flavianopolis

I dagens upplaga av E24 står att läsa om att verkstadsjätten SKF gör lysande affärer. Läs texten på följande länk.

http://www.e24.se/branscher/verkstadsindustri/artikel_224927.e24

Eftersom SKF tillverkar kullager är förmodligen SKF:s tillstånd en utmärkt barometer på tillståndet i världsekonomin. Jag tror av det skälet att talet om en tänkbar recession är överdrivet om man talar om tillståndet i världsekonomin, men detta utesluter givetvis inte en lokal recession i USA.

Det är dags att sluta se på USA som en mystisk kraft som ensam bestämmer tillståndet i världsekonomin. USA är en lokal marknad, precis som Sverige eller Ryssland är lokala marknader. Den amerikanska lokala marknaden är givetvis en av de allra mest betydelsefulla, men EU är som enskild marknad väl så betydelsefull som USA. Inte heller Kina skall underskattas.

Jag tror att det vore ett allvarligt misstag att avpassa svensk penningpolitik till den amerikanska konjunkturen och rent av att detta vore ett så allvarligt misstag att det skulle kunna medföra att Sverige skulle dras med i den amerikanska nedgången. Ser Riksbanken emellertid endast till sådant som Riksbanken bör se till, kommer den svenska konjunkturen inte ta något allvarligt intryck av nedgången i USA. Visst, en del bolag, med stor försäljning i USA, kommer att tjäna mindre än de annars gjort, men för Sverige som helhet är detta ingen större katastrof.

Det främsta hotet mot en fortsatt högkonjunktur i Sverige är att Riksbanken förlorar kontrollen över inflationen, så att en liknande förtroendekris som i USA drabbar också oss. Att USA:s roll överskattas beror förmodligen på att Federal Reserve Bank i någon mening var hela världens centralbank under Bretton-Woodseran. Så är det inte längre.

I dagens nätupplaga av Expressen står att läsa om den döende musikindustrin. Läs texten på följande länk.

http://www.expressen.se/nyheter/1.1027715/musikindustrin-haller-pa-att-do

Jag måste säga att jag sällan läst något dummare försvar för upphovsrätten än det som framförs av dem som säger sig förlora ekonomiskt på fildelningen. Att branscher blomstrar upp, för att sedan dö ut är ett helt naturligt och normalt fenomen på en fri marknad. På 1970-talet blev tämligen plötsligt mekaniska räknemaskiner osäljbara, eftersom det fanns elektroniska att köpa för en bråkdel av produktionskostnaden för en mekanisk. Detta drabbade många människor tämligen obarmhärtigt. Aktieägarna blev av med satsat kapital och arbetskraften utan arbete och inkomst. Man fick söka sig till andra branscher.

Samma sak gäller de musiker som nu får se sina inkomster från skivförsäljning minska. De får söka sig till en annan bransch och vill de nödvändigtvis ägna sig åt musik på professionell basis, får de bli konsertartister. Man kan nämligen ta betalt för att låta någon gå in på konsertområdet och är artisten populär, kan han/hon förmodligen ta bättre betalt och trots detta få fler besökare.

På följande länk kan ni läsa om hur EU stänger ute brasilianskt kött från unionens köttdiskar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_824309.svd

Jag har länge propagerat för att Sverige borde lämna EU och ett avgörande skäl för denna ståndpunkt är EU:s protektionism.

Jag inser att det är svårt att gå över till fullständig frihandel från dag ett till dag två och jag inser också att frågan om frihandel delvis är ett valutaproblem därigenom att valutakursförändringar kan leda till osunda prisfall på vissa varor. Osunda prisfall är bra ur konsumentens synvinkel, men inhemska producenter har ett icke illegitimt intresse av att prisbilden inte skall vara rörlig på ett sätt den inte vore i en verkligt fri marknad.

Lösningen på dessa problem är dock ett införande av guldmyntfot och att i samband med detta skriva ned jordbrukets skulder och i vilket fall som helst motiverar dessa problem på intet sätt EU:s gigantiska arsenal av regleringsinstrument inom jordbruksområdet.

Dessutom kan man inte skydda det egna jordbruket från osund konkurrens utan att samtidigt skydda det från sund konkurrens. Ingen näringsidkare har heller rätt att kräva att staten skall göra hans verksamhet riskfri i den meningen att den som investerar i en produktionsanläggning skall kunna räkna med statens hjälpande hand så snart priserna faller. Osund konkurrens tillhör all näringverksamhets förutsättningar. Observera också noggrant att jag inte hävdar att brasilianska köttproducenter bedriver osund konkurrens med Europas köttbönder.

När vi gick med i EU talades om en fri marknad. Nu vet vi sanningen.

Från Amerikas Förenta Stater meddelas nu att den amerikanska centralbanken, Federal Reserve Bank, sänkt sina styrräntor med 50 räntepunkter till 3,00%.

Jag har nästan tröttnat på att kommentera dessa tragiska inflationster, men konstaterar att Fredric Mishkin troligen , och i så fall i strid med sina rekommendationer till Sveriges Riksbank, röstat för sänkningen, trots att den amerikanska inflationstakten överstiger 2%.

Å andra sidan kan ett oavsiktiligt resultat bli att guldets ställning i den internationella finansvärlden stärks. Idag kostar ett uns guld $919 och så länge de amerikanska inflationsexcesserna fortgår kommer troligen guldet att stiga i pris, åtminstone räknat i amerikanska dollar.

Problemet Federal Reserve Bank inte ser är följande. Tänk på den amerikanska ekonomin som en summa av alla transaktioner där varor/tjänster och dollar samtidigt bytt ägare under en viss tidsperiod. Dividera sedan denna summa med priset på en Big Mac i USA och jämför januari 2007 med januari 2008 på grundval av de vid respektive tidpunkt i USA rådande priserna på en Big Mac. Troligen är resultatet av beräkningen den att USA för tillfället har en krympande ekonomi. Federal Reserve Bank, tror att problemet är ett otillräckligt antal dollar, men i själva verket är problemet att prisstegringarna helt omintetgör kreditexpansionens expansiva effekt.

Federal Reserve borde alltså försöka stabilisera dollarns inre köpkraft, men man gör precis tvärsom. En annan möjlighet är att sänka styrräntorna till 0% och låta flykten till guldet fortgå till dess guldmyntfoten de facto återinförts. Federal Reserve Bank tycks göra sitt bästa.

Följande klipper jag ur Svenska Dagbladet.

"Kina hukar i den värsta vargavintern på över 50 år."

Är detta som kallas Global Warming?

Det är dags för uppdatering av de republikanska tävlarnas röstetal i primärvalen.

1. John McCain, 1.195.289
2. Mitt Romney, 1.121.698
3. Mike Huckabee, 594.921
4. Rudy Giuliani, 339.548
5. Ron Paul, 167.743
6. Fred Thompson, 142.392
7. Duncan Hunter, 9.229

John McCain har nu tagit ledningen såväl i fråga om röstetal som antal delegater. Å andra sidan är det kanske för tidigt att räkna ut Mitt Romney än, men man börjar ana vartåt det lutar. Samtidigt är nog mitt grundtips att fru Clinton kommer att slå John McCain. Vill man verkligen ha en president som av somliga kallas "Bush on steroids"?

Rudy Giuliani har lyckats klättra från sjätte till fjärde plats, men samtidigt hade Giuliani satsat all kraft på att vinna Florida och blev endast trea. Måhända kommer detta att gå som det gick med Fred Thompson, som gjort allt för att vinna Sydkarolina, och sedan detta misslyckades gav upp.

Ron Paul ligger kvar på femte plats och Fred Thompson har ramlat ned från fjärde till sjätte plats.

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet står att läsa om olika musikartisters inställning till att somliga kopierar deras alster via internet och alltså kan tillgodogöra sig musiken utan att behöva betala för den. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_821367.svd

Jag föreslår en enkel lösning på problemet. Musikerna får helt enkelt arrangera konserter och se till att alla som vill övervara konserten måste betala inträde. Internet kan användas som ett medel att marknadsföra sig som konsertartist och även helt utan upphovsrätt, kan man tänka sig avtal mellan skivköpare och skivsäljare enligt vilka köparen förbinder sig att inte framställa kopior av musiken.

Och givetvis är det den som påstår något som har att bevisa sina påståenden. Lika självklart skall den som påstår något inte ha någon rätt att använda myndighetstvång i syfte att insamla bevis för sina påståenden.

Inte sällan möts man av uppfattningen att det är bättre med en svag inflation än en negativ eller ingen inflation alls. Jag tror att det finns framför allt två historiska skäl för denna i grunden något förvirrade ståndpunkt.

Det första skälet är förmodligen att det under perioden 1896 till 1914 rådde en viss inflation och samtidigt en enorm högkonjunktur, som på goda grunder bör betecknas som kraftigare än den mera dämpade högkonjunktur som rådde under deflationen 1873 till 1896.

Det andra skälet är förmodligen att det rådde en fruktansvärd lågkonjunktur under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet och att denna lågkonjunktur ackompanjerades av ganska stark deflation.

Därför tror somliga följande. Eftersom den kraftigaste högkonjunkturen ackompanjerades av svag inflation och den kraftigaste lågkonjunkturen av kraftig deflation är svag inflation det bästa. Jag håller med så långt att jag menar att det finns en poäng i att samhällets aggregerade nominella utgiftsvolym inte bör minska över tiden och att det var en olycklig tilldragelse att den aggregerade nominella utgiftsvolymen minskade under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. Samtidigt skall man komma ihåg att fallet i den reala aggregerade utgiftsvolymen mildrades av de fallande priserna och att depressionen, utan prisdeflation, hade utfallit värre.

Depressionen under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet berodde helt enkelt på att guldet under 1920-talet remonetiserades till en alldeles för låg kurs. Under första världskriget var guldet demonetiserat och i många länder rådde en fruktansvärd inflation. När man sedan, till samma kurs som före denna inflation, återupptog guldinlösningen på 1920-talet fick detta till följd att det i ett slag blev kommersiellt ointressant att bryta några andra guldgruvor än de allra bästa. Detta skapade en brist på guld som på sikt endast kunde övervinnas genom en stegring av det relativa priset på guld. Givetvis befann sig guldets köpkraft, före första världskriget, också periodvis under sin jämviktspunkt men aldrig så dramatiskt under sin jämviktspunkt som efter återupptagandet av guldinlösningen efter första världskriget.

Deflationen 1873-1896 brukar emellertid betecknas som godartad, eftersom under denna deflation den aggregerade nominella utgiftsvoymen var stabil eller rent av stigande. De nominella utgiftsökningarna var emellertid så små att de mer än väl vägdes upp av en stigande produktion, med den påföljden att priserna sakta kröp nedåt och världshandeln blomstrade.

Visserligen förstärktes högkonjunkturen efter att man runt 1896 hittade lättbrutet guld i Klondyke, men jag tror att man inte skall se detta som något bevis för inflationens påstått goda verkningar. Vad som skedde under perioden 1896-1914 var snarare att det lättbrutna guldet framkallade en viss inflation, men att inflationen uppfattades som en tillfällig avvikelse från det normala med den påföljden att de nominella räntorna inte steg så mycket som motiverades av inflationen. Följden blev att realräntorna föll och det var snarare de låga realräntorna som framkallade högkonjunkturen.

Sammanfattningsvis låter sig alltså sägas att det är bra med låga realräntor och att situationer där den aggregerade nominella utgiftsvolymen faller är elakartade. Däremot finns det inget som säger att 2% inflation är bättre än ingen alls eller rent av fallande priser. Perioden 1873-1896 visar att en deflation som inte beror på en fallande aggregerad utgiftsvolym inte är något problem.

Enligt vad jag fått veta genom att läsa dagens nätupplagor av de stora tidningarna faller för tillfället börsen kraftigt. Bör börsraset föranleda Riksbanken att sänka styrräntorna?

Mitt svar är att börsras kan vara symptom på finansiell kontraktion och att i så fall börsras bör motverkas med lägre styrräntor, givet en fritt flytande pappersvaluta. Däremot behöver inte börsras alltid vara indicier eller symptom på finansiell kontraktion, i den meningen att problemet låter sig mildras genom mera inflatorisk penningpolitik.

I vissa lägen kan till och med mera inflatorisk penningpolitik bidra till fallande börskurser. Under 1920-talets tyska hyperinflation var nämligen alla ense om att det rådde strålande tider på börsen. När väl inflationen upphörde visade det sig att börsen inte på något sätt lyckas hålla takten med penningvärdets utradering. Vad som hänt var faktiskt att börsen rasat, men att hyperinflationen medförde att ingen hade märkt det.

Ett liknande fenomen lär enligt en gammal artikel* i The Economist ha kunnat iakttas under den krypande deflationen 1873-1896. Alla trodde att det rådde baisse, men när man summerar alltsammans visar det sig att perioden 1873-1896 i själva verket är världshistoriens längsta och mest stabila börshausse. Deflationen medförde emellertid att alla trodde att börsen var trög.

Egentligen är detta inte så konstigt. Om det framtida penningvärdet är säkert vill alla låna ut pengar och man drar sig för att sätta sig i skuld. Är däremot det framtida penningvärdet mera osäkert kan det under extrema förhållanden bli praktiskt taget omöjligt att låna pengar och i vad mån lån beviljas, kräver utlånarna astronomiska räntor. Det visar sig att dessa krafter är så starka att hög inflation inte bara bidrar till högre nominella räntor, utan också till högre realräntor. Det var exempelvis mycket dyrare att låna pengar i 1970-talets Storbritannien än det var i 1970-talets Västtyskland, trots att inflationen i Storbritannien låg kring 15% per år under hela 1971-talet och den västtyska var betydligt lägre.

Om därför Riksbanken på grund av börsfrossan, väljer att lämna styrräntorna oförändrade kan detta leda till att frågetecken kring det framtida penningvärdet uppstår. Uppstår sådana frågetecken kommer med stor sannolikhet detta få marknadsräntorna att utfalla högre än vad som eljest blivit fallet och då måste givetvis det diskonterade värdet på framtida bolagsvinster skrivas ned. Är inflationstakten samtidigt måttlig förmår de allmänna prisstegringarna inte dölja detta förhållande med den påföljden att mera inflatorisk penningpolitik genererar ytterligare börsfall och ytterligare börsfall föranleder Riksbanken att bedriva en ännu mera inflatorisk penningpolitik.

Det finns en rolig historia om en flintskallig gubbe som fått grafitfett på flinten och sedan försökte putsa bort detta med en trasa. Problemet var dock att "ju mer han gned, desto blankare blev det".

*Dessvärre vet jag inte när artikeln publicerades, men jag tror det var cirka 20 år sedan.

I dagens nätupplaga av E24 står att läsa om att inte så få tror att sannolikheten för att Riksbanken skall sänka eller lämna styrräntorna oförändrade har ökat i förhållande till sannolikheten för att styrräntorna skall höjas. Anledningen uppges vara att den amerikanska centralbanken påtagligt sänkt sina styrräntor. Läs mer på följande länk.

http://www.e24.se/pengar24/dinekonomi/bankforsakring/artikel_208017.e24

Enligt min bestämda uppfattning är det ur Riksbankens perspektiv på gränsen till irrelevant vad den amerikanska centralbanken gör eller inte gör av det enkla skälet att Sveriges Riksbank inte emitterar dollar utan kronor. Den enda påverkan den amerikanska centralbankens agerande bör ha på Sveriges Riksbanks agerande är att man kan tänka sig att Federal Reserve Banks beslut påverkar dollarkursen på så sätt att en real försvagning av dollarn leder till lägre inflation i Sverige och vice versa.

Samtidigt bör man vara helt på det klara med att denna påverkan är ytterst marginell och temporär, men att en alltför låg styrränta från Riksbankens sida eldar på kreditexpansionen i Sverige och att det är denna som är den allt överskuggande faktorn vad gäller inflationen i Sverige.

Ser man till den konventionellt uppmätta inflationen, ser man att denna för tillfället uppgår till 3,5% i årstakt och ser man till de enligt min mening mera rättvisande priserna på en Big Mac, pekar dessa i samma riktning. För tillfället kostar en Big Mac mer än den gjorde vid alla McDonaldsrestauranger för ett år sedan. De restauranger som bedrivs i McDonalds egen regi har höjt priset från 32,- kr. till idag 33,- kr. och den franchisetagare jag följer har höjt från 32,- kr. till idag 35,- kr.

Jämför man detta med situationen 1993, då den officiellt uppmätta inflationen också var tydligt över 3%, ser man också en intressant skillnad såtillvida att priset på en Big Mac 1993 var detsamma som det varit ett år tidigare. De höga inflationstalen berodde alltså huvudsakligen på att kronkursen föll dramatiskt vid slutet av 1992, vilket fick priserna på importerade varor att stiga. Enligt min uppfattning är alltså situationen nu mycket värre än den var 1993, eftersom inflationen nu är av mera inhemsk karaktär.

Ser man alltså endast nyktert och förståndigt på situationen, är det fullständigt glasklart att Riksbanken borde höja styrräntorna och enligt min mening talar faktiskt konjunkturella hänsyn i samma riktning. Högre styrräntror medför att nära förestående sänkningar framstår som mera sannolika, vilket kan bidra till en lägre real kronkurs.

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet står att läsa om att EG-domstolen står i begrepp att avgöra ett mål med stor betydelse för så kallad fildelning. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_813441.svd

Enligt min bestämda övertygelse håller det politiska maskineriet fast vid ett synsätt, som inte bara är principiellt felaktigt, utan dessutom på väg att bli uppenbart ur fas med verkligheten. Immaterialrättens grundläggande tankefel är att begreppet ägande, enligt alla rimliga definitioner, förutsätter att det ägda är något så när konkret. En film är inte tillräckligt konkret för att kunna ägas, om man med film förstår filmens immateriella innehåll. Däremot är en fysisk filmrulle tillräckligt konkret för att kunna ägas.

Sedan kan man givetvis tänka sig att den som köper en filmrulle genom avtal förbinder sig att inte sprida kopior av filmens innehåll och givetvis bör det vara möjligt och lagligt att ingå den typen av avtal. Mycket mer krävs inte.

Skulle det visa sig att EG-domstolen dömer på det sätt som allmänt tros bli fallet, menar jag att en politisk kamp nödvändiggörs. Lagstiftningen måste helt enkelt bringas i samklang med det förhållandet att hela begreppet immaterialrätt är feltänkt redan från början och om inte kommer lagstiftningen snart att visa sig vara så uppenbart ur fas med verkligheten att alla vettiga människor begriper det.

Om Sverige inte tillhörde EU, skulle Sverige kunna bli ett världsledande fristad för ett otal olika typer av verksamheter genom att helt enkelt spola ned hela immaterialrätten i avloppet.

Följande har jag klippt ur dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet.

"Roger Wallis, professor i medieteknik på KTH, liknar fildelningsdebatten vid det ramaskri som radions intåg skapade i 20-talets USA. Då ville musikförlagen förbjuda att musik spelades i radio, ­eftersom ingen skulle köpa noter om de kunde höra styckena gratis i radioapparaten. Nu säger debattörerna att illegal fildelning är anledningen till att det säljs mindre skivor. I själva verket, menar Roger ­Wallis, finns det inga bevis för att det är så. "

Även om jag anser att det avgörande argumentet är att hela immaterialrätten är ett intellektuellt misstag, är givetvis ovanstående mycket intressant.

Om man roar sig med att använda Google som opinionsundersökningsinstitut ser man snart att den presidentkandidat som ger överlägset flest träffar är fru Clinton. John McCain, som ger näst mest träffar, ger inte ens hälften så många träffar som fru Clinton och John McCain ger inte särskilt många fler träffar än varken Barack Obama eller John Edwards, vilka är de två som följer efter John McCain. Intressant är att Ron Paul ger fler träffar än samtliga republikanska kandidater, utom John McCain.

Det verkar därför sannolikt att fru Clinton kommer att vinna presidentvalet. Jag är minst lika övertygad om att fru Clinton, efter att ha intagit ovala rummet, har högst fyra år på sig att avsluta kriget i Irak, eftersom hon eljest kommer att förlora presidentvalet 2012.

Resonemanget förutsätter givetvis att jorden äger fortsatt bestånd.

Om man läser affärspress och liknande får man ofta intrycket att olika realekonomiska faktorer spelar roll för prisutvecklingen. Kinas inträde på världsmarknaden tillskrivs än enormt deflatorisk verkan, än enormt inflatorisk verkan. Visserligen styr, åtminstone delvis, realekonomiska faktorer relativprisernas utveckling och visst kan inflatoriska processer framkalla störningar i realekonomin liksom att realekonomiska faktorer kan påverka kreditefterfrågan, men på det hela taget kan man säga att 99% av allt som skrivs i ämnet är rent nonsens.

Under de senaste nio åren har dollarkursen fallit från cirka 7,72 kr. till idag cirka 6,41 kr. Hade kronans värde definierats i termer av guld, det vill säga, hade endast guldmynt varit lagligt betalningsmedel och sedlar i lagens mening setts som skuldebrev, hade dollarkursen istället fallit med 67,9% under de senaste nio åren. Hade alltså utgångsläget varit 7,72 kr. den 25 januari 1999 hade en dollar idag kostat 2,48 kr. Guldpriset har sedan den 25 januari 1999 till idag stigit från $286 till idag $892.

Givetvis hade en så enorm appreciering av kronan inte varit helt oproblematisk för Sveriges del. Apprecieringen hade ju varit större än vad som motiveras av KPI:s stegring i USA. Å andra sidan hade dollarkursen nu varit obetydligt lägre än den hade varit januari 1980, trots att det amerikanska KPI stigit våldsamt sedan januari 1980. Jag är helt säker på att denna våldsamma bergodalbana med avseende på den nominella växelkursen hade medfört att Sverige haft en oerhört låg real växelkurs, givet att guldmyntfoten aldrig avskaffats. Det vore nämligen oerhört riskabelt att skuldsätta sig i en situation där den egna valutan när som helst kunde börja stiga våldsamt i värde gentemot de stora världshandelsvalutorna. Detta skulle givetvis betyda att kreditexpansionen skulle fortlöpa i snigeltakt.

Det riktigt intressanta med tankeexperimentet är att knappast någon enda importvara skulle kosta fler kronor idag än den gjorde 25 januari 1999. Alltså kan man fastställa att kineserna möjligen bidragit till att kasta om vissa relativpriser, men de har faktiskt inte åstadkommit någon inflation alls. Räknat i guld har exempelvis oljepriset, sedan 1999, legat i stort sett stilla, trots kinesernas enorma "efterfrågan".

Guldet visar alltså att hög tillväxt inte driver upp priser, utan att all skuld till stigande priser finns hos världens centralbanker. Det är ju faktiskt så att ekonomisk tillväxt egentligen inte är någonting annat än fallande priser.

Jag konstaterar med stor förtjusning att den senaste opinionsundersökningen tydligt bestraffar kristdemokraternas flagranta löftesbrott angående bensinskatten. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=736257

Opinionsundersökningar följs givetvis med stort intresse av våra folkvalda politiker och inte minst kan och bör en sittande regering se opinionsundersökningar som en fingervisning om vad deras arbetsgivare anser om den förda politiken. På så sätt kan väljarna skicka signaler om vilken politik en regering bör föra för att bli återvald.

Det är helt uppenbart att regeringens punktskattehöjningar inte vinner väljarnas gillande och detta trots att höjningen av bränsleskatterna sker under hänvisning till det påstådda klimathotet. Det finns objektivt sett inget klimathot och politikernas handlande drivs i det här sammanhanget endast av fiskala och jordbrukspolitiska motiv. Man uppmuntrar användandet av etanol, trots att etanoldrivna bilar släpper ut mer koldioxid än bensin- och framförallt dieseldrivna bilar. Inget koldioxid, som eljest inte bundits upp, binds heller upp genom att man hugger ned regnskog för att odla sockerrör, vilka sedan används som bränsleråvara. Detta bevisas väl om inte annat av att man höjer beskattningen av dieselbränsle, trots att detta vore ett effektivt sätt att minska utsläppen av koldioxid. Å andra sidan är koldioxid givetvis helt ofarligt.

Ett problem i sammanhanget är att såväl kristdemokraterna, centern som moderaterna har starka kopplingar till jordbrukarlobbyn och att biobränslevansinnet har blivit ett sätt att driva upp priserna på jordbruksråvaror.

Därutöver kommer skattehöjningar på snus, öl, sprit och cigarretter. Jag anser att det är fullkomligt ointressant om dessa produkter är hälsosamma, eller inte. Det avgörande är att många väljare brukar dem och ogillar politiker som gör produkterna dyrare och att väljarna är politikernas arbetsgivare.

Jag har ingenting mot en borgerlig regering, men jag hoppas att kristdemokraterna ramlar ur riksdagen 2010 och att övriga borgerliga partier får sätta sig i opposition och en gång för alla lär sig att väljarna inte ser någon poäng i en borgerlig regering som trakasserar väljarna med punktskattehöjningar. Det där kan socialdemokraterna lika bra.

I dagens upplaga av E24 står att läsa om att bryggkaffet går en renässans till mötes. Under senare år har trenden alltmer gått mot den italienska kaffetypen där kaffe tillreds med hjälp av ångtryck. Jag tycker att espresso kan vara gott och är öppen för nya influenser. Däremot är det kanske märkligaste med influenser utifrån att man lär sig uppskatta det traditonellt svenska.

Har man ätit tillräckligt mycket "medelhavskök" inser man ju snart att påstått mera förfinade kökstraditioner inte sällan står sig helt slätt mot sådana ypperligt välsmakande rätter som kroppkakor, kalops, fläsklägg och köttsoppa med potatisklimp. Vad gäller klimpen är ju denna i likhet med kroppkakan ingenting än svensk pasta och jag är säker på att många som rynkar på näsan åt potatisklimp och kroppkakor förjust skulle äta gnocchi, trots att potatisklimp och kroppkakor ju i likhet med gnocchi inte är något annat än just potatispasta.

Helt oemotaglig för kritiken mot svensk kokkonst är jag dock inte. Jag föredrar fransk senap framför svensk och föredrar i normalfallet också finskt, tyskt eller ryskt bröd framför svenskt. Tyska korvar har också en stor plats i min mage, liksom att ingen vettig människa kan tycka annat än att tyskt öl befinner sig i en helt annan och högre kategori än de inte sällan vämjeliga brygder som produceras i detta land. Därutöver delar jag inte den ofta paranoida skräcken för vitlök, vilket är något av en folksjukdom i det här landet. Jag är till och med så medelhavsinfluerad att jag understundom äter oliver.

Vad jag i detta sammanhang skulle vilja slå ett slag för är riktigt gott svenskt kokkaffe. Kokkaffe tillrett enligt alla konstens regler slår nämligen ut såväl bryggkaffe som espresso med hästlängder. Att lyckas göra riktigt gott kokkaffe är inte svårt. Man gör helt enkelt så att man dagen innan kaffet skall drickas blandar kokmalet kaffe med kallt och friskt vatten för att sedan låta blandningen stå svalt över natten. Dagen efter ger man det hela ett snabbt "uppkok" där brygden dock inte får koka, utan endast "snudda" kokpunkten. Vill man vara petig kan man låta brygden "snudda" kokpunkten ytterligare några gånger, men detta är inte nödvändigt.

Har man för mycket tid kan man dessutom köpa orostade bönor, rosta dessa själv och sedan grovmala dem för att i omedelbar anslutning till malningen blanda dem med kallt och friskt vatten, vilket sedan ställs svalt över natten och dagen därpå tillreds på samma sätt som beskrivs ovan. Genom att omedelbart efter rostningen mala bönorna och omedelbart täcka de malda bönorna med kallt vatten bevaras alla kaffets smaker på bästa tänkbara sätt.

Länge leve svensk husmanskost och länge leve svenskt kokkaffe!

Jag stötte på den roliga film på Stefan Karlssons utmärkta blogg. Se den och skratta!

http://www.youtube.com/watch?v=SJ_qK4g6ntM&eurl

Filmen är faktiskt en lysande drift med teorien om den perfekta marknaden.

Enligt vad jag kunnat sluta mig till att genom att läsa Dagens Industri, tror för tillfället just ingen att det kommer att finnas utrymme för sänkta styrräntor under innevarande år. Inflationen är helt enkelt för hög.

Jag menar att det knappast finns något som bättre tjänar intresset av en fortsatt högkonjunktur än en lägre real kronkurs. Faller kronan mot euron, även sedan prisförändringar räknats med, är detta likt manna för den svenska konjunkturen.

Vad bör Riksbanken göra för att nå dit? Riksbanken bör höja styrräntorna såpass att alla bibringas uppfattningen att sannolikheten för nära förestående sänkningar är mycket stor. I så fall kommer kronan att falla ytterligare och konjunkturen utfalla starkare än eljest hade blivit fallet.

För tillfället är kronan, trots försvagningen gentemot euron, tydligt övervärderad mot euron. Dessutom finns för tillfället ingen förväntning om en höjning av styrräntorna, av vilket skäl en höjning skulle komma som en "blixt från klar himmel" med den påföljden att det skulle börja "fladdra" på dataskärmarna. Penningpolitik måste överraska för att påverka de faktorer den avses påverka.

Observera att nedanstående kan vara ett avsiktligt vilseledande rykte som sprids i syfte att nå vissa mål.

"A buddy of mine has been on Huckabees campaign for a number of months now. He was asked yesterday if he would stay on without pay- as in- he was no longer going to get paid starting yesterday. There are a bunch of folks way under him in the chain of campaign- they're all being cut and then the campaign will be reorganizing with any that do choose to stay. Doesn't sound like there is going to be very many."

Utgår man emellertid från att ryktet är sant, betyder det troligen att Mike Huckabee snart är ute ur leken. Jag vill dock inte utesluta att Huckabee siktar mot att bli vicepresident och att någon av kvarstånde kandidater kan tänka sig Huckabee som vicepresidentkandidat för att på så sätt attrahera de religiösa väljarna.

Med tanke på att Rudy Giuliani troligen faller i Florida, glesnar alltså klungan av tänkbara kandidater nu högst avsevärt.

Så här står det i dagens nätupplaga av E24.

"Vilka faktorer som främst driver valutakurserna varierar från tid till annan. Men det senaste årets dollarförsvagning har främst drivits av två saker. Dels har Fed börjat sänka räntan samtidigt som de europeiska centrabankerna och den japanska höjer vilket driver flödena från dollarn."

Enligt min bestämda övertygelse är ovanstående resonemang helt felaktigt.

För att förstå varför olika valutor rör sig, som de gör, är det främst två faktorer man måste beakta. Det finns fler faktorer av betydelse, men jag tänkte här beröra de enligt min övertygelse avgjort mest betydelsefulla.

Faktor nummer ett är köpkraftspariteten. Med utgångspunkt i priset på en Big Mac, som är en av de ytterst få lokalt producerade och likväl helt homogena produkter som finns, kan man räkna fram att köpkraftspariteten mellan den svenska kronan och den amerikanska dollarn uppgår till 9,68 kr. per dollar.

Faktor nummer två är att man föredrar inflationssäkra valutor framför inflationsvalutor. Sveriges Riksbank tros sannolikt kunna hålla bättre uppsikt över inflationen än Federal Reserve Bank och därför är kronan övervärderad gentemot dollarn och trots dollarns undervärdering är de nominella räntorna på amerikanska statspapper med mycket långa löptider på ungefär samma nivå som motsvarande i Euroland och Storbritannien. Jämför man Sverige med Norge är det inte lika självklart att man kan säga att förtroendet för norsk penningpolitik är större än för svensk därför att norska kronan med samma mätmetod är övervärderad gentemot den svenska. De nominella räntorna på norska statspapper med långa löptider är nämligen högre än motsvarande svenska.

Om olika valutors styrka gentemot varandra berodde på styrräntans höjd, borde Schweiz och Japan ha världens svagaste valutor, eftersom båda länderna har mycket låga styrräntor.

Sedan är det sant att det finns ett otal andra faktorer som spelar in och en intressant och förvirrande faktor är att penningpolitiska skärpningar kan framkalla spekulationer om lättnader med den påföljden att penningpolitiska skärpningar kan få en valuta att falla och vice versa, men man måste förstå att den mest betydelsefulla faktorn efter köpkraftspariteten är flykten till kvalitet och att vad som står i detta styckes början faktiskt låter sig härledas från denna grundprincip, även om resultatet under vissa förutsättningar blir det motsatta.

Jag påstår absolut inte att "valutamarknader" gör korrekta bedömningar, men för tillfället gör "valutamarknaden" den bedömningen att kronan är en betydligt säkrare valuta än US-dollarn. Det är därför dollarn är svag och kronan stark. Det beror alltså inte på styrräntedifferenser annat än i vad mån dessa är i olika hög grad inflationsdrivande.

Se en rolig film på följande länk.

http://www.youtube.com/watch?v=jMbAO4KSNXo&NR=1

Filmen är en drift med immaterialrätten.

Så här har den republikanske politikern och presidentkandidaten John McCain sagt.

"He (John McCain) also argued that he has "fought for the freedom of the Cuban-American community" by calling for the U.S. embargo to continue until the country holds free and fair elections."

Enligt min alldeles bestämda uppfattning är just den amerikanska ekonomiska blockaden mot Kuba den viktigaste anledningen till att Fidel Castro lyckas klamra sig kvar vid makten. Han har nämligen alltid något att skylla på när butikshyllorna gapar tomma.

John McCain är en utpräglad Cold Warrior och en av de mera extrema förespråkarna av den typ av utrikespolitik som inte bara kostar USA enormt mycket anseeende och pengar, utan dessutom motverkar just det USA står för. Alltså är John McCain tillräckligt galen för att nomineras till det republikanska partiets presidentkandidat och kanske kommer han att lyckas.

Från Amerikas Förenta Stater meddelas nu att Fred Thompson "kastat in handduken" i kampen om presidentposten. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usavalet2008/artikel_799059.svd

Kampen om att bli republikanernas kandidat i det förestående presidentvalet, tycks avgöras enligt principen "last man standing", eller så att kandidaterna faller en efter en till dess det bara finns en kvar. Det är också intressant att spekulera i vem som gynnas mest av en viss kandidats avhopp.

Näste man att kasta in handduken blir troligen och förhoppningsvis Rudy Giuliani. Sedan är det bara fyra kvar och jag är ganska säker på att Mike Huckabee siktar på att bli vicepresident, vilket också synes vara en realistisk ambition. Det allra mest intressanta ur mitt perspektiv är hur olika kandidaters avhopp påverkar Ron Pauls utsikter. Rimligen kommer inte en enda av dem som kunnat tänka sig att rösta på Rudy Giuliani rösta på Ron Paul, men såväl vad gäller Duncan Hunter som Fred Thompson kan man tänka sig att en del av deras sympatisörer tycker att Ron Paul står dem närmst.

Ron Paul har klargjort att han kommer att slåss ända till mållinjen och det skall bli intressant att följa hur hans kampanj kommer att påverka det republikanska partiet.

Idag har den amerikanska centralbanken, Federal Reserve Bank, återigen sänkt sina styrräntor. Jag tillhör inte dem som anser att otillräcklig likviditet aldrig kan vara ett problem. Å andra sidan är jag av den övertygelsen att Federal Reserve Banks räntesänkningsbeslut bygger på just missuppfattningen att sänkta styrräntor ovillkorligen medför en förbättrad likviditet.

Sänkta styrräntor bidrar måhända bidrar att den utestående kreditvolymen expanderar, men detta skall ställas i relation till vilken effekt de inflatoriska åtgärderna har på prisnivån.

Stiger varupriserna och de långa marknadsräntorna är detta i allmänhet mer än tillräckligt för att helt omintetgöra de expansiva effekterna av sänkta styrräntor. Ja, det är till och med så att inflatorisk penningpolitik ofta aktivt bidrar till realekonomisk stagnation. Det mest extrema exemplet härpå är den tyska hyperinflationen under början av 1920-talet.

Om man jämför euron, schweizerfrancen, de skandinaviska valutorna och sterlingpundet på grundval av Big Mac-index, ser man snart att den valuta som handlas avgjort lägst i förhållande till sin köpkraftsparitet är det brittiska pundet. För att jämställa priset på en svensk Big Mac med en brittisk skulle ett pund faktiskt behöva kosta 16,58 kr. och då har jag räknat på det lägre svenska priset. Räknar man på det högsta svenska priset, blir motsvarande tal hela 17,59 kr. Idag uppgår marknadskursen till 12,75 kr. per pund.

Att en valuta handlas till en låg kurs i förhållande till sin köpkraftsparitet kan ha olika förklaringar. Ibland beror det på att det land vars valuta värderas lågt har en illa styrd centralbank och att därför valutan handlas med en rabatt.

I fallet med det brittiska pundet, menar jag dock att förklaringen är ganska enkel och att förklaringen helt enkelt är den att eftersom Storbritannien har en mycket hög styrränta, tecken på störningar i banksystemet och dessutom ett ganska klart och framförallt symmetriskt inflationsmål och risken för att det symmetriska inflationsmålets nedre gräns skall underskridas framstår som större än motsatsen, flyr man pundet. De flesta är helt enkelt rädda för att Bank of England skall sänka styrräntorna, medan man vad gäller ECB och Sveriges Riksbank tror att styrräntorna skall komma att lämnas oförändrade eller rent av höjas.

Vad kan då Riksbanken lära av Bank of England? Jo, om man tar till ganska kraftigt så snart inflationära tendenser går att iaktta, men samtidigt klargör att styrräntorna tämligen ovillkorligen kommer att sänkas givet att inflationen kommer att understiga en viss och tämligen väl definierad nivå, kommer höjda styrräntor att framkalla en stark spekulation om sänkta styrräntor så snart inflationshotet synes avta. För tillfället har Storbritannien en betydligt lägre inflationstakt än exempelvis Tyskland och Sverige och detta trots att pundet fallit ganska tydligt gentemot euron och kronan. Jämför man de inhemska komponenterna i inflationsstatistiken, ser man dessutom att differensen är ännu större. Det svaga pundet medför nämligen att den officiellt uppmätta inflationsstatistiken, framstår som högre än den verkliga.

I Storbritannien kostade i januari 2007 en Big Mac £1,99 och det gör den fortfarande, medan en svensk då kostade 32,- och idag 33,-, eller rent av 35,- om man ser till den franchisetagare jag följer. I Tyskland har priset stigit från €2,99 i januari 2007 till idag €3,10. För tillfället är det alltså så att Bank of Englands tydliga skärpningar av penningpolitiken under andra halvåret 2006 och första halvåret 2007 har gett den frukten att inflationen redan nu bragts under så god kontroll att det allmänt tros att det finns en risk för att inflationen skall komma att understiga den nedre gränsen, vilket i sin tur framkallat spekulationer om sänkta styrräntor.

I Sveriges fall är det tvärsom så att inflationstakten ligger tydligt över alla mål, varför just ingen tror att styrräntorna kommer att sänkas inom nära framtid. Detta medför i sin tur att kronans reala kurs kvarstår på en ganska hög nivå, vilket i sin tur dämpar konjunkturerna. Genom att höja styrräntorna kan Riksbanken alltså inte bara bidra till att inflationstrycket på längre sikt avtar, utan också på kort sikt bidra till bättre konjunkturer i Sverige.

Hör gärna en intressant radiosändning, där likheterna mellan 80-talets fantasier om skogsdöd och vår tids tal om klimatkatastrofen påtalas. Sändningen finns på följande länk.

http://sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=latestbroadcast&id=3039

Uppslaget till att lägga ut denna länk fick jag hos Henrik Alexandersson.

Om nödvärnsrätt återfinns i dagens nätupplaga av Dagens Nyheter en text. Texten diskuterar frågan om nödvärnsrätt utifrån händelserna i Rödeby. Läs den på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=734632

Enligt min mening är texten i behov av analys och jag tänkte här presentera min analys. Av detta skäl har jag "klippt ut" delar av texten, vilka följs av mina kommentarer. De kursiverade partierna härstammar från Dagens Nyheter; övrigt har jag skrivit själv.

"I det samhällskontrakt som upprättats mellan medborgare och stat har medborgarna överlåtit ansvaret för skydd för liv och ägodelar till statsmakten."

Jag anser visserligen att frågan främst är av filosofiskt intresse, men jag anser att den enda nödvändiga grundläggande distinktionen mellan våld och våld är distinktionen mellan legitimt våld och illegitimt våld. Legitimt våld kan utövas av enskilda och statstjänstemän och illegitmt våld kan utövas av statstjänstemän och enskilda.

"I grunden för dödsskjutningen finns ett samhälleligt svek mot familjen. Hade polis, socialtjänst, föräldrar eller civilsamhället tagit sin del av ansvaret och skyddat familjen hade det sannolikt inte blivit någon skottlossning."

Syftet med denna text är inte att diskutera det optimala antalet poliser, men det är faktiskt orealistiskt att tänka sig att polisen alltid skall kunna vara på plats så snart den behövs. Så många poliser kan vi inte försörja och bland annat därför finns det något som kallas nödvärnsrätt.

"Samtidigt: Hade läkarkåren tagit sin del av ansvaret hade händelseutvecklingen också varit en annan. Vapenlagen tvingar behandlande läkare att omedelbart anmäla till polismyndigheten om någon utifrån medicinska skäl är olämplig som innehavare av vapen. Här krävs inte ens psykiatriska diagnoser utan även den som av medicinska skäl inte bör ha vapen hemma ska anmälas. Det här är en uppgift som läkarkåren sköter riktigt dåligt."

Jag anser att frågan huruvida 50-åringen borde ha tillåtits att ha vapen faktiskt inte är besvarad med nej förrän det är styrkt att situationen, objektivt sett, inte berättigade honom till aktuella åtgärder och det är klarlagt att en psykiskt frisk person i det pressade läget förstått att ingen situation som berättigade till aktuella åtgärder förelåg.

"Samtidigt, för att ytterligare komplicera, bör man fråga sig vad som hänt om det inte funnits något gevär. Hur långt hade den skottskadade 17-åringen gått?"

Det vi inte med säkerhet, men det fanns befogad anledning att befara att 17-åringen eller någon annan gängmedelem faktiskt hade för avsikt att döda. Måhända avvärjde bössan en tragedi där till den uppkomna situationen helt oskyldiga kommit att dö.

"Man behöver inte - som den åtalade mannen - vara stresskänslig eller psykiskt skör för att uppleva ett hot i den situationen."

Nej, man måste nog med tanke på angriparnas antal och det faktum att de var beväpnade med käppar och en med ett vedträ vara synnerligen avvikande för att inte uppfatta ett allvarligt hot i den situationen.

"Vi kommer aldrig att få veta hur rätten skulle ha dömt om pappan inte laddat om geväret, om han sansat sig efter första skottet, det som faktiskt fick ungdomarna att backa."

Enligt min uppfattning är det en alltför rigid utläggning av reglerna om nödvärn att mena att man inte kan ha rätt att tillgripa nödvärnsåtgärder mot ett angrepp som befinner sig i reträtt. Att angriparna för tillfället befinner sig i reträtt är ju ingen garanti för att angreppet inte kommer att återupptas tämligen omedelbart. I så fall menar jag att hotet fortfarande är överhängande, om än att angriparna tvingats till en tillfällig reträtt. Ett skott som skadat en av angriparna kan ju göra övriga angripare desto mera aggressiva och dessutom farliga. Detta gäller särskilt om de exempelvis tror att den angripne lider brist på ammunition.

"En av de saker som ytterligare komplicerar bedömningen är i vilken mån man kan kräva att en man med Tourettes syndrom och adhd ska reagera rationellt. Det som nu kallas en ren avrättning, när mannen laddar om och går fram och på kort avstånd skjuter den ene av pojkarna rätt i bröstet, är kanske hos en extremt stressad och traumatiserad man inte samma sak som för andra. Värt att minnas är att i grunden för nödvärnsrätten ligger upplevelsen av hot, inte bara faktiskt hot. "

Jag ber att få instämma och även om mannen till följd av psykisk störning upplevde sig hotad till livet, utan att verkligen vara det, föreligger inte i första hand grund för straffrihet utan grund för ansvarsfrihet. Det finns olika meningar om den saken, men somliga menar dessutom att man omöjligen kan ha grund för ansvarsfrihet med hänvisning till nödvärn om man inte själv uppfattade angreppet.

"Att sedan leda i bevis vad man upplevt är en annan sak."

Det är väl snarare åklagaren som skall föra i bevis att mannen inte upplevde sig hotad till livet och att därför ingen grund för ansvarsfrihet förelegat.

"En utveckling där nödvärnsrätten närmar sig den amerikanska är inget eftersträvansvärt."

Jag kan för litet om amerikansk nödvärnsrätt för att vilja yttra mig, men svensk nödvärnsrätt är enligt lagens bokstav faktiskt mycket generös mot den som handlat i nödvärn. Om det finns ett problem består detta problem i en orimligt bokstavlig utläggning av vad som är ett överhängande angrepp och vad som inte är det.

"Det är däremot en diskussion om var vi i Sverige vill dra gränserna."

Jag anser att det finns anledning att diskutera frågan huruvida svensk rättspraxis tolkar lagens bokstav orimligt snävt. Däremot är reglerna bra, eftersom de å ena sidan är generösa mot den som handlat i nödvärn, men likväl ger möjligheter att straffa den som, i behärskat sinnelag, överskridit gränser som inte får överskridas ens i en nödvärnssituation. Observera här att det endast som huvudregel är "uppenbarligen oförsvarligt" att tillgripa dödande våld i en nödvärnssituation.

"Vidare behövs en diskussion om hur medborgare bättre kan utkräva ansvar när socialtjänst och polis låter bli att agera. Och varför det är så mycket lättare att ställa poliser till ansvar i domstolar för vad de gjort än för vad de inte gjort."

Det är väl alltid så att det är svårare att utkräva ansvar i de fall någon gjort något än i de fall någon inte gjort något som han borde ha gjort. Det är en naturlag. Vi behöver också en diskussion om våra alltför restriktiva vapenlagar. Det är orimligt att man skall kunna dömas för vapenbrott, trots att man har haft objektiv grund för ansvarsfrihet vid användning av ett vapen. Det går liksom inte ihop.

Efter valen i Sydkarolina och Nevada är det dags för en uppdatering av de olika kandidaternas röstetal.

1. Mitt Romney, 528.670 röster
2. John McCain, 505.989
3. Mike Huckabee, 336.631 röster
4. Fred Thompson, 120.282 röster
5. Ron Paul, 105.984 röster
6. Rudy Giuliani, 59.675 röster
7. Duncan Hunter, 6.459 röster

Dessvärre tvingas jag konstatera att Ron Paul backat en placering och numera återfinns på femte plats. Å andra sidan skall detta ses i perspektivet att Fred Thompson, som tidigare varit senator för Tennessee, satsat enormt mycket möda på att vinna Sydkarolina och att resultatet blev en tredjeplats och cirka hälften så många röster som ettan och tvåan vardera. Det lär spekuleras i att Fred Thompson nu ger upp.

I övrigt kan man konstatera att det tycks som om detta håller på att bli en duell mellan Mitt Romney och John McCain. Mike Huckabee kommer troligen att bli vicepresidentkandidat och om inte Rudy Giuliani "skräller" i Florida måste han ses som helt chanslös och enligt min mening talar de hitintills katastrofala resultaten knappast för honom.

Jag gissar fortfarande att Mitt Romney kommer att kamma hem spelet, men att han kommer att förlora presidentvalen. John McCains kampanj har för litet pengar och även om McCain måhända är en mera spännande person än Romney, kommer Romneys välorgansierade och kassastarka kampanj att metodiskt krossa McCains presidentdrömmar.

Duncan Hunter har gett upp och Fred Thompsons strategi i Sydkarolina misslyckats. Vi får se vad som händer i Florida, men gissningvis kommer Florida att sätta stopp för Giuliani. Med Hunter, Giuliani och Thompson ute ur leken och Huckabee som vicepresidentkandidat är det bara tre kvar och en av dem är Ron Paul, som dessutom är stadd vid betydligt bättre kassa än McCain.

Kanske kan Ron Paul sluta som tvåa vid konventet i september och som sådan bli den självklare ledaren för en ny rörelse vars mål är en återgång till den typ av regering den amerikanska konstitutionen pekar ut som idealet. Som ni kanske vet lyckades Ron Paul bli tvåa i Nevada igår.

Ytterligare en gång upprepas de uppenbara och utan svårighet vederlagda hallucinationerna om koldioxid. Faktum är att koldioxid är helt oundgängligt och att vi med säkerhet alla skulle dö om det inte vore för koldioxiden. Det är också belagt att en eventuell stegring av koldioxidhalten är självreglerande helt enkelt därför att växtligheten älskar koldioxid. Det är också ytterst enkelt att belägga att ökande temeperatur frigör koldioxid ur världens avgjort största koldioxidreservoar, som är världshaven. Påståendet att en ökande halt av koldioxid skulle få temperaturen att stiga vederläggs av det uppenbara förhållandet att en blandning av homogena gaser omöjligen kan skapa reflexer.

Trots att allt är vederlagt upprepas denna smörja gång efter annan. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_787911.svd

Varför?

Jo, svaret är att man med denna förevändning kan höja bensinskatten ytterligare och göra livet en smula svårare, tråkigare och dyrare för vanligt folk. En sådan möjlighet får man inte missa! Vidare får det anses belagt att politikerna inte ens tror på klimatkatrastrofen själva, eftersom de i så hade befriat dieselbilar från särskilda skatter och belagt motoretanol med minst lika höga skatter som bensin. Det verkliga motivet i detta sammanhang är istället att ge jordbruket dolda subventioner, genom att uppmuntra slöseri med jordbruksvaror.

Det inträffar kanske inte alltför ofta, men i det här fallet har faktiskt Lars Ohly helt rätt, trots att han är kommunist. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=734334

Vi borde få folkomrösta om fördraget och, om vi inte godkänner det, borde vi få folkomrösta om medlemskapet i Europeiska Unionen. Kravet på folkomröstning om fördraget stöds av Miljöpartiet, Vänsterparitet, Socialdemokratiska EU-kritiker, Junilistan och Moderata Ungdomsförbundet.

EU är ute!

På följande länk kan ni se ett utdrag ur en konsert där den påstådde våldtäktsmannen uppträder tillsammans med vittnet. Enligt vad jag kan förstå är inspelningen gjord efter den påstådda våldtäkten av barnflickan.

http://www.youtube.com/watch?v=d1EXjlzo6fU

Vem kan ta detta vittne på allvar? Enligt vittnets före detta make har vittnet inte sagt ett ord om den påstådda våldtäkten under deras äktenskap, trots att de var gifta vid tidpunkten för den påstådda våldtäkten och vid tiden talade med varandra dagligen.

På följande länk finns en hel del intressant att läsa om skottdramat i Rödeby.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=733790

För det första vill jag gärna klargöra för mina läsare att juridik är ett mångbottnat och svårt ämne och dessa rader inte skrivs av någon som av sig själv eller någon annan betecknas som expert. Med det föregående i åtanke vill jag ändå säga att enligt min mening nödvärnsrätten tycks utläggas alldeles för restriktivt och på ett sätt som enligt min mening är orealistiskt.

Enligt vad som framgår av texten jag länkade till ovan, försöker försvaret göra gällande att 50-åringen inte hade uppsåt att döda, utan endast att i panik avvärja ett hot han upplevde som livshotande. Åklagarens invändning tycks vara att hotet var avvärjt då det dödande skottet avlossades, eftersom då angriparen var stadd på flykt.

Visserligen kan man inte helt utan rätt hävda att en situation som berättigar till nödvärnsåtgärder är avvärjd i samma ögonblick som angriparen börjat fly. Å andra sidan menar jag att man emot ett sådant synsätt kan rikta åtminstone en berättigad invändning. Antag att A klipper till N, att N tillgriper nödvärnsåtgärden att slå tillbaka och att A till följd av det slaget faller till marken. Är då det angrepp som berättigar N till nödvärnsåtgärder definitivt avvärjt, eller endast tillfälligt försvagat? Svaret är på intet sätt givet och dessutom kan man tänka sig att även om angreppet strikt objektivt var definitivt avvärjt, kan det vara svårt för N att bedöma huruvida A kommer att resa sig och återuppta angreppet. Då hör det till saken att man har nödvärnsrätt inte endast mot påbörjade angrepp, utan också mot överhängande angrepp. Om A hade för avsikt och rimlig förmåga att återuppta angreppet förelåg, trots att A fallit till marken, ett överhängande brottsligt angrepp riktat mot N.

Att mannen i Rödeby sköt mot 15-åringen, även sedan 15-åringen börjat fly, behöver därför inte nödvändigtvis betyda att mannen i Rödeby inte befann sig i en nödvärnssituation och i vilket fall som helst är det svårt att handla förståndigt och genomtänkt i en oerhört upptrissad situation.

Jag tycker därför att 50-åringen skall gå fri från ansvar.

I dagens nätupplaga av E24 står att läsa om etanoldrivna så kallade miljöbilar. Läs texten på följande länk.

http://www.e24.se/pengar24/shopping/priskoll/artikel_191035.e24

Enligt min mening är etanoldrift ingenting annat än jordbrukssubventioner och att överhuvudtaget blanda in miljöfråor i sammanhanget är inget mindre än ohederligt.

En etanoldriven bil släpper ut precis lika mycket eller mer av allt som en bensindriven bil släpper ut. Visserligen tror jag att koldioxid är helt ofarligt, men om koldioxid vore farligt kan man konstatera att etanoldrivna bilar släpper ut precis lika mycket koldioxid som bensindrivna bilar. De släpper till och med ut mera koldioxid, eftersom de har högre förbrukning.

Men har man inte bundit upp väldigt mycket koldioxid vid produktionen av de jordbruksråvaror som använts vid etanolframställningen? Det må så vara, men frågan är felställd. Man borde istället fråga sig om man bundit upp någon koldioxid, som i frånvaro av denna odling inte bundits upp. Om man tänker sig ett scenario där man hugger ned skog för att odla sockerrör har man inte bundit upp någon koldioxid, som inte hade bundits upp i frånvaro av denna odling. Tvärsom förbrukade skogen troligen mer koldioxid än sockerrörsodlingen.

Dessutom erkänner man ju uppenbarligen växtlighetens förmåga att binda upp koldioxid och rimligen struntar växtligheten blankt i om denna koldioxid härstammar från fossila källor eller inte. Därutöver har man ju indirekt medgett att koldioxid är ofarligt. Man säger ju att växtligheten suger åt sig koldioxid. Det kan alltså omöjligen uppstå något överskott av koldioxid sett i något större perspektiv.

Det är alltså mycket enkelt att bevisa att man, genom att skattebefria ett bränsle och vansinnesbeskatta ett annat, vill främja slöseri med det mindre miljövänliga alternativet, som alltså är etanol. Anledningen till att man vill befrämja slöseriet med etanol, är att man vill befrämja slöseri med jordbruksråvara, eftersom man på så sätt kan blåsa upp jordbrukets lönsamhet och minska behovet av konventionellt jordbruksstöd. Att somliga får svårt att livnära sig på grund av höga livsmedelspriser, bekymrar föga.

Det är också intressant att få veta att våra politiker i verkligheten inte bryr sig om miljön.

I dagens nätupplaga av Dagens Nyheter står att läsa att villapriserna nu tycks ha börjat falla. Läs mer på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1567&a=733348

Jag menar att de fallande villapriserna inte rättfärdigar en mera inflatorisk penningpolitik, ens om syftet är att häva prisfallet. Man bör nämligen tänka på att en inflatorisk penningpolitik kan ge den effekten att marknadsräntorna stiger, med den påföljden att de relativa priserna på exempelvis aktier och fastigheter faller. Är inflationstakten i utgångsläget tämligen måttlig, kan detta yttra sig så att de nominella priserna på aktier och fastigheter faller. Här bör man dock ha i minnet att det inte finns någonting som är mera ägnat att stegra de relativa priserna på aktier och fastigheter än fallande marknadsräntor.

En lägre eller oförändrad styrränta kan ge den effekten att inflationsoron kvarstår, vilket i sin tur får marknadsräntorna att röra sig mot en högre nivå än vad som eljest blivit fallet. Därutöver finns idag en, ehuru obefogad, oro för konjunkturen. Om Riksbanken visar sig kylig och dristig och trots denna oro höjer styrräntorna, kommer denna oro att förstärkas, vilket enligt min övertygelse skulle ge en mycket intressant och positiv effekt.

Är alla övertygade om att en recession är i antågande och Riksbanken därutöver har fräckheten att i ett sådant läge höja styrräntorna, kommer alla att bli övertygade om att Riksbanken ganska snart kommer att tvingas "paniksänka" styrräntorna för att undvika en förvärring av den påstådda recessionen. Jag är ganska säker på att ett sådant scenario skulle få kronan att falla gentemot euron och ingenting är bättre nyheter för den svenska arbetsmarknaden än en stegring av eurons reala kurs i förhållande till kronan. Detta förutsätter emellertid att de svenska styrräntorna höjs till en högre nivå än ECB:s, eftersom just detta skulle skapa en särskilt stark förväntan om en sänkning av de svenska styrräntorna i förhållande till ECB:s. Riksbanken måste också rimligen klargöra om den är en ECB-filial, eller inte, och enligt min mening är det mycket farligt att bedriva en räntepolitik som "skuggar" en annan centralbanks om inte detta ackompanjeras av en konsekvent fastkurspolitik. Danmarks Nationalbank bör alltså med rätta "skugga" ECB, men inte Riksbanken.

Ser man till min favoritindikator Big Mac, ser man att priset nu är betydligt högre än det var för ett år sedan. Vid McDonald's i egen regi bedrivna restauranger är priset nu 33,- kr.,vilket skall jämföras med 32,- kr. för ett år sedan. Ser man till den franchisetagare jag följer har priset höjts från 32,- kr. för ett år sedan till idag hela 35,- kr., vilket är en höjning med nästan 10%. Trots detta har hamburgaren exakt samma beskaffenhet som tidigare.

I vad mån det nu finns en oro på peningmarknaden, vilket är mycket allvarligt, beror alltså denna oro inte på att takten i kreditexpansionen varit för låg, utan den beror snarare på att man oroar sig för det framtida penningvärdet, vilket bör föranleda Riksbanken att höja styrräntorna så att förtroendet för det framtida penningvärdet återställs.

Jag menar att Riksbanken lugnt kan höja styrräntorna till dess en Big Mac kostar mindre än den gjorde för ett år sedan.

Jag har roat mig med att räkna samman de olika republikanska kandidaternas resultat hitintills. Tyvärr har jag inte kunnat hitta några siffror från Wyoming, men med tanke på att Wyoming har mindre än en tjugondel av Michigans invånarantal, tror jag inte att det spelar så stor roll. Så här se det ut för tillfället.

1. Mitt Romney, 442.998 röster
2. John McCain, 361.527 röster
3. Mike Huckabee, 207.300 röster
4. Ron Paul, 84.527 röster
5. Fred Thompson, 50.923 röster
6. Rudy Giuliani, 49.190 röster
7. Duncan Hunter, 4.567 röster

Mitt Romney har hur mycket pengar som helst och kommer troligen att vinna kampen, men jag tror inte har så stora chanser mot Hillary Clinton, som ju ser ut att bli demokraternas kandidat. John McCain sägs ha ont om pengar och inte vara intresserad av att bli vicepresidentkandidat, vilket måhända hänger samman med att han fyller 73 år samma år som nästa ämbetsperiod börjar. Mike Huckabee är däremot en sannolik vicepresidentkandidat och har dessutom sin starkaste ställning i södern, där ännu inga primärval hållits. Det betyder alltså att Mike Huckabee inte kan uteslutas hota John McCains andraplats. Fred Thompson tycks redan nu chanslös och Rudy Giuliani måste "skrälla" i Florida för att inte förvandlas till ingenting. Duncan Hunter är i det närmaste ett kuriosum.

Ser man alltså till Ron Pauls medtävlare ser man att endast en av dem har de muskler som krävs för att vinna, medan samtliga andra kandidater snart kan vara uppenbart chanslösa, sikta på vicepresidentposten, eller vara utan pengar. Om Ron Paul blir ensam utmanare, kan vi i alla fall komma att få se intressanta debatter mellan en i mitt tycke färglös streber och en ytterst begåvad och bildad person med enorm erfarenhet av amerikansk politik och inte minst en oerhörd integritet.

Ron Paul representerar oppositionen inom det republikanska partiet, medan alla de andra i allt väsentligt representerar samma sak.

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet står att läsa att jordbruksministern kräver att eventuellt klonat kött i handeln skall förses med särskild märkning, så att köparna vet vad de köper. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_780493.svd

För det första anser jag att frågan huruvida så kallat klonat kött är moraliskt försvarbart att äta eller inte äta är en fråga, huruvida produktion och handel med sådant kött skall tillåtas är andra frågor och huruvida handeln skall tvingas särskilt ange huruvida köttet är av den aktuella typen är ytterligare en fråga. Syftet med denna text är endast att klargöra vad jag anser bör vara fallet, givet att handel med sådant kött blir tillåten.

Man kan redan på grundval av vad de allra flesta känner till om den mänskliga naturen anta att de allra flesta skulle vara skeptiska till att äta vad som kallas klonat kött. Vi vill gärna veta ungefär vad vi äter och att det vi äter är något så när hälsosamt och nyttigt samtidigt som det givetvis helst bör smaka bra.

Därför kan man utgå från att många åtminstone till en början skulle vara skeptiskt sinnade till att köpa och äta sådant kött. Det förhållandet skulle dessutom skapa ett köpmotstånd med avseende på allt kött, eftersom köparen inte kunde veta huruvida det kött som låg i disken härstammade från klonade djur eller inte. Av det skälet kan man utgå från att producenter av kött av "den gamla hederliga typen" skulle bli mycket angelägna om att marknadsföra sitt kött som kött av den "gamla hederliga typen" eller börja kalla det "naturligt" eller något annat liknande. Troligen skulle många börja utfärda garantier om att det kött de sålde vore av den "naturliga typen" och i så fall är problemet löst.

Man kan givetvis tänka sig att somliga skulle sälja kött av den "nya typen" under "falsk flagg", men liknande problem är samhället ständigt konfronterat med och framför allt finns det redan lagstiftning som kan hantera den typen av problem. Givet alltså att handel med så kallat klonat kött kommer att tillåtas, finns inga skäl att lagstifta om märkning av sådant kött. Detta problem kommer marknadens aktörer nämligen med största sannolikhet att kunna klara ut själva.

Se den på följande länk.

http://www.youtube.com/watch?v=as3AYVzWmOI&eurl

Jag läste alldeles nyss att guldpriset stigit till en nivå överstigande $900 per uns. Måhända frågar sig någon hur mycket priset på guld kan stiga, innan "naturliga" krafter får priset att falla.

Svaret är att guldpriset kan stiga precis hur mycket som helst och att guldpriset kommer att fortsätta stiga så länge det inte finns några vettiga pappersvalutor tillgängliga och att så troligen kommer att vara fallet så länge inte Federal Reserve Bank bedriver en anständig penningpolitik. Om nämligen Federal Reserve Bank fortsätter att bedriva denna vettlösa inflationspolitik, betyder detta att det blir svårt för andra centralbanker att bedriva en vettig penningpolitik därför att en vettig penningpolitik riskerar ge den följden att den egna valutan apprecierar våldsamt mot Bernankes skräpvaluta med förödande följder för den inhemska produktionen i det landet.

Så länge inflationen fortgår kommer man att köpa guld och ju dyrare guldet blir desto mindre fertila gruvor kommer att tas i drift med den påföljden att det snarare är inflationstakten som bestämmer efterfrågan och priset på guld än mera realekonomiska faktorer. Om priset på spannmål stiger våldsamt reagerar givetvis med viss fördröjning utbudet, men eftersom efterfrågan på spannmål är begränsad bland annat därför att vi människor inte kan äta hur mycket som helst kommer priset på spannmål i långa loppet att avspegla inflationsutvecklingen, men eftersom efterfrågan på guld är i det närmaste obegränsad så länge det inte finns någon säker pappersvaluta att tillgå stiger guldpriset så länge inflationsbrasan brinner. Priset på guld kommer alltså att stiga oproportionerligt mycket till följd av inflationen. Däremot är det sant att brytningskostnaderna räknat i amerikanska dollar kommer att stiga i ungefär samma takt som priset på spannmål om man jämför lika fertila gruvor över tiden.

En följd av Bernankes inflationsexcesser är alltså en våldsam överföring av förmögenhet till dem som äger guldgruvor. Jag tror också att på ena eller andra sättet möjligheter att spekulera i guldpriset utan att själv behöva hantera själva varan kommer att spela allt större roll. Det största hindret mot sådan verksamhet är att man blir skyldig staten realisationsvinstskatt i takt med att inflationen rullar på. I bland annat Hong Kong finns emellertid ingen realisationsvinstskatt och av det skälet kan man inte utesluta att det inom en icke alltför avlägsen framtid där kommer att finnas goda möjligheter att dra nytta av ett stigande guldpris utan att själv behöva hantera själva varan. I så fall kan detta måhända vara början till något som liknar guldmyntfotens återuppståndelse.

Jag måste säga att jag gillar Niklas Wykman och det MUF han verkar för. Han säger att MUF ställer samma krav på EU:s beslut som man ställer på de beslut som fattas av Sveriges Riksdag och andra folkvalda församlingar i detta land. Tidigare har man haft känslan av att många moderater har betraktat allt från Bryssel som skänker från höjden och allt som varit svenskt som suspekt, helt enkelt därför att allt svenskt är suspekt därför att Sverige sedan länge haft socialdemokratiskt styre.

Detta är givetvis en mer än lovligt befängd inställning. Varje enskilt förslag måste givetvis bedömas på sakliga grunder. Ser man mera förbehållslöst på frågorna, ser man snart att en utpräglad liberal har anledning att vara minst sagt kritisk mot EU och/eller dess politik. Niklas Wykman väljer den något mera måttfulla linjen att nöja sig med att kräva reformering av EU, medan jag och somliga med mig dömer ut hela tanken som dömd att urarta i byråkratisk elefantiasis.

Det är gott nog att man viker bort från den närmast fanatiskt EU-vänliga linje som länge präglat Moderaterna och givetvis har Niklas Wykman uppnått en ställning som gör att han måste välja sina ord betydligt mera noggrant än jag. Det går åt rätt håll inom moderaterna och om ni frågar mig tror jag att mera EU-kritiska moderater har betydligt större utsikter att få fortsätta regera än mera EU-vänliga och detta gäller i all synnerhet av det skälet att Socialdemokraterna numera är i det närmaste lika fanatiskt EU-vänliga som Folkpartiet. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/politik/politikdirekt/artikel_773135.svd

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet står att läsa om en flicka som påstått att en lärare "tafsat" på henne. Läraren har sedermera fört talan mot flickan och hävdat att hennes påståenden är förtal. Läs mer på följande länk.



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_774839.svd



Så här står det i Brottsbalken 5 kap 1 §.



"Den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."



Helt säkert har flickan utpekat läraren som klandervärd. Å andra sidan är det naturligtvis med hänsyn till omständigheterna försvarligt att påtala för rektor att en viss lärare beter sig olämpligt, men det står faktiskt att man åtminstone måste ha skälig grund för sina påståenden för att ej dömas till ansvar. Kan man ha skälig grund för ett påstående, utan att kunna visa att mer talar för att det man påstår är sant än att det man påstår är osant? Möjligen bör man här göra förbehåll för situationer där det får anses ursäktligt att dra felaktiga slutsatser. Jag är, utifrån vad som står i Svenska Dagbladet, långt ifrån övertygad om att flickan kunnat visa att mer talar för att hennes påstående är sant än motsatsen.

Man får också lätt intrycket av att kvinnors ord oftare tillmäts högre trovärdighet än mäns ord i sådana mål som innefattar anklagelser om att män gjort sig skyldiga till otillbörliga sexuella handlingar.

Så här skriver Gustav Andersson i dagens nätupplaga av Dagens Nyheter.

"Klimatfrågan kan bli en katalysator för en positiv ekonomisk utveckling i många länder i tredje världen. Ett land som Zambia i Afrika har stora tillgångar på odlingsbar mark som i dag inte odlas eller odlas med primitiva metoder. Samtidigt lider stora delar av befolkningen av livsmedelsbrist."

Av utrymmes- och tidsskäl tänker jag nu inte gå in på alla de dumheter som framförs av Gustav Andersson i en debattartikel i dagens nätupplaga av Dagens Nyheter, men jag tänkte här aningen mera ingående försöka förklara varför citatet ovan bygger på ett helt felaktigt tänkesätt.

Gustav Andersson tycks mena att de så kallade fattiga ländernas problem inte består i underproduktion, utan i att de fattiga ländernas invånare saknar pengar att köpa mat för. Detta är helt fel. Om Gustav Andersson hade rätt vore det enkelt att lösa världens hungerproblem. Problemen kunde enkelt lösas genom att exempelvis Europeiska Centralbanken tryckte sedlar och delade ut dem till världens fattiga, som ju sedan skulle ha pengar att köpa mat för. Vilken normalbegåvad människa som helst begriper dock att eftersom det grundläggande problemet är underproduktion skulle en sådan åtgärd knappast få något annat resultat än inflation.

Men är det inte sant att låga världsmarknadspriser på jordbruksvaror är ett utvecklingshinder därigenom att livsmedelsproduktion blir olönsam? Mitt svar blir följande. Det är givetvis sant att knappast någon skulle producera havre för avsalu om priset på havre vore noll. Samtidigt är det sant att den kommersiella livsmedelsproduktionen kan anpassas till i stort sett vilken prisnivå som helst överstigande noll helt enkelt därför att priset på jordbruksmark anpassar sig till eller snarare avspeglar priserna på jordbruksvaror.

Låt mig ta ett exempel från det verkliga livet. 1992 genomförde Estland en valutareform som innebar att praktiskt taget alla Estlands penningskulder och penningtillgångar raderades ut. Alla medborgare fick i stället en mindre summa pengar vars värde säkrats i D-mark. Samtidigt med denna reform slopades alla införseltullar helt förbehållslöst. Givet att Gustav Anderssons resonemang vore riktigt, borde detta ha medfört att Estlands produktion av jordbruksvaror skulle ha upphört, men från och med 1996 kunde man iaktta att produktionsvolymen var stabil, trots frånvaron av skyddstullar och den totala friheten att importera mat som producerats i länder med exportsubventioner. Det var till och med så att svenska bönder gav sig av till Estland och byggde upp jordbruksföretag.

Förklaringen är enkel och består helt enkelt i att priserna på kor, grisar och jordbruksmark avspeglade världsmarknadspriserna på jordbruksvaror och att det därför var i motsvarande mån billigare att sätta igång produktion i Estland i jämförelse med exempelvis Danmark eller Sverige. Jämför man Estland med Afrika bör man dessutom ha i minnet de naturliga betingelserna i Afrika är mycket bättre än motsvarande estniska.

Faktum är alltså att för det första underproduktion av jordbruksvaror är ett verkligt problem och, för det andra, att den låga produktionsvolymen i exempelvis Zambia har helt andra orsaker än de påstått låga penningpriserna på jordbruksvaror. Det finns ett stort antal andra grova fel i Gustav Anderssons debattartikel, men det skulle sluka alltför mycket tid att gå igenom alla dessa fel. Det är till och med så att samtliga Gustav Anderssons grundläggande resonemang är helt felaktiga. Gustav Anderssons debattartikel finns på följande länk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=732831

Enligt vad jag kan förstå är denna film menad att vara en satir riktad mot dem som har fräckheten att påstå det helt uppenbara; nämligen att koldioxid inte bara är ofarligt utan dessutom oumbärligt för allt mänskligt och annat liv. Problemet är att de som påstår att koldioxid är farligt har så tunt stöd för sina påståenden att satiren slår tillbaka mot dem själva. Se filmen på följande länk.

http://www.youtube.com/watch?v=cos0VAS-GUc

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet står att läsa om moderaternas ras i opinionsundersökningarna. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_767935.svd

Enligt min mening har regeringen sig själv att skylla. Dels har moderaterna och kristdemokratena svikit sina vallöften angående bensin- och fastighetsskatt och därutöver har man höjt skatten på öl, sprit och snus. Regeringen tycks verkligen anstränga sig för att bibehålla borgerlighetens profil av att först och främst värna de välbeställda.

Skatten på vin sänks, liksom fastighetsskatten för riktigt dyra villor. Folk som bor i glesbygd, är bilburna, snusar och föredrar sprit och öl framför vin skall dock betala mer. Detta skall också ses i relation till att staten har ett enormt budgetöverskott.

Det må vara sant att socialdemokraternas siffror kommer att börja rasa när det blir skarpt läge, men varför skall man skänka bort röster?

Här är en text om valfusket i New Hampshire.

http://www.prisonplanet.com/articles/january2008/010908_widespread_fraud.htm

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet står att läsa att nu somliga med anledning av vad som inträffat i Rödeby vill skärpa vapenkontrollen. Läs mer på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_767229.svd

För det första är det ännu inte klarlagt att mannen som sköt inte handlade i nödvärn. Det är också fullständigt glasklart att till en början en nödvärnssituation rådde, om än att denna måhända i objektiv mening redan var avvärjd när det dödande skottet avlossades. Om mannen inte hade varit beväpnad är det alltså fullt tänkbart att han hade dödats av ligisterna, men tack vare skjutvapnet slutade tillbudet i Rödeby så lyckligt att ingen till den uppkomna situationen oskyldig varken dödades eller skadades.

Faktum är alltså att vi skall vara glada för att mannen hade ett skjutvapen och om han inte hade haft det är det tänkbart och rent av sannolikt att både han och hans förståndshandikappade son hade misshandlats eller rent av slagits ihjäl. Detta hade varit mycket värre än det som verkligen inträffade, eftersom såväl den dödade som den skadade var de som hade vållat den upptrissade situationen.

Observera noggrant att jag inte försöker säga att mannen som sköt, då han avlossade det dödande skottet, inte överskred en gräns som inte fick överskridas därför att måhända redan de sårande skotten hade oskadliggjort angriparna. Jag vill inte ta ställning till den frågan, eftersom det är en mycket komplicerad fråga. Det kan dock inte på något sätt ifrågasättas att avfyrandet av de sårande skotten skedde i en situation som enligt svensk rätt objektivt sett åtminstone berättigade avlossande av varningsskott.

Hade alltså mannen inte haft något skjutvapen, hade han alltså inte kunnat hävda sin legitima nödvärnsrätt om än att vapnet möjliggjorde för honom att överskrida en gräns han måhända inte hade bort överskrida. Idealet hade alltså varit om mannen först hade avlossat varningsskott, om detta inte hjälpt skadeskjutit ligisterna såpass att de inte kunnat anrikta någon ytterligare skada, för att sedan avsluta skottlossningen, eftersom då ingen oskyldig hade kommit till skada och ingen av angriparna hade dödats.

Observera att en mera restriktiv vapenlagstiftning undergräver den legitima nödvärnsrätt som förmodligen räddade 50-åringens och hans sons liv, om än att en mera restriktiv lagstiftning gör det omöjligt att överskrida vissa gränser som endast högst undantagsvis får överskridas.

Jag hoppas verkligen att någon politiker har modet att peka på det förhållandet att, om än att 50-åringen möjligen gick för långt, var det säkerligen så att hans hagelgevär avstyrde en långt värre tragedi. Som vanligt är det dock så att den politiskt korrekta eliten värnar brottslingars intressen på bekostnad av skötsamma medborgares legitima intressen.

Det inträffade är absolut ingen anledning till mera restriktiv vapenlagstiftning utan bevisar istället intresset av att vanliga skötsamma samhällsmedborgare skall ha möjlighet att beväpna sig så länge de inte det finns starka skäl som talar häremot. Är det något vi borde lära oss av Rödeby är det alltså just värdet av beväpnade medborgare om än att det givetvis inte skall vara fritt från straff att överskrida gränser som endast högst undantagsvis får överskridas.

Jag rekommenderar såväl alla mina EU-kritiska läsare som mina EU-vänliga diton att läsa en debattartikel som skall ha funnits i pappersupplagan av Aftonbladet någon gång under den gångna veckan.

http://brentlin.blogspot.com/2008/01/aftonbladet-debatt.html

Artikeln är lysande och dessutom taktiskt smart såtillvida att man villkorar sitt fortsatta stöd för svenskt EU-medlemskap. Det är också uppenbart att David Camerons resonemang förutsätter att han är beredd att förhandla med EU med det Förenade Konungadömets fortsatta medlemskap i EU som insats i leken.

Det här kan bli spännande!