flavianopolis

Det statliga nätknarket är här - men riskerna för narkotikamissbruk är stora

Nätknark är en snabbt växande fenomen som fått mycket uppmärksamhet det senaste året. Mellan 200.000 och 250.000 svenskar beräknas köpa knark via nätet. Torsdagen den 30 mars blir Sverige första land i världen att lansera statligt nätknark, genom Svenskt Knark.

-I dag finns det ungefär 700.000 existerande och potentiella knarkare i Sverige, säger Iwa Gladiknark, knarkchef på Svenskt Knark, till Rapport.-Och vi anser att vi måste erbjuda svenska folket det de vill ha.

Om det skulle gå "riktigt bra" skulle nätknark utgöra ungefär fem procent av Svenskt Knarks intäkter, enligt Iwa Gladiknark. Det motsvarar runt en miljard kronor.

Fler knarkare och missbrukare

Med andra ord förväntar sig Svenskt Knark att antalet knarkare kan öka rejält, från ca 200.000 till ca 700.000.

Samtidigt har antalet narkotikamissbrukare ökat dramatiskt, enligt Folkhälsoinstitutet och Narkotikaberoendes Riksförbund. En särskilt utsatt grupp när det gäller knark på nätet är unga män i åldrarna 18-30 år.

Knarkinstituet, som på uppdrag av Folkhälsoinstitutet driver vård för narkotikamissbrukare, har fått allt fler knarkare bland de personer som söker hjälp och som får behandling mot narkotikamissbruk.

Gigantisk knarkarskola

Regeringens argument för att tillåta nätknark är att skydda svensken från de stora internationella syndikaten och erbjuda ett tryggt alternativ. Men deras egna experter varnar för att det statliga knarket istället blir en gigantisk knarkarskola, med kraftigt ökat narkotikamissbruk:

-Det blir en inkörsport för folk som annars inte skulle tänka sig att köpa knark. Svenskt Knark uppfattas ju som en trygg och säker garant för att det går rätt till och man vet att de har vissa ansvarsåtgärder och så. Många kanske drar sig för att köpa på utländska sidor av olika anledningar, säger Andres Stympe, projektledare på Folkhälsoinstitutet.

Dingholm: Bättre kontroll

Han får dock inte medhåll av knarkminister Sosse Dingholm (s):

-Jag tror att det bästa sättet att förhindra narkotikaberoende är att vi kan få bättre kontroll på marknaden. Vi måste försöka bli av med de här stora internationella knarksyndikaten som bara vill tjäna pengar och inte är ett dugg intresserade av att hjälpa till för att minska narkotikaberoendet, säger Dingholm till Rapport.

Det finns de som säger att staten är precis likadan och passar på att kapa åt sig av den kaka som växer?

-De har helt fel, säger Dingholm.

29 miljoner mot narkotikamissbruk

Men statens egna insatser mot narkotikamissbruk är blygsamma. I år satsas 29 miljoner - vilket är ungefär en procent av de 2,5 miljarder som Svenskt Knark bidrar med till statskassan.

-De 29 miljonerna är faktiskt dubbelt så mycket i förhållande till tidigare, säger Sosse Dingholm.

På Svenskt Knark är man stolt över de begränsningar man byggt in i systemet. Till exempel måste alla knarkare i förväg sätta sina egna ramar för sitt knarkande och maxbeloppet per tripp är begränsad - till 80.000 kronor.

-Det kan tyckas vara mycket pengar för dig och mig men allt är ju relativt. För vissa människor är fem kronor mycket, för andra är fem miljoner ingenting, säger Iwa Gladiknark på Svenskt Knark.

Hur mycket knarksyndikaten omsätter är svårt att beräkna eftersom officiell statistik saknas och det är en oreglerad marknad. Enligt deras egna uppgifter har knarksyndikaten nettointäkter på 1 - 1,5 miljarder kr årligen, men bruttoomsättningen i branschen beräknas till 75 miljarder kronor årligen. I genomsnitt tar bolagen två procents provision på knarkarnas inköp.

Knarksyndikat på börsen

På senare tid har knarksyndikaten även börjat komma in på börsen. De lockar många småhandlare som vill göra snabba vinster. Men det finns också stora risker med de här aktierna, som kan både stiga och falla snabbt i värde.

Läs mer:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=45981&a=562322&lid=puff_562384&lpos=bild

Så här skrev jag:

"Jag menar att Big Mac-normen är ett försök att efterlikna guldmyntfoten men att ersätta guldet med en hamburgare och guldets naturliga krafter med en centralbanksdirektion som 8-10 ggr. per år fattar beslut som guldet kan fatta tusentals gånger per sekund. Visserligen förändras penningvärdet varje sekund också under en pappersvaluta, men motvikten är artificiell och kan inte justeras lika ofta."

Detta var mindre väl genomtänkt.

Snarare borde man mena att i en guldmyntfot bedriver guldet penningpolitik. Är det mera lönsamt att bryta guld än att producera till exempel jordbruksvaror kommer mer guld att brytas än vad som eljest vore fallet. Guldgruvorna kommer att lämna guldtackor till bankerna och acceptera papperspengar i utbyte. Är den icke-monetära efterfrågan på guld låg kommer bankerna som en följd av detta få allt större lager eller reserver av fysiskt guld.

Vad göra?

Jo, bankerna sänker inlåningsräntan och utlåningsräntan. Detta kan liknas vid expansiv penningpolitik.

Om denna expansiva penningpolitik leder till att löner och priser stiger kommer snart guldbrytningen att bli mindre lönsam. Mindre guld bryts och bankernas guldreserver minskar. Bankerna tvingas då dra ned utlåningen och istället öka sina reserver. Detta kan liknas vid en penningpolitisk åtstramning.

Det vill säga: Stiger KPI under under en guldmyntfot kommer guldbrytningen att bromsa in och en penningpolitisk åtstramning att inledas. Faller däremot KPI kommer en penningpolitisk lättnad att inledas, eftersom detta fall i KPI gör guldbrytningen mera lönsam.

Om man reducerar KPI till en Big Mac och man antar att relativpriset mellan guld och Big Mac skulle vara historiskt konstant skulle detta betyda att en billigare Big Mac skulle ge en monetär expansion och en dyrare Big Mac en monetär kontraktion.

Däremot kan man förstås säga att det finns en betydande likhet mellan Big Mac-normen och guldmyntfoten såtillvida att båda syftar till att upprätthålla en konstant relation mellan en specifik vara och den monetära enheten.

Just nu florerar ett rykte om att EU:s generaladvokat skulle anse att Sveriges förbud mot privatimport av rusdrycker skulle strida mot EU-rätten. Detta är emellertid inte korrekt. Vad generaladvokaten säger är att det finns en risk att detta monopol diskriminerar varor från andra medlemsstater. Däremot står det sedan länge helt klart att detaljhandelsmonopolet kan kvarstå och dessutom har de svenska nykteristerna vunnit en mycket stor framgång såtillvida att generaladvokaten faktiskt säger att förbudet mot privatimport är en del av det svenska detaljhandelsmonopolet.

Detta betyder i korthet att det inte finns några problem med det svenska förbudet mot privatimport så länge Systembolaget tar hem alla sorter som någon vill köpa och som produceras inom EU.

Nu är det visserligen så att EG-domstolen har det sista ordet och en möjlig tanke är att denna domstol kommer fram till att Systembolaget visserligen har monopol på detaljahandel med rusdrycker i Sverige, men att detta inte bör hindra en svensk från att via internet köpa rusdrycker från en annan medlemsstat - där Systembolget inte har monopol - och sedan ge någon annan uppdraget att transportera hem varorna.

Däremot säger faktiskt generaladvokaten att Sverige har rätt att förbjuda denna typ av kurirverksamhet. Vi får se vad som händer, men jag gissar att detta blir ytterligare en framgång för de svenska monopolkramarna och att tolka generaladvokatens utlåtande som någonting annat än en stor framgång för monopolkramarna är helt befängt.

Jag lyckönskar alla som röstade ja till EU i tron att EU skulle ge oss ett liberalare samhälle.

Summan av EU-medlemskapet är att vi betalar miljardbelopp för att få del av en protektionistisk jordbrukspolitik och att alla objektiva fördelar av medlemskapet fanns inkluderade i EES-avtalet som vi var en del av innan vi anslöt oss till EU.

Ni är grundlurade!

Så här skriver läkaren Mattias Larsson om EU:s protektionism:

"Varför betala mer för att göra de fattiga fattigare och de rika rikare när vi genom att betala mindre kan ge de fattiga en chans?"

Jag tycker självfallet att det är lovvärt med alla initiativ mot protektionism. Jag ser gärna mitt dyra fosterland översvämmat med billiga importvaror och är helt säker på att en starkt bidragande anledning till att vi har det såpass bra som vi inte alltid tänker på är att Sverige en gång i tiden var en utpräglad frihandelsnation och att dessa ränder inte ville riktigt gå ur oss.

Konkurrensen från utlandet är som en disciplin för den inhemska industrin som tvingas vara lika bra eller bättre än någonstans annars på jorden och konkurrensen håller ner priserna och upp handelns vinster. Dessutom skall man inte glömma att fri handel skapar massor av arbetstillfällen i landet som öppnar sig för import och detta därför att ett inflöde av billiga varor befrämjar handeln och handeln är personalintensiv. Man kan leka med den fruktansvärda tanken att Hennes & Mauritz vore hänvisat till svenska varor: Hur många skulle då kunna arbeta i Hennes & Mauritz butiker?

Men Mattias Larsson glömmer en sak när han tycks anse att vi västeuropéer bör tänka oss att offra en del av vår rikedom för att öppna våra marknader för billiga skor och annat från verkligt fattiga länder som Vietnam. Han glömmer att det faktiskt är så att vi blir ännu rikare genom att bidra till att vietnameserna blir något mindre fattiga.

Vi får nämligen mera prisvärda varor i butikerna, handeln gör större vinster, handeln sysselsätter fler och vietnameserna får inkomster som de sätter i omlopp, vilket i sin tur ökar efterfrågan på konkurrenskraftiga europeiska produkter.

Säkerligen kan Mattias Larsson ha rätt om han menar att en strukturomvandling kan bli nödvändig inom den industri som slås ut av billig import, men strikt ekonomiskt handlar det om att vi gör valet att inte producera skor till de priser som krävs för att kunna överleva den vietnamesiska konkurrensen. Om den europeiska skoindustrin inte överlever vietnamesisk konkurrens beror alltså på att vi lever i välstånd som bara blir mindre genom att begränsa importen.

Och som jag redan påpekat kommer fri handel att skapa fler arbetstillfällen inom den inhemska handeln i Europa än den förstör inom vår industri.

Frihandel gör de rika rikare och de fattiga mindre fattiga. Fri handel har bara vinnare.

Enligt min mening florerar ett antal missuppfattningar om deflation. Jag skulle vilja beröra dessa. Så här skriver DN om den japanska deflationen:

"Sant är att folk under flera år, i synnerhet i början av årtusendet, väntade in i det längsta med att köpa ny bil, nytt kylskåp och andra kapitalvaror eftersom alla visste att priserna skulle sjunka på några månaders sikt."

Min kommentar: Uppfattningen att man skjuter på inköp pga. spekulationer om fallande priser motsägs helt uppenbart av det enkla faktum att samma sak borde gälla så länge bankräntan är högre än inflationen. Den motsägs också helt uppenbart av det enkla faktum att marknaden för persondatorer i Sverige blomstrar, trots att deflation råder på denna marknad.

DN fortsätter:

"Det märkliga under hela krisperioden var att gemene man egentligen inte hade fått det så värst mycket sämre ställt.Arbetslösheten ökade någon procent men det var aldrig tal om att sätta upp soppkök på gatorna eller dra i gång stora byggprojekt för att råda bot på massarbetslöshet."

Detta får väl ses som ett bevis för att de uppfattningar man ger uttryck för i det föregående är ogrundade. Hade alla människor spekultativt skjutit upp inköp i det oändliga hade naturligtvis allt ekonomiskt utbyte - med undantag för förnödenheter - upphört. Så skedde uppenbarligen inte.

Skall man härav dra slutsatsen att deflation är något harmlöst, eller rent av eftersträvansvärt.

Nej, det vore en förhastad slutsats. Däremot bör man mera noggrant studera fenomenet och därefter dra mera genomtänkta slutsatser.

Jag menar att man först och främst måste se till att skilja på godartad deflation och finansiell kontraktion. Godartad deflation är en måttlig deflation som pågår samtidigt med en kreditexpansion. Kreditexpansionen är emellertid så långsam att den "äts upp" av en stigande produktion med den påföljden att prisnivån faller samtidigt som ekonomin växer. Detta tillstånd är helt harmlöst och bör rent av betecknas som det makroekonomiska idealtillståndet. Så ser marknaden för persondatorer ut.

En finansiell kontraktion är emellertid ett tillstånd som kännetecknas av att banksektorn befinner sig i kris och att ett otal i grunden sunda företag ställer in betalningarna. En sådan situation rådde under början av 1930-talet. Sammanfattningsvis är detta ett tillstånd där den nominella penningmängden- förstådd som samhällets totala utgifts och inkomstnivå- minskar samtidigt som priserna faller. I en guldmyntfot skulle detta fenomen slutligen motverkas av att den fallande lönenivån skulle göra guldbrytning enormt lönsamt med den påföljden att den nominella penningmängden - förstådd som ett samhälles totala inkomst och utgiftsnivå - skulle börja öka.

Japan har genomlidit en viss finansiell kontraktion, men under en ren pappersvaluta har man det problemet att en räntesänkning inte nödvändigtvis innebär en lägre real växelkurs och att därför centralbankens räntesänkningar blir verkningslösa. Poängen med en guldmyntfot är att en fallande prisnivå ökar den reala penningmängden precis som under en ren pappersvaluta, men att slutligen också den nominella penningmängden börjar öka, eftersom denna ytterst beter sig i invers gentemot den reala. Under en ren pappersvaluta finns ingen naturlig broms på deflationen, liksom att ingen naturlig broms på inflationen finns.

Om man jämför prisnivån 1875 med den 1913 kan man lätt iaktta att ingen deflation eller inflation värd namnet förekom under denna tid.

Jämför man prisnivån 1913 med prisnivån 1931 kan man lätt se att prisnivån 1931 var betydligt högre, samtidigt som guldpariteten var oförändrad. Detta var givetvis ohållbart. Anledningen står att finna i den våldsamma inflationen under 1:a världskriget och att man sedan återupptog guldmyntfoten till oförändrad paritet. Detta gick inte ihop och det enda som kunde lösa problemet var ett kraftigt fall i prisnivån.

Hade man emellertid bibehållit guldmyntfoten till oförändrad paritet hade säkerligen en mycket snabb deflation kommit till stånd och så snart denna gjort guldbrytningen tillräckligt lönsam hade banksystemet återlikvidiserats och det ekonomiska livet återhämtat sig.

Det är här en ren pappersvaluta har en svaghet, då en fallande prisnivå inte med automatik utlöser några stabiliserande mekanismer. Hade Japan haft guldmyntfot och USA det också hade ju en japansk deflation samtidigt med en amerikansk inflation inneburit en japansk devalvering med ett valutainflöde som följd.

Hade hela världen drabbats av en deflation som övergått i finansiell kontraktion hade till slut guldbrytningen blivit så lönsam att den stabiliserat penningmängden.

Jag har föreslagit att Sveriges Riksbank skall praktisera en Big Mac-norm som skulle se ut på följande sätt. Så länge en Big Mac kostar 33,00 kronor eller mer höjer Riksbanken styrräntorna en kvarts procentenhet per sammanträde. Så länge priset understiger 33,00 kronor sänker Riksbanken styrräntorna en kvarts procentenhet per sammanträde.

Vilka slutsatser kan man dra utifrån detta med tanke på den japanska deflationen? Är det inte farligt att eftersträva negativ macflation när en Big Mac kostar 33,00 kronor eller mer. En deflation kan ju i sin förlängning leda till finansiell kontraktion.

1992 kostade en japansk Big Mac 380 yen. År 2001 kostade den 294 yen. Först 2001 började Bank of Japan bedriva en riktigt expansiv penningpolitik. Med min modell kommer Riksbanken att börja bedriva riktigt lätt penningpolitik så snart priset på en Big Mac fallit till en nivå understigande den för tillfället rådande. Detta betyder med största säkerhet att deflationen aldrig kommer att få tillfälle att övergå i finansiell kontraktion. Å andra sidan menar jag att Big Mac erbjuder ett utmärkt tillfälle att på ett mycket tidigt stadium identifiera en inflationär trend och redan på ett tidigt stadium resolut gripa in med en deflationskur. Dessutom är Big Mac okänslig för temporära fluktuationer i vattenmagasin och i hur mycket olja araberna pumpar upp. Sådana saker kan möjligen leda till att McDonald's förtjänst per hamburgare fluktuerar aningen, men mer är det inte.

Förmodligen skulle ett helt fritt banksystem baserat på guld fungera ännu effektivare och redan på ett ännu tidigare stadium bromsa såväl deflationära som inflationära trender, men att övergå till guldmyntfot och free-banking är inte realistiskt i nuläget.

Jag menar att Big Mac-normen är ett försök att efterlikna guldmyntfoten men att ersätta guldet med en hamburgare och guldets naturliga krafter med en centralbanksdirektion som 8-10 ggr. per år fattar beslut som guldet kan fatta tusentals gånger per sekund. Visserligen förändras penningvärdet varje sekund också under en pappersvaluta, men motvikten är artificiell och kan inte justeras lika ofta.

Å andra sidan skulle Big Mac-normen vara fullt tillräcklig för att leverera acceptabel makroekonomisk stabilitet.

Läs mer om EU:s senaste stolligheter på följande länk.

http://www.n24.se/dynamiskt/it_telekom/did_12236943.asp

Nu kan man fråga sig om det verkligen är meningsfullt att lämna EU och fortsätta tillhöra EES, då ju EU-reglerna i detta avseende, också omfattar EES-länderna.

Detta är emellertid inte riktigt sant, eftersom ett land som tillhör EES - utan att tillhöra EU -kan välja om man vill implementera ett EU-direktiv. Det finns vissa möjligheter från EU:s sida att genomföre repressalier gentemot ett EES-land som trilskas, men i Norges fall har man implementerat nästan alla EU-direktiv och i de fall detta inte gjorts har EU inte vidtagit några represalier. Observera också att WTO-rätten uppställer stora begränsningar ifråga om vilka repressalier EU kan vidta.

Igår kunde man läsa om att någon EU-kommissionär skall tvinga mobiltelefonoperatörer att sänka taxorna på utrikes mobiltelefonsmatal.

Jag tror inte man överdriver om man säger att EU är världens största hot mot tanken på en fri marknadsekonomi och det största hotet mot tanken på en fri marknadsekonomi är just EU:s ansträngningar att öka konkurrensen. Man tror sig öka konkurrensen genom att på olika sätt reglera företagens verksamhet, men all erfarenhet visar att en verkligt marknadsstörande kartell aldrig överlever särskilt länge och att vissa typer av karteller till och med kan gynna konsumenterna.

Någon lär träffande ha sagt att om två företag upprätthåller samma pris ser EU detta som ett bevis på kartellbildning och anledning till ingripande. Håller ett företag lägre pris än ett annat ägnar sig detta företag åt prisdumping och självfallet måste EU ingripa mot illojal konkurrens. Håller att tredje företag högre priser än sina konkurrenter ses detta som bevis på att företaget har en alltför dominant ställning och då måste EU självfallet också gripa in.

I min förra text skrev jag lite om min tid i Tyskland. En av de ting jag lärde mig att uppskatta där är motorvägar med fri fart. En kompis till mig hade en gammal Citroën ID20 och i denna for vi fram på de tyska motorvägarna i full galopp, eller så snabbt denna gamling orkade med.

Att komma hem till Sverige framstod som att komma till ett land som träffande kunde beskrivas som ett DDR där folk körde Volvo istället för Trabant. Under några år var det faktiskt så att hastighetsgränsen på motorväg i Sverige var 90 km/h och i DDR 100 km/h. Sverige hade alltså överträffat DDR i sin marsch mot det socialistiska samhället. Numera råder fri fart i ex-DDR och av allt att döma kommer hastighetsgränsen att höjas till 120 km/h i Sverige inom de närmsta åren.

Jag har dessutom kommit att intressera mig för sambandet mellan hastighetsgränser och olycksfrekvens och kommit till den måhända oväntade slutsatsen att detta samband inte alls är så självklart som somliga vill göra gällande. Att färdas på Autobahn är faktiskt att färdas på några av de säkraste vägarna i världen. Och under senare år har man kunnat iaktta en trend mot högre fartgränser i Sverige, Norge, Danmark, Italien och Österrike utan att detta lett till fler dödade. Tvärsom kan det vara så att olycksfrekvensen minskar då hastighetsgränser höjs eller slopas.

"Accident ratesDespite the general high speeds, the accident, injury, and death rates on the Autobahn are remarkably low. The Autobahn carries about a third of all Germany's traffic, but injury accidents on the Autobahn account for only 6% of such accidents nationwide and less than 12% of all traffic fatalities were the result of Autobahn crashes (2004). In fact, the annual fatality rate (3.2 per billion km in 2004) is consistently lower than that of most other superhighway systems, including the US Interstates (5.0 in 2003)."

Ta gärna en titt på min nya blogg: http://frifart.blogspot.com

Som kanske någon av er vet är jag intresserad av naturmedicin och tillverkar sådan för eget och andras bruk. Detta beskrivs på följande webadress.

http://garlicvodka.blogspot.com

På denna blogg skriver jag emellertid om politik och skulle vilja delge mina läsare en liten erfarenhet jag gjorde då jag sökte efter doseringspipetter till mina medicinska projekt. Apoteket har slutat för dylika och eftersom jag dessutom är intresserad av att köpa medicinsk sprit för mina medicinska försök fann jag att det bästa valet förmodligen skulle vara att kontakta ett tyskt apotek. I Danmark kan man förmodligen köpa medicinsk sprit, men å andra sidan är priserna i Danmark betydligt högre.

Sagt och gjort, ringde jag till ett tyskt apotek och de lovade att skicka ett e-mail med prisuppgifter snarast. Självfallet har denna lilla iakttagelse fått mig att ytterligare ifrågasätta apoteksmonopolet. Ett apoteksmonopol som inte kan tillhandahålla något så grundläggande som en pipett har definitivt inget existensberättigande.

Under tre år bodde jag i Tyskland och gjorde då den iakttagelsen i jämförelsen med Sverige att allt som är mindre reglerat i Tyskland fungerar bättre i Tyskland och allt som är mindre reglerat i Sverige än i Tyskland fungerar bättre i Sverige.

Sverige har i jämförelse med Tyskland helt överlägsna telekommunikationer och detta beror förmodigen på att Sverige visserligen hade ett mycket väl fungerande "oreglerat" telemonopol som regeringe Bildt dessvärre ersatte med en reglerad pseudomarknad. I Tyskland fungerar apoteken bättre än i Sverige och i Tyskland finns inget apoteksmonopol också om apoteksverksamhet är strikt reglerad. Den är emellertid inte reglerad i så måtto att ett apotek inte kan sälja sprit receptfritt.

Det var mycket den erfarenheten som gjorde mig till en övertygad anhängare av frihet och fri marknadsekonomi. Det finns ingen naturlag som säger att en viss sak är bättre i ett visst land därför att ett visst folkslag är duktigare än ett annat. Tyskarna anses ju vara duktiga och flitiga och trots det fungerar alla områden som är mindre reglerade i Sverige än motsvarande områden i Tyskland betydligt bättre. Det bästa exemplet är telekommunikation. Det var också åren i Tyskland som fick mig att inse varför Sverige absolut inte borde gå med i EU. EU-medlemskap skulle nämligen innebära att Sveriges mycket fria utrikeshandel reglerades samt att en oerhörd byråkratisk apparat inom jordbruket skulle behöva byggas upp just efter att den till stora delar avskaffats. Och säkerligen skulle svenska politiker kunna fortsätta med sina klåfingrigheter på alla områden där de av tradition är mera klåfingriga än sina kontinentala kollegor.

Och just så har det blivit: Vi behåller alkoholpolitiken och förmyndarstaten och har inte lyckats göra EU ett skvatt mer liberalt på de områden där vi svenskar av tradition är något mer liberala.

Marit Paulsen är nu tillbaka i svensk politik. Som ni kanske vet är Marit Paulsen en person som anser att EU har en förskräckligt dålig jordbrukspolitik, men att Sverige absolut måste vara med i EU, trots att en av de få förändringar som följde av att Sverige anslöts till EU var just att Sverige kom att omfattas av EU:s förskräckliga jordbrukspolitik.

Läs mer på följande länk.

http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,67203853___,00.html

Jag menar att det är ganska troligt att Marit Paulsen arbetar för LRF. Jag menar dessutom att LRF är en intresseorganisation som inte ens tillvaratar böndernas intressen. Hade LRF deltagit konstruktivt i den diskussion som förevar under 80-talet rörande jordbrukspolitik och Sverige aldrig anslutits till EU hade Sveriges bönder haft en bra situation idag. LRF är en skock imbecilla gnällspikar.

Tiotusentals i München tågade mot invandringsreformer
Tiotusentals människor demonstrerade på lördagen i München för amnesti för alla ziegenare. Många anser de reformer som diskuteras av den tyska riksdagen vara rasistiska.

;
Protesterna handlade om föreslagna lagförändringar som kommer att påverka miljontals ziegenare. Enligt Gestapo var 200.000 personer ute på gatorna. Den föreslagna reformen som stöds av führern A. Hitler ska ziegenarslödder utan legala papper kunna stanna i landet i sex år om deras arbetsgivare kan bevisa att hon eller han inte kan finna arier som kan utföra samma syssla. Men i debatten har även den ledaren för den nazistiska majoriteten i riksdagen hotat med att presentera sin egen plan som enbart skulle skärpa säkerheten vid gränserna och inte reglera ziegenarslöddrets tillstånd att befinna sig i riket. På lördagen svarade führern på protesterna genom att säga att han vill ha lagar som inte tvingar Tyskland att välja mellan att vara ett välkomnande samhälle och ett lagligt land.- Det tyska riket är ett land av invandrare, och vi är även ett land byggt på lag, sa führern i sitt veckotal om den emotionella frågan. Führern är på samma sida som företagsledare som vill ha lagar som låter en del ziegenarslödder stanna i riket och arbeta för en bestämd tidsperiod. Majoritetsledaren i riksdagen anser istället att den nationella säkerheten ska styra reformer för invandringen. Riksdagen ska ta ställning till ett förslag som gör illegal invandring till ett riksbrott och gasa ihjäl de arbetsgivare som anställer ziegenarslödder och bygga ett stängsel längs en tredjedel av den tyska riksgränsen.

Vill ni veta mer läs då följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=531995

Efter att ha fått bättre upplysningar från Normunds Grostins vill jag meddela att föregående meddelande är felaktigt. Eurofilerna i Lettland har nämligen ändrat på konstitution så att det numera krävs en majoritet i parlamentet för att få en folkomröstning om EU-frågor till stånd.

Däremot krävs det bara 10.000 namn för att få en folkomröstning till stånd angående en ändring av konstitutionen. Detta är en realistisk målsättning och är alltså en första förutsättning för att kunna genomföra en ny folkomröstning om EU-medlemskapet.

Vi får se om detta låter sig förverkligas.

Enligt uppgift från Normunds Grostins är numera endast c:a 27% av lettländarna för landets EU-medlemskap. I folkomröstningen 2003 var valdeltagandet c:a 60% av de röstberättigade och av dessa röstade c:a 2/3 för medlemskapet. Lågt räknat har alltså EU-anhängarna förlorat var fjärde övertygad anhängare. Ännu intressantare är att eftersom c:a 1/3 av dem som deltog i valet röstade emot medlemskapet och valdeltagandet uppgick till c:a 60% så röstade ungefär 20% av de röstberättigade emot medlemskapet.

Det råder ingen som helst tvekan om att missnöjet med EU-medlemskapet har vuxit sig betydligt starkare sedan man fått kännedom om vad detta verkligen innebär.

Låt mig nu beröra det allra mest intressanta:

Saken är den att om 10% av de röstberättigade skriver på en petition om folkomröstning är en sådan ett faktum och dessutom handlar det om en beslutande dito där det krävs att minst 50% av de röstberättigade deltar för att resultatet skall vara bindande.

Detta ger vid handen att om varannan av dem som röstade emot medlemskapet 2003 skriver på petitionen om folkomröstning är en sådan ett faktum. Med tanke på att besvikelsen är stor är utgången i en sådan folkomröstning inte på något sätt given. Det skulle till och med kunna sluta med ett lettiskt EU-utträde.

Detta är utomordentligt intressant och spännande.

Enligt Svenska Dagbladet råder nu en kraftfull konjunkturuppggång i Sverige och konjunkturuppgången tycks inte låta sig skrämmas av Riksbankens räntehöjningar. Läs mer på följande länk.

http://www.n24.se/dynamiskt/samhallsekonomi/did_12197092.asp

Jag skulle vilja använda detta material för att ifrågasätta två förmenta sanningar om penningpolitik. Den första förmenta sannigen är att en styrräntehöjning nödvändigtvis påverkar konjunkturen negativt.

Så behöver det alls inte vara, även om det under omständigheter kan vara så. En styrräntehöjning kan nämligen bidra till att inflationsförväntningarna minskar och med dem rädslan för en stigande obligationsränta. Detta är enbart bra för konjunkturen.

Den andra förmenta sanningen jag ifrågasätter är påståendet att penningpolitiken påverkar ekonomin med stor fördröjning. Jag menar tvärsom att den senaste tidens styrräntehöjningar redan nu har påverkat konjunkturen positivt. När riksbanken höjer sina räntor påverkar detta dem som har lån till rörlig ränta omedelbart och därigenom påverkas med omedelbar verkan ett antal penningströmmar.

Ett annat fenomen är att riksbankens styrräntehöjningar bidrar till att rädslan för alt. förhoppningen om ytterligare styrräntehöjningar avtar och på grund av detta faller den köpkraftskorrigerade kronkursen, vilket också med omedelbar verkan påverkar ett antal penningströmmar.

Om man leker med tanken att Riksbanken skulle anamma Big Mac-normen och praktisera den exakt på det sätt som jag föreslagit, dvs. konsekvent höja styrräntan så länge en Big Mac kostar 33,00 kronor eller mer och sänka den så snart en Big Mac kostar mindre än 33,00 kronor kan detta få en märklig effekt. Jag vill nu försöka beskriva denna märkliga effekt.

Antag att Riksbanken blir tvungen att steg för steg höja styrräntorna, men att Big Mac inte reagerar utan att istället priset också fortsättningsvis ligger kvar på 33,00 kr. eller mer. Riksbanken bara höjer och höjer, men ingenting händer. I så fall är det troligt att den svenska konjunkturen kommer att skena all världens väg, eftersom detta med ovan beskrivna orsakssamband kommer att leda till ett kraftigt fall i den köpkraftskorrigerade kronkursen. Alla kommer ju att vara övertygade om att Riksbanken har inflationen under kontroll och således kommer man att misstänka att inga ytterligare styrräntehöjningar är nödvändiga, utan snarare att det blir fråga om sänkningar. I takt med att kronkursen faller kommer också riskpremien för att sitta på kronor att minska, med den påföljden att obligationsräntan faller och med dess fall kommer högre priser på aktier och fastigheter. Denna fest kan pågå så länge riksbanken höjer sina styrräntor.

Men antag att till slut McDonald's kapitulerar och sänker priset på en Big Mac till en nivå under 33,00 kronor. Jaha, då kommer Riksbanken att sänka styrräntorna med en kvarts procentenhet per sammanträde och detta sänkande kommer att pågå till dess en Big Mac kostar 33,00 kronor, eller mer.

Utifrån samma orsaksamband som nyss beskrivits kommer detta troligen att leda till att den köpkraftskorrigerade kronkursen stiger och med den obligationsräntan och att således priser på aktier och fastigheter kommer att falla. Med tiden kommer emellertid Big Mac att reagera och slutligen har priset på en Big Mac stigit till en nivå på eller överstigande 33,00 kronor.

Och i det läget skall Riksbanken höja styrräntorna, trots att börsen fallit, obligationsräntorna stigit och arbetslösheten ökat. Ja, just det och detta därför att den rätta medicinen mot dessa problem är just styrräntehöjningar i syfte att åstadkomma samma resultat som beskrevs ovan i det positiva scenariot. Att agera på det sättet kräver is i magen och stor integritet från Riksbankens sida, men jag är säker på att resultatet skulle bli lika omedelbart som det synes ha blivit den allra senaste tiden. Det vill säga: Den trend som man trodde skulle avhjälpas med sänkta styrräntor avhjälptes istället med dess raka motsats.

Men varför skall då Riksbanken inte ständigt bedriva en strikt penningpolitik då ju detta beskrivs som medlet att uppnå god konjunktur? Jo, om Riksbanken skulle fortsätta att höja styrräntorna också då priset på en Big Mac börjat falla skulle detta kunna leda till att den deflationära trenden accelererade och övergick i finansiell kontraktion. Man måste alltså välja en brytpunkt där Riksbanken skall gå från inflations till deflationspolitik och vice versa och av ett antal skäl anser jag att priset på en Big Mac är den bästa matvariabeln under flytande växelkurs. Man måste nämligen finna ett index som är huvudsakligen inhemskt och inte påverkas särskilt mycket av kronkursen och som dessutom har den fördelen att det inte behöver korrigeras för kvalitetsförändringar. Då är Big Mac ett utmärkt val och jag menar att den som betvivlar detta kan läsa mina tidigare texter i ämnet.

Socialdemokraten Nalin Pekgul vill behålla monarkin, men får mothugg av fru Ulvskog. Nalin Pekgul vill inte heller att man skall kräva full insyn i hur hovets pengar används, eftersom man på detta vis visar kungen bristande förtroende.

Gentemot detta säger fru Ulvskog följande.

"Att ha insyn i hur skattebetalarnas pengar används anser Ulvskog vara självklart."

Jaha, i så fall begär jag att regeringens medlemmar skall föra kassabok på sina privata uppgifter och att dessa kassaböcker skall vara allmänna och offentliga handlingar. Och eftersom fru Ulvskog får sin lön från det socialdemokratiska partiet och detta parti erhåller statsstöd är det också ett rimligt krav att jag får veta vad fru Ulvskog gör med sin lön till den del denna härstammar från statskassan.

Fru Ulvskog lär ha en bruttolön på 90.000 kr. per månad och detta lär inkludera en statsrådspension. Skall man kritisera kungahuset för att leva på skattebetalarnas bekostnad får man först och främst se till att leva som man lär.

Enligt DN har under den senaste tiden strider förevarit i Mogadishu. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=531671

Jag har svårt att bedöma vilka konstellationer som finns i Somalia och det är oklart vem som stöder vem. Är det däremot så att USA stöttar en viss organisation och att detta är ett skäl till oron i landet är detta djupt beklagligt. Amerikansk inblandning rubbar jämvikten mellan dem som gör anspråk på makt och en ojämvikt härvidlag riskerar att få fruktansvärda följder.

Så här skriver DN angående oroligheterna i Vitryssland:

"DN talade i mobiltelefon med Jelena, en av de studenter som deltagit i protesterna. Hon har just släppts från fem dagar i häkte och kommer sannolikt kommer att sparkas från sin universitetsplats."

Jag tycker att det är en skandal om inte Sverige beviljar vitryssar asyl med tanke på situationen i landet. Om Jelena inte får studera och odla vilka politiska uppfattningar hon vill i sitt hemland Vitryssland bör hon villkorslöst beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Annars saknar vi den moraliska rätten att kritisera Lukaschenko. Vi blir ju genom att stänga dessa människor ute faktiskt en del av hans styre.

Läs gärna denna intressanta artikel om Somalia innan ni ger in på min text i ämnet. Måhända har jag fått det mesta om bakfoten, men det avgör ni själva.

http://shabellenews.com/news/ne742.htm

Jag medger att det är utomordentligt svårt att begripa sig på vad som händer i Somalia. Därför uppställer min analys av läget i detta land inga anspråk på riktighet.

Jag noterar emellertid med bestörtning och sorg att den s.k. Transitional National Government uppbackad av utländska regeringar försöker etablera truppnärvaro i landet. Det vore en katastrof om de lyckades med detta.

TNG är enligt mitt förmenande ingenting annat än ett rövarband bland ett otal rövarband, men om ett rövarband backas upp av främmande regeringar är detta rövarband ett mycket farligt rövarband, inte bara därför att detta rövarband kan döda ett antal människor utan främst därför att ett stort och mäktigt rövarband förmår kullkasta terrorbalansen i det politiskt fragmenterade Somalia. I så fall riskerar man att kastas in i ett nytt inbördeskrig och då kommer också flyktingströmmar, hungersnöd, lemlästade människor och annat lidande som ett brev på posten.

Det bästa världen kan göra är faktiskt att låta bli att lägga sig i vad som händer i Somalia och låta somalierna göra upp sina inbördes konflikter på egen hand. Kanhända kommer detta att inkludera en och annan blodig uppgörelse, men som läget ser ut idag krävs utländsk intervention för att dessa smärre uppgörelser skall övergå i ett fullskaligt inbördeskrig.

En intressant följd av Somalias totala politiska sammanbrott och fragmentering är at landet utvecklats till en egenartad frihandelszon, där olika krigsherrar från inbördeskriget kommit att bli "de-factohärskare" på olika små områden och där ingen enskild krigsherre är stark nog att anse sig ha några realistiska utsikter att utan kännbara förluster "ackumulera" en annan krigsherres lilliputstat.

På så sätt har stabilitet och fred kunnat säkras och handeln lär blomstra i delar av landet. Låt bli Somalia och ni skall se att detta land kan utvecklas till ett fredligt och välmående land. Är det månne så att de regeringar som nu tycks vilja blanda sig i leken är rädda just för detta?

Jag citerar en frihandelsvänlig internetsite kallad "frihandel.nu".

"Sanningen är förstås den motsatta – EU:s konsumenter skulle må bra av fortsatt öppenhet med Kina och tydliga frihandelsreformer i EU."

Varför detta oändliga dravel om behovet av WTO-förhandlingar och vad vet jag när det finns en mycket enkel lösning.

Lösningen heter Sverige ut ur EU.

Så här skriver Dick Erixon:

"Där konstaterar han att ju längre det råder kaotiskt förhållande i Irak desto mer göds opinioner för amerikansk isolationism och protektionism, vilket utgör ett allvarligt hot mot Europa. "

Jag håller inte med Dick Erixon och skulle vilja sammanfatta min syn på problemet ungefär så här:

a) Visst var det bra att USA störtade Saddam Hussein, men sedan detta uppdrag slutförts borde USA ha dragit sig tillbaka från Irak. Om irakierna slår ihjäl varandra är detta deras bekymmer, men uppenbarligen kunde de inte störta Saddam av egen kraft.

b) Samtidigt hade USA förmodligen kunnat störta Saddam utan vapenmakt. Detta hade enklast gjorts genom att USA återgått sin ursprungliga princip om öppna gränser. Många irakier hade då troligen flytt till USA.

c) Amerikansk protektionism skadar främst USA:s konsumenter. Om ett land bedriver en protektionistisk handelspolitik skadar detta å det kraftigaste landet som bedriver en protektionistisk politik, men skadorna utanför landet med protektionistisk politik är begränsade.

d) Jag ser inte eventuell amerikansk isolationism som något hot mot övriga världen eller mot USA. Om USA skulle sluta upp med att leka världspolis skulle världen bli fredligare och lugnare och förmodligen skulle USA inte vara en över hela jorden hatad nation.

Enligt uppgift har regimen i Vitryssland börjat gripa regimkritiker. Läs mer på följande länk.

http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,67184468___,00.html

Jag är helt säker på att den vitryska regimen gör ett präktigt självmål på detta sätt. Genom att gripa regimkritikerna visar regimen svaghet istället för att spela på ett påstått eller verkligt folkligt stöd.

Vad Sverige borde göra är att avskaffa visumtvånget för vitryssar och ta emot asylsökande. Vi har ingen moralisk rätt att kritisera den vitryska regimen så länge vi inte erbjuder oppositionen skydd.

Det positiva man kan se i det som nu händer är att regimen visar svaghet och att detta betyder att den prognosticerar sitt eget fall. Jag tror att det vore mycket bra och lyckligt om den viteryska regimen kunde falla samman på ett fredligt och odramatiskt sätt. Saknar egimen folkligt stöd och har man förlorat respekten för regimen är detta bara en tidsfråga. Förhoppningsvis skall inte alltför många bli lidande under den närmsta tiden.

Och Sverige måste absolut bereda sig på att ta emot asylsökande.

Enligt uppgift har regimen i Vitryssland börjat gripa regimkritiker. Läs mer på följande länk.

http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,67184468___,00.html

Jag är helt säker på att den vitryska regimen gör ett präktigt självmål på detta sätt. Genom att gripa regimkritikerna visar regimen svaghet istället för att spela på ett påstått eller verkligt folkligt stöd.

Vad Sverige borde göra är att avskaffa visumtvånget för vitryssar och ta emot asylsökande. Vi har ingen moralisk rätt att kritisera den vitryska regimen så länge vi inte erbjuder oppositionen skydd.

Det positiva man kan se i det som nu händer är att regimen visar svaghet och att detta betyder att den prognosticerar sitt eget fall. Jag tror att det vore mycket bra och lyckligt om den viteryska regimen kunde falla samman på ett fredligt och odramatiskt sätt. Saknar egimen folkligt stöd och har man förlorat respekten för regimen är detta bara en tidsfråga. Förhoppningsvis skall inte alltför många bli lidande under den närmsta tiden.

Och Sverige måste absolut bereda sig på att ta emot asylsökande.

Enligt ett meddelande från min vän Normunds Grostins, som leder det euroskeptiska partiet i Lettland avtar stödet för medlemskapet stadigt i Lettland. I november förra året låg stödet på 32,4%, i december på 30,2%, i januari på 29,6% och i februari på 27,1%. Det råder ingen tvekan om att grundorsaken till missnöjet är att EU:s jordbrukspolitik snabbt drev upp livsmedelspriserna i Lettland vid landets anslutning till EU. Jag hoppas på ett lettiskt utträde.

Idag söndagen den 19 mars sänds på P1 ett radioprogram som handlar om hur flyktingar som fått asyl nu utvandrar till Storbritannien i jakten på arbete. I Storbritannien hittar de tydligen arbete, men dessvärre inte i Sverige.

Sändningen kommer att repriseras kl. 15.25 20 mars och kl. 01.20 21 mars.

Detta är också synnerligen intressant därför att Storbritannien med min mätmetod faktiskt, sedan 2003, har världens lägsta inflationstakt. Jag återkommer till detta.

Så här stod det i föregående text:

Sedan menar jag att det är empiriskt fastställbart att en Big Mac bättre avspeglar inflationens inhemska komponenter betydligt bättre än konsumentprisindex. Från 1991 till 1999 föll priset på en Big Mac från 24 till 26 kronor, trots att kronan försvagades dramatiskt under denna tid. Big Mac bevisar att det under denna tid ej rådde någon beaktansvärd inflationsrisk relaterad till den inhemska kreditexpansionen.

Så här var det tänkt att det skulle stå:

Sedan menar jag att det är empiriskt fastställbart att en Big Mac bättre avspeglar inflationens inhemska komponenter betydligt bättre än konsumentprisindex. Från 1991 till 1999 föll priset på en Big Mac från 26 till 24 kronor, trots att kronan försvagades dramatiskt under denna tid. Big Mac bevisar att det under denna tid ej rådde någon beaktansvärd inflationsrisk relaterad till den inhemska kreditexpansionen.

Enligt Svenska Dagbladet fortsätter priserna på bostadsmarknaden att stiga, samtidigt som livsmedelspriserna fortsätter falla.

Läs mer om de stigande priserna på bostadsmarknaden på följande länk.

http://www.n24.se/dynamiskt/nyheter/did_12130245.asp

Läs mer om de fallande livsmedelspriserna på följande länk.

http://www.n24.se/dynamiskt/nyheter/did_12130964.asp

Vilka slutsatser skall Riksbanken dra ur dessa fakta vid bedömningen av vad som är en lämplig penningpolitik?

Jag har tidigare vid ett flertal tillfällen pekat på möjligheten för Riksbanken att arbeta med ett enkelt system för justeringar av styrräntorna som helt enkelt bygger på att det för tillfället rådande priset på en Big Mac skall tillåtas avgöra huruvida styrräntorna skall höjas eller sänkas.

Riksbanken skulle exempelvis kunna fastslå att så länge en Big Mac kostar 33,00 kr. eller mer skall styrräntorna höjas en kvarts procentenhet per månad men så snart en Big kostar mindre än 33,00 kr. skall styrräntorna sänkas en kvarts procentenhet per månad.

Jag menar att en sådan norm är idealisk ur ett flertal perspektiv. För det första är det en mycket enkel regel som bygger på iakttagbara och fastställbara fakta. Den bygger alltså inte på prognoser som inte är något annat än just gissningar. Dessutom har det visat sig att dessa gissningar inte sällan varit mer eller mindre grova felbedömningar också då de görs av ekonomer med fina examina.

Vidare menar jag att eftersom riksbankslagen talar om ett fast penningvärde och inte anger något tal eller index som måttstock för penningpolitiken är det rimligt att anse att en vara med över tiden konstant kvalitet bör ha ett över tiden konstant pris. Detta hindrar emellertid ej att denna varas pris kan fluktuera kanske + - 10% från vad jag kallar riktmärket.

Vad gäller de inflationära tendenserna på bostadsmarknaden är det också helt uppenbart att en villa som idag kostar 3.300.000 kr., vilket motsvarar 100.000 Big Mac mycket väl kan komma att kosta vilket krontal som helst i framtiden, men oavsett hur hög eller låg inflationen blir är det uppenbart att priset omräknat i antalet Big Mac det motsvarar aldrig någonsin kan nå några astronomiska tal.

Sedan menar jag att det är empiriskt fastställbart att en Big Mac bättre avspeglar inflationens inhemska komponenter betydligt bättre än konsumentprisindex. Från 1991 till 1999 föll priset på en Big Mac från 24 till 26 kronor, trots att kronan försvagades dramatiskt under denna tid. Big Mac bevisar att det under denna tid ej rådde någon beaktansvärd inflationsrisk relaterad till den inhemska kreditexpansionen.

Från 1999 fram till idag har priset på en Big Mac emellertid stigit från 24 kr. till 33 kr. Samtidigt har en stor uppgång i priserna på bostadsmarknaden kunnat iakttas. Samtidigt har man kunnat iaktta att kronkursen förblivit ganska stabil, trots att priset på en Big Mac stigit betydligt mer i Sverige än i våra viktigaste konkurrentländer. Detta kan synas vara en trivial iakttagelse, men jag har i en tidigare text visat på att den relativa prisutvecklingen på en Big Mac och växelkursutvecklingen, sedda i ett längre tidsperspektiv, uppvisar mycket, mycket stor samvariation.

Big Mac bevisar alltså att den förhållandevis starka kronan är den främsta anledningen till att konsumentpriserna förblivit någotsånär stabila och att kronkursens styrka lurat riksbanken att bedriva en lätt penningpolitik då en stram i själva verket varit påkallad. Dessutom har riksbankens inflationära penningpolitik bidragit till att förväntningar om en penningpolitisk åtstramning har uppstått med den påföljden att den prisjusterade kronkursen stigit, vilket i sin tur slagit ut delar av svensk industri och drivit upp arbetslösheten.

Summan av detta är att de stigande priserna på bostadsmarknaden bevisar att allt tal om deflationsrisk i Sverige är rent strunt. Deflation är inget - i och för sig - farligt om den framkallas snarare av en hård konkurrens och tekniska framsteg. I så fall är det nämligen fråga om vad som kallas godartad deflation. Drivs däremot deflationen fram av sammandragning av kreditvolymen, eller ett slags kärlkramp i banksystemet är deflation ett farligt fenomen.

Vad gäller de fallande priserna inom livsmedelshandeln finns det absolut ingen anledning att anse att dessa bör föranleda en penningpolitisk lättnad. De beror nämligen inte alls på en sammandragning i banksystemet, vilket bevisas av det tidigare, utan bevisar bara att det finns en sund konkurrens inom livsmedelshandeln. Om riksbanken gör misstaget att uppfatta det som en anledning att spä på likviditeten ytterligare finns tvärsom en risk att riksbanken bidrar till en osund uppblåsning av hela det finansiella systemet.

Skulle det verkligen vara fallet att en penningpolitisk lättnad är påkallad är jag helt säker på att priset på en Big Mac kommer att falla, men så länge den kostar 33,00 kr. eller mer är det bara för riksbanken att steg för steg höja styrräntorna. Om priset på en Big Mac hålls historiskt konstant kan man också vara säker på priserna på bostadsmarknaden i långa loppet inte kommer att uppvisa några dramatiska fluktuationer också om en verkligt bra penningpolitik bidrar till att göra penningmarknaden mera förutsägbar, vilket i sin tur kan bidra till en högre värdering av aktier och fastigheter, så länge man inte gör misstaget att mäta värdet av saker och ting i kronor.

Dessutom är det faktiskt så att om riksbanken justerar styrräntorna uppåt kommer de finansiella marknaderna att göra den bedömningen att ett minskat behov av framtida räntehöjningar föreligger, med den påföljden att kronan kommer att försvagas utan att priset på en Big Mac stiger.

Detta är ingenting annat än en devalvering och detta skulle bidra till en ökande sysselsättning. I så fall kan man påstå att Big Mac-normen klarar den "omöjliga" ekvationen att bidra till såväl full sysselsättning som fast penningvärde.

Enligt vad som framgår av ett tal av vice riksbankschef Irma Rosenberg antyds att Riksbanken vid sitt nästa räntemöte i april troligen kommer att höja sina styrräntor. Talet hölls inför en samling människor från sågverksföreningen. Läs mer på följande länk.

http://www.n24.se/dynamiskt/nyheter/did_12116169.asp

Jag har redan vid ett antal tidigare tillfällen pekat på möjligheten att använda Big Mac som norm för penningpolitiken. Kostar en Big Mac ett visst belop eller mer höjs styrräntorna, men understiger priset detta belopp sänks styrräntorna. Riksbanken behöver inte analysera svårtydda data in absurdum, utan kan inrikta politiken på lätt iakttagbara hårda fakta. Ligger priset på eller överstiger priset en viss nivå injicerar Riksbanken deflationära impulser fördelade på små väl avvägda steg. Är situationen den omvända injicerar Riksbanken in små inflationära impulser till dess den omvända situationen kan iakttas.

En intressant aspekt på detta resonemang är att sågverksföreningens medlemmar förmodligen är rädda för räntehöjningar, eftersom man befarar att dessa skall stärka kronan.

Denna rädsla är helt obefogad. Om Riksbanken höjer räntorna kommer inflationsoron att avta och om inflationsoron avtar minskar rädslan för nära förestående räntehöjningar med den påföljden att Riksbankens sänkningar får den köpkraftsparitetsjusterade kronkursen att sjunka med positiva följder för sysselsättningen.

Samtidigt bidrar en mera deflationär penningpolitik till att takten i den inhemska kreditexpansionen reduceras med den påföljden att kronans långsiktiga jämviktslatitud justeras uppåt. Detta får anses belagt den dag en Big Mac återigen kostar mindre än 33,00 kr.

Vad Riksbanken kommer att åstadkomma är i själva verket såväl uppbromsning av den inhemska kreditexpansionen som real devalvering, vilket kommer att bidra till att sågverksindustrin och sysselsättningen mår bättre.

Med tanke på att Big Mac-normen innebär att styrräntorna skall höjas 0,25%-enheter per månad så länge en Big Mac kostar 33,00 kr. eller mer, menar jag att RIksbanken bör höja styrräntorna med en halv procentenhet vid mötet i april. Å andra sidan verkar det klart att styrräntorna kommer att höjas med åtminstone 0,25%-enheter och detta är bättre än inget.

Rent principiellt har jag ingenting mot dödsstraff. Har man uppsåtligen berövat en annan människa livet har man gjort sig kvalificerad för avrättning. Å andra sidan finns ju alltid den mycket goda invändningen att om någon i efterhand genom en ny omständighet bevisas vara oskyldig är ju möjligheterna till återupprättelse obefintliga om den på felaktiga grunder avrättade redan är död.

Å andra sidan kan man fråga sig om man skall låsa in en misstänkt brottsling i de fall då det inte är ställt bortom varje rimligt tvivel att den misstänkte faktiskt är skyldig till mord.

Som jag förstått saken är det ställt bortom varje rimligt tvivel att Helge Fossmo är skyldig till mord. Således är han moraliskt och juridiskt kvalificerad för avrättning. Och då läser man i tidningen att denne nu är i färd med att skapa en egen hemsida på internet.

Visst vore det då bättre med avrättning. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_12082710.asp

Scaniachefen Leif Östling anser att Sverige utan vidare har plats för 20 miljoner invånare och antyder att Göran Persson skulle vara rasist. Läs mer på följande länk.

http://sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=814620

Jag håller med om att Sverige skulle kunna ha betydligt fler invånare och anser att Sverige skulle kunna liberalisera invandringspolitiken radikalt. Jag menar att vi borde eftersträva att all världens medborgare skulle kunna invandra lika enkelt som icke-nordiska EU och EES-medborgare kan redan idag.

De vidöppna gränserna mot Polen har ej medfört någon flod av ovälkomna invandrare utan istället har ett ganska begränsat antal sökt sig hit och i dessa fall är det säkert fråga om människor som är till stor nytta för sina arbetsgivare. Jag tror egentligen inte att detta är så värst mycket konstigare än att vi inte ser en okontrollerad migrationsflod mellan Karlstad och Mariestad, trots att folk får flytta fritt mellan Karlstad och Mariestad.

Självfallet blir det hela lite mer komplicerat när det handlar om länder som är väsentligt fattigare än Sverige, men det borde inte finnas några skäl alls för Sverige att omedelbart införa lika liberala regler som gäller vis-a-vis Polen gentemot all världens länder som är rikare än Polen. Då skulle USA, Australien, Kanada, Japan, Hong Kong och många andra länder innefattas. En poäng med detta vore att de svenska feministerna kunde glädja sig med att alla kvinnor i rika arab-länder skulle ges möjlighet att leva i Sverige, som väl får anses betydligt mindre patriarkalt än Saudi-Arabien.

Jag anser att denna frihet också bör innefatta alla fattiga länder, men inser att det är politiskt mindre gångbart att arbeta för fri invandring från Nigeria. Å andra sidan ser vi att svenska företag ständigt flyttar produktion utomlands. Här i Vårgårda skall Autoflator flytta produktion till Rumänien. Hade Sverige istället haft öppna gränser mot Rumänien hade man kunnat flytta rumäner hit istället. Och vad det anbelangar kunde rumäner praktiskt taget helt okontrollerat invandra till Sverige under första halvåret 1990. Idag är praktiskt taget alla rumäner "integrerade" i det svenska samhället. Hur hade det gått om Sverige fortsatt att ha öppna gränser mot Rumänien? Hade Sverige omvandlats till ett fattigare land? Jag tror tvärsom att Sverige hade gynnats av öppna gränser. Svenska företag hade haft bättre tillgång till arbetskraft och det hade funnits en större avsättning på den inhemska marknaden. Supply creates it's own demand.

Alltså bör alla gränser öppnas och endast uppenbart kriminella utvisas. Också här bör man vara återhållsam, eftersom vi inte utvisar svenska bankrånare till Somalia. Principen om likhet inför lagen ger vid handen att man rent av inte borde utvisa ens kriminella utlänningar.

Att helt öppna Sveriges gränser mot alla länder med något sånär god ekonomi torde vara okontroversiellt och borde kunna göras omedelbart. Sedan kan vi gå vidare med fattigare länder och så länge inte nationen skakas i sina grundvalar kan vi fortsätta öppna gränserna.

Vad gäller invandring från icke-nordiskt EU/EES-land finns vissa begränsningar såtillvida att man måste kunna visa skäl och kunna påvisa att man kan försörja sig. Detta räcker uppenbarligen för att inte miljontals polacker skall flytta till Sverige.

Visste ni förresten att det - under 2005 - inflyttade fler danskar än polacker till Sverige? Detta säger något om proprtionerna i denna fråga. Öppna gränser borde vara möjligt och fördelarna är uppenbara. Når vi dithän att all världens stater praktiserar öppna gränser tror jag att världsfreden är säkrad för all framtid.

Dessutom släpper åsnan ut koldioxid!

Det sägs att socialdemokraterna planerar att genomföra en "smutsig" kampanj mot moderaterna. Vad är då bättre än denna bild? Jag har "snott" bilden från Louise's blog. Om man gillar svart humor är bilden rolig.

Se denna intervju med Nils Lundgren på följande länk.

http://www.tv4.se/player/categories.aspx?treeId=1010&pid=38795&more=1

Jag tror att Nils Lundgren drömmer om att miljöpartiet skall ramla ur riksdagen och att junilistan skall ta över miljöpartiets vågmästarroll i riksdagen. Sedan tänker sig den gode Lundgren att han skall sälja sig dyrt till den maktgalne godsägaren, med. dr. h. c. G. Persson och att denne skall regera vidare beroende av Nils Lundgren, som då blir landets faktiske ledare.

Det är tänkbart att Nils Lundgren får ihop denna genialiska plan, men det finns några aber. Ett problem är att det blir svårt för Nils Lundgren att konkurrera ut miljöpartiet, då ju junilstan faktiskt är för medlemskapet.

Ett annat aber är att många av dem som röstade på junilistan i tron att partiet var emot EU-medlemskapet nu vet bättre. Om man justerar ned junilistans röstetal från europaparlamentet till vad som gäller vid normalt valdeltagande hamnar man på 6-7%. Om stödet minskar på grund av missnöjet med att junilistan faktiskt är för medlemskapet är man under riksdagsspärren.

Resultatet kunde till och med bli att miljöpartiet ramlar ut, att junilistan snubblar på riksdagsspärren och slutligen att Fredrik Reinfeldt kommer att leda en regering med bekväm riksdagsmajoritet. Å andra sidan ger godsägaren med. dr. h. c. G. Persson intrycket av att vara säker på att få regera vidare. Detta kan tyda på att godsägaren, med. dr. h. c. G. Persson har en hemlig plan. Varuti denna består kan man bara spekulera om. Jag misstänker att det kan finnas en plan på ett "dreamteam", dvs. s+m=sant.

Exakt var vi hamnar kan ingen förutse.

Förvisso är penningpolitik i dagens värld inget enkelt ämne, men om man studerar hur den amerikanska centralbanken skött sig under de senaste tjugo åren skall man se att inflationen fortgått i ganska god fart. Jag brukar använda mig av Big Mac som måttstock för penningvärdets försämring och 1986 kostade en Big Mac $1,60, medan den idag kostar $3,15. Priset har alltså nästan fördubblats på 20 år. Flera länder har lyckats ojämförligt bättre med vården av penningvärdet än USA under centralbankschefen Greenspan.

Jag vill minnas att Greenspan tillträdde 1986 eller 1987 och således sammanfaller hans ämbetsperiod ungefärligen med min mätperiod. Greenspan har alltså varit en ganska medioker centralbankschef. Trots detta tycks denne man berömd för sina obegripliga uttalanden åtnjuta närmast kultstatus.

Läs mer om hur mycket man betalar Gröna Hinken för dennes memoarer.

http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,67118068___,00.html

Jag räknar först fram hur mycket en Big Mac kostar nu och jämför detta pris med det som rådde mars 2005. Sedan gör jag samma operation för de senaste elva månaderna och dividerar sedan detta tal med 12.

De relevanta uppgifterna är att en Big Mac kostade 32,00 kr. hela 2004, att priset sänktes till 30,00 kr. januari 2005 för att höjas till 33,00 kr. juni 2005.

Talet blir då 3,3%.

Priset på en Big Mac i några europeiska länder.

Sverige: 33,00 kr.
Norge: 39,00 kr, eller 36,00 kr. om man inte äter i restaurangen
Tyskland: €2,95
Storbritannien: £1,88

Vad gäller siffrorna för Norge är dessa identiska med januari och februari 2006, eftersom de då offentliggjorda priserna avser priset om man tar med sig hamburgaren. Jag har själv efterforskat dessa uppgifter.

I januari 2006 publicerade "The Economist" en uppgift om att snittpriset på en Big Mac i USA uppgår till $3,15.

Om ni undrar, vilket ni förmodligen inte gör, råkade de återpublicerade texterna hamna i fel ordning.

God natt!

Jag gratulerar Michail Gorbatjov på 75-årsdagen. Gorbatjov var socialisten som trodde att socialism och frihet gick att förena och släppte förtrycket i Sovjet. Det visade sig att socialsimen inte kunde överleva en dag i frihet och friheten fick segra. Gorbatjov släppte anden ur flaskan och tyvärr har Putin en rakt motsatt uppfattning, nämligen att kapitalism är bra, men frihet dåligt.Jag hoppas att Ryssland snart väljer en väg som bygger på frihet och kapitalism och lyckönskar hedersmannen Gorbatjov, eftersom han faktiskt hade en bättre grundideologi än Putin då friheten var det bärande motivet. Har man bara accepterat detta följer kapitalismen som dess logiska följd.Samtidigt ber jag AP om ursäkt för att utan deras tillåtelse ha publicerat bilden av Gorbatjov, men lovar ta bort den om de uppfattar att deras immateriella äganderätt kränkts.Immaterialrätt är ett knepigt ämne där jag förbehåller mig rätten att inte ha någon uppfattning alls. Å ena sidan är det uppenbart att man har rätt till frukten av sina mödor, men om frukten kan koieras av vem som helst ä la dä inget å göra åt dä. Jag tror att man kan upprätthålla ett visst skydd av immateriell äganderätt med helt frivilliga medel. Om någon får för sig att kopiera McDonald's koncept kan ju McDonald's alltid börja publicera listor på internet där det framgår vilka restauranger som är äkta McDonald's-restauranger och vilka som är plagiat, typ "how to discern true McDonald's from the fakes dot com.Ett argument mot immateriell äganderätt att man också skulle kunna anklaga Burger King för att åka snålskjuts på McDonald's, eftersom konceptet skiljer sig så litet åt, men att Burger King borde ges global ensamrätt på att sälja fiskburgare, givet att de bevisligen började sälja fiskburgare förMcDonald's. Följer man den immateriella äganderätters principer till deras logiska slut skulle vi leva i ett kaos.Här tror jag att den somaliska anarkin kan ge viktiga ledtrådar tilll hur dessa frågor kan regleras i ett fritt samhälle. Kan man tänka sig att McDonald's skulle ingå avtal med olika krigsherrar som innebure att dessa skulle förbjuda oauktoriserade McDonald's-restauranger? Time will tell.

Jag publicerade just en text som jag kort dessförinnan strukit. Anledningen härtill var att denna text illustrerades med en bild som jag publicerat utan upphovsmannens tillåtelse. Jag ber än en gång AP om ursäkt och hoppas att min snabba reträtt skall avhålla dem från att väcka tvistetalan för den tid bilden var publicerad utan deras tillåtelse. På heder och samvete försäkrar jag att det inte kan ha rört sig om mer än någon minut och hoppas att ingen annan än jag råkade se bilden.

I hasten med att rätta till felet blev det ingen rubrik och texten tycks något svårbegriplig om man inte känner till dess historik.

Det är en väldigt intressant fråga om man kan äga icke-fysiska objekt som utan svårighet låter sig kopieras, men i det här fallet kan man ju alltid anse att den som tittar på en bild med upphovsmannaskydd ingår ett faktiskt avtal med upphovsmannen om att inte sprida bilden utan dennes tillåtelse.

Jag vidhåller min tidigare offentliggjorda uppfattning om att den somaliska anarkin kommer att bevisa om det finns några möjligheter att skydda immateriell äganderätt i en situation där staten i den skepnad vi känner den har kollapsat och menar att den somaliska anarkin får utgöra den immateriella äganderättens historiska eldprov.

För tillfället finns helt säkert ingen immateriell äganderätt i det anarkistiska Somalia, men man kan tänka sig att den kommer att återuppstå även om Somalias totala politiska fragmentering består. Det vill säga: Internationella koncerner kan exempelvis införa investeringsblockad i de zoner där de uppfattar att den immateriella äganderätten ej skyddas och därigenom framtvinga att olika krigsherrar upprättar skydd för varumärken och annat sådant. Företagen kan också bilda karteller som förhandlar med krigsherrarnas karteller för att upprätta ett enhetligt skydd av immateriell äganderätt inom ett otal zoner.

Det är också möjligt att ingen kommer att finna det mödan värt att skydda immateriell äganderätt och att samhället kan fungera utan immateriell äganderätt. Det avgörande är om ett samhälle kan fungera och rent av bli ekonomiskt sofistikerat utan immateriell äganderätt. Är detta möjligt kommer troligen ingen immateriell äganderätt att uppstå, men är det omöjligt kommer den troligen att uppstå. Time will tell.

Ytterligare argument att lämna EU lämnas på följande länk.

http://euobserver.com/9/20978

Som jag påpekat vid ett flertal tillfällen berövar EES-avtalet oss praktiskt taget alla argument för ett fortsatt EU-medlemskap. Den enda risken är att nykterhetsivrarna får mer att säga till om inom politiken, men mindre i människors hjärtan. Jag är visserligen inte nykterist, men en liberal alkoholpolitik och obegränsade möjligheter att välja alkoholismen som livsinnehåll vitaliserar nykterhetsrörelsen och ger den till och med ett existensberättigande.

Å andra sidan överväger fördelarna med att lämna EU.

Så här skriver "liberalen" HAX:

"Staten och religionen"

"I Sverige råder religionsfrihet. Alla religiösa samfund står fria från staten. Folk får tro på precis vad de vill. Eller låta bli.Därför vore det kanske en god idé att slå fast att offentlig maktutövning och verksamhet inte skall ta några religiösa hänsyn.Vill kristna fundamentalister att deras barn skall undervisas om kreationismen, då får det ske i hemmet eller kyrkan och inte i skolan. Vill judar eller muslimer att deras barn inte skall äta fläskkött, då får de sända med dem skollunch hemifrån de dagar som det serveras fläskgryta. Vill muslimer att pojkar och flickor inte skall få bada i samma simbasäng, då får de bygga en egen simhall. Och så vidare...Religionsfrihet innebär inte att vissa har rätt att kräva att alla skall anpassa sig till ditt eller datt.Viker man från denna princip - då kommer det att uppstå motsättningar och konflikter mellan olika grupper. Och det vore illa. Vi skall ha ett öppet samhälle för alla."

Min kommentar:

Hax lyckas med konststycket att ha så totalt fel att får helt rätt om man bara vänder uppochned på hela resonemanget.

I den nyliberala utopin finns inga offentliga skolor alls. Somliga av de privata skolorna kommer troligen att vara religiöst präglade, andra medvetet ateistiska och ytterligare några agnostiska.

Men så länge vi lever i ett samhälle med offentliga skolor måste faktiskt varje tänkande liberal anse att dessa offentliga skolor måste respektera att somliga anser det vara en synd att äta fläskkött och att andra anser att Darwin hade fel. Alltså måste de offentliga skolorna på ett särskilt sätt ta hänsyn till att det finns religiösa minoriteter, men detta gäller inte för privata skolor där skolan mycket väl kan ha policyn att håna all religion, att förbjuda bön inom skolans område, eller att avfärda kritiken mot Darwins teorier som ren rappakalja, liksom att i en viss skola slöjtvång kan råda och/eller schemalagd psalmsång kan förekomma.

Däremot är det faktiskt så att en offentlig skolas uppdrag är att i högsta möjliga grad ställa sig neutral inför religion och därav följer att en offentlig skola måste visa särsklit stor hänsyn till olika religioner och den syn dessa religioner, eller filosofiska riktningar har på olika frågor. Självfallet måste denna respekt också inkludera agnosticism och ateism.

HAX brukar skriva något om att sluta tro och börja tänka. Jag tänker fortsätta tro, men ber ödmjukast HAX börja tänka.