flavianopolis

Från och med idag blir det en bloggpaus. Pausen kommer troligen att vara till och med den 15 maj, men den 16 maj hoppas jag vara åter på banan om än att inspirationen att skriva kan komma att sina.

Till dess önskar jag mina läsare allt gott. Jag är på väg till Ryssland för att fira Påsk. Enligt den Ortodoxa tideräkningen infaller i år påskdagen den 27 april enligt gregoriansk tideräkning och den 14 april enligt juliansk tideräkning.

I Svenska Dagbladet står idag att läsa att den numera riksbekante man som avlossade dödande skott mot en ung man tillhörande ett ligistgäng, som trakasserat mannen och hans familj nu av socialstyrelsens rättsliga råd bedöms som allvarligt psykiskt störd. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1143845.svd

Jag har inte diskuterat frågan med en betydligt mer juridiskt kunnig och icke namngiven person, som jag brukar fråga innan jag publicerar något i ämnet straffrätt, men jag måste säga att jag intuitivt får känslan att detta handlar om en oriktig och otillbörlig bedömning från socialstyrelsens sida.

Jag tror att det hela handlar om att svenska myndigheter och domstolar är ytterst ovilliga att medge att nödvärnsrättens yttersta konsekvens är att privatpersoner, givet att ett antal rekvisit är uppfyllda, faktiskt får döda och inte i första hand gå fria från straff utan att nödvärnsrätt handlar om ansvarsfrihet.

För människor med ett i grunden socialistiskt sätt att tänka är det troligen djupt motbjudande att tänka tanken att någon annan än en myndighetsperson kan få döda och samtidigt ha grund för ansvarsfrihet och detta förklarar rimligen också varför domstolar i allmänhet lägger ut nödvärnsrätten rimligt när en polisman åberopar nödvärnssituation, men lägger ut den ytterst snävt och orimligt bokstavligt när en privatperson åberopar nödvärnssituation. Om det skall vara någon skillnad alls mellan när en polisman och privatperson åberopar nödvärnsssituation, vilket det strängt taget inte skall, skall i så fall tendensen vara att nödvärnsrätten bör utläggas en nyans mera generöst när en privatperson åberopar nödvärnssituation och anledningen till detta är att nödvärnsrätten i första hand tar sikte på brottsliga angrepp i polisens frånvaro och att man har väl så god anledning att förvänta sig sinneslugn från en polisman i jämförelse med en privatperson.

Problemet jag tror man försöker undvika är det förhållandet att man, på goda grunder, tror att allmänheten skulle bli mycket upprörd om man dömde mannen från Rödeby till fängelsestraff. Genom att på ett, enligt mitt intryck, mycket tveksamt sätt göra allvarlig psykisk störning gällande tror jag att socialstyrelsens rättsliga råd försöker ge domstolen en möjlighet att slippa döma mannen till fängelse, utan att domstolen skall behöva frångå den i grunden felaktiga bedömningen att han saknade grund för ansvarsfrihet.

Juridik borde handla om regler och deras nyktra tillämpning, men så är nog dessvärre inte alltid fallet.

I föregående text talades om en bloggpaus. Trots detta kan jag inte låta bli att delge mina läsare ett lysande bevis för att den finansiella marknaden i likhet med alla marknader kännetecknas av ett stort mått av imperfektion. Som säkerligen många av mina läsare finns det en tendens hos den så kallade Chicagoskolan att se allt som händer "på marknaden" som uttryck för någon högre mystisk kunskap, medan den österrikiska skolan anser att marknader fungerar imperfekt inte minst därför att marknadsaktörerna är lika obildade och dumma som folk i allmänhet och på den finansiella marknaderna dessa tendenser förstärks genom olika typer av flockbeteenden.

Jag anser visserligen att den österrikiska skolans kritik av den klassiska ricardianska teoribildningen är förenklad och felaktig, men likväl är jag en stor beundrare inte minst av Ludwig von Mises. Ludwig von Mises var en övertygad marknadsimperfektionist. Vad det anbelangar var varken Adam Smith eller David Ricardo marknadsperfektionister om än att de inte var anhängare av den då ännu icke uppkomna österrikiska skolan och betydelsefulla intellektuella motsättningar mellan den klassiska skolan och den österrikiska skolan verkligen finns.

Ett lysande bevis för hur dåligt de finansiella marknaderna rimligen måste fungera finner man när man tar del av följande uttalande från en av Nordeas mest betydelsefulla analytiker.

"Den underliggande inflationen rensat för livsmedel och energipriser är överraskande låg sedan ett par månader tillbaka och fortsätter i samma stil, påpekar Annika Winsth."

Skall man skratta eller gråta? För att åskådliggöra hur dumt jag anser uttalandet har jag komponerat följande uttalande.

"Bortsett från att jag lider av blödande magsår är magen i topptrim!"

Jag ber att få meddela att denna blogg kommer att vara tyst fram till och med 15 maj. Jag skall resa till Ryssland och fira Påsk. Jag önskar mina läsare och alla andra Glad Påsk.

Alla torde vara ense om att den officiellt uppmätta inflationstakten för tillfället klart och tydligt överstiger 2% i årstakt. Läs mer på följande länk.

http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_396489.e24

Det framstår som sannolikt att ett antal påstådda experter nu kommer att hävda att den för tillfället höga inflationstakten endast beror på vissa tillfälliga faktorer av övergående natur. Jag vill emellertid peka på att det finns starka skäl att anse att den för tillfället höga inflationstakten inte beror på tillfälliga faktorer utan att den för tillfället höga inflationen inte beror på något annat än en excessiv kreditexpansion.

Om man går ett år tillbaka i tiden och jämför de uppgifter över priser på Big Mac jag publicerar varje månad ser man att jag april 2007 inte publicerade någon Big Mac-statistik och att statistiken för maj inte är av den mera kompletta typ jag introducerade i juni 2007. Uppgifterna för mars 2007 har kompletterats i efterhand och jag har för avsikt att snart också komplettera uppgifterna från maj 2007.

Å andra sidan framgår det av statistiken från maj 2007 att det tyska priset på Big Mac inte har höjts alls sedan maj 2007, medan de svenska priserna har höjts från i genomsnitt 33,- kr då till idag 36,-. Då hör det dessutom till saken att någon gång under perioden efter den 2 mars till före den 1 maj 2007 de svenska priserna höjdes från i genomsnitt 32,- kr. till i genomsnitt 33,- kr. Å andra sidan skall detta ses mot bakgrunden att under samma tidsperiod det tyska priset höjdes från €2,99 till €3,10, varför alltså växelkursrörelserna mellan krona och euro skall justeras med hänsyn till detta.

Summan av hela resonemanget är den att kronan, trots de påtagliga svenska prishöjningarna och åtminstone betydligt mindre prishöjningar i Tyskland, inte försvagats. Kronan har alltså "klättrat" uppåt i reala termer och den starka kronan maskerar givetvis en del av inflationen. Man kan inte heller skylla på jordbrukspolitik när man jämför Sverige och Tyskland. Både Sverige och Tyskland omfattas ju av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU.

Om man tolkar inflationsstatistiken på detta sätt ser man alltså snart att den svenska inflationen är autentisk och hemmagjord i den betydelsen att en excessiv kreditexpansion är den absolut mest sannolika förklaringen. Allt eventuellt prat om tillfälliga faktorer och annat sådant är alltså ingenting annat än just prat.

Om Riksbanken inte höjer styrräntorna vid nästa penningpolitiska möte kan man goda grunder hävda att ett sådant beslut strider mot riksbankslagen, enligt vilken ju Riksbanken har att säkra ett fast penningvärde.

Idag står att läsa om att internationella valutafonden oroas av de stigande livsmedelspriserna. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1125513.svd

Det får anses uppenbart att en starkt bidragande orsak till prisstegringarna på livsmedel är att etanoldrift av bilar blir allt vanligare. Etanol tillverkas av jordbruksvaror och följaktligen drivs efterfrågan på jordbruksvaror upp.

En ohelig allians mellan jordbrukarlobbyn och den så kallade miljörörelsen tycks också ha bildats.

Jag anser att miljörörelsens argument för etanoldrift är så till den grad imbecilla att ingen vettig människa borde ta deras argument för etanoldrift på allvar. För det första släpper en etanoldriven bil ut precis lika mycket avgaser som en bensindriven. Därutöver har den en mycket högre förbrukning och summan av detta är förmodligen att utsläppen ökar i takt med att fler går över till etanoldrift.

För det andra driver etanoldriften upp efterfrågan på jordbruksmark. När efterfrågan på jordbruksmark ökar blir det lönsamt att hugga ned skog. Skog är bra för miljön, vilket alla som promenerat i Londons parker och njutit av den märkbart renare och friskare luften i en park än i övriga London kan intyga.

Summan är alltså att man ur miljösynpunkt inte vinner något alls genom etanoldrift, men det får anses stå klart att etanoldriften bidrar till ökande hungersnöd. Alla vettiga människor borde alltså bojkotta motoretanol. Bensin, som är en precis lika ren naturprodukt som etanol, är alltså till och med bra för miljön om alternativet är etanol och oavsett bensinens miljöpåverkan är det helt uppenbart galet att använda livsmedel som bilbränsle så länge det finns människor som svälter.

Jag kan förstå jordbrukarlobbyns argument för etanoldrift. Här handlar det om att tjäna pengar, men miljörörelsens argument är ingenting annat än fnoskiga och oavsett bevekelsegrunder är etanoldrift djupt omoraliskt, eftersom den bidrar till att människor svälter ihjäl. Inte ens om det vore sant att isbjörnar dör av värmeslag därför att vi kör bensindrivna bilar, vore detta någon anledning att använda etanoldrivna bilar eftersom dessa bidrar till att folk svälter ihjäl och har större utsläpp än bensindrivna. Bensin härstammar från naturen och till sin kemiska struktur är bensin snarlikt etanol och således är bensin i lika hög grad som etanol en ren naturprodukt.

I Svenska Dagbladet uttalar sig en företrädare för villaägarnas riksförbund till förmån för en sänkning av reavinstskatten. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1125279.svd

Enligt min mening finns ett antal goda skäl att slopa reavinstskatten, som enligt min mening förmodligen är den mest destruktiva av alla skatter. För det första finns rena rättviseskäl. En stor del av reavinsterna är ingenting annat än inflationsvinster och inflationsvinster borde inte beskattas alls, eftersom de egentligen inte är några inkomster.

Ett annat och det kanske mest avgörande argumentet mot reavinstskatten är att reavinstskatten minskar tillgången på riskvilligt kapital dramatiskt och dessutom leder till en kraftigt minskad cirkulation av det riskvilliga kapitalet. Dessutom medför reavinstbeskattningen ryckigare rörelser på börsen än vad som skulle vara fallet om inte reavinstskatten funnes. Stiger en aktie drar sig ägaren för att sälja, därför att han på grund av kursstegringen blir skattskyldig. Istället behåller han aktien, vilket förstärker uppgången. Faller aktien istället blir ägaren mera benägen att sälja, eftersom förlusten är avdragsgill. Detta förstärker fallet.

Hong Kong saknar helt reavinstbeskattning och föga förvånande är Hong Kong-börsen världens näst största handelsplats för aktier. London är nummer ett, Hong Kong nummer två och New York nummer tre. Behöver jag påpeka att USA beskattar reavinster? Vad gäller London är det så att utlänningar skrivna i Storbritannien är befriade från reavinstbeskattning. Det handlar alltså om ett uppenbart samband mellan orsak och verkan.

Jag anser att skattesystemet bör ändras så att på sikt hela beskattningen av hushållens kapitalinkomster slopas, liksom att 3:12-reglerna och den statliga inkomstskatten slopas. Däremot finns inga skäl att sänka den måttligt destruktiva bolagsskatten. Denna kan till och med höjas för att i någon mån finansiera de föreslagna sänkningarna, vilka ju egentligen också är en sänkning av beskattningen av företagande. Under den period som Västtyskland genomgick sitt ekonomiska mirakel var bolagsskatten ganska hög, men reavinstskatten efter sex månaders innehav av försäljningobjektet 0%.

Genom att höja bolagsskatten så att den blir högre än högsta skattesatsen i inkomstbeskattningen gör man dessutom en hel massa skatteplanering helt ointressant. Sverige skulle efter att de av mig föreslagna reformerna vara ett paradis för företagsamhet och skattebortfallets brutto är mindre än statens nuvarande budgetöverskott.

Vad väntar finansminister Anders Borg på?

Jag är medveten om att det som anförs i den text till vilken det finns en länk nedan inte bevisar att paret McCann är delaktiga i dottern Madeleines eventuella bortförande och sannolika död, men det är utan vidare tillräckligt för att man skall ha skälig grund för att säga att det finns stora frågetecken som måste rättas ut för innan man kan avskriva föräldrarna som huvudkandidater till det/de brott som sannolikt begåtts.

Läs den engelska texten på nedanstående länk.

http://prisonersvoice.blogspot.com/2008/04/mccanns-should-stop-running-long-enough.html

Idag klagar somliga över att statsministern och hans fru hade ledig klädsel vid ankomsten till Kina. Det anses strida mot den ganska gammaldags och formella etiketten i Kina. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_1122201.svd

Jag tror inte på något vis att statsministern varit omedveten om att det innebar ett allvarligt etikettsbrott att anlända till Kina klädd som en turist. Tvärsom tror jag att statsministern medvetet valt ett mycket subtilt och raffinerat sätt att förolämpa den kinesiska diktaturen. Den kinesiska statsledningen kan ju knappast kritisera statsministerns klädsel, eftersom ju detta vore ett än värre etikettsbrott än att medvetet klä sig mera ledigt än vad som får anses påbjudet.

Om statsministern tänkt som jag tror att han tänkt, har statsministern på ett alldeles lysande sätt visat vad han anser om den kinesiska diktaturen utan att använda något medel som kineserna kan använda som förevändning för att avvisa framtida kontakter. Det är nämligen mycket angläget att Kinas kontakter med omvärlden fortsätter därför att dessa befrämjar utvecklingen mot öppenhet och demokrati.

Alla representanter för stater som ogillar den kinesiska diktaturen bör fortsättningsvis se till att alla officiella representanter kommer i jeans och t-shirt för att på detta förfinade sätt markera avståndstagandet från den kinesiska diktaturen på ett sådant sätt att kineserna omöjligen kan finna en godtagbar anledning för att avbryta kontakterna med omvärlden.

Detta är lysande!

Enligt vad jag kan förstå avtecknar sig nu en viss konjunkturavmattning och snart skall Riksbanken besluta om styrräntorna. Detta är en svår uppgift av det skälet att konjunkturavmattningen skenbart talar för sänkta styrräntor, medan inflationsstatistiken talar för höjda styrräntor.

Jag är helt övertygad om att en starkt bidragande orsak till konjunkturnedgången är den förstärkning av den reala kronkursen som låter sig observeras genom att studera min månatliga statistiksamling angående växelkurser och Big Mac-priser. Priserna har höjts i Sverige och trots detta har kronan inte försvagats och följden är att Sverige blivit dyrare i förhållande till omvärlden och följden av detta är att konjunkturen mattas av. Däremot skall inte betydelsen av påstådd smitta från USA överdrivas.

Samtidigt bör man i sammanhanget komma ihåg att konjunkturavmattningar har en viss fördröjning. Om orderingången planar ut eller minskar, har detta inte alltid någon omedelbar effekt av det skälet att produktionen uppvisar en eftersläpning i förhållande till orderingången. Alltså kommer de flesta svenska företag att ha hög produktionsvolym ytterligare en tid, även om orderingången nu planar ut eller minskar.

Vad Sverige nu behöver är en lägre real kronkurs. Antingen måste priserna i Sverige falla, eller kronan falla eller allra helst behöver priserna i Sverige och kronkursen falla. Vägen dit heter höjda styrräntor om än att höjda styrräntor kan ha den effekten att kronans nuvarande styrka accentueras ytterligare med en förstärkt konjunkturnedgång som följd. Detta är dock oundvikligt om syftet är att skapa en deflationär impuls. Så snart den kommer kan man dock utgå från att kronan inte kommer att förstärkas så mycket som motiveras av prissänkningarna med den påföljden att den reala kronkursen kommer att falla och konjunkturerna stabiliseras.

Enligt min övertygelse är det i nuvarande situation med exceptionellt hög real kronkurs enkelt att framkalla en deflationär impuls, eftersom prisnivån tycks reagera känsligare på deflationära åtgärder om den reala kronkursen är hög än om den reala kronkursen är låg.

En centralbank som strikt och närmast mekaniskt följer ett symmetriskt inflationsmål, kommer att stabilisera konjunkturerna utan att avse det medan en centralbank som försöker stabilsera konjunkturerna kommer att lyckas med att såväl destabilisera konjunkturerna som att urholka penningvärdet.

Enligt min uppfattning finns det en centralbank som gjort förhållandevis bra i från sig under senare år och den centralbanken är Bank of England under professor Mervyn Kings ledning. För tillfället kostar en brittisk Big Mac £1,99 och enligt the Economist var priset på en Big Mac redan 2001 så högt som £1,99. Uppenbarligen har man alltså klarat av att upprätthålla ett anständigt mått av inhemsk prisstabilitet.

Samtidigt är faktiskt Storbritanniens reala växelkurs för tillfället västeuropas lägsta. I inget annat västeuropeiskt land kan man köpa en Big Mac så billigt som i Storbritannien och detta är förmodligen ett resultat av det förhållandet att Bank of Englands ganska tydliga höjningar av styrräntorna under 2006 och 2007 skapat en rädsla för recession och därmed en ökad sannolikhet för sänkta styrräntor, samtidigt som de under slutet av 2007 och början av 2008 genomförda sänkningarna bidragit till att försvaga pundet.

Jag anser visserligen att Bank of England, genom att sänka styrräntorna, och eventuellt åter sätta fart på kreditexpansionen leker med elden och detta gäller i all synnerhet av det skälet att åtgärder som syftar till att elda på kreditexpansionen är mera effektiva om den reala växelkursen är låg, men på det hela taget får Bank of England ändå godkänt.

Vi får se om Bank of England idag och som väntat genomför ytterligare sänkningar av styrräntorna, men jag utesluter inte att den väntade sänkningen uteblir. Inflationstakten uppgår för tillfället faktiskt till 2,5%, vilket överskrider målet ganska tydligt. Å andra sidan menar jag att det finns vissa indicier på att det brittiska finansministeriet utövar påtryckningar mot Bank of England och att Bank of England åtlyder dessa för att dess formella oberoende inte skall hotas, om än att undfallenheten gentemot finansministeriet de facto betyder att oberoendet inte längre finns.

Å andra sidan finns en ganska uppenbar risk för att den brittiska inflationstakten under hösten kommer att stiga så tydligt att Bank of England inte rimligen kan göra annat än att åter höja styrräntorna för att det inte skall bli alltför uppenbart att man agerar utifrån principen att härtill är vi nödda och tvungna. Det kommer att vara oerhört intressant att följa Bank of England och det brittiska priset på en Big Mac under det kommande året.

Jag menar vidare att Sveriges Riksbank bör lära sig av Bank of England att stram penningpolitik och, bortsett från Island, västeuropas högsta styrräntor inte leder till real appreciering och minskande sysselsättning. Trots vissa lindriga kristecken på den brittiska fastighetsmarknaden har Storbritannien fortfarande mycket hög sysselsättning.

I den norska tidningen Dagbladet står idag att läsa om en ny färjeförbindelse mellan Strömstad och Sarpsborg. Läs mer på följande länk.

http://www.dagbladet.no/nyheter/2008/04/09/532006.html

En mycket intressant aspekt på detta är det förhållandet att den skattefria handeln ombord på båten måste upphöra i samma stund som Norge, mot förmodan, blir medlem av EU. Blir Norge medlem av EU är ju Sverige och Norge förenade i en fiskal union, vilket omöjliggör skattefri handel på båtar länderna emellan. Det är av det skälet Åland inte tillhör EU:s fiskala union. Hade Åland tillhört den fiskala unionen, hade nämligen ingen skattefri handel kunnat bedrivas på ålandsfärjorna.

Om norrmännen än en gång blir tillfrågade angående anslutning till EU måste alltså törstiga norrmän väga de större införselkvoterna mot att all handel på färjor mellan Sverige och Norge skattebeläggs. Sannolikt kommer färjetrafiken mellan Sverige och Norge att expandera och kanske är inte den dag så avlägsen då Sverige lämnar EU.

Man kan alltid hoppas.

I Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter står idag att läsa att den första hastighetsbegränsningen på autobahn införts. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1114813.svd

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=759420

Helt riktigt står att cirka hälften av de tyska motorvägarna saknar annan hastighetsbegränsning än vad som följer av de allmänna reglerna om anpassad hastighet samt att trots detta man avråds från att överskrida 130 km/h, även i de fall omständigheterna medger detta. Det är detta som kallas för fri hastighet.

Det är dock fel att hävda att Bremen är den enda del av Tyskland där det råder en närmre specificerad hastighetsbegränsning. Sådan hastighetsbegränsning finns på knappt hälften av de tyska motorvägarna, men eftersom grundregeln på motorvägar och andra mötesfria vägar är fri hastighet, måste på sådana vägar eventuell hastighetsbegränsning angiven som ett visst antal kilometer per timma uttryckligen anges. Annars gäller grundregeln.

Bremen är inte på något vis unikt. Vad man gjort i Bremen är att till fullo utnyttja de möjligheter delstaterna har att genom lokala föreskrifter begränsa högsta tillåtna hastighet. I andra delstater används dessa möjligheter mer eller mindre flitigt och i Bayern råder fri hastighet på 85% på av motorvägarna, medan i Bremen motsvarande tal numera är 0%. Redan innan beslutet i Bremen gällde dock samma sak i delstaterna Hamburg och Berlin, där det alltså inte heller finns några vägar med fri hastighet, om än att det strängt taget handlar om att samtliga vägar på vilka det som grundregel råder fri hastighet genom delstatlig föreskrift erhållit siffermässigt fixerad hastighetsbegränsning.

Dessutom bör man ha i minnet att frånvaron av siffermässigt definierad hastighetsbegränsning inte innebär att den som för ett fordon i så hög fart att trafiksäkerheten hotas, inte kan dömas för vårdslöshet i trafik. Detta är fullt möjligt och förutsätter inte att en olycka redan inträffat. Däremot kan man aldrig dömas för fortkörning på en sträcka som saknar i kilometer per timma definierad hastighetsbegränsning.

För övrigt finns inga ovedersägliga belägg för att de delar av de tyska motorvägarna som saknar hastighetsbegränsning är mera olycksdrabbade än de som har hastighetsbegränsning. Det enda man har lyckats belägga är att lågt trafikerade sträckor med hastighetsbegränsning är mera olycksdrabbade än lågt trafikerade sträckor utan hastighetsbegränsning.

Grundtipset är alltså att det i Tyskland också fortsättningsvis, som grundregel, kommer att råda fri hastighet för fria medborgare.

Idag går ett antal moderata kommunpolitiker ut och kräver att den så kallade värnskatten skall slopas. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=759046

Jag är visserligen anhängare av tanken på helt platt inkomstskatt och anser dessutom att den vådligt destruktiva beskattningen av enskildas kapitalinkomster helt borde slopas. Ingen kan alltså anklaga mig för att ha en missunnsam syn på folk som tjänar bra med pengar.

Samtidigt måste jag säga att de moderata kommunpolitiker som kräver att en skatt som inte drabbar annat än en mycket liten grupp höginkomsttagare skall slopas, samtidigt som man inte kräver att den tämligen drastiska skattekil som drabbar den stora grupp av människor som nätt och jämnt lyckas kvalificera sig för statlig inkomstskatt inte skall avskaffas, övergår mitt förstånd.

Rimligen kunde man göra så att den nuvarande skattesatsen på mycket höga inkomster kvarstår oförändrad, eller rent av höjs, samtidigt som den statliga inkomstskatten helt slopas för dem som inte kvalificerar sig för den högsta skattesatsen, men idag betalar statlig inkomstskatt. Detta skulle bidra till att stärka drivfjädrarna för betydligt fler och med stor sannolikhet öka den ekonomiska tillväxten.

Det finns ingen anledning att ge sina politiska motståndare gratispoäng. Skattesänkningar för de allra rikaste är att ge sin motståndare gratispoäng. Om skatten skall bli helt platt, vilket jag anser eftersträvansvärt, kan regeringen med fördel vänta till dess den vunnit ytterligare ett val.

Enligt min uppfattning borde riksdagen/regeringen snarast ålägga Vägverket att utreda vad som krävs för att motorvägssträckor som hösten 2008 kommer att få hastighetsbegränsningen höjd till 120 km/h, med bibehållen eller förbättrad säkerhetsstandard, skulle kunna få hastighetsbegränsningen höjd till 130 km/h.

Dessutom borde riksdagen/regeringen ålägga vägverket att utreda vilka sträckor som, efter de planerade förändringarna hösten 2008, kommer att ha bibehållen hastighetsbegränsning på 110 km/h, men vilka med förbättringar skulle kunna hantera högre hastighetsbegränsning än 110 km/h. Ett uppenbart exempel är sträckan strax söder om Jönköping vilken enligt min mening med kraftiga mitträcken inte skulle behöva någon hastighetsbegränsning alls. Om denna sträcka förses med kraftiga mitträcken, vore det utan vidare försvarligt att höja hastighetsbegränsningen till 130 km/h, men trots de planerade förändringarna kommer denna sträcka också efter de planerade förändringarna inte ha högre hastighetsbegränsning än 110 km/h.

Enligt min bestämda uppfattning är det ingenting annat än en första klassens trafiksäkerhetsskandal att det fortfarande i Sverige finns motorvägar helt utan mitträcken och att de mitträcken som finns är av den uppenbart undermåliga vajertypen. Vajerräcken är en bra sak på smala vägar som inte ursprungligen planerades som mötesfria, men där man av trafiksäkerhetsskäl vill minska sannolikheten för en mötesolycka dramatiskt.

Däremot hör vajerräcken inte hemma på motorvägar. Motorvägar skall vara vägarnas "elitserie" och på motorväg skall risken för en mötesolycka vara så nära noll som överhuvudtaget är möjligt. Vajerräcken är en nödlösning, om än en bra sådan. Samtidigt menar jag förstås inte att en motorväg helt utan mitträcken är bättre än med vajerräcken.

Vad gäller motorvägen strax söder om Jönköping är det sant att denna visat sig mera olycksdrabbad än man har haft anledning att förvänta sig med tanke på vägens dragning och de enorma siktsträckorna. Förklaringen är med största sannolikhet att den dels saknar ordentliga mitträcken och dels att vägens standard är så hög att hastighetsbegränsningen bidrar till att stressnivån blir så låg att den låga stressnivån blir en olycksfaktor i sig. Om denna väg försåges med kraftiga och dubbla mitträcken av den tyska ståltypen eller rent av i betong utförda, skulle denna sträcka utan vidare medge 130 km/h som högsta tillåtna hastighet.

Den absolut mest avgörande olycksfaktorn på motorväg är hur effektiv mötessepareringen är, medan hastighetsbegränsningen inte har någon avgörande betydelse och att det rent av kan vara så att en alltför låg hastighetsbegränsning kan vara en olycksfaktor i sig. Jag tror att så är fallet på sträckan strax söder om Jönköping. Man blir helt enkelt ouppmärksam när man kör på en höghastighetsväg i en för moderna bilar konstlat låg fart.

Vad gäller ekonomi, menar jag att Sverige har råd med riktiga mitträcken om Ungern har det och Ungern har bevisligen råd med riktiga mitträcken. Dessutom sägs i många situationer att en människoliv är ovärderligt och eftersom kraftiga mitträcken på alla svenska motorvägar skulle bidra till att färre dödades i trafiken och dessutom finansministern signalerat att investeringar i infrastruktur kan bli aktuella för att möta den sannolikt annalkande konjunkturnedgången, borde riktigt ordentliga mitträcken på alla svenska motorvägar kunna försvaras ur ett antal synvinklar.

I Svenska Dagbladet står att läsa om några skridskoåkare som kommit i beröring med en varg. Vargen visade sig vara långtifrån så skygg som görs gällande av "vargkramarna". Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1094231.svd

Samma bild, nämligen att vargen är ett ganska oskyggt djur som hela tiden prövar och tänjer gränserna i förhållandet med människan, ges av alla människor som lever i närheten av vargrevir. De så kallade vargkramarnas påståenden om vargens exceptionella skygghet är alltså något som inte bekräftas av erfarenheten.

Dessutom skulle jag gärna vilja lägga till att tamhunden kanske är det allra bästa beviset för att såväl varg som hund är djur med stor förmåga till interaktion med människan. Tamhunden anses ju vara en domesticerad varg. Människan har alltså troligen fångat vargungar, som blivit tama och undan för undan har människan bedrivit en avel där de för människan nyttiga egenskaperna förstärkts och de för människan farliga och/eller onyttiga försvagats.

Man bör dock komma ihåg att tamhundar kan förvildas och att det i Australien finns gott om så kallade Dingos, som är avkomlingar till förvildade tamhundar och lever på ett sätt som påminner om vargen. Vargen och hunden är alltså mycket närstående och så närstående att hybrider av båda könen är fertila redan i första generationen. Vad gäller korsningar mellan exempelvis serval och tamkatt är det emellertid så att fertila hannar förekommer först bland tredje generationens hybrider.

Det är också väl känt att ett stort antal djurarter under inga omständigheter låter sig domesticeras. Zebror är ett exempel och lodjur blir omöjligen mer än halvtama. Man kan alltså inte avla fram ett lodjur som ligger på soffan och latar sig för att av och till bege sig till matskålen, eller "gå på lådan". Däremot är det faktiskt inte på något vis omöjligt att så till den grad domesticera vargen att den blir till ett keldjur. Det är just det människan gjort och resultatet är tamhunden.

Detta hade givetvis varit omöjligt om inte vargen redan från början vore ett djur vars skygghet för människan är ganska begränsad och framförallt övervinnbar. Vargen är till och med intresserad av människor och vore det inte så funnes det inga tamhundar. Bilden bekräftas av skridskoåkarnas berättelse, liksom att människor som lever i närheten av vargrevir ger precis samma bild.

I Svenska Dagbladet finns idag en text där en så kallad vargkramare får komma till tals. Läs texten på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1088969.svd

Å ena sidan säger ifrågavarande vargkramare att vargen under vissa omständigheter kan vara farlig för människan och samtidigt är textens första rubrik att vargen är ofarlig. Sedan står det att vargen i Sverige är ofarlig. Enligt min mening är detta är en lek med ord som riskerar föra den ouppmärksamme läsaren vilse.

Sanningen är den att sannolikheten för att en varg som har god tillgång till bytesdjur och saknar erfarenhet av människor skall angripa en människa är mycket liten. Däremot är det på intet sätt osannolikt att en oskygg varg, som saknar tillgång på bytesdjur, skall angripa en människa. Det är till och med känt att vargen i första hand angriper unga flickor och äldre damer och att förklaringen till detta troligen är att kvinnor inger vargen mindre respekt än män.

Problemet är emellertid att det redan finns oskygg varg i Sverige, om än att tillgången på bytesdjur än så länge är god. Detta ändras givetvis i takt med att vargstammen blir mera talrik och är båda villkoren uppfyllda, det vill säga att vargen blivit oskygg och att tillgången på bytesdjur blivit knapp, är det på intet sätt uteslutet att varg kan komma att angripa människor i syfte att äta upp den angripne.

Detta händer i Indien och även i Sverige finns det rapporter om att varg angripit människor, om än att syftet troligen ej varit att äta upp den angripne. Jag vill minnas att en man som försökte freda sin får blev biten i armen och att ganska nyligen en man sade sig ha blivit angripen av varg om än att en påstådd vargspårare påstod sig med säkerhet kunna säga att det var fråga om hundspår, trots att det är allmänt erkänt utomordentligt svårt att se skillnad på spår från varg och hund.

Vargen är i ett vidare perspektiv på intet sätt utrotningshotad och det finns inga goda skäl att inte utrota vargen i Sverige. Vill de så kallade vargkramarna värna vargen får de bekosta hägn inom vilka vargen är fredad.

Så här står det i Dagens Industri.

"Styrräntan på Island uppgår nu till 15 procent. Trots det har den isländska kronan förlorat nästan en fjärdedel av sitt värde gentemot euron sedan årsskiftet."

Det är visserligen sant att den isländska kronan i enlighet med teorien om köpkraftsparitet fortfarande är världens näst högst värderade valuta. Av det skälet är det tveksamt om man bör anse att den isländska kronan är lågt värderad, men likväl är det intressant att notera att den isländska kronan försvagats, trots höjda styrräntor.

Det finns nämligen en teori som går ut på att växlingskursrörelser bygger på att man lånar av centralbank med låga styrräntor för att låna ut till enskilda låntagare i länder med höga styrräntor. Att låna av Schweizerische Nationalbank, växla till sig isländska kronor och låna ut dessa till isländska villaägare, torde alltså vara en bra affär och driva upp den isländska kronan i förhållande till schweizerfrancen.

Teorien stämmer under en guldmyntfot och andra system med fasta växlingskurser och vissa möjliga fluktuationer kring en centralkurs, men givet flytande pappersvalutor är teorien av mycket begränsat värde av det enkla skälet att möjligheten till arbitrage förutsätter begränsade och överskådliga kursrörelser.

Förresten begriper jag inte varför islänningarna oroas av en svagare isländsk krona. Istället borde man se försvagningen som en möjlighet att slopa den isländska jordbrukspolitiken, då ju en svagare isländsk krona bidrar till att det uppstår ett naturligt tryck uppåt med avseende på priset på jordbruksprodukter uttryckt isländska kronor. Man kunde utan vidare aktivt devalvera den isländska kronan i syfte att bringa dess inre och yttre köpkraft i jämvikt och för att motverka den inflatoriska effekten av detta, kunde man övergå till unilateral frihandel på alla områden.

Den isländska kronan är en mikrovaluta och skadeverkningarna av en flytande växlingskurs är större ju mindre likvid ifrågavarande valuta är. Alltså finns det inget land som har bättre anledning att likvidera den egna centralbanken, eller övergå till valutafondssystem än Island.

Priset på en Big Mac i några olika länder:

Storbritannien: £1,99
Tyskland: €3,10
USA: $3,41 (Observera att denna uppgift inte uppdaterats sedan juli 2007.)
Irland: €3,60
Finland: €3,75
Danmark: 29,75 dkr.
Sverige: 35,- kr./37,- kr.
Norge: 39,- nkr.

Växlingskurser:

£1= 11,89 kr.
€1= 9,38 kr.
$1= 6,- kr.
1 dkr.= 1,26 kr.
1 nkr.= 1,16 kr.

Utländska priser i svenska kronor:

Storbritannien: 23,66 kr.
Tyskland: 29,08 kr.
USA: 20,46 kr.
Irland: 33,77 kr.
Finland: 35,18 kr.
Danmark: 37,48 kr.
Norge: 45,24 kr.

Utländska priser i procent av de svenska:

Storbritannien: 65,7 %
Tyskland: 80,8 %
USA: 56,8 %
Irland: 93,8%
Finland: 97,2 %
Danmark: 104,1 %
Norge: 125,7 %

Priset på ett uns guld:

5.339,85 kr.

Värt att notera sedan mars månads mac-roekonomi är att priset hos den franchisetagares priser jag följer har höjts från 35,- kr. till 37,- kr. Eftersom kronan inte försvagats i motsvarande mån mot en enda valuta är följden att den svenska kronans reala växlingskurs stigit avsevärt. Detta är ingenting annat än katastrof för Sverige och eftersom det samtidigt pekar på att den inhemska inflationen i Sverige är hög och kommer att förbli så ett tag framöver, är det nog överdrivet optimistiskt att räkna med att Riksbanken kommer att sänka styrräntorna inom en nära förestående framtid.

Om Riksbanken höjer styrräntorna ytterligare, vilket jag anser att Riksbanken bör göra, kan detta leda till att kronans reala växlingskurs stiger ytterligare. En annan möjlig effekt är att styrräntehöjningarna tvingar McDonald's att kapitulera och genomföra en McCut, att detta i sin tur avspeglar ett avtagande inflationstryck i Sverige, att inflationstakten avtar och att de då i förhållande till inflationstakten höga styrräntorna medför att sannolikheten för styrräntesänkningar framstår som stor och att detta i sin tur får kronkursen att rasa. I så fall har Riksbanken dragit högsta vinsten, eftersom den inhemska inflationen bragts under kontroll samtidigt som den svaga kronkursen medför en skjuts framåt för konjunkturerna.

Intressant att notera är att Finland för tillfället och för första gången har en lägre real växlingskurs än Sverige. Eftersom Finland har det högsta Big Mac-priset inom euroland, betyder detta att kronan enligt alla sätt att se på saken är övervärderad gentemot euron. Det är sannolikt att den höga reala kronkursen har en mera inflatorisk effekt i Finland än i någon annan av eurolands regioner.

Jag har denna månad inkluderat Irland i jämförelsen. Skälet är att Irland har en hög real växlingskurs och sannolikt i betydligt större utsträckning påverkas av sterlingpundets växlingskursrörelser än någon annan av eurolands regioner. Irland är alltså intressant, eftersom Irland inte så litet påminner om Finland. Finland har också en hög real växlingskurs och de monetära förhållandena i Finland påverkas med stor sannolikhet av den svenska kronans fluktuationer på ett sätt som påminner om hur samma förhållanden på Irland sannolikt påverkas av Sterlingpundets fluktuationer. Samtidigt är det uppenbart att Finlands beroende av Sverige är mindre än Irlands av Storbritannien.

Intressant att notera är också att den norska kronans reala växlingskurs i förhållande till den svenska kronan fallit avsevärt. Dels har Norge obefintlig macflation, dels har Sverige hög macflation och dessutom försvagas den norska kronan i nominella termer gentemot den svenska. En beaktansvärd faktor i sammanhanget är givetvis att Norge i utgångsläget hade en exceptionellt hög real växlingskurs och att den norska reala Big Mac-justerade växlingskursen för tillfället är världens högsta. Den isländska kronans fall har nämligen medfört att den isländska kronan inte längre är världens högst värderade valuta i förhållande till sin inre köpkraft uttryckt i Big Mac.

Det kan inte uteslutas att den norska kronans försvagning påverkat den isländska valutan på det viset att den reala försvagningen av den norska kronan medfört att det blivit svårare för Island att upprätthålla en real växlingskurs på extremt hög nivå.

För tillfället läser en bok av George Goschen om valutafrågor. Av denna bok har jag lärt mig att ordet växelkurser i allmänhet används på ett felaktigt sätt. Växelkurser avser egentligen priset på växlar i förhållande till alparikursen under en metallisk myntfot, medan förhållandet mellan två fiatvalutor vars värde fluktuerar fritt rätteligen bör benämnas med ordet växlingskurs.

Ytterligare värt att notera är att MAX Hamburgerrestauranger höjt priset på Big Mac-konkurrenten BIG! med exakt samma krontal som är fallet hos McDonald's. I höstas kostade en BIG! 38,-, men nu kostar den 40,-. Detta talar knappst mot uppfattningen att priset på en Big Mac bättre än ytterst få varor, om någon, avspeglar den verkliga inflationstakten.

Jag har noterat att den isländska kronan faller fritt. Senast jag kontrollerade kostade en euro 121,54 isländska kronor och en svensk krona 12,92 isländska kronor. Så sent som den 29 februari i år kostade en euro 99,62 isländska kronor och således har eurons kurs räknat i isländska kronor stigit över 20% på en dryg månad.

Jag har vid ett flertal tillfällen hävdat att även om Big Mac-index visar på olika valutors egentliga jämviktspunkter i förhållande till varandra är Big Mac-index en dålig prognosmetod om man försöker förutsäga olika valutors framtida rörelser. I fallet Island är emellertd graden av misalignment så grov att Big Mac-index faktiskt är en ganska bra prognosmetod.

Den senaste uppgift jag har tillgänglig är att priset på en Big Mac på Island uppgår till 469,- isländska kronor och eftersom samma pris i Sverige för tillfället uppgår till 35,- svenska kronor är den växlingskurs som skulle jämställa priserna i Sverige och på Island 13,40 isländska kronor per svensk krona. Jämför man med Tyskland och använder man det tyska priset på en Big Mac som referens för euroområdet blir resultatet att 469,- isländska kronor skall delas med €3,10, vilket ger resultatet att eurons kurs bör uppgå 151,29 isländska kronor.

Isländska kronan bevisar på ett utmärkt sätt att små valutor tenderar att få gravt missvisande växlingskurser och detta beror givetvis på att det inte krävs särskilt stora transaktioner för att sätta växlingskursen i rörelse. Bedriver man sedan så kallad inflation-targeting blir konsumentprisindex också missvisande därför att växlingskursens rörelser överskuggar effekterna av den inhemska kreditexpansionen och summan av alltihopa blir makroekonomisk härdsmälta.

Island borde definitivt gå över till en fast växlingskurs baserad på tanken att ingångskursen i förhållande till den tänkta modervalutan bör baseras på teorien om köpkraftsparitet. En möjlighet är ett currency board baserat på euro i förhållandet 150,- isländska kronor per euro. Genom att efter den superdevalvering detta skulle innebära avskaffa det statliga insättarskyddet garanterar man att kreditexpansionen inte blir alltför osund. Den lilla ön Saint Helena i indiska oceanen har ett currency board baserat på Sterlingpund och saknar insättarskydd. Detta fungerar helt uppenbart bättre än Islands flytande mikrovaluta.

Intressant att notera är att ingen av eurolands regioner uppvisar en så stor avvikelse i förhållande till euroområdets kärnländer med avseende på priset på en Big Mac som Island, trots att exempelvis Irland och Finland också uppvisar en prisnivå som avviker ganska tydligt från euroområdets kärnländer. Detta bevisar också att tesen om perfekt prissättning av flytande valutor inte är något annat än vidskepelse. Graden av avvikelse från köpkraftsparitet inom euroland är mindre, tack vare frånvaro av nominella växlingskursrörelser.

Allra helst skulle jag vilja se "halv" guldmyntfot, om vilken idé man kan läsa på följande länk.

http://flavianopolis.blogspot.com/2008/02/fixed-exchange-rate-is-answer.html