flavianopolis

Jag upplyste ganska nyligen om att det skulle bli en mindre bloggpaus, men denna tycks nu bli laengre. Jag aer i Lettland nu, men har faatt moejlighet att resa till USA och stanna daer tre maanader till en mycket laag kostnad och jag nappade omedelbart paa detta erbjudande.

Jag har inte gloemt mina loeften till dem som deltog i fraagetaevlingen och dessa loeften kommer att infrias saa snart jag kommit hem fraan USA.

I maan av moejligheter kan det bli naagra blogginlaegg fraan Amerika. Ha det gott!

Jag tänker idag ge mig ut på en liten resa. Först åker jag till Stockholm för att därefter fortsätta till Riga. Det är ännu inte bestämt när jag återvänder till Sverige och Vårgårda, men så snart livet återgått till det gängse kommer det nog att dyka upp en och annan bloggpost.

Bland det första jag kommer att skriva om när jag har kommit hem är den rätta lösningen på min lilla frågetävling samt att dela ut förstapriset till vinnaren. Ytterligare tävlingsbidrag är välkomna fram till dess att det riktiga svaret har presenterats.

Jag upprepar också mitt erbjudande till alla civiliserade människor att vara någon typ av mindre kunnig guide vid resor till Riga. Dessutom går det bussar från Riga till bland annat Ukraina och jag rekommenderar verkligen resor i Östeuropa då det finns mycket att se där och man får mer för pengarna där än härhemma.

Det senare bevisar dessutom att Lettland inte har någon anledning att devalvera om än att problemen där huvudsakligen beror på att den ryska rubeln har fallit i värde gentemot euron, vilket fått till följd att de till euron knutna baltiska valutorna har revalverats gentemeot rubeln och av det skälet är övervärderade gentemot rubeln. De är alltså inte på något vis övervärderade gentemot euron eller svenska kronan. Det förhåller sig precis tvärsom.

Idag finns Dagens Nyheter en signerad text angående de betalningsanspråk som Storbritannien och Nederländerna riktar mot Island på grund av att sparare i dessa länder förlorat på isländska bankers fallissemang. Läs texten på följande länk.

http://www.dn.se/opinion/signerat/island-skulden-maste-delas_1.931307

Enligt min mening bör de isländska skattebetalarna inte betala så mycket som ett enda öre. De är inte bankmän och den som sätter in pengar på en bank tar faktiskt en risk. Vill man inte ta någon sådan risk får man ingen ränta, men vill man ha ränta får man acceptera en risk.

Problemet som åskådliggörs här är problemet med insättningsgarantier. Insättningsgarantier innebär att staten upp till en viss gräns garanterar värdet på banktillgodohavanden, men systemet har en mycket stor nackdel och den är att insättningsgarantier gör livet mycket lättare för oansvariga banker. En bank har under normala marknadsvillkor en välgörande svårighet i att låna upp pengar av det enkla skälet att den som lånar ut pengar vill vara säker på att kunna få tillbaka sina pengar.

Detta hinder blir dock väldigt mycket enklare att forcera så snart banken kan säga att insättningarna garanteras av staten och att banken står under finansinspektionens tillsyn. Alltsammans invaggar bankkunden i en falsk trygghet som inte finns på en verkligt fri marknad.

På det viset och i kombination med centralbankernas inflationspolitik blåser man upp en osund finansindustri som då den fallerar och staten får stå för notan blir till ett hot mot hela samhället. Givetvis förstärks problemen av Islands ringa folkmängd och tidigare enorma finansindustri.

Jag tycker inte att islänningarna har någon moralisk skyldighet att betala. De som har varit dumma nog att sätta in pengar i misskötta banker får skylla sig själva och det är orimligt att islänningarna skall behöva betala för misstag som isländska banker och deras kunder gjort sig skyldiga till. Dessutom antar jag att brittiska och nederländska myndigheter har godkänt de isländska bankernas verksamhet samt att myndigheterna i dessa länder borde ha pekat på att en insättningsgaranti som ställs ut av en stat med liten folkmängd och förvuxen finansindustri kan misstänkas vara ihålig.

Island borde snarast avskaffa insättningsgarantin för att förhindra att en ny bubbla byggs upp, men som medlem av EES är Island i det närmaste absolut skyldigt att upprätthålla en insättningsgaranti och som medlem av EU absolut skyldigt att göra det.

Mycket intressant att notera är också att samtliga de problem som har berörts här beror på statliga ingrepp i den fria marknaden.

Idag kan man i Svenska Dagbladet läsa om eländet på Kuba. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3350701.svd

En sak som förbryllar mig är frågan varför inte USA gör om Guantanamobasen till en ekonomisk frizon. Det vill säga man gör Guantanamobasen till en zon fri från tullar och skatter och tillämpar ungefär samma lagstiftning som i Hong Kong. Jag tänker mig vidare att ordningen där skall upprätthållas av amerikansk milis som helt bekostas av den amerikanska staten som ett slags u-hjälp. Dessutom skall alla varor som tillverkas i frizonen tull- och avgiftsfritt kunna föras in i USA.

Amerikaner skall ges obegränsat tillträde till zonen och samma sak skall gälla kubaner. De kubaner som vill bli företagare och försöka tjäna pengar skall alltså fritt kunna göra det och på grund av frånvaron av skatter och tullar kan allsköns varor säljas där till mycket låga priser, vilket jag tänker mig kunna locka dit amerikanska turister med stora feta buntar av dollarsedlar i fickorna.

På det viset skulle USA kunna demonstrera frihetens överlägsenhet istället för att som nu framstå som en skurkstat som inte respekterar mänskliga rättigheter. Jag är säker på att Guantanamo med hjälp av mina förslag inom kort skulle förvandlas till ett myller av handel och produktion och att ganska snart många kubaner skulle försöka tjäna sitt levebröd i denna frizon.

Det enda sätt på vilket de kubanska kommunisterna skulle kunna hindra frizonen från att utvecklas vore sannolikt genom att kringgärda den med en mur precis på samma sätt som de östtyska kommunisterna blev tvungna att bygga en mur för att inte riskera att samtliga undersåtar begav sig iväg från det "socialistiska paradiset".

I Expressen står att läsa att en man med namnet Per-Olof Samuelsson, bosatt i Eskilstuna, av scientologsekten krävs på 200.000,- kronor i betalning för "andlig vägledning" som samme Samuelsson skall ha fått. Läs mer på följande länk.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1669865/scientologkyrkan-kraver-per-olof-pa-200-000-kronor

Jag har i en diskussion på nätet kommit i allvarlig kontrovers med en man med namnet Per-Olof Samuelsson och jag vågar av ett antal skäl påstå att den person som jag råkade i kontrovers med och den man som av scientologsekten krävs på 200.000,- kronor är en och samme man.

Jag måste säga att jag inte är förvånad. Per-Olof Samuelsson är just en sådan person som jag kan tänka mig känner sig dragen till underliga sekter. Varför han är det vet jag inte, men på hans hemsida står att läsa att hans far var "präst i Svenska Kyrkan". Jag gissar att hans far var överdrivet sträng och att detta har skadat sonen. Numera är herr Samuelsson fanatisk anhängare av en viss amerikansk professor med namnet George Reisman.

Eftersom jag visste att jag hade rätt och att herr Samuelsson, liksom professor Reisman, har missförstått hela kontroversfrågan var jag fruktansvärt spydig mot herr Samuelsson, men jag vågar påstå att herr Samuelsson var ojämförligt mera oförskämd än jag. Till mitt försvar vill jag också anföra att det var herr Samuelsson som framförde de första osakligheterna.

Denne mans egendomliga beteende framstår dock som mindre oförståeligt när man får veta något om hans bakgrund. Jag är något ångerfull över att ha provocerat herr Samuelsson, men då han är oemottaglig för förnuftsargument, förmodligen är övertygad om att han rätt, trots att han har fel, och dessutom är oerhört verbalt aggressiv måste jag tillstå att det var kul att reta honom.

En annan person som uppvisar liknande drag i något mildare form är bloggaren Stefan Karlsson. Jag vill också gärna ha rätt, men jag tycker att man skall försöka vara så saklig och resonabel som möjligt.

Idag publiceras i Svenska Dagbladet en opinionsundersökning enligt vilken sverigedemokraterna har ett växande stöd. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3345745.svd

Som jag ser det börjar förutsättningarna för nästkommande mandatperiod att klarna. Det står för det första helt klart att de tre rödgröna partierna kommer att få större stöd än de fyra partier som nu styr landet. Reinfeldt och Borg må tro och hoppas något annat, men de har fel.

Å andra sidan framstår det nu som ytterst sannolikt att sverigedemokraterna kommer att ta sig in i riksdagen och på det viset bortfaller med mycket stor säkerhet de rödgrönas möjligheter att skrapa ihop de magiska 175 mandaten med den påföljden att vi sannolikt inte kommer att få se någon rödgrön majoritetsregering.

Vad gäller kristdemokraterna tror jag nämligen att dessa kommer att stödröstas in i riksdagen av moderaterna. Vad gäller piratpartisterna vågar jag mig inte på någon prognos, men enligt opinionsundersökningen ser de inte ut att lyckas ta sig in i riksdagen.

Jag kan tänka mig att detta slutar med att miljöpartiet ges några ministerposter av regeringen Reinfeldt, som på det viset sannolikt skulle få en stabil riksdagsmajoritet till och med om piratpartiet lyckas ta sig in i riksdagen.

Idag står i Dagens Industri att läsa om att Storbritannien och Nederländerna hotar att blockera Islands väg mot medlemskap i den europeiska unionen om inte Island godtar att låna en större summa pengar av dessa två länder, vilken summa sedan skall tillfalla dem som har fordringar riktade mot de isländska bankerna. Läs mer på följande länk.



http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FO%3DRSS%26ArticleId%3D2009%255C08%255C12%255C348058



Mitt råd till islänningarna är att inte uppfatta hotet om en blockerad väg in i EU:s påstått trygga famn som något hot alls. Island har absolut ingenting att vinna på ett medlemskap i EU om än att jag delar uppfattningen att den isländska kronan borde bytas ut mot någonting annat. Ett tänkbart alternativ är att byta ut den isländska kronan mot schweizerfranc.



Om Island bara slopar den egna skämtvalutan, kvarstår i ungefär samma förhållande till EU som nu och dessutom vägrar att betala ut ersättning till dem som förlorat pengar i de isländska bankerna ser Islands framtid ljus ut. Jag är osäker på det exakta rättsläget, men måhända kan Island förlora rättigheter i EES-avtalet om landet inte ersätter de utländska spararna, men Schweiz klarar sig utmärkt också utan EES.



Alltså skulle Island göra det också.

Idag skriver Dagens Nyheter att guldet "har toppat". Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/guldruschen-spas-vara-over_1.928275

Enligt min mening är detta rent nonsens. Låt mig förklara varför.

Guld är den råvara som bäst kan sägas vara ett slags ekonomisk konstant. Skall man mäta värdet av olika ting sett över väldigt långa tidsperioder är guld den avgjort minst dåliga referenspunkt man kan välja. Guld är ingen perfekt konstant, men någon mindre dålig konstant låter sig knappast uppbringas.

Om guldpriset skall börja falla kan detta alltså sägas vara liktydigt med att hävda att inflationen kommer att upphöra. Det är ju inte guldet som blir mera värt när priset på guld stiger räknat i kronor utan det är kronan som blir allt mindre värd.

Om ni alltså är så dumma att ni tror att inflationen kommer att upphöra, trots att riksbanken eftersträvar en positiv inflationstakt, skall ni fästa tilltro till Dagens Nyheter som jag nu frestas kalla Dagens Dumheter. Någon guldrusch har aldrig förevarit utan endast en ständig rutschkana för kronan. Nu spår emellertid Dagens Nyheter att penningvärdet inte kommer att minska ytterligare.

Idag kostar ett kilogram guld 221.114 kronor. Vill ni ha ett gott skratt den dagen kan ni kontrollera vad ett kilogram guld kostar den 11 augusti 2014. Det finns bara en riktning för guldpriset och den är uppåt, eftersom vad det i själva verket handlar om är ett ständigt fallande värde för kronan.

Inte bara därför att prinsessan Madeleine är ärtig bör hennes make ha en titel som rimmar på ärtig. Jag anser nämligen att såväl konservativa rojalisters krav på kunglig glans som jämlikhetssträvanden bäst tillgodoses genom att herr juris kandidaten Jonas Bergström i likhet med sin svåger i det vardande herr Daniel Westling av Hans Majestät Konungen upphöjs till prins och hertig. Ehuru eller kanske snarare just därför att jag själv bär efternamnet Bergström anser jag absolut inte att prinsessan Madeleine skall degraderas till "fru Bergström". Om så sker kommer jag att överväga att byta efternamn.

Se gärna bilder av herr juris kandidaten Jonas Bergström på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3335375.svd

Enligt min övertygelse håller världens centralbanker på att avskaffa sig själva. Låt mig förklara varför.

Praktiskt taget alla centralbanker omhuldar tesen att en måttfull prisinflation är det makroekonomiska idealtillståndet. Problemet man glömmer är dock att redan en måttfull prisinflation gör det praktiskt taget riskfritt att spekulera i ett stigande guldpris. Stiger priserna på allsköns konsumentvaror gäller rimligen samma sak guld och guld har som bekant god hållbarhet.

Det finns emellertid vissa problem med att äga fysiskt guld. Dessa problem är tre till antalet. Det första är att de som handlar med guld har vissa marginaler. Det andra är kostnaderna som är förenade med att lagra guld. Det tredje är utebliven ränta.

De två första problemen finns det dock en lösning på givet att man är villig att godta en viss kreditrisk och att kontoformen inte omfattas av någon insättningsgaranti. Man kan i London hos Baird & Co. öppna ett konto som inte förs i någon pappersvaluta utan istället förs i guld. Samma möjlighet finns hos flera andra institut i London och skulle man dessutom kunna ha ett bankkort kopplat till ett sådant konto och detta bankkort vore gångbart i handel och bankomater som vilket annat bankkort som helst tror jag att det inte skulle dröja särskilt länge innan världens centralbanker hade fått en övermäktig konkurrent.

Jag tror inte att vi kommer att behöva vänta särskilt länge för att få uppleva en värld där guldet återintagit sin naturliga roll som finansvärldens monark. För tillfället är svensk penningpolitik så galen att det enligt min mening får ses som nästan riskfritt att köpa minst 50 gram guld givet att man kan avvara köpeskillingen minst två år. Bankerna betalar ju knappast någon ränta.

Enligt några påstådda experter kommer Sverige inte att drabbas av någon nämnvärd inflation under de närmsta åren. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3336179.svd

De anför att det låga kapacitetsutnyttjandet och den höga arbetslösheten kommer att hålla ned inflationen. Jag vill dock påpeka att ett lågt kapacitetsutnyttjande och en hög arbetslöshet ingalunda är några garantier mot inflation. I Zimbabwe hade man under 2008 en ohygglig inflation i kombination med lågt kapacitetsutnyttjande och mycket hög arbetslöshet.

Samtidigt vill jag gärna understryka att jag inte tror att Sverige kommer att drabbas av någon hyperinflation. Jag tror däremot att konsumentpriserna kommer att fortsätta att stiga i minst lika högt tempo som det nu rådande och jag tror vidare att det kommer att bli svårt att dölja detta förhållande.

Att Sverige nu har en skenbart låg inflationstakt är nämligen endast en statistisk synvilla, som beror på att riksbanken sänkt styrräntorna kraftigt då detta medfört att boräntekostnaderna har fallit. Det är inte realistiskt att tänka att de kommer att sänkas lika mycket under den kommande 12-månadersperioden som de har sänkts under den gångna 12-månadersperioden. Negativa styrräntor skulle nämligen sannolikt medföra hyperinflation.

Snarare framstår det som sannolikt att den underliggande inflationstakten kommer att öka och att man ovanpå denna måste lägga effekterna av höjda styrräntor, varför en inflationstakt på cirka 4% under 2010 framstår som ett optimistiskt antagande givet att man ogillar inflation.

I övrigt innehåller de påstådda experternas tal så mycket strunt att jag inte gitter gå in på det. Ett grundproblem är dock att de inte förstår vad deflation är. Jag ber att få återkomma.

Jag har vid ett flertal tillfällen lagt märke till att landets tidningar skriver "de" när det enligt äldre regler skall stå "dem". Eftersom detta är ständigt återkommande och enligt mitt förmenande ytterst störande tog jag för en tid sedan kontakt med en av Sveriges största tidningar och påpekade problemet.

Dock fick jag svaret att en statlig språkvårdande myndighet godtar att man skriver "de" när det enligt äldre regler bör stå "dem" i de fall "de" kan förstås som en ellips för "de personer" eller motsvarande, vilket har bekräftats av myndigheten.

Myndigheten anser vidare att det gör ett mera ovårdat intryck att skriva "dom" än att skriva "de" även i de fall det enligt äldre regler skall stå "dem" men enligt de nya reglerna "de" kan godtas. Jag håller inte med myndigheten. Enligt min mening bör den osäkre skriva "dom" i samtliga kasus utom genitiv. Det är nämligen bättre att använda en lägre stil, som man behärskar, än en högre, som man inte behärskar. Man kan jämföra det med att föredra väl tillagad pannbiff framför illa tillagad slottsstek.

Since I doubt that Stefan Karlsson will publish any refutation of his explanation of Say's law I hereby publish my own explanation of Say's law.

We agree that man's material wishes are enormous. Most people would live like millionaires, could they just afford it.

However, that is not the core of Say's law. Say's law means that anyone offering goods or services on the market is in reality trying to buy that which he is not selling. If somebody grows potatoes and offers them for sale, the reason for that is, of course, that he wants to buy something else, be it pork, eggs, carrots or whatever.

For this reason the person who offers potatoes for sale is in reality creating additional demand, since what he offers for sale is in reality the means of payments for what he wants to buy. If, for example, he accepts silver coins as means of payments for the potatoes he offers he usually does so because he knows that silver coins will buy him what he wants.

But what about people who save what they earn? Well, strictly speaking, saving, in most cases, is not saving in the truest sense of the word. If the man who offers potatoes for sale accepts silver coins and thereafter deposits those silver coins in a silver bullion bank, he is in reality not saving what he has earned but actually lending the bank silver coins and if there were no demand for credit the bank would of course not offer him any interest.

But what about if he is hoarding the silver coins? Well, in that case he reduces the amount of silver coins in circulation, but in doing so he strengthens the purchasing power of silver whereby he makes silver mining more profitable which in turn causes silver mining companies to increase their exploration and mining expenditures.

We can therefore assume that any economic downturn in a truly free market is temporary and usually related to the fact that it takes time to adjust to new conditions. If, for example, people start hoarding gold and silver, it takes some time until prices start to fall, and thereafter it takes some time for gold and silver mining companies to start to increase their spending. That time lag is what we call a recession.

Följande fyra frågor ställdes häromdagen till ett antal ledande bankekonomer.

1. Hur förklarar du den allt starkare kronkursen?
2. Vad tror du om utvecklingen för kronan fram till årsskiftet?
3. För svensk industri har den svaga kronan varit en konkurrensfördel. Innebär den starkare kronan en risk för bolagens försäljning i höst?
4. Vilka är de positiva effekterna av den allt starkare kronan.

Enligt min mening är bankekonomernas svar så dumma att de inte förtjänar någon ytterligare uppmärksamhet. Här kommer mina svar och om världen äger fortsatt bestånd kan dem av mina läsare som överlever de närmsta månaderna vid årsskiftet avgöra om jag hade rätt eller fel.

1. Svaret på den första frågan är mycket enkelt. Riksbankens inflationspolitik är ohållbar och måste ersättas av en mindre inflationär penningpolitik. Marknaden anteciperar en mindre inflationär penningpolitik genom att handla upp kronan.
2. Eftersom kronan enligt teorien om köpkraftsparitet är kraftigt övervärderad gentemot ett stort antal valutor framstår det som uppenbart att kronrallyt kommer att brytas. Jag råder därför till köp av guld då en svagare krona givetvis också kommer att medföra ett högre guldpris. En euro kostar idag 10,16 kronor och 100 gram guld 23.577,- kronor. Jag råder till köp av euro om man inte har så mycket pengar, men kan man köpa minst 50 gram guld tror jag att det kan bli en bra affär.
3. Nej, det gör det knappast. Svenska företag prissätter sin försäljning i främmande valuta, men valutasäkrar sina intäkter varför en starkare krona med viss fördröjning medför minskande vinster vid försäljning av svenskproducerade varor. Sverige behöver en låg real kronkurs för att locka till sig produktion samt en inhemsk kreditexpansion under kontroll. Inget av detta är nu fallet.
4. Eftersom kronförstärkningen vilar på lösan sand och inte är resultatet av en korrekt genomförd deflationspolitik utan istället bygger på en förväntan om en något mindre vansinnig inflationspolitik från riksbankens sida är den nuvarande kronförstärkningen inte förenad med några fördelar alls.

Jag vill gärna göra mina läsare uppmärksamma på Nigel Farages helt lysande sågning av ett antal eurofascister. Se sågningen på denna länk.

http://www.youtube.com/watch?v=GZIR6qVejM0

Ja, jag kallar de mest fanatiska europavännerna eurofascister. Jag medger att formuleringen är tillspetsad, men eftersom de faktiskt förordar ett elitstyre i de fall den stora massan ännu inte har "sett ljuset" är det inte så långsökt att kalla dem för fascister.

Tänk också på att också i vårt land det finns gott om eurofascister om än att tyska och franska eurofascister har ett för oss främmande språkbruk. Varför blev det exempelvis ingen ny folkomröstning om Sveriges medlemskap i unionen, medan ett antal eurofascister verkar för att vi skall få rösta om euron ytterligare en gång och då givetvis i förhoppningen att vi andra gången skall göra ett "bättre" val.

Vad det anbelangar tror jag visserligen att euron har vissa poänger, men jag tror å andra sidan inte att svenskarna kommer att anse Sverige moget för fullt deltagande i eurosystemet förrän tidigast runt 2025 och vid den tiden kan så mycket ha förändrats att frågan kanske i vilket fall som helst är död. Jag tänker då på en spontan euroisering av Sverige samt ett förstärkt användande av guld i den internationella finansvärlden.

Ett stort problem för de svenska eurofascisterna är nämligen att Danmark i praktiken, genom den danska kronans koppling till euron, redan är medlem av eurozonen. För Danmarks del spelar det alltså knappast någon roll att man inte gått med i eurosystemet och så länge inte Danmark blivit fullvärdig medlem av eurosystemet finns knappast några möjligheter att övertyga svenskarna om att bli fullvärdiga medlemmar. Förmodligen är det omöjligt att övertyga svenskarna om att låta Sverige bli första skandinaviska landet i eurosystemet.

Slutligen tror jag inte heller att Norge kommer att bli medlem förrän tidigast då Sverige blivit fullvärdig medlem av eurosystemet och detta har visat sig fungera väl i Sverige. Alltså kanske det är så att Danmarks fasta växlingskurs gentemot euron ytterst sett är det som säkrar status quo i europafrågan i Skandinavien. Och även om jag mycket gärna ser ett svenskt utträde och på fullt allvar tror att Storbritannien kommer att lämna EU är status quo givetvis mycket bättre än en förstärkt marsch in i den eurofascistiska diktaturen.

Så snart Storbritannien lämnat EU tror jag att den frågan om utträde kan väckas till liv i Sverige. Ser man nyktert på saken finns knappast några skäl alls att tillhöra EU och det kommer folk att förstå så snart Storbritannien har lämnat EU.

I Svenska Dagbladet återfinns idag två motsägelsefulla nyheter. I den ena står det att en glaciär hotar spricka på grund av "global uppvärmning". Läs artikeln på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/matklimat/artikel_3318653.svd

I den andra artikeln står att läsa årets kräftpremiär hotas av den kalla sommaren. Läs artikeln på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3318651.svd

Mycket intressant att notera och tämligen avslöjande för klimathysterikerna är det förhållandet att en nyhet som motsäger klimathysterikerna klassificeras som en inrikes nyhet av ordinär beskaffenhet, medan nyheten som tycks bekräfta klimathysterikarnas teorier, det vill säga den om den sprickande glaciären, inordnas som en nyhet som avser såväl vetenskap som mat och klimat.

Givetvis är koldioxidhalten i atmosfären en följd av temperaturen och inte tvärsom. Detta bevisas enkelt genom att man samtidigt slår upp en flaska uppvärmt kolsyrat mineralvatten och en flaska nedkylt kolsyrat mineralvatten i var sitt intill varandra stående glas. Jordens temperatur bestäms av solen och ingenting annat och koldioxid är, har alltid varit och kommer alltid att vara inte bara helt ofarligt utan helt oundgängligt för allt liv på denna planet.

Hur länge kommer man att kunna fortsätta torgföra klimathysterikernas nonsens utan att bli utskrattad? Förmodligen kommer man inte att kunna göra det särskilt länge till.

Idag står i Svenska Dagbladet att läsa om att landshövdingen på Gotland, fru Samuelsson lämnar sitt landshövdingeuppdrag. Läs mer på följande länk.



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3309845.svd



Om man i likhet med mig och f. d. landshövdingen, fru Samuelsson kommer från Vårgårda är man inte förvånad över att fru Samuelsson har tvingats lämna landshövdingeuppdraget. Den allmänna uppfattningen här i Vårgårda är den att dåvarande statsministern, herr godsägaren, medicine doktor h. c. Persson, genom att utnämna fru Samuelsson till landshövding, sannolikt ville rensa bort den kanske galnaste miljöpartisten.



Genom att skicka fru Samuelsson till Gotland ville statsministern sannolikt lösa ett problem i Stockholm till priset av att skapa ett på Gotland. Anledningen till att det blev Gotland var förmodligen öns ringa folkmängd då därigenom skadeverkningarna av hennes okunnighet tänktes komma att drabba färre samt inte minst att man ville vara säker på att fru Samuelsson befann sig på behörigt avstånd från det svenska fastlandet.



Om man frågar folk här i Vårgårda om fru Samuelsson får man oftast svaret att hon är allmänt okunnig om det mesta. Fru Samuelsson lär en gång för länge sedan ha deltagit i frågetävlingen Jeopardy och enligt uppgift slutade också detta i fiasko. Kanske borde man låta landshövdingekandidater delta i Jeopardy, eftersom tydligen redan Jeopardy visade på brister som en landshövding inte bör ha.

Jag beklagar den elaka tonen, men har man gett sig in i politiken får man finna sig i att politiken är grym. Jag önskar fru Samuelsson allt gott, men det är tydligt att hon inte lämpar sig för mera kvalificerade arbetsuppgifter.

I Dagens Nyheter står idag att läsa att konsumentpriserna i OECD-området steg 4 promille i jämförelse med månaden innan. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/ekonomi/oecd-konsumentpriserna-stiger-nagot-1.924334

Skrivs tidningarnas ekonominyheter av ekonomiska analfabeter, eller lämnar verkligen OECD ifrån sig denna typ av fullkomligt meningslösa och imbecilla nyheter?

Jag vet inte, men om eftersom OECD inte är en valutaunion och således ett antal olika valutor används i OECD-länderna är uppgiften att konsumentpriserna steg med 4 promille i jämförelse med månaden innan helt meningslös. Man måste nämligen ange vilken räkneenhet som använts då man säger att priserna steg med en viss procent- eller promillesats.

Under 2008 steg exempelvis priserna i Sverige räknat i svenska kronor betydligt långsammare räknat i svenska kronor än räknat i zimbabwedollar, medan de - på grund av eurons förstärkning gentemot svenska kronan - föll räknat i euro.

Om man uppger att priserna stigit måste man alltid ange mätt i vad de har stigit och om inte är uppgiften helt meningslös och intetsägande.

Enligt min mening vilar den nu pågående kronförstärkningen på lösan sand. Kronan är sjuk och den inhemska kreditexpansionen och inflationen tuffar på, varför kronan egentligen endast känner en enda riktning i förhållande till verkligt sunda valutor. Guldet är givetvis den sundaste av alla valutor, men dessvärre är det förenat med höga transaktionskostnader att köpa och sälja guld.

Jag vågar dock påstå att den som idag eller de närmste dagarna köper guld kommer att kunna få tillbaka sina pengar och en mindre vinst inom mindre än ett år. Den svenska kronans kursstegring i förhållande till andra valutor är nämligen ohållbar givet att det inte uppstår en våldsam inflation i eurozonen eller i USA. Möjligen kan det andra inte uteslutas, men att eurozonens inflation skall stiga till samma nivå som den verkliga underliggande inflationen i Sverige betraktar jag som uteslutet.

Med all säkerhet kommer euron inom det kommande året att vid något tillfälle ha stigit till en nivå överstigande 11,50 kronor per euro och rent av kommer euron att ha befunnit sig över 12,- kronor. Riksbanken är nämligen helt från vettet och bedriver en aggressiv inflationspolitik som dessutom skadar den svenska konjunkturen eftersom den är uppenbart ohållbar och kommer att nödvändiggöra styrräntehöjningar. Det är dessa styrräntehöjningar marknaden nu kapitaliserar i en högre kronkurs, men så snart de förverkligas och fler inte synes nödvändiga så kommer kronan att falla ihop som en misslyckad sufflé. Kronkursens uppgång nu är ett gift för den svenska konjunkturen.

En guldtacka med en vikt om 100 gram går för tillfället att köpa för 23.579,- kronor och Tavex återköper samma guldtacka för 22.206,- kronor. Jag vågar påstå att den som köper 100 gram guld nu och har för avsikt att sälja detta guld så snart Tavex betalar 25.000,- kronor troligen kommer att behöva vänta mindre än ett år. Är man endast icke riskbenägen och har pengar över tycker jag att fysiskt guld är ett bra alternativ så länge bankernas inlåningsräntor är så dåliga som nu är fallet. Man förlorar ju ingen ränta.

Guld kommer knappast att göra någon stormrik, men man vet vad man har.

Idag står i Svenska Dagbladet att läsa om att man på Nya Zeeland vill riva upp förbudet mot barnaga. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3297495.svd

Jag har två synpunkter.

Den första synpunkten är att barnaga och barnmisshandel är två skilda ting. Barnaga är en uppfostrande bestraffning som föräldrarna delar ut efter att ha konstaterat att deras barn betett sig så illa att de gjort sig förtjänta av kroppslig bestraffning. Samtidigt får den kroppsliga bestraffningen inte vara så kraftig att barnet tillfogas annat än momentant kroppsligt obehag.

Jag anser exempelvis att en åttaårig pojke som slagit ett fyraårigt barn i grannskapet har gjort sig förtjänt av kroppslig bestraffning och att frånvaron av kroppslig bestraffning av barn är ett exempel på skadlig normlöshet givet att barnen är i behov av kroppslig bestraffning.

Att inte straffa barn som beter sig olämpligt är samma sak som ett samhälle utan poliser, domstolar och fängelser. Ett sådant samhälle vill knappast någon leva i.

I Svenska Dagbladet står att läsa att det visat sig svårt för samkönade par att få adoptera barn, trots att svensk lag inte uppställer några hinder mot detta. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3296047.svd

Är någon förvånad? Tänk er en ensam kvinna med ett litet nyfött barn, som hon älskar, men saknar rimliga möjligheter att ta hand om. Två par, som vill adoptera barnet, uppträder. Det första paret är Bengt och Gunilla Svensson. Bengt och Gunilla bor i ett trevligt radhus, har ordnad ekonomi och är riktigt präktiga svenssöner. Det enda som fattas dem är några småttingar. De är alltså ofrivilligt barnlösa.

Sedan kommer Bertil och Anders Johansson.

Om ni vore i den ensamma mammans situation; vilket par skulle ni välja att anförtro ett litet nyfött barn? Svaret är så uppenbart att ingen vettig människa kan vara ett dugg förvånad över att det är svårt för samkönade par att få adoptera barn.

Försök vidare tänka er in i en situation där ett åttaårigt barn har förlorat sina föräldrar i en bilolycka och ges möjlighet att välja adoptivföräldrar. Vilket par skulle tror ni barnet skulle välja? Blir det Bengt och Gunilla eller blir det Bertil och Anders?

Detta får nog anses vara årets icke-nyhet.

Ett argument som har framförts i kommentarsfältet på min blogg är att Island borde ansluta sig till EU för att få medbestämmande över EU:s lagar. Som medlem av EES är Island i vilket fall som helst skyldigt att implementera EU:s olika direktiv givet förstås att de inte faller utanför EES-samarbetet men väl inom EU-samarbetet. EES-samarbetet omfattar allt som EU omfattar utom följande ting.

• EU:s gemensamma jordbruks- och fiskeripolitik
• Tullunionen
• Gemensam handelspolitik
• Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik
• Rättsliga och inrikes frågor
• Den monetära union; det vill säga euron

Vad man kan konstatera är att det därefter inte blir särskilt mycket kvar och att det inte föreligger någon absolut skyldighet att implementera ens de EU-direktiv som faller innanför EES-avtalet även om, enligt vad jag kan förstå, denna rätt aldrig eller åtminstone mycket sällan brukas. Jag är osäker på siffran, men jag vill minnas att 17 % av alla EU-direktiv faller inom EES-avtalet. I så fall behöver ett land inom EES, men utanför EU inte ägna någon möda åt 83 % av pappersfloden från Bryssel och i övriga 17 % av fallen finns det ingen absolut skyldighet att implementera direktiven.

Detta skall i Islands fall ställas mot att man som EU-medlem blir absolut skyldig att implementera 100% av direktiven, men att man i gengäld får medbestämmanderätt angående dessa direktiv. Å andra sidan har man redan yttranderätt och frågan är vad medbestämmande har för verklig innebörd för ett land med 320.000 invånare i en union med nästan 500 miljoner invånare. Är det överhuvudtaget rimligt att ett land med 320.000 invånare skall ha något avsevärt inflytande i en union med cirka 500 miljoner invånare?

Vidare anser jag att Island endast har ett avsevärt problem som låter sig lösas med politiska medel och det problemet är det förhållandet att den isländska kronan är alltför illikvid för att kunna fungera väl. Här skulle euron vara ett steg i rätt riktning, men det hör till saken att Island som medlem av EES skulle kunna använda sig av rätten att inte implementera EU-direktiv och slopa insättningsgarantin. Om Island blir medlem av EU måste Island däremot ovillkorligen upprätthålla insättningsgaranti och det är en sak för ett land med 82 miljoner invånare att göra det, eftersom ett sådant lands banker inte rimligen kan växa så våldsamt i förhållande till den nationella ekonomien som är fallet i ett land med 320.000 invånare. Att ersätta de utlänningar som förlorat kapital på grund av de internationella isländska bankernas fallissemang är en övermäktig uppgift för de fåtaliga isländska skattebetalarna. Det lär handla om 139.000,- svenska kronor per islänning.

Jag menar att Island borde likvidera den egna centralbanken och ersätta den isländska kronan med schweizerfranc och samtidigt slopa insättningsgarantin samt helt enkelt klargöra att man inte kommer att ersätta de nederländska och brittiska sparare som har gjort förluster på grund av fallerande isländska banker. Skulden lär uppgå till 139.000,- svenska kronor per islänning.

I så fall är det enda avgörande problemet på Island löst till en låg kostnad. Att ersätta den isländska kronan med schweizerfranc vore en bagatellutgift i sammanhanget.

Vidare är det uppenbart att Island skulle lida stor skada av att behöva implementera EU:s fiskeripolitik, medan detta för ett land som Sverige inte är förenat med några olägenheter som gemene man tänker på. Island är dock en fiskenation, varför implementerandet av EU.s fiskeripolitik skulle vara en gigantisk huvudvärk.

Om islänningarna går med i EU måste man anse att de är så korkade att de förtjänar det. Däremot har Island allvarliga makroekonomiska problem, varför den isländska kronan samt insättningsgarantin borde skrotas snarast möjligt. Och schweizerfranc är betydligt coolare än euro.

Här kan ni se en rolig och bra film om EU.

http://www.youtube.com/user/heimssyn

Ta gärna en titt på länken nedan.

http://www9.dn.se/ekonomi/uppstickaren-vi-ska-fortsatta-ge-hogst-ranta-1.664921

Länken är gammal och av just det skälet intressant eftersom den handlar om en bank som senare har tagits över av den lettiska staten. Sannolikt hade banken aldrig lyckats låna in så mycket som ett enda öre givet att insättningarna inte hade omfattats av den så kallade insättningsgarantin.

Länken är intressant, eftersom vi nu sitter med facit i hand och visst är det uppenbart att frånvaro av insättningsgaranti skulle ha gett oss försiktigare banker och att oförsiktiga banker är ett närmast dödligt gift ur det perspektivet att det ligger i allas intresse att ha en sund och stabil samhällsekonomi.