2005 års modell innehöll dubbelt så mycket kött som en från 2003, men så är ju inte fallet. En Big Mac är alltså ett utmärkt mått på penningvärdets förändringar över tiden.

Men hur kan det komma sig att kronkursen stiger trots att priserna i Sverige stiger? Jo, det finns en enkel förklaring till detta och det är det faktum att en ökande inflation leder till förväntningar och spekulationer om en stramare penningpolitik och ju stramare penningpolitik desto högre kronkurs i förhållande till den relativa prisnivån i andra länder.

Det vill säga: Riksbanken bedriver en lätt penningpolitik och priserna stiger, vilket får valutaspekulanter att förvänta sig höjda styrräntor och detta ökar den spekulativa efterfrågan på kronor, vilket sammantaget få den närmast otroliga följden att den inhemska prisnivån stiger samtidigt som kronkursen stiger, vilket i sin tur leder till att svensk industri slås ut med ökad arbetslöshet som följd.

Så just den typ av penningpolitik Sveriges Riksbank bedriver syftande till en måttfull inflation är en exceptionellt farlig häxbrygd, eftersom den leder till att Sveriges prisnivå i förhållande till utlandet hålls på en hög nivå med arbetslöshet som följd samtidigt som den uppmuntrar svenska folket till att skuldsätta sig med den påföljden att svensk ekonomi blir extremt känslig för ränteförändringar och att den höga skuldsättningen i förlängningen kan medföra personliga tragedier.

Jag menar att den enklaste lösningen vore att knyta kronan till guldet en gång för alla och i sambande med denna reform devalvera kronan kraftigt för att ge Sverige en allmän prisnivå i samklang med världens mest betydelsefulla ekonomier.

I sammanhanget kan det vara av intresse att veta att den euro-kurs som skulle jämställa priset på en Big Mac i Stockholm och Frankfurt är 12,- per euro. För att jämställa priset i Stockholm och London skulle det brittiska pundet behöva kosta 17,55.

Sedan har den huvudlösa svenska penningpolitiken fått ytterligare en intressant följdverkning: Saken är den att den finska prisnivån genom automatik tycks ledas mot jämvikt med den svenska. I Helsingfors kostar nämligen en Big Mac 3,60 €, medan den bara kostar 2,75 € i Tyskland.

Om Riksbanken nästa år tvingas höja styrräntorna, vilket synes mycket sannolikt kan detta medföra att de svenska obligationsräntorna börjar stiga. Om de svenska obligationsräntorna stiger kommer detta att utlösa stora förluster för dem som köpt obligationer under nu rådande prisnivå, vilket kan få till följd att kronkursen faller kraftigt.

Och om kronkursen faller kraftigt kommer detta att slå stenhårt mot Finland och rent av kasta in Finland i en deflation.

Allt detta bevisar att penningpolitik bäst sköts av guldtackor.

Jag roade mig med att ögna igenom protokollet från Riksbankens senaste direktionssammanträde.

En ledamot talade om den undervärderade kronan. Då frågar man sig vad man bygger ett så befängd tanke på.

Faktum är nämligen att endast de nordiska länderna, Schweiz och några oljeproducerande länder har en högre allmän prisnivå än Sverige. Hur kan man då tala om en undervärderad krona?

Vidare är det intressant att notera att priset på en Big Mac sjunkit från £1,99 2003 till £1,88 2005. Under samma tid har priset i Sverige stigit från 30,- till 33,-.

Sammanfattningsvis kan man säga att Sveriges Riksbank bedriver en huvudlös inflationspolitik och att det finns en uppenbar risk för att kronan kommer att försvagas avsevärt de närmsta åren.

Och så snart detta sker kommer kronans försvagning att slå igenom på KPI med en ökande inflationstakt som följd. Ganska snart kommer därför den låga räntan att förbytas i en betydligt högre och den nuvarande goda konjunkturen att bli betydligt sämre.

Det funnes ingenting att säga om detta om det inte berodde på en felaktig politik, men sanningen är att dessa fluktuationer inte alls är realekonomiskt betingade utan beror på en destabiliserande politik.

Jag hörde just på tysk TV - Deutsche Welle - att de tyska kristdemokraterna vill höja momsen från 16% till 18%.

Jag har tidigare skrivit om detta och menar att förslaget är huvudlöst och galet.

Dessutom ställer man sig frågan om CDU/CSU verkligen vill vinna valet. En högre moms torde avskräcka de sparsamma tyskarna från att rösta på CDU/CSU.

Å andra sidan kan det vara så att man känner sig så säker på en valseger att man gå till val på att verkligen säga vad man har för avsikt att göra.

Problemet är bara att förslaget är sakligt sett vansinnigt och kommer att leda till att CDU/CSU kommer att förlora det därpå följande valet, som skall hållas 2006.

Tysk politik är trögrörlig och det hela blir inte bättre av att det inte finns någon med ett bra program. Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad lilla FDP anser om en momshöjning, men jag befarar att FDP inte kommer att stoppa en momshöjning.

Inte minst med tanke på att Tysklands stora export av begagnade bilar hålls uppe av den låga momsen vore det ett enormt felsteg att höja momsen och oaktat detta är momsen en mycket skadlig skatt.

Jag är djupt upprörd av att Luxemburgs invånare nu sagt ja till den nya EU-konstitutionen. Enligt min bestämda uppfattning är denna fråga alldeles för komplicerad för att avgöras i en folkomröstning och detta bevisas av att Luxemburgs befolkning röstat nej till denna vansinniga skrivbordprodukt.

Det finns bara en lösning på problemet: För det första måste fördraget förhandlas om så att det inte godtas av Luxemburgs befolkning. Till exempel kunde man införa en paragraf om att alla medlemsländer med mindre än en miljon invånare måste ha en moms på minst 25%. Sedan skulle man säkert rösta nej i Luxemburg.

Folkomröstningar djupt olyckliga och bör förstås endast tillåtas om det förefaller säkert att befolkningen röstar som jag tycker att de borde göra.

Idag beslutade den svenska regeringen att ett litet flyktingbarn från Uzbekistan får stanna i Sverige.

Jag hoppas att dagens förskräckliga och tragiska händelser i London bidrog till att den svenska regeringen fattade ett beslut i samklang med det sanna och det rätta.

I bland kanske det är så att omskakande händelser får oss att bli en gnutta mer humana. Jag hoppas att det är så och önskar att alla flyktingbarn liksom alla utlänningar som befinner sig i Sverige i förhoppning om ett bättre liv skall få stanna.

Så länge en utlänning respekterar vissa grundläggande regler för mänsklig samlevnad finns det inga skäl att utvisa honom eller henne. Att utvisa apatiska barn är djupt orättfärdigt och detta gäller oavsett varför barnen är apatiska.

En viktig lärdom jag anser man skall dra av dagens händelser i London är att vi skall slå vakt om den svenska neutralitetspolitiken och utveckla denna i en mera strikt neutralistisk riktning.

Blandar man sig inte i andra länders förhållanden och missförhållanden blir det mindre sannolikt att man drabbas av olika typer av hämndaktioner.

Därmed inte sagt att man skall vara likgiltig inför uppenbara missförhållanden i främmande länder. Irak under Saddam Husseins styre var definitivt ett land där det rådde helt oacceptabla förhållanden. Robert Mugabes Zimbabve är ett annat tragiskt exempel på grovt vanstyre.

Jag tror att demokratierna gör mest för dessa länders människor genom att öppna sina gränser för invandring. Har diktatorerna inga undersåtar är de ju oskadliggjorda.

Och i vissa extremfall kan det dessvärre bli oundvikligt med militär intervention. Men enligt mitt förmenande står det helt klart att Saddam Husseins styre heller aldrig hade uppkommit om USA aldrig understött honom, liksom att man med hjälp av helt fredliga metoder kunnat beröva honom stort inflytande. Och det står helt klart att ekonomiska sanktioner i de allra flesta fall stärker sittande regim.

Och det finns faktiskt inga belägg alls för att 11 september har någonting med Saddam Hussein att göra. Det finns heller inga belägg för att Saddam Hussein lyckats eller ens försökt att utveckla några massförstörelsevapen.

Och dagens händelser bevisar än en gång att Tony Blair inte bedrivit en utrikespolitik i det brittiska folkets intresse.

Pressklipp från DN:

"Marita Ulvskog: - Men det var ju tydligt i partiledardebatten. Där talade Göran Persson om att han var feminist medan Fredrik Reinfeldt sa att han inte var det. Jag tycker det är ett bra exempel på att stå rak i stormen."

Tycker ni att Göran Persson är särskilt trovärdig på den här punkten? Och vad sjutton är feminism?

Enligt mitt förmenande är feminismen en pinsam intellektuell röra utan varje förankring i verkligheten. Kvinnor och män är olika och det kan ingen ändra på.

Enligt vad jag läst har gatuprostitutionen i Stockholm fördubblats under det gångna året. Det kan alltså fastslås att den s.k. sexköpslagen är ytterligare ett meningslöst inslag i en allt larvigare symbolpolitik.

Samtidigt var det tillstånd vi hade innan denna löjliga papperstiger vann laga kraft inte heller bra, eftersom det till exempel var olagligt att anordna bordeller.

Antingen får man förbjuda alltihopa, eller också tillåta alltihopa. Också om jag anser att företeelsen är djupt olustig och rent av motbjudande tycker jag att hela verksamheten borde legaliseras.

De personer som säljer denna typ av tjänster är inte sällan narkomaner och handel med narkotika är som bekant också förbjuden. Om både narkotika och prostitution legaliserades är jag säker på att den samlade skadan av dessa destruktiva företeelser skulle bli mindre än idag.

Billigare narkotika skulle leda till att narkomanerna inte behövde tjäna ihop så mycket pengar och legaliserad prostitution skulle leda till säkrare villkor för dem som väljer detta slabbiga sätt att försörja sig. Än en gång har det visat sig att förbudspolitik inte leder någon vart alls.

Sedan tycker jag att alla de som moraliserar över dessa ting - och jag hör i någon mån till dem - borde ge sig av ut i verkligheten och på ett konkret sätt försöka hjälpa dem som vill bryta med ett liv i narkomani och prostitution.

Om t. ex. Margareta Winberg ömmar för dessa kvinnor skulle hon säkert göra mycket större nytta som socialarbetare än lagstiftare. Att anse att skadan av ett visst fenomen lindras genom legalisering är alls inte samma sak som att anse fenomenet harmlöst.

Av de senaste dagarnas nyhetsflöde framgår att Miljöpartiet nu anser sig kunna släppa kravet på utträde ur EU i utbyte mot ministerposter i en tänkbar socialdemokratiskt ledd regering efter valet 2006.

Jag tror att miljöpartiet spelar ett mycket högt spel för en obefintlig chans att få några ministerposter.

Å ena sidan kan det vara så att man bedriver någon typ av utpressning visavi Göran Persson: Erbjud oss ministerposter, annars går vi till val på EU-utträde!

Å andra sidan är det också möjligt att Göran Persson bakom kulisserna lovat miljöpartiet det ena och det andra mot att man i offentligheten tonar ned EU-motståndet.

I så fall är det uppenbart att Göran Persson avser att skada miljöpartiet. Miljöpartiet står nämligen huvudsakligen för två saker i svensk politik. Det första är dyrare bensin och det andra är motstånd mot EU.

Svenska folket är måttligt roade av såväl EU som högre bensinpriser, varför man kan sluta sig till att ett mindre EU-kritiskt miljöparti är dödsdömt.

Så enkelt är det och inser man inte detta är man korkad. Att tro att Göran Persson kommer att lova miljöpartiet ministerposter innan valet synes heller knappast realistiskt, eftersom det torde ligga i Göran Perssons intresse att inte förknippas med ett parti som tycker att bensinen är för billig.

Jag vet inte vad jag skall tro, men det står helt klart att ett nedtonat EU-motstånd är slutet för miljöpartiet.

De tyska kristdemokraterna planerar en höjning av momsen. Man har två syften: Det ena är att ge staten större inkomster och det andra är att möjliggöra en lägre inkomstskatt.

Problemet är bara att också moms är en form av inkomstskatt. Den enda fördel momsen har jämfört med en progressiv inkomstskatt är att den inte på samma sätt avskräcker människor från att arbeta.

Jämfört med en proportionell inkomstskatt har momsen emellertid inga fördelar alls. Däremot är den mera svåradministrerad och har ytterligare en ofta förbisedd nackdel.

Momsen betalas nämligen också av företag som går med förlust, medan ett företag som går med förlust och där inga medel lämnar företaget i form av utdelningar eller löner inte betalar ett enda öre i skatt i frånvaro av moms. Momsen är den kanske störst fienden till ekonomisk tillväxt just därför att praktiskt taget alla nystartade företag är förlustbringande enmansföretag där ägaren inte tar ut någon lön. Därför är det till och med troligt att ett slopande av momsen finansierat med en höjd inkomstskatt skulle leda till en kraftig uppgång i den ekonomiska aktiviteten.

Dessutom slår momsen väldigt hårt mot besöksnäringen. Inom EU tillkommer dessutom ytterligare ett problem: Detta problem är att man kan köpa varor i länder med låg moms och ta hem dem till länder med hög moms. Detta är skälet till varför många svenskar köper begagnade bilar i Tyskland. Den tyska momsen är ju som bekant "bara" 16%, medan den svenska är 25% och när man tar hem en begagnad bil från Tyskland slipper man betala svensk moms då Tyskland är ett EU-land och momsen redan betalats i Tyskland.

Om Tyskland höjer momsen till 18% kommer detta förmodligen att få tre huvudsakliga följder: Den första följden är att momshöjningen kommer att utlösa en konjunkturnedgång och den andra följden är att Angela Merkel kommer att bli tvungen att lämna ifrån sig kanslerämbetet redan nästa år då ordinarie val skall hållas.

Och den roligare följden är att den tyska momshöjningen kommer att utlösa en våldsam högkonjunktur i Luxemburg, där momsen endast är 15%. Den dag den tyska momsen kommit upp på svensk nivå kommer förmodligen Luxemburgs gator vara gjorda av guld.

Ett antal förment liberala regeringar har genomfört momshöjningar och följderna är dessvärre alltför väl kända. Hong Kong har ingen moms och detta är ett av de mest grundläggande skälen till Hong Kongs ekonomiska framgångar.

Jag citerar J. Munkhammar:

"2005-07-02 10:43:06Sympati-lockout? S k fackliga sympatiåtgärder är i praktiken legaliserat avtalsbrott. Medarbetare tas ut i strejk på en arbetsplats där avtal har skrivits på bara för att man någon helt annanstans inte är överens. En person uppmärksammade mig på att dess orimlighet kan belysas i frågan: ska arbetsgivare få genomföra "sympati-lockout"? Ska en företagare få starta en lockout av medarbetare trots att de har skrivit avtal bara för att man någon annanstans inte är överens?"

Huruvida en arbetsgivare skall få ta till sympati-lockout är en avtalsfråga. Om arbetsgivarna skulle kräva att en möjlighet att vidta sympati-lockouter i händelse av att man ville solidarisera sig med någon annan arbetsgivarorganisation skall detta förstås stå dem fritt.

I ett fritt samhälle råder negativ frihet och fullständig avtalsfrihet. Om arbetsgivarorganisationerna skulle börja kräva att möjlighet till sympati-lockouter skrevs in i kollektivavtalen skall ingen hindra dem från detta.

Om sedan detta ligger i arbetsgivarnas intresse eller om fackföreningarna skulle godta ett sådant kollektivavtal är en helt annan fråga.

Dessutom måste man faktiskt inse att arbetsgivarorganisationerna skriver på kollektivavtal, eftersom de anser att ett avtalslöst tillstånd inte skulle gagna dem. Man måste skilja mellan legalt och faktiskt tvång. Att skriva på kollektivavtal är inget legalt tvång.

Jag citerar J. Munkhammars blogg:

"2005-07-01 10:03:23Kriminalisera avtalsbrott. Centerpartiets stämma beslutade att partiet vill avskaffa fackföreningarnas rätt till sympatiåtgärder. Detta har lett till en omfattande debatt - och en viss förvirring om begreppen, där språkbruket har en slagsida åt ena hållet. Centern och de som stödjer deras uppfattning har börjat tala om plikt medan facket talar solidaritet. Sympatiåtgärder låter fint. Nära begrepp som just "solidaritet". Men vad det handlar om i sak är ju legaliserat avtalsbrott. Säg att en arbetstagare - eller en fackförening för arbetstagarens räkning - kommer överens med en arbetsgivare och tecknar avtal. Ska då den arbetstagaren, eller alla fackets medlemmar, få tas ut i strejk bara för att man på en helt annan plats inte kommer överens? Det har ju inget med den arbetsplatsen att göra, eller dess avtal och arbetstagare. De är ju överens och har skrivit på. Detta är fråga om huruvida man vill legalisera eller kriminalisera avtalsbrott, inget annat. Och saker ska väl kallas vid sina rätta namn?"

Nej, herr Munkhammar har faktiskt fel. Om en fackförening skrivit på ett avtal som innebär att man förbehåller sig rätten att vidta sympatiåtgärder så innebär det inget avtalsbrott att vidta sympatiåtgärder.

Om t. ex. bussförarna i Årgäng skriver på ett avtal där man förbehåller sig rätten att vidta sympatiåtgärder har man inte brutit mot något avtal om man gör så.

Vad Munkhammar och centerpartiet förespråkar är faktiskt en begränsning av avtalsfriheten. Och därför är det också orimligt att Munkhammar kallar sig liberal.

Alltsomoftast läser man om att svensk bryggerinäring pressas av privatimporterad öl, som kommer in från Tyskland och Danmark.

För att kompensera detta har nu ett antal svenska bryggerier börjat frakta öl till Tyskland, vilken sedan reimporteras av törstande svenskar.

Också om det trots all privatimport säljs en hel del svenskproducerad öl i Sverige torde det stå helt klart att den svenska bryggerikapaciteten är alltför stor för den svenska marknaden.

Härav kan man sluta sig till att det i framtiden kommer att produceras allt mindre öl i Sverige. För tyska och danska ölbryggerier är detta goda nyheter och kanhända får vi med tiden se svenskägda bryggerier som producerar "svenskt" öl i Tyskland och Danmark.

Om kunderna finns i Flensburg eller Fredrikshamn måste det ju bli billigare att producera där istället för i Borlänge. En annan möjlighet är att vi svenskar växlar till att dricka tyskt eller danskt öl.

Alltsomoftast läser man om att svensk bryggerinäring pressas av privatimporterad öl, som kommer in från Tyskland och Danmark.

För att kompensera detta har nu ett antal svenska bryggerier börjat frakta öl till Tyskland, vilken sedan reimporteras av törstande svenskar.

Också om det trots all privatimport säljs en hel del svenskproducerad öl i Sverige torde det stå helt klart att den svenska bryggerikapaciteten är alltför stor för den svenska marknaden.

Härav kan man sluta sig till att det i framtiden kommer att produceras allt mindre öl i Sverige. För tyska och danska ölbryggerier är detta goda nyheter och kanhända får vi med tiden se svenskägda bryggerier som producerar "svenskt" öl i Tyskland och Danmark.

Om kunderna finns i Flensburg eller Fredrikshamn måste det ju bli billigare att producera där istället för i Borlänge. En annan möjlighet är att vi svenskar växlar till att dricka tyskt eller danskt öl.

Det har talats en del om fastighets- och förmögenhetsskatterna på senare år.

Jag skulle vilja lansera ett förslag syftande till att göra dessa skatter kommunala.

Det vill säga: Varje kommun bestämmer hur höga eller låga dessa skatter skall vara och intäkterna från respektive kommun stannar i respektive kommun.

Förslaget finansieras genom sänkta statsbidrag till kommunerna.

En intressant aspekt är hur de moderatledda kommuner, som har många förmögna invånare skulle hantera en sådan situation. Moderaterna har ju drivit att skatten skulle slopas, men om man genomför ett slopande av förmögenhetsskatten i de kommuner där moderaterna har egen majoritet skulle detta medföra ett hål i den kommunala kassan, eftersom just de kommuner där moderaterna har egen majoritet är sådana kommuner där det finns gott om miljonärer.

Det samma gäller fastighetsskatten: Ju fler dyra villor det finns i en viss kommun, desto kostsammare blir det att slopa fastighetsskatten.

Enligt vad jag hörde på TV-nyheterna har ett bråk mellan Estland och Ryssland blossat upp. Det handlar om att Ryssland numera inte anser sig skyldigt att respektera det nyss ingångna avtalet om vilka gränser som skall råda mellan Estland och Ryssland.

Anledningen till detta är att Estland fogat vissa skrivningar om att Estland inte frivilligt anslöt sig till sovjetunionen, vilket stört ryssarna.

Självfallet har esterna rätt i sak, men jag anser likväl att det var en meningslös markering från Estlands sida. Estland borde inta en mera diplomatisk linje syftande till ett gott förhållande med Ryssland också om detta medför att man ibland inte säger det man vill och har goda skäl att säga. Sådan är diplomatin.

Dessvärre finns det en mycket tråkig aspekt av detta problem och den är att allt gräl mellan Estland och Ryssland gynnar EU-anhängarnana i Estland. EU framstår som ett bålverk mot den ryska björnen. Så om grälet fortsätter kan detta betyda att den estniska debatten om EU inte utvecklas så att estländarna kommer att inta en mera kritisk hållning till EU. Hade ryssarna visat god min är jag ganska säker på EU-motståndet i Estland ökat, eftersom ett fridsamt Ryssland förtar mycket av EU-anhängarnas argumentation.

Jag tycker att Estland har goda skäl att vilja tillhöra NATO, men knappast EU. Men allra bäst tror jag att det hade varit om Estland aktivt eftersträvat ett fredsamt förhållande till Ryssland genom att efterkomma ryssarnas krav om en bättre behandling av de ryskspråkiga i Estland.

Att bygga ryskspråkiga skolor är både trevligare och billigare än stridsvagnar.

Pressklip från DN:

"Att begrepp som herrklippning försvinner från frisérsalongerna tycker han är ett led i den pedagogiska uppgiften att förklara att diskriminering är förbjudet på alla områden."

Det är alltså numera förbjudet att saluföra tjänsten "herrklippning".

Jag saknar ord för att uttrycka hur illa jag tycker om denna typ av politisk klåfingrighet. Men man kan ställa sig frågan om inte nästa steg vore att förbjuda särskilda herr- och damtoaletter.

Och borde man inte förbjuda pissoarer avsedda uteslutande för personer, som kan urinera stående. Inte bara kvinnor utan dessutom rullstolsbundna diskrimineras av detta orimliga förhållande.

Eller också kan man förbjuda begreppet herrtoalett och istället upplysa om att här finns faciliteter som möjliggör tömning av blåsan i stående ställning.

Och varför skall man överhuvudtaget tillåta att någon använder sig av de sexistiskt laddade orden kvinna och man?

Vem som helst kan konstatera att det finns vissa skillnader mellan män och kvinnor. Och det är mer än tillräckligt att det råder likhet inför lagen. Att t. ex. förbjuda begreppet herrklippning är så till den grad löjeväckande att de som röstat för denna lag borde utsättas för sinnesundersökning.

Och om en eventuell borgerlig regering inte river upp detta övermåttan löjliga beslut frågar jag mig varför man skall göra sig besväret att rösta.

Enligt dagens nyhetsflöde har fru Anna-Maria Corazza Bildt blivit lurad på hela 10683 kronor av en bedragare från Eskilstuna. Mannen har beställt parmaskinka från fru Bildts firma och sedan fuskat med betalningen genom att ange ett oriktigt kreditkortsnummer.

Fru Bildts make, Sveriges förre statsminister, den ökände bedragaren Carl Bildt lurade många att rösta ja till EU.

Och i det sammanhanget är 10683 kr. en struntsumma. EU-medlemskapet har säkert kostat varje enskild svensk betydligt mer än 10683 kr.

Under senare år har man kunnat läsa om Estlands fenomenala ekonomiska framgångshistoria. Och i anslutning till att landet blev självständigt fördes faktiskt en väldigt, väldigt bra ekonomisk politik.

Valutan baserades på det näst bästa man kan tänka sig efter guld, nämligen D-mark och handelspolitiken innebar faktiskt totalt fri import fram till och med 1999. För en övertygad anhängare av marknadsekonomi var det som en saga.

Dessvärre har numera EU-bacillen smittat ned detta underbara land, som numera har kvoterad import, sockerprisreglering och mjölkkvoter.

Och detta har lett till en mindre lyckosam konsekvens. Från att ha varit nummer 75 bland världens dyraste respektive billigaste 150 huvudstäder har Tallin nu klättrat till nummer 60, dvs. åt helt fel håll. Det råder ingen tvekan om att livsmedelspriserna stigit avsevärt i Estland sedan landet blev medlem av EU.

I Lettland är situtionen ännu värre, eftersom lönenivån i Lettland är märkbart lägre än i Estland. Letterna har alltså, liksom esterna fått det mycket sämre genom att ansluta sig till EU.

Vad Lettland anbelangar är andelen ryssar i befolkningen betydligt större än i Estland. Detta öppnar ett mycket intressant perspektiv: Saken är nämligen den att ett av de starkaste argumenten för EU-anslutning i de baltiska länderna inte har varit av ekonomisk art, utan istället har viljan att förankra sig i västsfären och distansera sig från Ryssland. Man får inte glömma att dessa länder varit en del av sovjetunionen.

Och detta betyder att de ryskspråkiga i Lettland har mycket få skäl att vara för landets EU-medlemskap. Förmodligen skulle en folkomröstning om det lettiska EU-medlemskapet i nuläget kunna resultera i en majoritet för ett utträde. Om detta skulle bli fallet kommer helt säkert Estland att haka på ut.

Och om Estland lämnar EU gör Sverige och Storbritannien, liksom Malta samma sak. I så fall kommer EU aldrig mer att bli sig riktigt likt.