flavianopolis

Enligt uppgift skall riksbankschefen Lars Heikensten avgå från sin nuvarande tjänst som riksbankschef i mars månad nästa år.

Samtidigt tror Riksbankens egna bedömare att inflationen är på väg uppåt och dessutom är nästa val ett valår. Kanhända är det så att Heikensten i samtal med den store ledaren antytt att det finns ett behov av räntehöjningar, vilket måhända gjort den store ledaren förnärmad. Sedan kan det också vara så att Heikensten är allvarligt oroad över Sveriges makroekonomi och att han ser vart den huvudlösa penningpolitiken riskerar leda oss och att han därför med varm hand överlämnar de obekväma besluten åt andra.

Allt detta bevisar att en centralbank aldrig kan vara i egentlig mening oberoende, eftersom centralbankens arbetsgivare är politiker. Dessutom riskerar en stabil floatvaluta att bli kraftigt överväderad på den internationella valutamarknaden med den påföljden att den inhemska industrin slås ut.

Med guldmyntfot och free-banking kan man kombinera total isolation från den politiska sfären, exceptionellt låg inflation samt en låg och tillväxtvänlig real växelkurs plus att vi slipper försörja människor som anställts för att ruinera Sveriges makroekonomi.

Det finns ett litet lettiskt parti som förespråkar att Lettland skall lämna EU, men kvarstå som medlemmar i EES. Ta gärna en litetn titt på deras site om ni har lust:

www.nato.lv

Problemet med gruppen är att man också är emot NATO-medlemskapet samt att partiet tycks ha en alltför vänsterinriktad framtoning för att "gå hem" hos de av historiska skäl starkt anti-socialistiska letterna.

Men argumentationen mot EU-medlemskap och för medlemskap i EES är utmärkt och partiet har realistiska möjligheter att komma in i det lettiska parlamentet vid nästa års val. I årets val till Rigas stadsfullmäktige lyckades partiet få ihop 12% tillsammans med likaså EU-fientliga f.d. kommunister och då hör det till saken att partiet tror sig ha starkare stöd utanför Riga.

Jag tycker att det är problematiskt att partiet samverkar med f.d. kommunister ur ett flertal både principiella och taktiska perspektiv, men Normunds Grostins - som leder partiet - har en oklanderlig anti-kommunistisk historik och stod definitivt på rätt sida också då detta var förenat med stor fara. Politics sometimes make strange bedfellows och kanske skall man snarare uppfatta det f.d. kommunistiska partiet som ett parti för etniska ryssar i Lettland. Jag vet inte.

Vi får se vad Eiroskeptiki kan lyckas med, men om de tar sig in i parlamentet och torgför sitt budskap om att Lettland kan vara en del av den europeiska marknaden, utan att uppslukas av den gryende europeiska staten kan detta föranleda övriga politiska krafter att ge sig in i en diskussion om detta. Och jag är säker på att Eiroskeptiki har goda förutsättningar att vinna den diskussionen, med den tänkbara påföljden att andra försöker ansluta sig till deras tankar om att tillhöra EES utan att tillhöra EU.

I så fall går Lettland en ljusnande framtid till mötes.

Jag har en del kontakt med en lettisk EU-motståndare vid namn Normunds Grostins. Han leder ett litet EU-skeptiskt parti, som ännu inte är representerat i det lettiska parlamentet, men väl i Rigas stadsfullmäktige.

Han meddelade just att han blivit intervjuad av flera lettiska radiostationer och att han fått tillfälle att framföra sitt budskap om en "norsk lösning". Grostins vill lämna EU och eftersträvar att Lettlands förhållande till EU skall vara reglerat på samma sätt som Norges förhållande till EU är reglerat.

Då hör det till saken att det redan finns ett lettiskt parti med parlamentsledamöter som är emot Lettlands medlemskap, men dessvärre är detta parti en avläggare till det gamla kommunistpartiet och partiet stöds paraktiskt taget uteslutande av de många ryskspråkiga lettländarna.

Jag hoppas att Normunds Grostins når framgångar bland sina landsmän och att hans vision förverkligas. Bland de östeuropeiska länder som blev medlemmar av EU 2004 är EU-motståndet avgjort störst i Lettland och dessutom är det närmast kompakt bland de etniska ryssarna i Lettland. Då hör det till saken att dessa utgör cirka 35% av befolkningen och cirka 20% av de röstberättigade.

Enligt vissa opinionsundersökningar är runt 70% av alla lettländare missnöjda med EU-medlemskapet och missnöjet gäller främst de prishöjningar som blivit den uppenbara följden av EU-anslutningen. Då klassificerar jag de etniska ryssarna som lettländare, men inte som letter.

Normunds Grostins slår därför in öppna dörrar då han propagerar för en "norsk lösning", eftersom Norge inte omfattas av EU:s jordbrukspolitik.

Av de politiska händelser som går att förutse är nog de stundande polska valen av störst intresse. Framförallt kommer dessa val ge en liten antydan om hur starkt EU-motståndet i Polen är. Vidare anses det troligt att de nu regerande ex-kommunisterna kommer att backa, inte minst beroende på skandaler inom regeringskretsen.

Det här kommer att bli intressant.

Jag vill här göra lite reklam för min nya blogg. Den handlar om hur man kan tillverka en högpotent naturmedicin med hjälp av vitlök och brännvin. Om någon tycker det verkar stolligt har jag förståelse för detta. Här kommer adressen:

http://garlicvodka.blogspot.com/

Som jag trodde har det bayerska separatistpartiet nått stora framgångar. Man har fått mellan fyra och fem gånger fler röster än man fick vid valen 2002 och nu nådde man cirka 0,5% i Bayern som helhet. Å andra sidan är faktiskt den procentuella tillväxttakten enorm.

Dessutom kan det tänkas att en eventuell skilsmässa mellan Quebec och Kanada kan komma att befrämja de bayerska separatisternas idéer. Vad det anbelangar sägs det att 1/3-del av bayrarna är öppna inför tanken på ett självständigt Bayern. Bayern har 16 miljoner invånare och skulle knappast kunna betraktas som en lilleputtstat.

En sak man inte skall förglömma är att de tyska väljarna sagt entydigt nej till höjd moms. Det är mycket bra om den tyska momsen förblir på 16%, eftersom detta faktum är ett problem för alla EU-länder med högre moms, däribland Sverige.

Ta gärna en titt på denna utomordentligt intressanta site som är det bayerska separatistpartiets site: http://www.bayernpartei.org/

Partiet är ett chanslöst kuriosum, men idén om ett självständigt Bayern har faktiskt många supportrar i Bayern. Tanken är fascinerande.

Varför är jag så nöjd med att det inte blir en borgerlig regering i Tyskland:

a) Kristdemokraternas skatteförslag var verkligt uselt och innefattade en momshöjning. Nu kastas detta förslag i papperskorgen.

b) Förhoppningsvis kommer Schröders valseger att ge en liten puff framåt åt de bayerska separatisterna. Jag vill se ett självständigt Bayern och en upplösning av förbundsrepubliken. Ett smörgåsbord av tyska stater skulle öppna för intensiv institutionell konkurrens.

Enligt de första prognoserna kommer de borgerliga partierna inte att kunna bilda någon ny regering i Tyskland. Socialdemokraterna, de gröna och det nya vänsterpartiet kommer tillsammans att ha majoritet och detta omöjliggör en borgerlig regering.

Det återstår två alternativ: Antingen sitter Schröder kvar och stöder sig fortsättningsvis på det nya vänsterpartiet eller också bildas en stor koalition av socialdemokrater och kristdemokrater.

Min gissning är att Schröder kommer att sitta kvar med passivt stöd av det nya vänsterpartiet. Bakom kulisserna är förmodligen relationerna mellan det nya vänsterpartiet och socialdemokraterna betydligt bättre än framför samma kulisser. Man kan ana att det nya vänsterpartiet är en taktisk fint avsedd att säkra socialdemokraternas maktinnehav.

Problemet har varit att de östtyska ex-kommunisterna inte kunnat ta sig in i förbundsdagen av egen kraft samtidigt som många traditionella socialdemokrater avvisat Schröders "reformpolitik". Alltså grundas ett nytt parti, som riktar in sig på just dessa grupper och socialdemokraterna kan sitta kvar med passivt stöd av det nya vänsterpartiet. Och i själva verket är partiet en skapelse av socialdemokraterna själva avsedd att säkra den egna maktställningen och i avsikt att tillfreddställa det vänsterorienterade väljarklientelet måste man understundom ställ till en offentlig drabbning mellan socialdemokraterna och den nya vänstern.

Dessutom uppnår man ytterligare ett syfte därigenom att socialdemokraterna framstår som mera mittenorienterade och därigenom lockar väljare från det borgerliga blocket.

Summan av det hela är att införlivandet av det gamla DDR i förbundrepubliken har förändrat tysk politik till de huvudsakligen katolska kristdemokraternas nackdel. Hade enbart "västtyskar" röstat hade Tyskland troligen fått en borgerlig regering och detta faktum kommer man nog bittert begrunda i de delar av Tyskland där kristdemokraterna har sin starkaste ställning.

Rimligen borde detta faktum stärka det bayerska separatistpartiet och jag är helt säker på att Edmund Stoiber skulle bli en historisk person om han ställde sig offentligt öppen till ett bayerskt utträde ur förbundsrepubliken.

Muren skapade två nationer och dessa två nationer passar inte i en stat.

"Miljöpartiet och socialdemokraterna har kommit överens om att bilda en koalitionsregering efter valet nästa år, om det parlamentariska läget blir det samma som i dag. Det sade Peter Eriksson (mp) i Ekots lördagsintervju. "

Om Göran Persson menade allvar skulle miljöpartiet redan sitta med i regeringen. Exakt vad Göran Persson är ute efter är oklart, men det är pinsamt uppenbart hur tända miljöpartisterna är på ministerposter. De går ju på vad som helst.

Ett tänkbart scenario är att Göran Persson helt enkelt vill sänka miljöpartiet under fyraprocentspärren och istället se F! som sin samarbetspartner efter valet.

Det faktum att miljöpartiet nu går med på socialdemokraternas krav bevisar att partiet köpt sig någon typ av garanti mot att hamna under fyraprocentspärren, men det kan mycket väl vara så att Göran Persson vill ha bort dem ur svensk politik en gång för alla.

Miljöpartisterna är pinsamt dumma, nästan i klass med Bengt Westerberg som skulle sitta i koalitionsregering med Ingvar Carlsson efter 1994 års val.

Jag är anhängare av flyktingamnesti utan reservationer. Dessvärre fick miljöpartiet och vänsterpartiet inte gehör för kraven på flyktingamnesti i budgetförhandlingarna.

Det skall bli intressant att se om miljöpartiet kommer att ge sitt fortsatta stöd till regeringen Persson, men om man gör det bevisar detta att partiet inte är något annat än en stödtrupp för Göran Persson och att partiet "köpt" sig garantier om att klara 4%-spärren.

Om de däremot drar in stödet för Göran Persson bevisar detta ingenting om hur det verkligen förhåller sig bakom kulisserna. Man kan tänka sig vadsomhelst och att följa det fortsatta spelet är av intresse, eftersom detta kan ge upplysningar om vad miljöpartiet och socialdemokraterna kommit överens om bakom kulisserna.

Miljöpartiet skall inte inbilla sig något annat än att Göran Persson är en utomordentligt slipad taktiker och att han enbart använder sig av miljöpartiet för sina egna syften. Miljöpartisterna skall absolut inte överskatta sin egen betydelse eller förmåga i detta spel.

GP rules!

Det tycks nu som om Angela Merkel inte kommer att vinna de stundande tyska valen. Med tanke på att hon föreslagit en höjning av den tyska momsen från 16% till 18% måste man säga att det är ett mycket lyckligt förhållande om hon inte blir vald.

Hade hon blivit vald och genomfört det förelslagna åtgärderna hade hon hursomhelst lidit ett svidande nederlag i nästa års ordinarie val. Jag är nämligen helt säker på att den föreslagna momshöjningen framkallat en allvarlig konjunkturnedgång.

Samtidigt finns det en mycket intressant aspekt på de tyska valen: Saken är den att om enbart västtyskar hade röstat hade Gerhard Schröders återstående tid vid makten varit synnerligen begränsad. Detta bevisar att det finns en allvarlig splittring mellan de nya och gamla förbundsländerna, men likväl finns det bara en tysk stat. Kanske kan detta förhållande ge lite näring åt de bayerska secessionisterna och i så fall vore detta mycket intressant.

En annan sak man inte får glömma är att Helmut Kohl mycket väl kunde ha varit tysk kansler än idag om han inte gått med på att avskaffa den älskade D-marken. Att Gerhard Schröder blev kansler 1998 beror nog till en viss del på att tyskarna "hämnades" på D-marken baneman Helmut Kohl.

Så CDU står sammantaget för en ganska dålig politik och då är det lika bra att Schröder får sitta kvar. Vad gäller den professor Paul Kirchhofs intressanta idéer om en synnerligen radikal skattereform har CDU tagit avstånd från dessa idéer, men likväl sägs det att Kirchhofs person gett en väldigt negativ publicitet åt CDU.

Diskussionen om en tysk flat-tax har nog bara börjat och inom en inte alltför avlägsen framtid kan man nog tänka sig att Tyskland får flat-tax. Att denna diskussion börjat får väl ses som den stora behållningen av årets tyska valrörelse.

Från Norge hör vi att höyre gjort ett katastrofval. Höyre är det enda partiet i norsk politik som är reservationslöst för norskt EU-medlemskap. Därför applåderar jag Höyres tillbakagång.

Å andra sidan har det näst mest EU-vänliga partiet haft vissa framgångar och det skall bli intressant att se hur Stortingets sammansättning förändrats med avseende på EU-anhängare och EU-motståndare.

Sammantaget tycks det emellertid som att en ny norsk medlemsansökan är ganska avlägsen och innan en sådan möjligen åter kan bli aktuell kan mycket hända. Exempelvis är missnöjet med EU-medlemskapet i Lettland betydande.

För oss EU-motståndare är det av största vikt att Norge står fortsatt utanför EU av två skäl. Det första skälet är exemplets makt, dvs. man går inte under som nation bara för att man inte tillhör EU. Det andra skälet är att Norge håller liv i EES-avtalet och att EES-avtalet måste leva vidare för att utträde skall vara en realistisk möjlighet.

Om bara ett enda land skulle lämna EU kan vad som helst hända och det skulle inte förvåna mig om denna diskussion skulle kunna bli levande i Lettland. Och kan Lettland gå ur kan Estland gå ur och kan Estland gå ur kan Sverige gå ur och kan Sverige gå ur kan Storbritannien gå ur och kan Storbritannien gå ur kan Malta gå ur.

De nyss nämnda länderna är nog de med det starkaste EU-motståndet.

Med ett enda undantag är jag helt säker på att junilistan inte har någon politisk funktion att fylla. Undantaget är att junilistan vill verka för att svenska folket genom namninsamling skall kunna ta initiativ till en folkomröstning. Detta är en utmärkt idé och vi som är emot Sveriges EU-medlemskap skulle med lätthet kunna få en folkomröstning om Sveriges fortsatta medlemskap till stånd. Förmodligen skulle vi också vinna folkomröstningen, men helt säker kan man inte vara.

För övrigt står junilistan inte för något annat än snömos. Är man emot EU, men för den gemensamma marknaden heter svaret nämligen EES. Att åka fram och tillbaka genom Europa och tala inför församlingar där ingen lyssnar och sedan marknadsföra detta som EU-kritik är faktiskt helt meningslöst.

Om man tänker sig att män fick gifta sig med mer än en kvinna och vice versa kan man tänka sig att män med flera hustrur skulle bli ganska vanligt med tanke på att det finns ganska mycket invandrare från arabvärlden i Sverige.

Detta är något feminister borde applådera. Rika och snygga män skulle säkert kunna få ett helt koppel av fruar och ju fler kvinnor som blir upptagna desto fler ensamma män kommer att bli desperata och bjuda över varandra bara för att få en kvinna.

Det vill säga: Kvinnor skulle gå från att vara överskottsvara till en hett eftertraktad lyx, endast tillgänglig för de rikaste och snyggaste männen.

Ur ett konsekvent feministiskt perspektiv kan man till och med tänka sig att legalisera polygami endast för män just i syfte att göra kvinnan till en bristvara.

Jag är en närmast fanatisk anhängare av frihandel. Emellertid skulle jag vilja kritisera en del av de argument andra anhängare av frihandel använder sig av.

Dessutom leder detta sätt att argumentera till att man indirekt erkänner vissa argument för att skydda den egna produktionen.

Man tänker sig att EU:s subventionerade export leder till att produktionen utanför EU hålls tillbaka till förmån för EU:s egen produktion och att detta skadar länderna utanför EU och att detta bidrar till att vissa länders ekonomiska utveckling hålls tillbaka.

Jag menar att så inte är fallet. Fram till 1999 hade Estland inga skyddstullar alls, varken på industrivaror eller jordbruksprodukter. Trots detta hade Estland en sedan ungefär tre år tillbaka stabil produktion av jordbruksvaror. Saken är nämligen den att i ett land utan skyddstullar kommer automatiskt priserna på jordbruksmark att anpassa sig till världsmarknadens priser på jordbruksvaror.

Är vete billigt kommer värdet på mark där vete kan odlas att vara så billigt att den som köper jord och odlar vete på denna jord kommer att ha en acceptabel inkomst då alla utgifter betalts.

Samma sak gäller socker: Är priset på socker lågt blir sådan mark där socker kan odlas att vara så billig att det blir intressant att odla sockerbetor. I Estlands fall odlades visserligen inget socker, men detta berodde på att andra grödor var mera lönande.

Man kan till och med tänka sig att det faktum att EU reglerar och kvoterar produktionen håller tillbaka den europeiska produktionen och att detta bidrar till att sydamerikanska sockerodlare tjänar mer än de skulle gjort om den europeiska produktionen inte kvoterats. I så fall är det den sydamerikanska stadsbefolkningen som blir lidande av EU:s sockerprisreglering, men inte de sydamerikanska sockerproducenterna.

Det är alltså felaktigt att tro att unilateral frihandel slår ut det inhemska jordbruket. Det gör den inte. Däremot leder det till att priserna på jordbruksmark anpassas till världsmarknadspriserna på jordbruksvaror.

Visserligen kan man tänka sig att t. ex. nordiskt land förbjuder import av vissa sydländska produkter i syfte att befrämja en inhemsk produktion, men om så sker är det konsumenterna i det land som begränsar importen som blir lidande.

Ett land tjänar alltså alltid på att ha en helt tullfri import alldeles oavsett hur protektionistisk övriga världen är. Och att den inhemska exporten hålls tillbaka är inget problem för det land som blir föremål för exportrestriktioner, utan för det lands befolkning vars import begränsas.

De verkliga kostnaderna för EU:s jordbrukspolitik består alltså i att konsumenterna inom EU drabbas av denna politik, liksom att den kan bidra till att världsmarknadspriserna hålls uppe därigenom att den europeiska produktionen begränsas.

Men EU:s jordbrukspolitik bidrar inte till någon misär för bönderna i tredje världen.

Ovan nämnde säger följande:

"- När bensinen stiger med 30 öre i veckan är det löjligt att kräva skattesänkningar med 25 öre, säger Eriksson och pekar på att en investering till biogas är lönsam efter 5.000 körda mil. "

Nej, visst har han rätt. Jag kräver istället slopad bensinskatt och fri hastighet på Sveriges motorvägar.