flavianopolis

Från och med idag och fram till ett okänt datum kommer Flavianopolis att tystna för ett sommaruppehåll.

Jag önskar alla glad sommar och ber att eventuellt få återkomma med en reseberättelse. Vart jag åker är ännu inte bestämt.

Enligt Svenska Dagbladet står det nu helt klart att en av de två tyskar som kidnappats i Afghanistan är död. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_16313154.asp

Givetvis är det alltid tragiskt när en människa dödas, men jag menar att man måste sätta denna händelse i sitt rätta perspektiv. Ur de afghanska talibanernas perspektiv har en ockupant dödats och de allra flesta människor accepterar att utländska ockupanter får eller rent av skall dödas om inte ockupationsmakten ger sig av självmant.

Man kan givetvis invända att de afghanska talibanerna försöker påtvinga afghanerna ett otidsenligt styrelseskick och att de därför måste störtas. Då invänder jag att om humanismen vore den verkliga drivkraften bakom de militära operationerna i Afghanistan kunde man med lätthet uppnå de humanitära målen genom att bevilja alla afghaner som så önskade asyl.

Sammanfattningsvis anser jag att utländska soldater inte har i Afghanistan att göra och att de som frivilligt begett sig dit och gjort detta i vetskapen att de kan komma att dödas har sig själva att skylla. Att döda eller dödas tillhör krigets spelregler precis som tacklingar är ett normalt inslag i ishockeyn. Talibanerna ser de utländska trupperna som ockupanter och även om jag inte delar talibanernas syn på hur samhället skall styras, är jag inte säker på att ståndpunkten är folkrättsligt oberättigad. Och återigen vill jag understryka att jag anser att Sverige borde bevilja alla afghaner villkorslös asyl.

Förhoppningsvis kan ett antal likkistor flugna till västeuropa få fler att inse att vi omedelbart borde sluta upp med att blanda oss i saker som vi inte har med att göra. Att vilja undvika konflikter enbart av det skälet att man vill undvika att landsmän dödas är en utmärkt anledning att avsluta ett militärt företag. Krig handlar om att förorsaka sin motståndare "kostnader" som får motståndaren att vika sig inför de målsättningar man vill uppnå.

Så här skriver en svensk bloggare:

"En snabb reträtt av USA vore därför ödesdigert, och man bör därför stanna tills vidare. Men det bästa vore att så småningom dra sig ur, och överlåta säkerhetsarbetet till inhemska styrkor, med hjälp av en FN-styrka som är stor och kraftfull nog att kunna bekämpa Al-Qaida."

Inte sällan är det så att vad som slarvigt kallas liberaler understödjer USA:s krigföring i Irak, medan vad som slarvigt kan kallas socialister/socialdemokrater i allmänhet är starka motsåndare till USA:s krigföring i Irak. Denna regel är dock inte utan undantag och trots, eller snarare just därför att jag är övertygad liberal, anser jag att USA snarast borde dra sig tillbaka från Irak.


För att förklara min tanke vill jag först och främst klargöra att jag inte är anhängare av så kallad anarko-kapitalism på det sätt som denna tankeriktning presenteras av David Friedman. Samtidigt menar jag att det är uppenbart att frånvaron av ordnad statsmakt snarare leder till att samhället tenderar att ordnas som en marknadsekonomi än en planekonomi och i denna mening är det inte oriktigt att beskriva mig som anhängare av anarkokapitalism. Den somaliska statens kollaps ledde till att Somalia fick marknadsekonomi helt enkelt därför att marknadsekonomi är den ordning som infinner sig i frånvaro av centraliserad styrning av samhället.

Å andra sidan menar jag att anarkokapitalisterna gör sig skyldiga till ett allvarligt intellektuellt misstag då de mer eller mindre förbiser att frånvaron av ordnad statsmakt ovillkorligen leder till att något annat kommer i dess ställe. Antag att man som registrerad ägare till en viss tomt skulle ges rätten att avskilja samma tomt från svenska staten och utropa denna tomt till en självständig stat alternativt statslöst territorium. Antag sedan att tomtens ägare skulle få besök av en delegation från ett så kallat MC-gäng. Konsekvensen av att territoriet avskilts från svenska staten blir rimligen att tomtens ägare inte kan ringa polisen och be polisen avlägsna MC-gänget från tomten. Ägaren av tomten skulle därför tvingas upprätthålla någon typ av eget militärt försvar av tomten med den påföljden att han skulle tvingas bygga upp en "egen stat" för att kunna upprätthålla den faktiska äganderätten till tomten.

Det ligger också i statens natur att den måste upprätthålla ett geografiskt definierat monopol på att tillhandahålla vissa typer av tjänster och om den inte gör det är det ingen stat. I fallet med tomten måste det helt enkelt vara så att tomtens "politiska ledning" måste "ha sista ordet" och dessutom förfoga över såpass mycket vapen och annat att han kan göra sin vilja gällande. Klarar han inte detta har han förlorat kontrollen över territoriet/tomten.

Samtidigt var det oerhört intressant att observera att den somaliska statens kollaps ledde till att landet delades upp i ett närmast oändligt antal de-factostater och att denna process försiggick tämligen spontant utan ingripande från någon större väletablerad stat. Samma sak skulle med största säkerhet inträffa i Irak om USA lämnade landet. Ett antal olika aktörer skulle försöka vinna kontrollen över olika mikroterritorier och sedan skulle det utbryta konkurrens dem emellan om att dra till sig sådant som lät sig beskattas.

Jag menar att en viktig uppdelning man kan göra när man delar upp olika politiska ideologier är att se en skillnad mellan dem som tror att spontana krafter tenderar att finna en naturlig jämvikt och dem som anser att det krävs omfattande ingrepp av en i grunden artificiell organisation för att skapa jämvikt. Alla partier i Sveriges Riksdag är i grunden att räkna till de politiska krafter som inte tilltror samhället någon större förmåga att finna naturlig jämvikt. Samtidigt finns en något större tilltro till samhällets förmåga att finna jämvikt på det ekonomiska området bland de borgerliga än bland socialister. Denna något större tro på de spontana krafterna är dock inte större än att borgerliga i allmänhet är starka anhängare av kartellagstiftning och att somliga är uttalade protektionister.

Man kan kalla dem som inte tilltror samhällets spontana krafter någon större förmåga etatister och dem som tilltror samhället större förmåga att finna spontan jämvikt anti-etatister. Därför anser jag att det framstår som naturligt att anti-etaister bör förespråka omedelbar amerikansk truppreträtt från Irak därför att man tilltror samhällets spontana krafter en förmåga att finna balans på egen hand. Lika naturligt bör det vara för en etatist att motsätta sig amerikansk truppreträtt från Irak. Att lämna man Irak "åt sitt öde" framstår som en riskfylld stategi, eftersom förmodligen ett ännu värre kaos snart skulle bryta ut än om man blir kvar i Irak och försöker kontrollera konflikten. Det behövs ju, enligt etatismen, närvaro av en stark och centraliserd stat för att unvika kaos.

Jag för min del tror att en amerikansk reträtt från Irak skulle leda till att någon form av inbördeskrig skulle bryta ut. Samtidigt tror jag att konflikten snart skulle lägga sig under förutsättning att ingen extern kraft gåve finansiellt stöd till någon av stridande krafterna. Visst kunde man tänka sig etniska rensningar på sina håll och säkerligen skulle en och annan bilbomb explodera, men konflikten kan inte bli bestående om ingen extern kraft underblåser den. Det kostar nämligen pengar att kriga och att hålla fred är lönsamt. Fred generar nämligen handel, som kan beskattas av olika "småfurstar". Jag tror alltså att en amerikansk truppreträtt skulle medföra att Irak ganska snart delades upp i ett antal "småfurstendömen" kontrollerade av olika skrupelfria typer med avsikt att kunna beskatta handeln i respektive territorium. Ganska snart skulle konkurrens dem emellan bryta ut och då skulle de så kallade marknadskrafterna tvinga dem att styra sina "småfurstendömen" på ett någotsånär snyggt sätt. Sedan skulle det förmodligen inte ta särskilt lång tid, kanske 20 år, innan Irak blev ett ganska trevligt land.

Under beaktande av vad jag skrivit framstår det därför som tämligen naturligt att citatet som inledde denna text härstammar från socialdemokraten Morgan Johansson.

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet ondgör sig överste Bo Pellnäs angående ständiga nedskärningar av de militära utgifterna. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_16268632.asp

Låt mig först klargöra att jag inte är radikalpacifist. Om ett land invaderas av främmande trupp är det, enligt min mening, på intet sätt moraliskt förkastligt att medelst krig avlägsna främmande trupp. När brittisk trupp 1982 avlägsnade argentinsk trupp från Falklandsöarna uppfyllde denna operation, enligt min mening, alla krav på ett rättmätigt krig.

Samtidigt anser jag att ett försvarskrig allltid måste ses som ett nödvändigt ont, eller något man endast tillgriper i yttersta nödfall och som svar på att en annan stat angripit det egna landet.

Jag anser vidare att försvarsmaktens utformning måste anpassas till hotbilden. Den enda hotbild som nu målas upp är att Ryssland under Putin framstår som ett större hot än 90-talets kristyngda Ryssland. Å andra sidan skall man ha i minnet att Putins olika utspel om att säga upp olika nedrustningsavtal och liknande är ett direkt svar på att USA under George W. Bush slutat att bedriva den typ av avspännings- och nedrustningspolitik som påbörjades under president Reagan.

Jag har vid ett flertal tillfällen besökt Ryssland och är helt säker på att Sverige inte på minsta vis är föremål för något militärt hot från Rysslands sida. Ryssarna är hjärtligt ointresserade av krig och det finns en stark folklig rörelse som vill slopa den allmänna värnplikten i Ryssland. Visserligen för Ryssland i någon mening krig i Tjetjenien, men här måste beaktas att det finns en stor rysk befolkning i Tjetjenien och att trots detta alla som tjänstgör i Tjetjenien är frivilligt rekryterade. Framstår det som sannolikt att detta Ryssland skulle komma att angripa Sverige? Man måste också betänka att Ryssland har ett mycket stort och snabbt växande handelsutbyte med västeuropa och att Ryssland av det skälet har ett intresse av goda relationer med västeuropa.

Liechtenstein har inget militärt försvar alls och jag är säker på att Sverige skulle klara sig utmärkt utan militärt försvar. Dem som tycker att försvaret är en viktig anlelägenhet hänvisar jag till hemvärnet.

Smugglingen av snus blir allt mer välorganiserad. Dagligen smugglas mellan ett och två ton snus in av snussyndikat, men polisen klassar inte handeln som grov organiserad brottslighet.

Av ett antal skäl anser jag att det sämsta som kunde hända världen näst ett storskaligt atomkrig vore att ovan avbildade Rudolph Giuliani valdes till Förenta Staternas president. Dessvärre framstår det för tillfället som sannolikt att han kommer att väljas.

Jag har läst en del om hur han genom kontakter med en ytterst dubiös prelat lyckats få ett i en katolska kyrka ingånget äktenskap ogiltigförklarat. Jag anser i och för sig inte att det faktum att han är frånskild skulle göra honom till en sämre president, men turerna kring hur äktenskapet ogiltigförklarats är minst sagt egendomliga och väcker en stark misstanke om att Rudolph Giuliani är en på det personliga planet ohederlig person.

Samma sak låter sig sägas om samme mans så kallade insatser i samband med attackerna mot World Trade Center 2001. Ett antal brandmän anklagar honom för att genom att att hela tiden ha sökt mediauppmärksamhet ha försummat att fullgöra vad som med rätta kunde ha förväntats av en borgmästare med den påföljden att ett stort antal brandmän förolyckades helt i onödan. Om detta är sant tonar bilden av en fullkomligt skrupelfri och maktgalen medial pajas fram.

Oaktat vad som låter sig sägas om denne Giulianis personliga heder står det helt klart att Giuliani står för exakt samma krigshetsarpolitik som George W. Bush och att George W. Bushs utrikespolitik kommer att fortsätta givet att Rudolph Giuliani väljs till Förenta Staternas president. Detta får inte ske och jag hoppas att det inte kommer att ske.

Jag har idag observerat att The Economist publicerat ett nytt Big Mac-index. Som kanske den uppmärksamme läsaren av denna blogg redan vet bedriver jag ingen egen efterforskning rörande de amerikanska priserna, utan publicerar istället den "färskaste" uppgiften från "The Economist".

Jag noterar att det amerikanska priset nu uppgår till hela $3,41. Troligen har därför under de senaste månaderna det av mig publicerade amerikanska priset varit något lägre än det verkliga. Mycket intressant är också att notera att Ben Bernanke & Co. inte alls har kontroll över den amerikanska inflationen. Nu är priset $3,41 och priset tycks stadigt stiga. I februari angav The Economist $3,22 som det amerikanska priset.

Läs mer på följande länk.

http://www.economist.com/finance/displaystory.cfm?story_id=9448015

Den intresserade bör snarast kopiera hela sidan, eftersom The Economist endast under en kortare tid låter siffrorna ligga gratis tillgängliga. Jag samlar på artiklar i ämnet och hoppas snart kunna publicera en sammanställning av Big Mac-index ända sedan 1986. Det visar sig snart att Big Mac-index ger en utmärkt bild av inflationen i olika länder och att växelkurserna i längre tidsperspektiv rör sig åt precis samma håll som Big Mac-index indikerar att de "borde" röra sig. Ett annat projekt är att med hjälp av Big Mac-index förklara spänningarna i ERM 1992-1993.

Jag återkommer med mer om detta.

Jag har just funnit att det går alldeles utmärkt att sätta rubriker till texterna och kommer därför att återigen börja skriva om än det ena, än det andra. Jag tänkte börja värma upp med en text om kartellagstiftning. Anledningen till dagens text är att ett antal svenska företag dömts att betala böter för att ha bildat en kartell. Läs mer om detta på följande länk.

http://www.e24.se/dynamiskt/fastighet_bygg/did_16150735.asp

Enligt min mening är ett karakteristiskt drag för ett verkligt fritt samhälle att företag fritt skall få bilda karteller i syfte att göra vinster. Karteller bör vara uttryckligen tillåtna helt enkelt därför att ett av de bästa medlen för att bekämpa karteller är att tillåta dem. Dessutom finns ingen anledning att tro att - ens i de fall de verkligen förekommer - de lyckas anrikta någon nämnvärd skada.

Om det stode företagen fritt att bilda karteller i syfte att kunna driva upp priserna skulle alla vara medvetna om att det pris ett företag kräver av sina verkliga och potentiella kunder mycket väl kan vara "riggat" genom hemliga överenskommelser olika företag emellan. Detta skulle göra potentiella köpare medvetna om farorna med att okritiskt anta anbud och föranleda kunderna att noggrant försöka göra sig en bild av vad som är ett rimligt pris innan de gåve sig i lag med en säljare. Detta skulle ha en starkt preventiv verkan på kartellbildningar.

Dessutom är det så att, i de fall en grupp av företag bildar en kartell, dessa företag undandrar sig själva viktig information om det verkliga marknadsläget. Detta förleder i allmänhet företag i en kartell att överinvestera. Med tiden står branschen där med överkapacitet och någon pressad deltagare i kartellen kan då komma att ge somliga kunder hemliga eller offentliga rabatter i syfte att få avsättning för sin produktion. Därför är förbudet mot kartellbildning rent av konsumentfientligt eftersom det knappast finns något mera fördelaktigt för konsumenterna än att överkapacitet råder i en viss bransch. Råder överkapacitet kan en kartell inte överleva två dagar och karteller manar ofta fram överkapacitet.

Därutöver är det så att praktiskt taget all ekonomisk teori, enligt min mening, överskattar betydelsen av konkurrens. Ett företag har alltid en god anledning att inte ta ut alltför höga priser och den anledningen är att ett högt pris gör verkliga och potentiella köpare mindre villiga att spendera pengar. Även om McDonalds hade monopol på att sälja hamburgare i Sverige skulle ett alltför högt pris verka omsättningsdämpande. Ett utmärkt exempel på att kapitalismen fungerar alldeles utmärkt även i en situation där ett företag har ensamställning på marknaden är Bank of Saint Helena på den lilla ön Saint Helena. Denna bank har ensamställning på marknaden och erbjuder trots detta sina kunder högst rimliga villkor. Man kan visserligen tänka sig att detta beror på att banken försöker förebygga uppkomsten av konkurrens, men jag menar att man bör beakta det förhållandet att det aldrig ligger i ett företags verkliga intresse att behandla sina kunder illa. Samtidigt är det förstås bra om marknaden är tillräckligt stor för att bära upp mer än en aktör, men om inte visar exemplet med Bank of Saint Helena att marknaden fungerar bra trots att det på grund av marknadens litenhet råder ett de-factomonopol.

Därutöver förglöms inte sällan att ett av de viktigaste sätten att förebygga verkligt störande karteller är det förhållandet att ett verkligt fast penningvärde gör köparna betydligt bättre rustade att veta vad en vara skall behöva kosta och således mindre benägna att köpa av någon som kräver ett orimligt högt pris. Under hela den period D-marken existerade var det faktiskt så att inflationstakten var tillräckligt låg för att ett antal varor stadigt skulle bli billigare eller åtminstone inte stiga i pris räknat i antalet mark och pfennig. Då hör det till saken att D-marken under sina 50 år av existens tappade 75% av sitt värde mot guldet. Så kostade exempelvis choklad i allmänhet färre D-mark och pfennig 1998 än 1973. 1973, då jag som 5-åring var i Tyskland för första gången, var det svårt att köpa en Ritter Sport chokladkaka för mindre än 1,09 D-mark. 1998 var det svårt att sälja en som kostade mer än 0,99 D-mark.

Långa perioder av fast penningvärde medför att folk lär sig att en viss och ofta förekommande vara åtminstone inte bör kosta mer än si och så mycket. Är penningvärdet däremot sladdrigt och fallande minskar köparnas sensibilitet, vilket gör det lättare att upprätthålla karteller. Ett annat sätt att motverka försök att upprätthålla alltför höga priser är att fastställa tulltaxan för alla importvaror till 0% på samma sätt som Estland gjorde 1992. Då kan alla inhemska prishöjare och karteller räkna med att mycket snart utländska konkurrentvaror kommer att göra livet surt för dem.

Summan av kardemumman är att karteller är ett normalt inslag i en kapitalistisk ekonomi och att de till och med fyller ett syfte därför att de bidrar till att överkapacitet byggs upp. Osunda eller omotiverade karteller faller på eget grepp givet att den ekonomiska politiken bygger på korrekta principer. Motiverade karteller kan endast överleva så länge det råder säljarens marknad. I de fallen bidrar dessutom kartellbildningen till att överkapacitet byggs upp och att köparens marknad inträder snabbare än vad som eljest varit fallet.

Av någon för mig okänd anledning går det för tillfället inte att förse texterna med rubrik. Detta känns ganska nedslående och av det skälet kommer jag inte att posta några nya texter förrän felet åtgärdats.

Jag skall emellertid kontrollera huruvida det, med hjälp av funktionen edit, är möjligt att ge texten en rubrik i efterhand. Efter att ha undersökt möjligheten har jag dessvärre kunnat fastställa att det är omöjligt. Tips angående hur man skall bära sig åt alternativt vem man skall vända sig till för att anmäla felet mottages tacksamt.

Enligt en teori styrs olika valutors växelkurser huvudsakligen av den så kallade räntedifferensen. Är räntorna högre i Ruritanien än i Rutenien, tros spekulanterna fly den rutenska valutan och köpa den ruritanska valutan.

Jag tror inte att så är fallet, eftersom enligt min mening teorin är orimlig och dessutom empiriska iakttagelser talar emot uppfattningen. Idag den 6 juli, strax efter att Bank of England den 5 juli höjt sina styrräntor, kostar ett brittiskt pund 13,54 kronor, men i söndags, då Bank of England fortfarande inte höjt sina räntor, kostade ett brittiskt pund faktiskt 13,74 kronor. Pundet har alltså försvagats märkbart under den gångna veckan, trots att Bank of England höjt styrräntorna. Pundet har, gentemot kronan, försvagats cirka 1,5% under några få dagar och det är helt orimligt att anta att detta skulle bero på att köpkraftspariteten mellan kronan och pundet förändrats så mycket under loppet av en vecka. Inte heller förmår den så kallade räntedifferensteorin förklara det inträffade. Enligt denna teori borde ju pundet ha stärkts under den gångna veckan.

Jag menar att det är mycket mera riktigt att säga att räntedifferenser huvudsakligen är valutaspekulanternas mer eller mindre träffsäkra prognoser över hur växelkurserna kommer att utvecklas. Tror man att euron kommer att stärkas mot kronan under de kommande tio åren, kommer räntan på tioåriga löptider i euro att vara lägre än motsvarande ränta i kronor. Däremot finns det ingenting som säger att valutaspekulanternas prognoser kommer att besannas och olika valutors räntestrukturer har förmodligen ännu mindre förmåga att ge några upplysningar om hur den framtida inflationen kommer att utfalla. Om räntan i kronor vore högre än räntan i euro och detta tolkas som en prognos om fallande kronkurs måste nämligen frågan huruvida kronan i utgångsläget är övervärderad eller undervärderad besvaras. Är kronan mycket högt värderad i enlighet med teorin om köpkraftsparitet, betyder detta att kronan i utgångsläget har en högre risknivå och denna högre risknivå kommer att yttra sig som högre räntor.

Den så kallade räntedifferensteorin är förmodligen endast tillämplig i en situation där ett visst land, med avseende på den egna valutan, försöker upprätthålla fast växelkurs gentemot ett annat lands valuta. Om exempelvis Storbritannien skulle försöka upprätthålla fast växelkurs gentemot euron, skulle britterna helt enkelt tvingas betala så hög ränta som krävdes för att spekulanterna inte skulle växla sina pund mot euro. Försvagas i så fall förtroendet för pundet, måste räntorna upp. Detta passar dock in på förklaringsmodellen att räntedifferenser avspeglar risknivåer.

Om därför Riksbanken, på grund av ECB:s uteblivna höjning, låter bli att höja styrräntorna i september menar jag att Riksbanken gör sig skyldig till ett allvarligt misstag. Riksbanken bör huvudsakligen inrikta sig på att identifiera huruvida den inhemska svenska penningekonomin befinner sig i en deflationär eller inflationär trend. Jag har observerat att flera av McDonald's franchisetagare nyligen höjt priset på en Big Mac från 33,- kronor till 35,- kronor. Enligt min uppfattning pekar detta mot att Sverige befinner sig i en inflationär trend och nu måste Riksbanken bryta denna trend.

Enligt min föreslagna penningpolitiska modell skall styrräntorna höjas 75 punkter per sammanträde så länge en Big Mac kostar mer än den gjorde för ett år sedan. Med tanke på att flera franchisetagare sänkte priset på en Big Mac under hösten 2006, framstår det som oerhört sannolikt att en Big Mac kommer att kosta mer än den gjorde för ett år sedan under hela hösten detta år. Med tanke på att ytterligare tre penningpolitiska möten skall avhållas innan årets slut skulle min modell medföra att reporäntan skulle ha höjts till 5,75% innan årets slut. Med tanke på att ECB:s reporänta nu är 4,00% framstår det därför som högst sannolikt att min föreslagna modell skulle komma att medföra att Sverige innan årets slut skulle komma att få en högre styrränta än euroland.

Enligt min mening finns dock inga skäl att misstänka att högre svenska styrräntor än de som råder i €uroland kommer att medföra en skadlig eller svårförutsägbar appreciering av kronan. Det är nämligen fel att tro att valutaspekulanterna helt mekaniskt flyttar sitt kapital in i den valuta som för tillfället avkastar de högsta nominella räntorna. Hela modellen förutsätter ju att framtida växelkursrörelser är antingen kända eller åtminstone lätta att prognosticera. Detta är ett orealistiskt antagande.

Det kan till och med vara så att kraftigt höjda styrräntor kan utlösa farhågor om att den svenska inflationen, på grund av styrräntehöjningarna, kan komma att bli så låg att Riksbanken kan bli tvungen att börja bedriva en mera aktivt inflationär politik med den påföljden att spekulanterna börjar sälja kronor och kronan faller. Därför menar jag att Riksbanken utan vidare kan och bör höja styrräntorna kraftigt under kommande höst. Slår man till "för" hårt kommer nämligen spekulanterna att börja befara att en mera expansiv politik kan komma att bli påkallad, vilket i sin tur av sig självt medför att penningpolitiken blir mera expansiv genom en lägre real kronkurs.

Jag har roat mig med att göra en sammanställning av vad Riksbanken beslutat vid sina penningpolitiska möten och jämföra detta med vad som hade blivit resultatet om man följt Big Mac-modellen. Under 2006 höll Riksbanksdirektionen åtta penningpoltiska möten. Vid sju av dessa höjdes styräntan med 25 punkter och vid ett av dem lämnades styrräntan oförändrad. Med min föreslagna modell hade styräntan bort höjas med 75 punkter vid varje enskilt av årets tre första penningpolitiska möten, höjas med 25 punkter vid varje enskilt av de två därpå följande möten, för att sedan sänkas med 50 punkter vid varje enskilt av årets två sista penningpolitiska möten. Slutsumman hade blivit en höjning med 1,75%-enheter. I själva verket höjde Riksbanken med 1,50%-enheter.

Under innevarande år hade Riksbanken bort sänka styrrräntorna med 50 punkter vid varje enskilt av årets två första penningpolitiska möten. Vid de två senaste penningpolitiska mötena hade styrräntorna bort höjas med 25 punkter. Slutsumman hade blivit en sänkning med 0,50%-enheter hitintills i år. I själva verket har Riksbanken höjt styrräntorna med 0,50%-enheter. Räknar man samman utfallet för 2006 och 2007 hade min modell medfört att styrräntorna hade höjts med 1,25%-enheter efter 2005 års slut. I själva verket har styrräntorna höjts med 2,00%-enheter sedan 2005 års slut. Den avgörande skillnaden består i att min modell tar ut svängarna kraftigare och snabbare.

Vad jag föreslår är alltså att minsta tendens till inflation möts av en hel massiv "hökattack" vid ett tidigt stadium, medan minsta tendens till begynnande deflation möts av en lika massiv "duvattack". Om detta kan uppfattas som ryckigt menar jag att denna invändningär svag av det skälet att realekonomin kan liknas vid en supertanker. Ger kapten full gas, kommer supertankern en supertanker inte i sken lika litet som den tvärstannar därför att kapten slår över til full back. Därför är det heller inte säkert att min föreslagna modell skulle ha medfört högre inflation, trots att ett strikt praktiserande av densamma sedan 2006 års början medfört att styrräntorna nu varit lägre än de faktiskt är. Under våren 2006 hade nämligen en mycket kraftig penningpolitisk åtstramning genomförts.

Däremot tror jag att man trimma ned inflationen avsevärt utan så mycket som temporära realekonomiska förluster givet att man slår till på ett tidigt stadium och gör det kraftfullt. ABS-bromsar fungerar så att de i omväxlande millisekundlånga intervaller slår till med full kraft för att i andra lika korta ögonblick lämna bilen helt utan bromsar. Människan upplever detta som om bilen bromsas ned lika kontrollerat mjukt som hypereffektivt.

Observera att texten ovan utgår från en och samme franchisetagares prisförändringar under de senaste åren.

Ett av de vanligaste argumenten mot uppfattningen att en stat i minsta möjliga mån bör blanda sig i främmande staters inre angelägenheter är argumentet att detta innebär att man i praktiken kommer att ställa sig likgiltig inför främmande staters övergrepp mot människor. Skulle vi inte gripa in i Afghanistan skulle exempelvis talibanerna fritt kunna härja och pådyvla afghanerna ett strängt islamistiskt styre befolkningen inte vill ha.

Jag menar emellertid att det inte tillhör svenska statens uppgifter att föra krig i Afghanistan. Svenska staten är en organisation avsedd för det svenska territoriet och dem som bor på detta territorium. Vill ett antal påstått ädla människor befria aghanerna från talibanismen får de gärna frivilligt ge sig av till Afghanistan, men svenska staten skall inte finansiera deras äventyr.

Det finns nämligen att antal goda argument för en utrikespolitik som ställer sig utanför alla konflikter, som inte innefattar det egna territoriet. Under kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870-1871 valde Storbritannien att helt ställa sig utanför kriget, vilket säkerligen hängde samman med att Storbritanniens premiärminister vid denna tid hette William Gladstone. Resultatet blev att Tyskland erövrade Elsass och Lothringen mot lokalbefolkningens vilja. Å andra sidan undveks ett europeiskt storkrig och fred kom att råda ända fram till 1914. När Tyskland återigen blev aggressivt 1914 valde emellertid britterna en annorlunda politik och resultatet blev ett första och sedermera ett andra världskrig.

Dessutom anser jag att neutralismen bör förenas med öppna gränser. Sverige har exempelvis öppna gränser gentemot Polen och Tyskland. Om man tänker sig en högst hypotetisk situation där Tyskland återigen skulle angripa Polen i syfte att återerövra de delar av Polen som tidigare var tyska, menar jag att Sverige borde ställa sig helt utanför konflikten. De polacker som emellertid önskade fly det av Tyskland invaderade Polen, liksom de tyskar som önskade desertera från den aggressiva tyska krigsmakten, vore välkomna till Sverige och skulle skyddas av svenska staten så länge de befunne sig i riket.

I en kommentar till föregående text skriver signaturen Knute om talibaner som skickar 6-åringar i självmordsväst mot amerikanska soldater. Detta är givetvis fruktansvärt, men det är inget skäl för USA att ha militär närvaro i Afghanistan. Hade USA struntat i Afghanistan, hade talibanerna inte haft några amerikaner att bekämpa. Hade USA haft öppna gränser hade de afghaner, som så önskat och kunnat, kunnat ge sig av till USA. Människor som avskytt talibaner hade givetvis fått hjälpa afghaner utan pengar att resa till USA, eller kunnat delta som frivilliga i ett inbördeskrig i Afghanistan.

Att öppna gränser är ett hypereffektivt medel mot diktatur bevisas av det faktum att Berlin-muren byggdes. Så länge DDR existerade var det nämligen så att en DDR-medborgare hade rätt att byta sitt DDR-medborgarskap mot ett västtyskt. Detta ledde till att så många människor flydde från DDR till Västtyskland att DDR bokstavligt talat riskerade tömmas på invånare. Muren stod färdig 1961 och hade utflyttningen fått pågå i samma takt som den pågick vid tiden för bygget av muren hade DDR 1970 varit helt folktomt.

Idag skriver Svenska Dagbladet på sin ledarsida om tre påstådda myter om terrorism. Enligt min mening gör sig artikelförfattaren skyldig till allvarliga intellektuella misstag och jag tänkte här försöka motivera varför jag inte delar Svenska Dagbladets syn på islamistiska terrorister.

Låt mig börja med att säga att jag tar starkt avstånd från terrorism och att jag inte är muslim. Tvärsom tycker jag delvis mycket illa om islam. Jag uppfattar nämligen islam som en förvrängning av kristendomen. Om mina läsare inte visste det är faktiskt islam den enda religion, förutom kristendomen, vilken erkänner att Jesus Kristus föddes av en jungfru. Detta bevisar enligt min mening att islams rötter finns inom kristendomen. Jag är också på det klara med att islam är en betydligt mera politisk religion är ortodox kristendom. Samtidigt som jag starkt ogillar islam av ovan nämnda skäl har jag inga invändningar mot att bo granne med praktiserande muslimer och jag har till och med nöjet att till mina bästa vänner räkna en praktiserande muslim. Det vore därför oriktigt att beteckna mig som islamofob.

De "myterna" är de följande.

1. Terrorismens huvudorsak är fattigdom och förtryck.
2. Kriget mot terrorismen är verkningslöst.
3. Islam har inget med terrorism att göra.

Mot "myt" nummer ett ställer Svenska Dagbladet det faktum att en av de terroristmisstänkta brittiska myndigheter gripit är en välbärgad läkare. Så långt att terrorismens huvudorsak inte är fattigdom har förmodligen Svenska Dagbladet huvudsakligen rätt. Enligt min uppfattning är terrorismens huvudorsak det faktum att framför allt USA och Storbritannien anser sig bäst veta vad som är det bästa för människor som lever i länder präglade av islam. Försöker man sedan pådyvla dessa människor sina idéer om hur samhället skall styras med hjälp av bombplan har man sig själv att skylla, eftersom man själv provocerat fram reaktionen. Rent av kan man anse att reaktionen är legitim, eftersom vi måste anses moraliskt skyldiga att låta muslimer leva ostört.

Vad gäller "myt" nummer två menar jag att det framstår som meningslöst att bygga upp en polisstat så länge man inte angriper problemets grundorsak. Problemets grundorsak är ingen annan än den att västvärlden lägger sig i muslimska länder inre angelägenheter. Så länge vi inte låter dem vara ifred kommer de förmodligen inte att låta oss vara ifred och detta alldeles oavsett om övervakningskameror installeras i vartenda brittiskt gathörn.

Vad gäller det tredje påståendet menar jag att Svenska Dagbladet gör sig skyldigt till ett mycket allvarligt tankefel. Saken är den att framför allt USA och Storbritannien blandar sig i muslimska länders inre angelägenheter, vilket får till följd att somliga muslimer känner sig så till den grad provocerade att de griper till terrorism. Samma sak skulle gälla om det huvudsakligen protestantiska USA skulle angripa det huvudsakligen katolska Italien. Då skulle italienarna känna sig provocerade och eftersom praktiskt taget alla italienare är katoliker skulle givetvis de som motsatte sig den amerikanska politiken huvudsakligen vara katoliker. Dessutom skulle förmodligen folkslag som känner stark samhörighet med Italien sluta upp bakom Italien. Då vore det förmodligen så att exempelvis katolska bayrare skulle känna större samhörighet med de hotade italienarna än protestantiska holländare.

Summan av kardemumman är att vi borde låta muslimerna vara ifred. Gör vi detta har vi också avskaffat terrorismens grogrund. Att det neutrala Sverige blandar sig i Afghanistans inre angelägenheter är en skandal och om Sverige av detta skäl blir föremål för terroristattacker har vi oss själva att skylla. Läs gärna Svenska Dagbladets text på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_16069454.asp

Jag läste just att eventuellt ett nytt parti kommer att bildas. Det nya partiets grogrund är helt uppenbart kristdemokraternas alltmer uppluckrade syn på abortlagstiftningen. Läs mer om den eventuella partibildningen på följande länkar.

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_16057397.asp

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=667298

Jag anser emellertid att det nya partiet gör ett tankefel när man å ena sidan hävdar att abort bör förbjudas, samtidigt som man menar att abort skall kunna medges i vissa undantagsfall. Eftersom en människa blir till i befruktningsögonblicket kan man inte med hedern i behåll medge undantag från abortförbudet ens i de fall kvinnan våldtagits eller en fortsatt graviditet hotar kvinnans liv. Vad gäller en kvinna, som begär abort, bör detta rubriceras som anstiftan till mord och vad gäller den verkställande läkaren är den rätta rubriken mord.

Samtidigt betyder ett villkorslöst abortförbud inte att det inte kan förekomma förmildrande omständigheter. Om någon åtalas för misshandel av en person, som under ett flertal år trakasserat den tilltalade, bör straffet givetvis vara mildare än om någon i fyllan och villan oprovocerat angriper en okänd person. På samma sätt skall givetvis kvinnans situation vägas in då en domstol utdömer straff för en abort.

Det är i alla sammanhang viktigt att hålla isär begreppen. Om det eventuella nya partiet inte klarar av att hålla isär begreppen saknar också detta parti existensberättigande. Att ta entydig ställning för en kriminalisering av abort innebär inte att man saknar medkänsla för de kvinnor som ångrar sitt beslut och sörjer barnet som aldrig fick födas.

• Ron Paul vill begränsa invandringen. Jag är för fri invandring.
• Ron Paul är motståndare till dödsstraffet.
• Ron Paul vill begränsa bankers rätt att ge ut fiduciära sedlar.

Å andra sidan vore det förmodligen omöjligt för Ron Paul att bli vald om han öppet förespråkade fri invandring. En bekant till mig, som träffat Ron Paul personligen, säger att Ron Paul egentligen inte är rasist och att han endast och allenast förespråkar restriktiv invandringspolitik i syfte att locka väljare.

Vad gäller dödsstraff menar jag att dödsstraff i och för sig är i sin ordning, men jag har stor förståelse för invändningen att det är meningslöst att bevilja resning i de fall människor redan dömts till döden och straffet verkställts.

Vad gäller att Ron Paul vill begränsa amerikanska bankers rätt att ge ut sedlar skall detta ställas mot att han vill likvidera Federal Reserve Bank och införa guldmyntfot samt att förbudet mot att ge ut så kallade fiduciära sedlar vore busenkelt att kringgå. Man kan helt enkelt emittera löpande skuldebrev enligt tysk eller svensk rätt och sätta dessa i omlopp i USA. Alltså skulle USA ändå få en fraktionell guldmyntfot om Ron Paul finge genomföra sitt program.

För övrigt är det bara att konstatera att Ron Paul är en god klassisk liberal med vissa religiöst betingade föreställningar som måhända stör moderna libertarianer. Samtidigt gör detta honom intressant bland konservativa amerikaner. Framförallt bygger förmodligen Ron Pauls poularitet på att han redan från början tog avstånd från Irakkkriget och alltid varit en konsekvent anhängare av strikt noninterventionism. Däremot anser jag att en sådan politik med rätta kan kallas likgiltig inför andra människors lidanden om den inte förenas med att man själv förespråkar fri invandring.

Jag tycker alltså, och detta i likhet med Ron Paul, att varken vi eller USA skall bomba varken Irak eller Afghanistan, men att vi skall erbjuda alla irakier och afghaner, som så önskar, asyl. I så fall skulle det snart inte finnas några diktaturer alls, eller snarare diktaturerna skulle snart vara utan befolkning.

Så med ovan nämnda reservationer vill jag uttrycka mitt allra största gillande av Ron Paul och dennes idéer. Dessutom sägs det att Ron Paul är en sympatisk man på det personliga planet.