flavianopolis

Enligt Svenska Dagbladet har den så kallade generaladvokaten föreslagit att EG-domstolen skall döma till nackdel för Klas Rosengren. Givet att domstolen går på generaladvokatens linje kommer det att förbli möjligt för svenska staten att utan någon annan motivering än folkhälsan förbjuda enskilda från att anlita en transportör vid hemförsel av starkvaror från annat EU-land.

Advokat Ola Wiklund har tidigare pekat på att EG-domstolens tidigare dom rörande var punktskatter skall erläggas innefattar ett intressant "kryphål" såtillvida att den möjligen kan tydas så att skyldigheten att erlägga punktskatt endast omfattar transportörer med samma hemvist som köparen. Detta "kryphål" är emellertid endast av intresse givet att det inte är i sig möjligt för en enskild medlemsstat att förbjuda sådan verksamhet. Nu tycks det dock luta mot att ett sådant förbud är förenligt med EU-rätten och då blir ju rimligen svaret på frågan var punktskatten skall erläggas endast av hypotetiskt intresse i ett medlemsland där verksamheten i vilket fall som helst är förbjuden.

Det framstår nu alltså som fullt tänkbart att rättsläget blir sådant att man i exempelvis Nederländerna kommer att kunna importera starkvaror från Frankrike och genom att anlita en transportör från annat land än Nederländerna också kommer kunna komma runt skyldigheten att erlägga punktskatt i Nederländerna, samtidigt som detta förblir omöjligt i Sverige. Vi svenskar skulle i så fall också i fortsättningen komma att särbehandlas och detta trots medlemskapet i unionen. Givetvis skulle detta få många av dem som röstade ja till EU 1994 i förhoppning om att alkoholförmynderiet skulle upphöra att tänka om och fråga sig till vilken nytta vi betalar 30 miljarder per år till EU.

Läs mer om detta på följande länk.

http://www.e24.se/dynamiskt/sverige/did_14175973.asp

Inte sällan möts man av uppfattningen att å ena sidan EU medfört många goda ting, men att myntet också har en baksida. Myntets framsida anses bestå i att EU undanröjt många hinder för fri rörlighet mellan medlemsländerna. Myntets baksida anses bestå i att rivandet av murar inom unionen är förenat med att en desto kraftigare mur reses mot världen utanför EU. Dessutom pekar gärna kritiker på att EU:s politikområden är mera vidlyftiga och omfattande än vad som krävs för att förverkliga tanken på fri rörlighet inom Europa.

Jag delar denna syn till fullo. Resonemanget kan utvecklas, förfinas och nyanseras, men som grundbestämning av dels poängen med det europeiska samarbetet och dels de problem en liberal ser med EU är denna beskrivning fullt tillräcklig.

Vad de flesta som delar denna syn emellertid förbiser är att det finns ett synnerligen högförträffligt europeiskt samarbete kallat EES som inte bara omfattar de 25 medlemsstaterna i EU utan också Norge Island och Liechtenstein. Sverige är alltså redan medlem av EES och mycket av förhållandet mellan Sverige och det för Sverige mycket betydelsefulla Norge regleras med hjälp av EES-avtalet. Detta rättsliga ramverk fungerar uppenbarligen alldeles utmärkt och det finns inget land på jorden med vilket Sverige har ett - i förhållande till befolkningsantalet - ens i närheten så stort handelsutbyte med som just Norge.

EES kan bäst beskrivas som ett EU med ett antal viktiga förbehåll. Man börjar helt enkelt med att se vad EU ägnar sig åt och sedan lyfter man bort ett antal politikområden.

Skillnaden mellan EES och EU består i att följande politikområden är undantagna från samarbetet.

• Gemensam handelspolitik gentemot länder utanför EES. Detta betyder att land som tillhör EES utan att tillhöra EU själv bestämmer tullar och kvoter gentemot exempelvis Japan, USA eller Vietnam. Hade Sverige tillhört EES utan att tillhöra EU hade alltså Sverige inte tvingats kvotera eller tullbelägga vietnamesiska skor.
• Tullunionen, vilket innefattar det föregående samt jordbruks- och fiskeripolitiken. Utanför EU, en innanför EES hade Sverige alltså inte behövt återinföra de delar av jordbruksregleringen Sverige faktiskt avskaffade några år innan anslutningen till EU. Utan mjölkkvoter hade vi heller inte behövt bygga ett komplicerat system där varje ko måste ha en form av ID-handling hängande i örat. Tänk på det nästa gång du ser en ko med en gul bricka i örat!
• Den monetära unionen. Utanför EU, men innanför EES hade vi inte behövt någon junilista eller något medborgare mot EMU. Sverige skulle då varken behöva bryta mot Maastrichtfördragets anda, eller begära ett formellt undantag från valutaunionen. Som EES-land utanför EU har man helt enkelt full suveränitet i valutafrågor.
• Asyl och invandring. Utanför EU men innanför EES kan Sverige exempelvis avskaffa alla hinder mot invandring gentemot länder utanför EES-samarbetet och trots detta skulle svenskar behandlas på exakt samma sätt som om vore de EU-medborgare.
• Utrikespolitiken. EES-området har alltså ingen gemensam utrikespolitik.
• Det polisiära samarbetet är uttryckligen undantaget från EES-samarbetet. Vi behöver alltså inte fundera på de rättsliga problemen med att låta utländsk polis verka i Sverige, eftersom det polisiära samarbetet inte omfattas av EES-avtalet.

Samtidigt skall man komma ihåg att ett land som tillhör EES utan att tillhöra EU omfattas av de så kallade fyra friheterna. Svenskar skulle alltså inte behöva ansöka om uppehållstillstånd i något av de länder som tillhör EU och EES på något annat sätt än vilken annan EU-medborgare som helst. Svenskar skulle alltså lika obehindrat som idag kunna arbeta i exempelvis London. Vad gäller export och import till och från annat EU skulle ungefär samma rutiner gälla som idag gäller för handeln mellan Sverige och Norge. Den fria rörligheten för kapital infördes redan 1989 då valutaregleringen slopades. Vad gäller fri rörlighet för tjänster vore Sverige fritt att införliva EU:s tjänstedirektiv i svensk lagstiftning och skulle såsom EES-land utanför EU också förväntas göra detta.

Finns det inga hakar med EES?

Jag menar att det finns en enda beaktansvärd nackdel med att tillhöra EES utan att tillhöra EU och den består i att de byråkratiska rutinerna vid export till annat land inom EES-samabetet utanför EU är mera komplicerade än handel inom tullunionen. Dessa byråkratiska rutiner är emellertid inte värre än att Schweiz och Norge båda lyckas upprätthålla ett enormt handelsutbyte med EU. Schweiz handel med EU utom Sverige är till och med ojämförligt större än Sveriges handel med EU utom Sverige och Schweiz tillhör inte ens EES. Denna marginella nackdel skall också vägas mot medlemsavgiften i EU och mot de kostnader Sveriges konsumenter tvingas bära till följd av EU:s protektionism gentemot världen utanför EU.

Påståendet att EES-länderna utanför EU inte har något inflytande över EU:s lagstiftning, men ändå tvingas implementera den är inte heller riktigt sant. De skall först höras och är sedan inte ens ovillkorligen skyldiga att implementera lagstiftningen. I nuläget har Sverige ett mycket begränsat inflytande över EU:s institutioner, men är ovillkorligen skyldigt att implementera EU:s lagstiftning. Vad detta argument ytterst handlar är nog snarare politikers karriärmöjligheter.

Bland dem som har en kluven syn på det europeiska samarbetet borde EES-alternativet uppmärksammas mera. Sverige tillhör redan EES och allt vi behöver göra att återinföra EES-lagen och upphäva lagen (1994:1500) som gjorde oss till medlemmar av EU.

Påståendet att EES-samarbetet utan vidare kan sägas upp av EU-länderna är dessutom mycket tvivelaktigt. Det är sant att EES-avtalet ger EU vissa möjligheter att straffa ett EES-land utanför EU givet att landet ej införlivar EU-direktiv i lagstiftningen. I praktiken har detta emellertid aldrig inträffat, trots att exempelvis Norge i några fall obstruerat. Att tänka sig att EES-samarbetet i sin helhet skulle bringas att upphöra verkar dessutom mycket osannolikt av det enkla skälet att det redan i nuläget helt uppenbart ligger i EU-ländernas intresse att det upprätthålls. Om Sverige skulle lämna EU, men inte EES skulle det finnas än fler inom EU som hade ett intresse av att EES-samarbet upprätthölls av det enkla skälet att EES-området utanför EU skulle öka avsevärt i ekonomisk tyngd om Sverige anslöt sig till detta "block". Att avskaffa tullfriheten för indstrivaror mellan EES-länderna utanför EU och EU skulle förmodligen dessutom vara omöjligt utifrån WTO-rätten.

Det finns ingen anledning att gnälla på EU. Det är bättre att lämna EU. Alla skäl att kvarstå i unionen är faktiskt helt ogrundade av det skälet att EES-samarbetet finns. Man kan äta kakan och ändå ha den kvar.

Följande fråga ställdes till statsminister Reinfeldt av Svenska Dagbladet.

"Vill regeringen ha en grundlig reform av EU:s jordbrukspolitik?"

Så här svarade statsministern:

"– Ja. Vi vill se en modernare budget, med mycket mindre jordbruksstöd och mer framtidspengar till forskning och utveckling"

Detta är inget annat än ett högst orealistiskt scenario och det vet säkert statsministern också. Moderaterna är i själva verket tillsammans med centern och kristdemokraterna riksdagens avgjort mest jordbruksprotektionistiska partier, men detta är något statsministern vill dölja inte minst med hänsyn till att det finns en icke obetydligt marknadsliberal falang inom moderaterna och dessutom allt fler liberaler börjar ställa sig frågan vad EU-medlemskapet skall tjäna till.

Att driva en politisk fråga där utsikterna till framgång är lika med noll är helt ofarligt. Man kan driva en tjusig retorik för marknadsekonomi, eftersom man vet att en sådan politik saknar varje realistisk chans att ernå majoritet i de organ som beslutar ifrågan. På så sätt kan moderaternas jordbrukarfalang sova lugnt om nätterna samtidigt som Reinfeldt kan driva en marknadsekonomisk retorik avsedd att tillfredsställa de marknadsliberala.

Dessutom är det också så att en verklig avreglering av jordbrukssektorn förutsätter massiva stödinsatser för att man inte skall se en massiv våg av konkurser bland bönderna. Det säger sig själv att man antingen måste acceptera ett tidsbegränsat och mycket generöst inkomststöd om man vill rensa upp bland jordbruksregleringarna. Annars kommer bondeprotesterna att bli massiva och dessutom får man inte glömma att det finns en mäktig jordbrukarlobby inom EU. Utan jordbrukslobbyns gillande kommer absolut ingenting att hända inom detta område och det enda sättet att få dem att acceptera en avreglering av jordbruket är att ställa massiva ökningar av inkomstsödet i utsikt. Hade Reinfeldt verkligen kunnat och velat göra något åt regleringen av jordbrukssektorn hade han alltså istället sagt att en avreglering av jordbruket kräver att man under en begränsad tidsperiod måste öka EU:s budget avsevärt och att de ökande utgifterna är det pris man måste betala för att en avreglering av jordbruket inte skall medföra en social katastrof för bönderna, men också att det är ett sätt att "köpa" deras stöd.

Vad Reinfeldt säger i detta sammanhang är alltså knappast något annat än snömos avsett för att hålla publiken vid gott mod. Funnes det verkliga planer på att genomföra en avreglering av jordbrukssektorn är det nämligen uppenbart att detta skulle föranleda EU att genomföra stora temporära ökningar av budgeten för jordbruket.

Å andra sidan vore det väl använda pengar. Ett avreglerat jordbruk skulle vara till allas fördel och inte minst skulle bönderna tjäna på en sådan reform, eftersom de skulle slippa ägna sig åt pappersexercis. Samtidigt menar jag att det av sociala skäl måste till ett temporärt och mycket generöst inkomststöd för att inte böndernas situation skall bli outhärdlig i övergångsfasen.

Jag hoppas verkligen att jag har fel och att det blir en ordentlig reform av EU:s vanvettiga jordbrukspolitik. I det här fallet skall man emellertid inte tro på något man inte sett. Att ljuga är en del av det politiska hantverket.

Jag rekommenderar intresserade att ta en titt på Dagens Industris lilla artikel om EG-domstolens beslut som indirekt berör den så kallade nätspriten. Artikeln finns på följande länk.

http://di.se/Index/Nyheter/2006/11/23/211534.htm?src=xlink

Domen tycks kortfattat gå ut på att den som på uppdrag av någon annan från en säljare i ett medlemsland transporterar starkvaror till en slutkonsument i ett annat medlemsland har att betala punktskatt i köparens hemland. I praktiken betyder detta att så kallad nätsprit blir ekonomiskt ointressant. Antag att Kalle Svensson via internet köper ett flak starköl från Tyskland och sedan transportören tvingas betala svensk punktskatt vid införseln till Sverige. Då faller ju själva vitsen med upplägget.

Samtidigt ser en svensk advokat vid namn Ola Wiklund ett intressant "kryphål" i domen:

""Det står uttryckligen i domen att om transportföretaget ligger i ett annat land så betalar man skatt i det land där man köper varorna", säger han till di.se."

Detta skulle - givet att Ola Wiklunds tolkning är korrekt - betyda att om Müller Transport GmbH. Lübeck transporterar pilsnern istället för Anderssons Frakt HB Svedala så skulle man kunna slippa undan punktskatten. Givetvis bör kryphålet prövas så att rättsläget klarnar och jag utesluter inte att Wiklund kan ha rätt.

Nu kommer vi emellertid till det riktigt intressanta: Även om det skulle visa sig vara som Wiklund menar är det inte säkert att denna tolkning gör någon faktisk skillnad för Sveriges del av det enkla skälet att Sverige upprätthåller ett detaljhandelsmonopol som redan godkänts av EG-domstolen. Om Müller Transport GmbH. Lübeck fraktar ölen till exempelvis Storbritannien är ju rättsläget ett annat, eftersom Storbritannien inte har något detaljhandelsmonopol som Müller Transport GmbH. Lübeck kan inkräkta på.

Slutsumman skulle då bli att alla EU-medborgare som bor i länder utan detaljhandelsmonopol för starkvaror fritt kan köpa starkvaror via internet i det billigaste EU-landet, medan vi svenskar får stå och trycka näsan mot butiksfönstret.

Jag har ingen aning om vad slutresultet blir, men om det skulle utvecklas som jag skisserat har man verkligen med utstuderad perfektion lyckats illustrera hur svenska politiker anser att deras undersåtar skall leva sina liv: De skall vackert betala och samtidigt behandlas som om vore de små barn som har att lägga sig klockan sju.

Att tro något annat än att ett sådant scenario kommer att späda på det folkliga missnöjet med EU verkar ogenomtänkt.

Läs EG-domstolens dom som indirekt berör den så kallade nätspriten.

http://curia.europa.eu/jurisp/cgi-bin/form.pl?lang=SV&Submit=rechercher&numaff=C-5/05

"–Bekämpning av smuggelsprit är jättebra. Men den som påstår att internetspriten är smuggelsprit behöver läsa på den europeiska lagstiftningen. Man vill påskina att det finns en giltig lag som säger att internetspriten är olaglig. Det tycker jag är märkligt och tyder på rejäla brister i juridikkunskaperna."

Under tiden som föregick folkomröstningen om EU talades ofta - inte minst bland olika frihetliga borgerliga debattörer - om att EU skulle hjälpa oss en ganska rejäl bit på vägen mot ett friare samhälle. Från socialdemokratiskt håll - där man ju av tradition vill begränsa friheten i högre grad - sades å andra sidan att tanken på att EU-medlemskapet skulle framtvinga oönskade liberaliseringar - inte skulle överdrivas.

Med facit i hand är det uppenbart att de som menade att EU-medlemskapet inte i någon högre grad skulle framtvinga liberaliseringar hade helt rätt. Den enda avgörande liberalisering som EU-medlemskapet framtvingat är att svenska turister numera får föra med sig praktiskt taget obegränsade mängder starkvaror från andra EU-länder.

Samtidigt är det också klarlagt att EU-medlemskapet medfört ett stort antal konkreta steg mot ett betydligt mindre liberalt samhälle. Jag tänker då framförallt på att EU-medlemskapet medfört att Sverige tvingats ta över EU:s helt vettlösa jordbrukspolitik och detta skall ses mot bakgrund av att svensk jordbrukspolitik var den avgjort mest liberala i hela västeuropa innan anslutningen. Det står också helt klart att EU-medlemskapet medfört att vi fått en betydligt mera protektionistisk handelspolitik vad gäller exempelvis industrivaror från Kina. I detta avseende hade Sverige - i det närmaste - infört infört unilateral frihandel innan anslutningen. Här kan man också observera att textilvaror kostar mindre i Norge än i Sverige, trots att Norge på det hela taget har ett betydligt högre kostnadsläge än Sverige.

Nu tycks det dessutom luta dithän att svenska folket inte skall få importera starkvaror via internet. Enligt mitt förmenande är detta det slutgilitiga beviset för att de "frihetliga" EU-anhängarnas föreställningar inte är något annat än fria fantasier.

Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_14131565.asp

Det talas nu om att Margot Wallström kan tänkas efterträda Göran Persson. Ta en titt på följande länk där det också finns tillgång till webradio.

http://sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1050004

Fru Wallström är säkerligen inget dåligt val ur ett flertal perspektiv. Hon har stor erfarenhet av regeringsarbete och hon har arbetat länge i Bryssel. Dessutom ger hon ett sympatiskt intryck och har ett utseende som framstår som tilltalande i TV-rutan. Hennes politiska åsikter verkar stå ganska nära mittfåran och hon framstår inte som någon glödande rödgardist, vilket skulle kunna skrämma bort de så kallade mittenväljarna.

Det är helt uppenbart att ett parti som har ambitionen att styra Sverige utan att behöva sätta sig i koalition måste ha en bred och folklig framtoning. Här finns det emellertid en sak som ligger fru Wallström i fatet och det är att hon framstår som just så EU-vänlig som den socialdemokratiska eliten faktiskt är. I detta avseende står fru Wallström helt klart vid sidan om den folkliga mittfåran i svensk politik.

Detta är definitivt något de socialdemokratiska strategerna måste beakta innan man satsar sina pengar på fru Wallström. Enligt mitt förmenande är det bästa alternativet Göran Johansson. Göran Johansson är folklig, har facklig bakgrund och förknippas inte med EU, även om han i sak säkerligen är minst lika EU-vänlig som övriga inom den socialdemokratiska eliten.

Läs gärna mer om varför professor emeritus Gösta Walin förkastar den så kallade klimatalarmismen.

http://64.233.183.104/search?q=cache:w0gw7XZ4Y1gJ:www.gvc.gu.se/digitalAssets/707035_Walin.pdf+g%C3%B6sta+walin+klimat&hl=sv&gl=se&ct=clnk&cd=1

Han påpekar exempelvis förbisedda självklarheter som att koldioxid är oundgängligt för allt liv på denna planet. Koldioxid är vidare ett rent gödningsmedel, varför ökade utsläpp av koldioxid är positivt ur miljösynvinkel.

En lekmannamässig iakttagelse som styrker detta är den enorma växtligheten i mittremsorna på autobahn. Bilarna ger i från sig nyttigt koldioxid och växtligheten svarar med en explosiv tillväxt som måste ansas av vägmyndigheterna. Den som vill göra något bra för miljön bör alltså köpa en stor och törstig bil och köra riktigt fort så att utsläppen av den nyttiga koldioxiden ökar. Observera också att moderna bilar knappast ger ifrån sig något annat än koldioxid och att koldioxid också bildas helt naturligt när människor och djur andas. Det är av detta skäl man uppmanas tala med sina blommor. Det handlar helt enkelt om att ge dem en liten dos av den nyttiga koldioxiden.

Vidare menar jag att det måste anses som ett mycket allvarligt slöseri med jordens resurser att använda dyrbara jordbruksprodukter som bilbränsle. Jag tänker förstås på etanolanvändningen som uppmuntras av myndigheterna. Det är ju faktiskt så att det fortfarande finns miljoner eller miljarder människor som är undernärda eller svältande. Observera också att en etanoldriven bil ger ifrån sig avgaser som är i det närmaste helt identiska med dem som en petroleumdriven bil ger ifrån sig. Man måste också kraftigt ifrågasätta huruvida odlandet av grödor som sedan avses användas för produktion av motoretanol förbrukar någon koldioxid som inte naturen ändå förbrukat. Jag menar ungefär följande. Om inte människan odlar en viss energigröda är det ju uppenbart att det på den uppodlade ytan skulle växa något annat med eller utan människans medverkan. Summan av kardemumman är att det bedrivs ett enormt slöseri med jordbruksprodukter när man istället borde använda billigt petroleum. Om petroleumprodukter skulle beskattas på samma sätt som etanolbränsle skulle nämligen petroleumprodukterna vara ojämförligt billigare än motoretanol.

Vidare torde det rimligen vara så att om jordens temperatur stiger därav följer att en del av jordens vattendrag måste fördunsta, vilket borde medföra ett större molntäcke med temperaturdämpande inverkan som följd. Av detta skäl torde det finnas starka skäl att ifrågasätta huruvida smältande isberg verkligen förmår höja havsytan. Om temperaturen stiger kommer ju detta att medföra att vatten fördunstar och blandar sig med atmosfären.

Klimatkatastrofen är naturligtvis ingenting annat än miljörörelsens senaste påhitt. På 70-talet talades det om en ny istid, på 80-talet var det skogsdöden och nu är det klimatkatastrofen som gäller. Allt handlar om att man i grunden drivs av en vilja att skapa förevändningar för att reglera den fria marknaden och påstå att vår livsstil är ohållbar. Istället borde vi arbeta för högre befolkningstillväxt och att alla kineser, indier och afrikaner skulle ges möjligheter att förverkliga drömmen om bil och villa. Det skulle nämligen öka utsläppen av koldioxid och koldioxid är bra för miljön.

På grund av en resa var jag förhindrad att genomföra en undersökning av priset på en Big Mac oktober 2006. Jag har emellertid tillåtit mig att försöka "rekonstruera" oktober månads Mac-roekonomi.

I Finland kostade en Big Mac €3,65 i september och €3,75 i november. Jag har inte haft någon möjlighet att undersöka när prisförändringen genomfördes och av detta skäl utelämnas Finland.

Vad gäller Sverige har jag lyckats ta reda på att det rätta talet för oktober månad är 32,00 kronor och denna uppgift har jag erhållit genom att en person verksam inom McDonald's kontrollerade i sin dator.

Vad gäller de övriga länderna utom USA gör jag det antagandet att eftersom priset i november var identiskt med priset i september var priset troligen detsamma i oktober.

Uppgifterna från USA hämtar jag från "The Economist" som daterar upp dessa två gånger per år.

Observera alltså att siffrorna skall förstås utifrån vad som just sagts.

Storbritannien: £1,94
Tyskland: €2,99
USA: $3,10
Sverige: Kr. 32,00
Norge: nkr. 39,00

Milton Friedman har avlidit. Läs om detta på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_14081309.asp

Man skall inte tala illa om de döda, men det bör uppärksammas att Milton Friedman förutspådde att en upplösning av Bretton-Woodssystemet skulle medföra att guldet skulle falla i pris och nå sitt "icke-monetära värde" och att detta troligen skulle medföra att guldpriset skulle falla från $35 till till cirka $6 per uns. Samtidigt förlöjligade Friedman Ludwig von Mises å det grövsta då denne gissade att guldets jämviktspris snarare låg runt cirka $70.

Från 1968 till 1980 steg guldpriset från $35 till $850 per uns och 1976 fick Friedman "nobelpriset" i ekonomi.

Jag anser att Milton Friedman är vår tids avgjort mest överskattade ekonom och att Ludwig von Mises är vår tids avgjort mest underskattade ekonom, men med tanke på att Friedman nu avlidit finns det skäl att påpeka att Milton Friedman troligen bidragit till att idag betydligt fler länder än tidigare saknar valutareglering. Friedman pekade på att frånvaron av fixerade växelkurser gjorde det helt odramatiskt att slopa valutaregleringar och jag vill minnas att det var på Friedmans indirekta inrådan som Storbritannien slopade valutaregleringen 1979. Beslutet fick just de direkta konsekvenser Friedman förutspått: Ingenting dramatiskt inträffade och pundet minskade inte i värde. Sedan dess har ett stort antal länder slopat valutaregleringarna.

I den meningen har Milton Friedman bidragit till global finansiell integration. Fullständig global finansiell integration förutsätter emellertid att guldmyntfoten återupprättas och det finns få som skrivit så mycket rent nonsens om guldmyntfoten som just Milton Friedman.

Läs mer om Carl Bildt och hans idol Henry Kissinger på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_14051998.asp

Enligt Svenska Dagbladet hotar nu Al-Qaida att spränga vita huset i bitar. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_14045173.asp

Det framstår knappast som någon slump att hotet kommer just efter att George W. Bush förlorat kontrollen över kongressen. Al-Qaida är nämligen med största säkerhet ingenting annat än ett specialkommando inom CIA.

USA är en supermakt med en militär kapacitet som inte på minsta vis står i rimlig proportion till de hot USA är föremål för. USA har ett mycket väl skyddat geografiskt läge och Nordamerika skiljs från övriga världen genom hav. I norr gränsar landet till Kanada som är ekonomiskt sammanflätat med USA. Samma sak gäller Mexiko i söder.

Efter att kommunismen föll samman är det helt enkelt uppenbart att USA saknar fiender som förmår skada landet. Det är troligen därför Al-Qaida tillkommit och terrorattackerna 11 september 2001 genomförts. Osama Bin Laden är bevisligen bekant med George Bush d.ä. och man kan mycket väl tänka sig att CIA beställde terrorattackerna av den gamle vännen till familjen Bush. Att sedan de som utförde själva självmordsattackerna var fanatiska och övertygade "jihadister" utesluter nämligen inte alls att de utnyttjades av Osama Bin Laden och att Osama Bin Laden i själva verket är en CIA-agent. Detta förklarar också varför världens största supermakt lyckas flyga till månen, men inte lyckas fånga en skäggprydd herre som påstås bo i en grotta i Afghanistan. Karl'n är helt enkelt CIA-agent.

Den amerikanska administrationen är helt enkelt i desperat behov av en fiende för att motivera de enorma anslagen till krigsmakten och underrättelsetjänsten. Eftersom det är helt uppenbart att samtidigt ingen förmår hotar USA är det med största sannolikhet så att man måste "köpa sig" en fiende. Det är emellertid avslöjande för "fienden" att "fienden" väljer tidpunkter i så uppenbar samordning med George W. Bush's politiska behov.

Det är knappast någon överdrift att påstå att Bank of Englands chef professor Mervyn King är den bäste centralbankschef världen skådat sedan den legendariske professor Helmut Schlesinger lämnade Bundesbank 1993. Den 9 november 2006 höjde Bank of England styrräntan till 5,0% och med tanke på att den brittiska inflationstakten befinner sig över målet på 2,0% och dessutom priset på en Big Mac höjdes från £1,88 till £1,94 i april månad i år är beslutet fullständigt rimligt, välmotiverat och ändamålsenligt. En intressant sak med Mervyn Kings tid som chef för Bank of England är att priset på en Big Mac faktiskt är lägre nu än det var då han tillträdde 2003. 2003 kostade en Big Mac £1,99 i Storbritannien.

Jag vill samtidigt poängtera att de brittiska förhållandena inte är utan vidare jämförbara med de svenska och att Bank of England är uttryckligen skyldig att tillse att inflationen hålls kring 2,0%. Den svenska riksbankslagen stadgar däremot "fast penningvärde" som penningpolitisk målsättning. Jag kan inte se annat än att detta innebär att riksbankslagen stadgar en inflationstakt kring eller rent av strax under noll. Om fast penningvärde skall tolkas som att de nominella lönerna skall hållas stabila medför ju en stigande produktivitet fallande konsumentpriser.

Jag har i min tankevärld arbetat med några förslag till penningpolitiska handlingsregler och den tidigare modellen gick ut på att riksbanken skulle sänka styrräntorna med 25 punkter vid varje enskilt sammanträde så länge en Big Mac kostar mindre än 33 kronor och höja dem med 25 punkter vid varje enskilt sammanträde så länge en Big Mac kostar 33 kronor eller mer. Jag gissar att en sådan modell med tiden skulle stabilisera inflationstakten kring noll.

En annan modell jag arbetat med är att riksbanken skulle höja styrräntorna med 25 punkter vid varje enskilt sammanträde så länge en Big Mac kostar lika mycket som den gjorde vid samma tid föregående år, höja dem med 75 punkter så länge en Big Mac kostar mer än den gjorde vid samma tid föregående år och sänka styrräntorna med 50 punkter så länge en Big Mac kostar mindre än den gjorde vid samma tid föregående år. Som den uppmärksamme läsaren observerar reagerar modellen med en större skärpning vid stigande priser än den reagerar med en lättnad vid fallande priser. Jag gissar att denna modell skulle stabilisera inflationstakten strax under noll efter några år.

I nuläget kostar en Big Mac 32 kronor och för ett år sedan kostade den 33 kronor. Med modell ett betyder detta att styrräntorna skall sänkas med 25 punkter vid nästa sammanträde och med modell två betyder detta att styrräntorna skall sänkas 50 punkter vid nästa sammanträde.

De flesta bedömare räknar emellertid med en höjning på 25 punkter. Om riksbanken höjer med 25 punkter bevisar detta bara att den nuvarande penningpolitiken förstärker konjunktursvängningarna istället för att balansera dem. Från 2003 till 2006 steg priset på en Big Mac från 30 kronor till 33 kronor och Riksbanken fortsatte att sänka räntorna. Detta bidrog starkt till att blåsa upp såväl den reala växelkursen som att skapa en ohållbar inflation på bostadsmarknaden. Nu har riksbankens höjningar emellertid börjat bita på inflationen och samtidigt verkar det sannolikt att höjningarna kommer att fortsätta. Dessutom bör det observeras att kronan visserligen stärkts aningen mot euron sedan Mac Donald's sänkte priserna, men att stärkningen av kronkursen inte fullt ut motsvarar prissänkningarna. Sverige har alltså tack vare riksbankens deflationspolitik genomfört en devalvering i reala termer och detta bevisar också att penningpolitiken kan bidra till ökande sysselsättning och fallande priser samtidigt. Något samband mellan inflation och arbetslöshet i den mening som ofta påstås finns alltså i verkligheten inte. Vid ett senare tillfälle skall jag skriva mer om denna vandringslegend.

Läs mer om valen i USA på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_14020778.asp

Jag hoppas att det går åt skogen för republikanerna och att detta leder till att USA drar sig ur Irak. Däremot finner jag det angeläget att Saddam avrättas snarast och ett viktigt skäl för denna ståndpunkt är att jag tror att en restlöst oskadliggjord Saddam skulle göra det ännu svårare för den amerikanska regeringen att motivera truppnärvaron i Irak. Självfallet skall ingen avrättas utan att först ha gjort sig förtjänt av avrättning, men i fallet Saddam är detta rekvisit uppfyllt med råge.

Det finns givetvis ingen garanti för att dagens val skall bli ett bakslag för republikanerna och skulle republikanerna lyckas behålla kontrollen över kongressen tror jag endast att detta kommer att fördröja återtåget från Irak. USA saknar nämligen rationella skäl att spilla blod, svett och stålar på Irak.

Om USA drar sig tillbaka från Irak är det visserligen troligt att ett förskräckligt inbördeskrig kommer att bryta ut, men jag tror att det understundom är så att varaktig framtida fred förutsätter att alla motsättningar får tillfälle att "explodera". Synpunkten kan verka extremt cynisk och är det förmodligen också, men jag menar att exempelvis Jugoslavien bevisar att det faktiskt kan finnas en poäng i resonemanget.

Irak är redan befriat från Saddam och får irakierna tillfälle att utan utländsk inblandning lösa sina inre konflikter kan Irak säkerligen bli ett ganska trevligt land.

Beslutet att hänga Saddam Hussein aktualiserar frågan om dödsstraffets vara eller icke vara. Jag skulle vilja presentera min syn.

Rent principiellt ser jag inga problem med att avrätta människor som uppsåtligen berövat andra livet. Självfallet skall omständigheterna beaktas, men i fallet Saddam talar omständigheterna knappast för att man skall låta nåd gå före rätt.

Den bästa invändningen mot att döma ut dödsstraff är givetvis risken att man skall döma en oskyldig till döden. Dömer man en oskyldig till livstids fängelse finns ju alltid möjligheten till en förnyad prövning av frågan och skulle en domstol senare göra bedömningen att den livstidsdömde var oskyldig kan man frige honom och dessutom kompensera honom med en rejäl slant. Har man däremot verkställt ett dödsstraff är straffet oåterkalleligt.

I fallet Saddam Hussein råder emellertid inget som helst rimligt tvivel i skuldfrågan och därför är invändningen i sammanhanget utan värde.

Som jag ser det finns det därför inga skäl att inte verkställa dödsdomen. Däremot ser jag en risk att hängningen skall späda på den politiska konflikten i Irak och man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att det inte är någon slump att domen kungörs strax innan de amerikanska kongressvalen.

Jag tycker att man borde ställa frågan av vilka skäl somliga menar att dödsstraff alltid är förkastligt. Att ställa sig tveksam till att verkställa dödsstraff är en sak, men att kategoriskt avvisa dödsstraff utan att motivera ställningstagandet är löjligt.

Så här tycker Bundesverband der deutschen Industrie och eftersom jag tycker exakt som BDI klistrar jag in texten, varpå min översättning och en kommentar följer.

"Die deutsche Industrie setzt sich seit langem dafür ein, dass die Türkei so zügig wie möglich an den europäischen Binnenmarkt herangeführt wird. Dies wird dazu beitragen, den türkischen Reformkurs zu verstetigen und die bilateralen Wirtschaftsbeziehungen weiter zu vertiefen. Sinnvoll wäre es, die Türkei möglichst bald in den Europäischen Wirtschaftsraum (EWR) einzubinden. Der EWR, dem vor ihrem Beitritt Österreich, Finnland und Schweden angehörten, bildet noch heute den rechtlichen Rahmen für besonders enge Wirtschaftsbeziehun­gen der EU mit Norwegen, Island und Liechtenstein. "

Översättning:

"Den tyska industrin arbetar sedan länge för att Turkiet så snabbt som möjligt skall föras nära den gemensamma europeiska marknaden. Detta kommer att bidra till att befästa den turkiska reformpolitiken och till att fördjupa de bilaterala handelsförbindelserna. Det vore lämpligt att så snart som möjligt inlemma Turkiet i EES. EES, som Österrike, Finland och Sverige tillhörde innan EU-inträdet, utgör ännu idag det rättsliga ramverket för särskilt täta ekonomiska förbindelser med Norge, Island och Liechtenstein."

Det bör visserligen understrykas att samtliga EU-länder fortfarande tillhör EES-samarbetet och att om EU-länderna ej tillhörde EES vore EES-avtalet omöjligt att tillämpa gentemot de länder som tillhör EES-samarbetet utan att tillhöra EU. Detta är emellertid en anmärkning som gränsar till hårklyveri och förtar inte att BDI har i grunden helt rätt. Denna anmärkning fyller emellertid ett syfte såtillvida att det bör påpekas att samtliga EU-länder tillhör EES, medan Norge, Island och Liectenstein tillhör EES utan att tillhöra EU. Om man gjorde det hypotetiska antagandet att ett EU-land stod utanför EES-samarbetet skulle detta medföra komplikationer i förhållande till de länder som tillhör EES utan att tillhöra EU. Detta är emellertid i praktiken ointressant då samtliga EU-länder tillhör EES.

För övrigt menar jag att det vore en helt utmärkt åtgärd att så snart som möjligt erbjuda samtliga europeiska länder - inklusive Turkiet - inträde i EES. Det enda villkoret skulle vara att länderna tvingades erkänna europarådet, men redan idag erkänner nästan samtliga europeiska stater och dessutom Turkiet europarådet. För att blidka främlingsfientliga element kan man dessutom ge samtliga EES-länder formella möjligheter att begränsa arbetskraftens fria rörlighet så länge de behagar. Redan idag har Liechtenstein permanent undantag från reglerna om gemensam arbetsmarknad. Vad Sverige anbelangar är det min personliga mening att vi inte bör begränsa arbetskraftens fria rörlighet utan att en av de största poängerna med en gemensam marknad är just fri rörlighet för arbetskraften. Här skulle man kunna tänka sig att det mindre främlingsfientliga Sverige valde en kurs och det mera främlingsfientliga Danmark en annan. Jag är helt säker på att en mera liberal politik skulle visa sig uppenbart överlägsen inom mindre än tio år och att frågan med tiden skulle självdö. Alla länder skulle alltså efter viss initial tvekan troligen fullt ut tillämpa fri rörlighet för arbetskraften.

På grund av att framför allt jordbrukspolitiken faller utanför EES-samarbetet erbjuder EES-samarbetet en snabb och smidig väg att skapa ett paneuropeiskt rättsligt ramverk som skulle göra hela Europa till en marknad. Eventuellt skulle EU som "motprestation" kunna kräva av de nya EES-länderna att dessa ensidigt slopade alla restriktioner för livsmedelsexport från EU. De stora vinnarna på denna "motprestation" vore naturligtvis dessa länder själva, men att argumentera för unilateral frihandel på grund av dess egna meriter är mycket svårt på grund av att argumentationen är ganska abstrakt och intellektuellt krävande.

Mitt tänkta super-EES skulle omfatta hela Europa utom Vitryssland,Transnistrien och Schweiz. Schweiz saknar ju ambitioner att ansluta sig. Man kan också lätt tänka sig att vitryssarna snart ville ansluta sig till super-EES, vilket förmodligen skulle tvinga makthavarna där att skriva på europrådskonventionen. Om jag inte är felunderrättad erkänner samtliga europeiska länder utom Transnistrien och Vitryssland europarådet. Det funnes alltså- i och för sig - inga hinder för Schweiz att ansluta sig.

Dessutom skulle detta betyda att EU mycket snabbt finge ett redan väl fungerande och etablerat rättsligt ramverk för handeln med det väldiga Ryssland. En annan positiv sak är att ett paneuropeiskt EES snabbt skulle ge reformländer som Georgien och Ukraina en knuff i rätt riktning.

Den troliga anledningen till att framför allt svenska och brittiska politiker "pushar" så hårt för turkiskt EU-medlemskap är troligen att ett turkiskt inträde i EES skulle kunna tänkas öppna ögonen inför att man mycket väl kan vara en del av den europeiska marknaden utan att tillhöra EU. I det grundmurat EU-vänliga Tyskland ser man mera avspänt och förnuftigt på frågan.

Det är av mycket vitalt intresse för oss som förespråkar ett svenskt EU-utträde att EES-samarbetet utökas med fler medlemmar utanför EU. För dem som förespråkar ett "EU light" är det också mycket viktigt att dörren ut är öppen, eftersom en nödutgång skulle ge "EU-lightförespråkarna" en mycket starkare politisk ställning.

Priset på en Big Mac i några olika länder:

Storbritannien: £1,94
Tyskland: €2,99
USA: $3,10 (Observera att denna uppgift härstammar från "The Economist" och inte är alldeles pinfärsk.)
Finland: €3,75
Rumänien: 7,00 Nya Lei (singularis: leu, pluralis: lei)
Sverige: 32,00 kr.
Norge: 39,00 kr.

Valutakurser:

£1=13,71 kr.
€1=9,17 kr.
$1=7,21 kr.
1 ny leu=2,61 kr.
1 norsk krona=1,11 kr.

November månads mac-roekonomi är mycket intressant, eftersom priserna justerats i två länder sedan september månads mac-roekonomi. I Sverige har priset sänkts aningen, vilket bevisar att Riksbankens räntehöjningar biter och att hypotesen om att penningpolitiken verkar med två till tre års fördröjning är helt felaktig. I Finland har priset höjts och prisgapet gentemot Tyskland ökat, vilket strider mot vad jag menar vara det långsiktigt naturliga i en valutaunion. Min gissning är att den finska prisjusteringen kan föregripa en större höjning i något av euro-länderna med låg prisnivå, eller att det finska priset snart kommer att sänkas.

Det är också intressant att observera att valutakurserna rört sig en del. Ännu intressantare är att observera att om hänsyn tas till prisförändringarna blir växelkursrörelserna betydligt mindre.

Den svenska kronan har sedan september månads mac-roekonomi stärkts gentemot samtliga övriga valutor och Sverige är också det enda landet i vilket en prissänkning genomförts. Den enda avvikelsen från att valutakurserna rört sig i samma riktning som priserna förändrats är att norska kronan försvagats gentemot euron trots stabila priser i Norge och stigande i euroland. Å andra sidan var den norska kronan redan innan kraftigt övervärderad utifrån tanken på köpkraftsparitet baserad på Big Mac.

Pundet har försvagats ett tuppfjät gentemot dollarn och eftersom uppgifterna om priset på en Big Mac från USA är c:a 6 månader gamla vågar jag mig inte på att försöka tyda varför relationen mellan pund och dollar är så stabil.

Observera också att enda anledningen att denna månad innefattar uppgifter från Rumänien är att jag varit där och att detta inslag är "november-bonus".

I tisdags morse kom jag hem från Rumänien där jag tillbragt nästan hela oktober månad. Jag har njutit i fulla drag av mitt besök där och det bästa var att ha tillgång till ortodoxa kyrkor och gudstjänster. Allt annat var trevligt och avkopplande och maten var så god att jag lagt mig till med en föga klädsam övervikt. Politiskt sett är jag mycket besviken över att mina vänner i Lettland inte lyckades åstadkomma någon framgång i parlamentsvalen, men i Lettland finns det möjligheter att tvinga fram beslutande folkomröstningar medelst namninsamlingar. Jag tror och hoppas att EIROSKEPTIKI skall lyckas den vägen. Det råder nämligen inget tvivel om att Lettland har en stor euroskeptisk potential.

Vad gäller Rumänien har de styrande noggrant tillsett att prischocken skall komma innan anslutningen. De flesta priser tycks nämligen redan nu vara anpassade till EU-nivån och man har varit så nitisk att man till och med infört banantullar, trots att det inte odlas bananer i Rumänien. Jag observerade att butikspriset på mjölk var nästan lika högt som i Sverige. Som en jämförelse kan det vara intressant att veta att butikspriset på en liter mjölk i Estland 1993 var cirka en tredjedel av det då rådande svenska priset. Detta säger något om vilket pris vi betalar för protektionismen.

I morgon skall jag uppdatera med nya uppgifter om Big Mac-priser.